Peter Wolodarski kräver rejäla förstärkningar av försvaret

Sverige är absurt nog det land som använder minst resurser till det militära försvaret och det trots att vi löper störst risk i Europa, utanför det forna Sovjetunionen, att råka ut för en rysk militär attack! Sveriges försvarsanslag kommer om ett år att dyka under en procent av BMP, vi står utanför Natos fredsgarantier och vi har med Gotland det stycke land som Ryssland behöver allra mest i en framtida militär konflikt.

Idag sällar sig Peter Wolodarski till Liberalerna och moderaternas Gunnar Hökmark (än finns det hopp för partiet) som kräver rejäla förstärkningar av försvarets anslag och som kräver pengar på bordet NU!

http://www.dn.se/arkiv/ledare/peter-wolodarski-vakna-sverige-vi-ar-mer-utsatta-an-pa/

Jag blir bestört med vilken sävlighet och med vilket oförstånd man diskuterar Rysslands militära upprustning och Kremls aggressiva avsikter. Visserligen sträcker sig den nuvarande ryska upprustningsplanen fram till 2020. Men vi har ju inga som helst garantier på att inget sker innan dess! Vem i Sverige vet vilka planer Ryssland har? Vem kan förutsäga Putins militära tankar? Vi vet inte alls hur många år vi har på oss!!!

Sverige tycks planera för en militär konflikt tidigast 2025. Inga som helst förstärkningar av försvaret innan 2020! Och de pengar som först kommer försvaret tillgodo 2020 kommer att ta flera år innan de ger resultat! Det är ta mig tusan dårhusmässigt att luta sig tillbaka, rulla tummarna och tro att de ryska politiska och militära ledningarna gladeligen ska vänta på att Sverige ska växa sig militärt starkare och bli näst intill omöjligt att hantera. Åtminstone Gotland kommer att bli en svensk fästning mitt i Östersjön och därmed stoppa en rysk militär insats i ett eller fler av de baltiska länderna.

Vladimir Putin och Rysslands krigsmakt är idag tillräckligt starka för att kunna invadera Gotland, ta makten över ön och förhindra att Sverige ska kunna återta ockuperat område. Kreml har också den politiska kraften och viljan att genomföra ett kuppartat anfall för att därmed kunna hota Baltikums frihet. Moskva förfogar också över de undergrävande instrument för att kunna splittra och passivisera Nato under en tid då USA står och velar tillräckligt länge för att en rysk ockupation ska lyckas. Och sedan står vi där med tvättad hals och skäms.

Fan heller! Låt oss förstärka svenskt försvar medan tid är och se till att Gotland blir en igelkott som kostar för mycket att ge sig på. Har vi otur har vi bara ett par månader på oss!!! Så börja redan i morgon måndag den 28/11 och arbeta snabbt och kraftfullt! Och håll en tumme!

Annonser

En av Sveriges största svagheter

Inför en möjlig militär konflikt med Ryssland är det inte särskilt svårt att upptäcka ett antal faktorer som idag minskar våra chanser att ta oss ur en sådan konflikt på ett sätt som minimerar landets personförluster och ökar Sveriges möjligheter att ta sig ur konflikten utan att vårt land blir allt för förstört. Dessa faktorer handlar inte bara om det militära försvaret utan också civilförsvaret, massmedia, kunskaper hos befolkningen i allmänhet och särskilt hos vissa yrkeskategorier och mycket annat. Det handlar också om både stort och smått där vissa av faktorerna kräver samhällets samlade engagemang och centrala direktiv medan många andra handlar om den enskilde individens kunskaper och handlingsförmåga både innan och under en konflikt.

den-ryska-bjornen-anfaller

Efter att ha sysslar med olika säkerhetsrelaterade frågor ända sedan ungdomen i slutet av 1960-talet har det flugit många tankar förbi som förenats med gjorda erfarenheter. Trots allt har jag sysslat med frågor och arbetsuppgifter som det varit få andra förunnat. När det gäller frågeställningar har jag en ovanlig insikt i det ryska samhället, särskilt deras underrättelseverksamhet och vad som kallas ”aktiva åtgärder” (активные мероприятия). Detta kan enklast beskrivas som en mix av vit och svart propaganda blandat med användandet av inflytande-agenter och andra öppna och dolda metoder för att påverka ett lands förda utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. De senaste åren har debatten i mångt och mycket handlar om desinformation och propaganda men Kremls verktygslåda är så oerhört mycket mer omfattande och väl testad under betydligt mer än ett hundra år av aktiviteter (jodå man började långt innan maktövertagandet 1917).

Efter 1991 har jag ovanpå mina Rysslandskunskaper under 25 år erhållit synnerligen gedigna kunskaper i IT- och informationssäkerhet och fått förmånen att studera hur detta inte fungerar i praktiken, vilket tyvärr är det vanligaste förhållandet.

