Svenskar i krig 1945-2015 (recension)

Att Sverige som land hållit sig utanför krig i flera hundra år betyder inte att svenskar saknar erfarenheter på området. Ända sedan Sverige uppstod som nation har medborgare i vårt land sökt sig utanför våra gränser för att slåss för andra nationer och/eller för andra värden än de vi kan anses tro på.

För några år sedan kom en intressant bok ut som tog upp ämnet – ”Svenskar i krig 1914-1945” författad av Lars Gyllenhaal och Lennart Westberg, två både duktiga och vetgiriga författare. Jag känner dem bägge: Lars är bland annat min medförfattare till boken ”Ryska elitförband” och Lennart är historieintresserad kriminalpolis i Sundsvall som bland annat studerat och gjort research kring Förintelsen. Båda två har släktingar som stridit på olika platser i världen.

Nu har de äntligen blivit klara med sin uppföljare som behandlar perioden efter Andra världskriget. ”Svenskar i krig 1945-2015” är lika välskriven som föregångaren och enligt min mening ännu mer intressant. En del har naturligtvis att göra med att de behandlar flera konflikter som fortfarande är synnerligen aktuella och att inte mindre än fyra kapitel i boken tar upp konflikter som sträcker sig in i början av detta år.

Svenskar i Krig 1945-2015 -180x269

Att svenska unga män sökt sig till den franska Främlingslegionen eller att flygaren Carl Gustaf von Rosen stödde utbrytarstaten Biafra i början av 1960-talet är knappast något nyhet för oss som är lite äldre, men för alla de som växt upp först efter Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning är kunskapen om historien en helt annan. Just helheten med de många olika konflikterna från de senaste 70 åren är en av bokens stora fördelar. Men även vi som anser oss vara nog så allmänbildade och är särskilt historiskt intresserade finner nog flera riktiga intressanta guldkorn i boken och kan nog ibland göra upptäckter som förvånar.

Det finns en hel del spännande att läsa om staten Israels första stapplande steg i en riktigt fientlig värld i slutet av 1940-talet. Åtskilliga svenskar fanns bland de som i uniform såg till att de omringade israelerna kunde överleva de övermäktiga attacker som arabländerna Egypten, Transjordanien, Libanon, Syrien och Irak riktade mot det nya judiska landet. Det finns säkert många som tror att detta endast var en viktig fråga för Sveriges judar men flera av de som var beredda att offra sitt liv för Israel var varken judar eller ens särskilt religiösa. En annan överraskning var att se den forne fackföreningsmannen och landshövdingen Sigvard Marjasin i israelisk uniform. Svenskar som iklätt sig israeliska uniformer behandlas i ytterligare ett kapitel men då behandlas de senaste decennierna. Här tycker jag dock att man gott kunde ha tagit upp några av de svenskar som både är svenska och israeliska medborgare, som bor i Sverige men som återkommande inställer sig för repetitionstjänstgöring i den israeliska krigsmakten. Det är en pusselbit som jag saknar.

USAs militära engagemang i världen medför att sammanlagt tre kapitel ägnas åt ”Stars and Stripes” – Korea-kriget, Vietnam-kriget och de senaste decennierna fram till idag. Den amerikanska krigsmakten utgör en speciell lockelse för många unga killar. Det är lite av att sätta upp långfingret mot alla de politiskt korrekta människorna hemma i Sverige att både bli yrkesmilitär och göra det just i det hemska kapitalistiska Amerika. Säkert firar de att ha skrivit på kontraktet med att ta en drink på en bar innan klockan tolv på dan. En del i lockelsen att jobba för ”Uncle Sam” är chansen att få se delar av världen man annars aldrig fått se och kanske få göra flera spännande resor.

Som jag ser det finns det i princip bara en riktig svaghet med boken och det är det alldeles för korta kapitlet om krigen i det forna Jugoslavien under 1990-talet. Knappa åtta skrivna sidor är ett litet misslyckande som jag hoppas kan korrigeras till nästa upplaga. Trots detta glapp är boken ändå så pass intressant och värdefull att du bör köpa den. Dels är den en viktig och bra skriven historiebok som jag är säker på att du kommer att uppskatta, dels kommer det att bli en uppskattad och lämplig julklapp. Jag är säker på att du kan ordna rabatt om du köper tio ex eller fler!

