Desinformationen måste bemötas

Lördagens DN innehöll flera intressant artiklar om desinformation. Förutom artikeln ”Säg nej till pengarna” (http://www.dn.se/arkiv/nyheter/sag-nej-till-pengarna-sa-faller-fejksajterna/) hittade man en artikel i lördagsbilagan om hur hundratals personer i Makedonien producerar fejknyheter samt Niklas Orrenius utmärkta”Malmös problem behöver inte köras genom ett antimuslimskt bizarro-filter” (http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-malmos-problem-behover-inte-koras-genom-ett-antimuslimskt-bizarro-filter/). Massor av intressanta idéer om hur desinformationen produceras och sprids. För självklart handlar inte alla desinformation om Ryssland och Vladimir Putin.

Det faller ett tungt ansvar på företag som Google, Facebook och många andra. Om de inte reagerar på ett sunt och vettigt vis kommer de bara att binda ris åt egen rygg. Företag som inte är politiskt och socialt medvetna är synnerligen dåliga representanter för kapitalismen. Lenins gamla talesätt om att ”kapitalisten kommer själv sälja repet som han kommer att hängas med” är tyvärr fortfarande allt för sant. Alla företag måste förstå att medverka i försvaret av det öppna och fria samhället.

Men även myndigheter och kommuner måste dra sina strån till stacken. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har e synnerligen viktig roll att spela i skyddet mot rysk desinformation. Redan hösten 2015 skapades en ny avdelning på myndigheten som har till uppgift att kontra Rysslands informationskrigföring även om de har besynnerligt svårt att ta ”Ryssland” i sin mun utan hymlar och pratar om ”främmande makt”. Är vi tillbaka på 1980-talet? Lite värre är att de inte kan stava till ordet ”desinformation”!!! Söker man på detta ord får man endast 40 träffar som mest handlar om farliga transporter. Däremot ger ”dessinformation” 1.946 träffar? Inte undra på att ingen tror MSB gör något på området.

Nu ser det emellertid ut som om MSB har trampat på gasen. För en vecka sedan släppte man ett hemligt PM om hur man ska försöka skydda valen 2018. De har en lista på 13 punkter (varav tre är hemliga) som ska genomföras av två hemliga projektgrupper. Myndigheten kommer att samverka och samarbeta med ett antal myndigheter som dock också hemlighålls. Man får väl hoppas att Säpo är en av dem. Rimligtvis bör man ha goda kunskaper om hur Rysslands underrättelsetjänster arbetar.

Det finns dock en hel del goda idéer om vad som bör göras. MSB tänker uppenbarligen löpande bevaka den desinformation som släpps ut och dessutom bemöta den vilken åtminstone ger mig hopp inför framtiden. Låt os bara hoppas att denna verksamhet kommer att vara igång 24×365 dvs dygnet runt årets samtliga dagar. Det behövs nämligen. Så fort man ser felaktig eller lögnaktig information som kan tänkas vara ägnad att skada det svenska samhället eller förvränga bilden för svenska folket, borde MSB agera genom att ta reda på vem som sprider budskapet initialt, vilka de följande leden är, vad man anser vara korrekt information samt lämna namn och telefonnummer till personer som kan kommentera den påstådda nyheten. Så fort detta är färdigt ska man sprida en bulletin till media och ledande politiker. Sedan får de betrakta MSBs information som vilken annan information som helst som kommer från en nyhetsbyrå – take it or leave it.

Därutöver bör Säkerhetspolisen och MSB ta fram skriftlig information och utbildning som riktar sig till media och till landets politiker. Genom att erbjuda dem kunskap om hur Ryssland och vissa terroristorganisationer jobbar, kan vi förhoppningsvis få fler politiker och journalister som kan se igenom den väv av desinformation som emanerar främst från olika delar av Internet. Tycker landets journalister att det är för magstarkt med kurser arrangerade av de svenska myndigheterna får väl arbetsgivarna i media-Sverige ta tjuren vid hornen och se till att deras anställda fr tillgång till motsvarande utbildningar. Jag kan ju inte tänka mig annat än att landets medier vill vara så fria från desinformation och lögner som möjligt!