Efter att för några dagar sedan ha sett hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) dels drabbats av en våldsam attack riktad mot ett amerikansk företag, dels misslyckats med att förklara sina grova misslyckanden i media, har jag blivit allt mer övertygad om att Sveriges största akilleshäl ligger i brytpunkten mellan ett militärt försvar och ett försvar mot cyberattacker där Sverige också kommer att utsättas för rika doser av ryska aktiva åtgärder. Här ligger den allra största risken för att Ryssland skulle kunna lyckas i eventuella ambitioner att angripa Sverige, eller mer troligt, anfalla en specifik del av Sverige, nämligen Gotland.

Jag har sedan en tid tillbaka skrivit på ett scenario om hur ett ryskt angrepp på Gotland skulle kunna gå till baserat på mina specifika kunskaper och erfarenheter. De andra försök jag sett fram till dags dato har varit några första försök till scenarier men som tyvärr saknar väsentliga delar. Det kan ju bero på att man endast valt att endast beskriva vissa militära delar av vad som rimligen borde ha varit en större och mer realistisk beskrivning. Jag vill dock understryka att scenarierna inte är direkt felaktiga i sina beskrivningar, endast att de inte har en tillräcklig bredd.

red-army-black-baron

Det jag ämnar inkludera i mitt scenario rör bland annat IT-sidan, möjliga ABC-angrepp, aktiva åtgärder, illegalisternas roll och en del annat. Jag är säker på att många läsare både har kunskaper om dessa fält och en vilja att hjälpa till att beskriva ett sådant utökat scenario rörande Gotland. Så fatta gärna pennan eller knacka på tangentbordet. Jag välkomnar mail på adressen joakim.von_braun@bredband.net. Jag anser att ju fler kockar man är, desto bättre blir soppan! Med bättre kunskap finns det är större chans att Sveriges resurser används rätt under den tid som står till buds, hur lång den nu kan tänkas vara. Min förhoppning är att detta scenario ska kunna publiceras innan eller strax efter årsskiftet.

Stor i orden – liten på jorden

Efter att den så kallade revolutionen drabbat Ryssland 1917 påstod propagandan under decennier att västvärlden var imperialistisk, revanschistisk, militaristisk, rasistisk och nationalistisk och att den första arbetarstaten i världen stod för dess motsatser. Hundra år sedan har pendeln sedan länge slagit tillbaka. Plus har blivit minus och minus blivit plus, vitt har blivit svart och svart blivit vitt.

Dagens Ryssland står för alla de begrepp som kommunisterna beskyllde väst för. Resultatet är en svårhanterbar, och för det flesta utomstående, en svårbegriplig, obalans mellan en till tänderna upprustad krigsmakt samtidigt som resten av landet är en bananrepublik med förstörd ekonomi, miljö och folkhälsa medan samhällshjulen många gånger endast snurrar p.g.a. en omfattande korruption. Man kan diskutera när denna förändring ägt rum men knappast att ändringen i sig har skett.

För cirka tio dagar sedan publicerade European Council of Foreign Relations (en organisation med svensk representation) en ny rapport med namnet ”Russia 2030 – A story of great power dreams and small victorious wars”. Den tar upp många intressanta aspekter värda att studera även om jag inte håller med om samtliga enskilda detaljer.

<a href= ”http://www.ecfr.eu/publications/summary/russia_2030_a_story_of_great_power_dreams_and_small_victorious_wars

En anledning till det skeende vi nu observerar bygger på en vilja från rysk sida att rikta befolkningens uppmärksamhet på sådant som kan uppvisa hur Ryssland växer sig allt starkare. Tack vare pengar som lades på hög under tiden då olje- och gaspriserna var höga och låga kostnader för arbete och material har den ryska krigsmakten kunnat växa sig ordentligt stark. Samtidigt har Putin släppt fram en patriotisk propaganda av sällan skådat slag. Den ryska befolkningen luras att tro på propagandans budskap om en stark slavisk nation som både ska fruktas och beundras av omgivningen.

En orsak till att Ryssland vill knyta raden av gamla sovjetrepubliker närmare till sig är viljan att bygga en buffertzon av stater som utgöra ett skydd mot anfall från väst. En annan är en förhoppning om att de ska kunna ge bidrag till den svaga ryska ekonomin. Dessa anledningar (bland flera andra) ledde efter Andra världskriget till ockupationen av länderna i Östeuropa och till uppbyggandet av Warszawapakten och Comecon. Det är samma unkna tankegods som återkommer gång efter annan.

