Buffertzon mot fienden

Som jag tidigare beskrivit har Ryssland satsat enorma resurser på den arktiska zonen under de senaste tio åren. Naturligtvis vill man både skydda Nordostpasssagen liksom göra anspråk på de stora naturresurser som finns i området bland annat i form av olja och andra rikedomar. Det som DNs Ryssland-korrespondent beskriver som en fix idé hos Putin torde nog mest bestå i ryssarnas skräck för att få krig inne på sitt egna territorium, Rodina. Det man så lidelsefullt arbetar för är att se till att den kommande konflikten istället hamnar i Arktis, i Baltikum eller i Ukraina. Då kan den ryska krigsmaskinen kriga fritt utan att orsaka särdeles stora skador på det ryska samhället och civilbefolkningen.
Rysslands satsning på Arktis har de senaste fem åren fått stora konsekvenser hur man fördelar sina resurser.
2009 beslöt Rysslands Säkerhetsråd att innan 2020 skapa en särskild ny Arktisk styrka. Tanken var att den förutom den ryska krigsmakten bl.a. också skulle omfatta element av säkerhetstjänsten FSB. Ett av dessa element skulle vara fyra nya fartyg som kommer att medverka i skyddet av det 10-tal nya marinbaser som ska byggas längst med Nordostpassagen. Två år senare beslöt man att skapa minst två särskilda arktiska brigader med trolig placering i Murmansk och i Archangelsk. Förutom nya flygbaser samt nya militära fartyg och isbrytare ska också mycket av krigsmaktens vapen och teknik anpassas till arktiska förhållanden. Det rör sig exempelvis om teknik för elektronisk krigföring, radaranläggningar och luftvärnsmissiler.
Därefter har tidtabellen kortats avsevärt. Anledningen till brådskan är däremot inte känd. Från att vara färdigställt innan 2020 annonserade man i februari 2014 att det nya arktiska militärdistriktet skulle byggas klart under 2015. Och plötsligt uppgav man förra hösten att den nya organisationen skulle tas i bruk redan den 1/12!
Lösningen blev att det nya Arktiska militärdistriktet skapades med den Norra flottan som bas. Det betyder i sin tur att Västra militärområdet, som omfattar Baltiska flottan och de tidigare militärdistrikten i St Petersburg och i Moskva, blir av med flottan i norr. Tyvärr innebär detta för Sveriges vidkommande att det slagkraftiga militärområdet i St Petersburg (ZVO) bättre kan koncentrera sig på sina primäruppgifter, dvs att slå västerut över Östersjön för att hålla sjövägarna öppna och hindra USA och NATO från att attackera Ryssland via Skandinaviens luftrum.
Norden har från att ha varit ett flankområde istället blivit centrum i den nya ryska krigsplanläggningen. I och med detta har också Gotland fått en mycket större betydelse och en ockupation av Östersjöns största (och oförsvarade) ö skulle kunna undanröja många av Rysslands nuvarande osäkerhetsfaktorer vid en militär konflikt.