Ryssland på spaning i Syrien

Att Moskva engagerat sig i mängder av olika krig runt om i världen det senaste seklet är ett välkänt faktum men närmare kännedom om vilken länder som drabbats och när detta ägt rum är i allmänhet kunskaper som endast ett mindre antal människor har känt till. Ända från Första världskriget och fram till och med dags dato har ryska soldaters uniformer fläckats av främmande blod. Men minst lika viktigt som det de stridande förbanden gör, är den dolda verksamhet ryska agenter bedrivit i form av spionage och underrättelsetjänst. Att KGB och GRU funnits på plats på Kuba och i Nord-Korea är kanske ingen överraskning men hur många känner till att den ryska Generalstabens underrättelsetjänst GRU sedan 1950-talet drivit en särskild avlyssningsstation i Burmas huvudstad Rangoon? Sovjetunionens, och sedan Rysslands, underrättelseverksamhet har varit och är även nu, en gigantisk apparat som i vissa avseenden till och med överglänser de amerikanska konkurrenterna och resten av världen.

Center S-2

Ett synnerligen aktuellt land som Kreml haft flera viktiga underrättelsestationer i är Syrien. Efter att först satsat några år på den nybildade staten Israel sadlade Stalin om och beslöt att istället satsa sina resurser på araberna, särskilt då på Egypten, Libyen, Syrien och Irak som de fyra spjutspetsarna. Redan i mitten av 1950-talet skickades mängder av vapen till främst Egypten och Irak. Tack vare det sovjetiska stödet ansåg sig arabländerna vara så pass starka att man vågade ge sig på Israel. Vanligtvis tog det dock inte så lång tid innan man insåg sitt misstag.

Basen, 02

Ett av de arabiska betalningsmedlen var att ge ryssarna åtkomst till lämpliga områden för att bedriva underrättelseverksamhet. Sin vana trogen byggde Moskva ett stort antal stationer där de kunde sitt spaningsarbete mot omvärlden. Under andra halvan av 1990-talet byggde Ryssland bland annat minst tre signalspaningsanläggningar i närheten av den syriska gränsen mot Israel, inte så många kilometer från de av israelerna ockuperade Golanhöjderna. I Nawa, Jaba och al-Harra installerade man sig för att spana på Israels krigsmakt, särskilt deras flygvapen i Israels norra militärdistrikt. Två av stationerna kallades Tsentr S och Tsentr S-2. Beteckningen för den tredje stationen är än så länge okänd. De tre stationerna var sammanlänkade med några andra anläggningar längre söder ut i Syrien och från de tre stationerna vid Golan utgick kommunikationslänkar norrut till andra spaningscentra, två i Libanon för att slutligen avslutas på de östra delarna av Cypern, troligtvis i eller i närheten av Famagusta.

Objects and sources of the Israeli Air Force, Northern Military District (A)

Tsentr S-2 han åtminstone fira sitt 15-årsjubileum men strax därefter fick man påhälsning av de Fria Syriska Styrkorna och var hastigt tvungna att ge sig av. Hade man haft mer tid på sig hade man säkert städat undan de kartor och fotografier som nu har fotograferats på de tidigare ryska stationsväggarna.

Avslutningsvis måste jag ställa en intressant fråga som kanske kan bli besvarad inom det närmsta halvåret eller året: Med tanke på de tre viktiga och kraftfulla anläggningar GRU byggde för att kunna bedriva avlyssning av Israel och det israeliska flygvapnet, undrar man naturligtvis var anläggningarna kan finnas som skulle avlyssna Turkiet, de amerikanska och kurdiska styrkorna i Irak samt den stora grannen i söder, Saudiarabien? Skulle någon av er som läser detta ramla över någon information om dessa stationer vore jag oerhört glad att få en påstötning så fort som möjligt.