Urusel rysk ekonomi
Med en ekonomi som troligtvis kommer att krympa ända fram till 2030 måste Putin förvandlas till en bättre trollkarl än Joe Labero. Som en del i spelet med den allt mer växande patriotismen måste Moskva uppvisa nya militära segrar på det utrikespolitiska planet. Man kan strunta i att man gör fel bara det ryska folket inte ser det. Transnistrien, Tjetjenien, Abchazien, Syd-Ossetien, Krim, Donbas, Syrien – allt det som det ryska folket tror är ryska segrar måste fortsätta uppfattas som sådana men också nya segrar måste kunna inhystas. Den chauvinistiska hydran måste hela tiden matas med nya segrar.

Men för att den ryska ekonomin inte ska dräneras för fullt får striderna inte kosta allt för mycket, varken i ryska liv eller i rubel. Då kan det som idag uppfattas som något positivt snabbt slå tillbaka mot Putin och de andra krigsprofitörerna i Moskva. Fram till i mars i år ska operationen i Syrien ha kostat Ryssland 460 miljoner dollar enligt Tass. Samtidigt håller man rysk trupp i fem ockuperade områden i Moldavien, Georgien och Ukraina samt har ryska permanenta militärbaser i bl.a. Kazakstan, Tadzjikistan och Vitryssland.

Vart kan Ryssland gå?
1. En seger som kanske inte måste bli så dyr och som även skulle ge Moskva några positiva röster i omvärlden vore att skapa fred mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten om Nagorno-Karabach. Pågående konflikter mellan olika OSS-länder kommer både politiskt och praktiskt sätta käppar i hjulet för Putins planer på ett ökat samarbete. Samtidigt finns det säkert en strävan att se till att samarbetspartnern Armenien inte råkar allt för illa ut i en uppgörelse med det muslimska Azerbajdzjan.

2. Ökat samarbete inom ett antal gemenskaper av före detta Sovjetrepubliker bl.a. Eurasian Economic Union, Eurasian Customs Union och Eurasian Development Bank, vore också positiva och helt i linje med de senaste 10 årens arbete. Här har Putin satsat mycket resurser vilket delvis stärkt den ryska ekonomin, delvis stärkt deras aktier i Centralasien och Kaukasus. Samtidigt vet Rysslands grannar vad det ultima priset för ökat samarbete kan bli. De har alla erövrats av Moskva minst två gånger och de vill knappast att det ska bli tredje gången gillt.

3. Ett helt fruktfat befinner sig norr om Ryssland med lockande priser i form av nytt territorium, en gigantisk ny ekonomisk zon, nya olja-, gas- och metallfyndigheter samt en militär buffertzon som ryssarna alltid så desperat längtar efter. Under cirka 15 års tid har ryssarna bedrivit en omfattande verksamhet på flera plan för att försöka försäkra sig om ett Arktis i ryska händer. Man har organiserat ett antal vetenskapliga expeditioner för att undersöka om kontinentalsockeln skulle kunna bevisa rysk överhöghet över Arktis, Moskva har byggt ett antal militära anläggningar i form av hamnar, flygplatser och liknande, en stor mängd vapen och annan militär utrustning har byggts om för att passa i det hårda klimatet och mycket annat. För ett par månader sedan förde den ryska krigsmakten in militära rådgivare och hundar från ett tjetjensk specialförband på Spetsberg och bröt därmed mot det avtal som finns om områdets icke-militära status. Putin är till 100 procent inställd på att Ryssland ska skaffa sig ett militärt övertag i Arktis som väst därefter inte ska kunna rubba.

4. Baltikum är självklart tre hängande frukter som Moskva suktar efter men där priset kan medföra en totalkrasch för det nya ryska imperiet. Lyckas man manövrera rätt kan Putin på ett eller annat sätt tillskansa sig någon form av stöd från de tre ekonomierna men leder makthungern till ett krig med Nato kan Ryssland både förlora sin krigsmakt och slås sönder nationellt och infrastrukturellt med endast alla redan existerande kvarnstenar kvar runt halsen. Agerande på och runt Östersjön kommer att vara ytterst viktigt att bevaka.

För svenskt vidkommande kommer mycket av framtiden vara beroende av hur vi lyckas skydda Gotland. Ett kraftfullt försvar av ön kan mycket väl medföra att alla ryska planer på aktioner mot Estland, Lettland och Litauen måste läggas på is och i så fall blir det en billig försäkring mot krig och katastrof i vårt närområde. Men skyddet av Gotland, och därmed Baltikum, är knappast något vi kommer att ha möjlighet att helt sköta på egen hand. Scenen i norra Europa är för komplicerad för detta och därför måste vi och Finland tillsammans söka medlemskap i Nato. Blir vi medlemmar innan 2020 finns det stora chanser att vi lyckas.

Jag hoppas att dessa rader delvis kan komplettera tankarna i rapporten från ECFR. Att försöka förstå vart Ryssland är på väg är naturligtvis oerhört viktigt för oss. Samtidigt är alldeles för många av de framtida variablerna osäkra. Men genom att tänka igenom möjliga framtida scenarier ökar vi möjligheten att förstå vad som sker framöver och att ta reda på de pusselbitar som uppenbarar sig och bestämma var de hör hemma.