En av Sveriges största svagheter

Inför en möjlig militär konflikt med Ryssland är det inte särskilt svårt att upptäcka ett antal faktorer som idag minskar våra chanser att ta oss ur en sådan konflikt på ett sätt som minimerar landets personförluster och ökar Sveriges möjligheter att ta sig ur konflikten utan att vårt land blir allt för förstört. Dessa faktorer handlar inte bara om det militära försvaret utan också civilförsvaret, massmedia, kunskaper hos befolkningen i allmänhet och särskilt hos vissa yrkeskategorier och mycket annat. Det handlar också om både stort och smått där vissa av faktorerna kräver samhällets samlade engagemang och centrala direktiv medan många andra handlar om den enskilde individens kunskaper och handlingsförmåga både innan och under en konflikt.

den-ryska-bjornen-anfaller

Efter att ha sysslar med olika säkerhetsrelaterade frågor ända sedan ungdomen i slutet av 1960-talet har det flugit många tankar förbi som förenats med gjorda erfarenheter. Trots allt har jag sysslat med frågor och arbetsuppgifter som det varit få andra förunnat. När det gäller frågeställningar har jag en ovanlig insikt i det ryska samhället, särskilt deras underrättelseverksamhet och vad som kallas ”aktiva åtgärder” (активные мероприятия). Detta kan enklast beskrivas som en mix av vit och svart propaganda blandat med användandet av inflytande-agenter och andra öppna och dolda metoder för att påverka ett lands förda utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. De senaste åren har debatten i mångt och mycket handlar om desinformation och propaganda men Kremls verktygslåda är så oerhört mycket mer omfattande och väl testad under betydligt mer än ett hundra år av aktiviteter (jodå man började långt innan maktövertagandet 1917).

Efter 1991 har jag ovanpå mina Rysslandskunskaper under 25 år erhållit synnerligen gedigna kunskaper i IT- och informationssäkerhet och fått förmånen att studera hur detta inte fungerar i praktiken, vilket tyvärr är det vanligaste förhållandet.

Efter att för några dagar sedan ha sett hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) dels drabbats av en våldsam attack riktad mot ett amerikansk företag, dels misslyckats med att förklara sina grova misslyckanden i media, har jag blivit allt mer övertygad om att Sveriges största akilleshäl ligger i brytpunkten mellan ett militärt försvar och ett försvar mot cyberattacker där Sverige också kommer att utsättas för rika doser av ryska aktiva åtgärder. Här ligger den allra största risken för att Ryssland skulle kunna lyckas i eventuella ambitioner att angripa Sverige, eller mer troligt, anfalla en specifik del av Sverige, nämligen Gotland.

Jag har sedan en tid tillbaka skrivit på ett scenario om hur ett ryskt angrepp på Gotland skulle kunna gå till baserat på mina specifika kunskaper och erfarenheter. De andra försök jag sett fram till dags dato har varit några första försök till scenarier men som tyvärr saknar väsentliga delar. Det kan ju bero på att man endast valt att endast beskriva vissa militära delar av vad som rimligen borde ha varit en större och mer realistisk beskrivning. Jag vill dock understryka att scenarierna inte är direkt felaktiga i sina beskrivningar, endast att de inte har en tillräcklig bredd.

red-army-black-baron

Det jag ämnar inkludera i mitt scenario rör bland annat IT-sidan, möjliga ABC-angrepp, aktiva åtgärder, illegalisternas roll och en del annat. Jag är säker på att många läsare både har kunskaper om dessa fält och en vilja att hjälpa till att beskriva ett sådant utökat scenario rörande Gotland. Så fatta gärna pennan eller knacka på tangentbordet. Jag välkomnar mail på adressen joakim.von_braun@bredband.net. Jag anser att ju fler kockar man är, desto bättre blir soppan! Med bättre kunskap finns det är större chans att Sveriges resurser används rätt under den tid som står till buds, hur lång den nu kan tänkas vara. Min förhoppning är att detta scenario ska kunna publiceras innan eller strax efter årsskiftet.