Sverige är i sämsta tänkbara försvarsläge

Jan Leijonhielm har i sin artikel beskrivit några oerhört centrala delar av hur Ryssland betraktar omvärlden och då särskilt Sverige. Det är för vår debatt om Sveriges försvar och vårt förhållningssätt gentemot Ryssland väldigt viktigt att förstå det som Jan Leijonhielm här beskriver annars finns det risk att Sverige beter sig på ett sätt som till och med kan locka Putin och consortes till en militär aktion i norra Europa. Framstår vi i vårt land som svaga innebär det ju en minskad risk för ryska förluster och ett eventuellt ryskt misslyckande vd exempelvis ett anfall och en ockupation av Gotland.

http://www.svd.se/sverige-ar-i-samsta-tankbara-forsvarslage

Vladimir Putin har uppenbarligen inga begränsningar som bygger på moral eller etik. Hans handlande bygger istället på en analys om huruvida hans ska lyckas genomföra det han planerar och hur mycket detta ska kosta i form av militära och politiska motgångar.

Självklart är Estland, Lettlands och Litauens medlemskap i NATO en hämsko för Ryssland. Men om Moskva med andra medel kan stoppa NATO från att agera som tänkt, det vill säga framgångsrikt komma till de baltiska ländernas räddning, finns det därmed inte några internationella regler eller avtal som skulle stoppa Putin från att agera militärt. Det enda som kan förhindra ett genomförande av Rysslands geopolitiska och militära strävanden är risken för ett militärt svar som kan komma att stoppa den ryska krigsmakten.

Höjer vi i Sverige ribban med hjälp av ökade ekonomiska medel till försvaret, ett nära samarbete med Finland och ett svenskt medlemskap i NATO kommer Ryssland knappast kunna genomföra en lyckad militär aktion mot ett eller flera av de baltiska länder och/eller en ockupation av Gotland. På så sätt kommer de svenska åtgärderna inte bara garantera fred för vårt land utan också fred för Finland, Estland, Lettland och Litauen. Och tack vare en stabil situation på hemmaplan kan vi också bättre hjälpa andra länder som är utsatta för Rysslands aggressiva beteende. Om Vladimir Putin inte längre kan använda sin krigsmakt och en aggressiv utrikespolitik som bas för sin inrikespolitiska makt kan vi kanske också kan börja få se en förändring till det bättre för det ryska folket och för Ryssland som nation. Det är de verkligen värda!

Buffertzon mot fienden

Som jag tidigare beskrivit har Ryssland satsat enorma resurser på den arktiska zonen under de senaste tio åren. Naturligtvis vill man både skydda Nordostpasssagen liksom göra anspråk på de stora naturresurser som finns i området bland annat i form av olja och andra rikedomar. Det som DNs Ryssland-korrespondent beskriver som en fix idé hos Putin torde nog mest bestå i ryssarnas skräck för att få krig inne på sitt egna territorium, Rodina. Det man så lidelsefullt arbetar för är att se till att den kommande konflikten istället hamnar i Arktis, i Baltikum eller i Ukraina. Då kan den ryska krigsmaskinen kriga fritt utan att orsaka särdeles stora skador på det ryska samhället och civilbefolkningen.
Rysslands satsning på Arktis har de senaste fem åren fått stora konsekvenser hur man fördelar sina resurser.
2009 beslöt Rysslands Säkerhetsråd att innan 2020 skapa en särskild ny Arktisk styrka. Tanken var att den förutom den ryska krigsmakten bl.a. också skulle omfatta element av säkerhetstjänsten FSB. Ett av dessa element skulle vara fyra nya fartyg som kommer att medverka i skyddet av det 10-tal nya marinbaser som ska byggas längst med Nordostpassagen. Två år senare beslöt man att skapa minst två särskilda arktiska brigader med trolig placering i Murmansk och i Archangelsk. Förutom nya flygbaser samt nya militära fartyg och isbrytare ska också mycket av krigsmaktens vapen och teknik anpassas till arktiska förhållanden. Det rör sig exempelvis om teknik för elektronisk krigföring, radaranläggningar och luftvärnsmissiler.
Därefter har tidtabellen kortats avsevärt. Anledningen till brådskan är däremot inte känd. Från att vara färdigställt innan 2020 annonserade man i februari 2014 att det nya arktiska militärdistriktet skulle byggas klart under 2015. Och plötsligt uppgav man förra hösten att den nya organisationen skulle tas i bruk redan den 1/12!
Lösningen blev att det nya Arktiska militärdistriktet skapades med den Norra flottan som bas. Det betyder i sin tur att Västra militärområdet, som omfattar Baltiska flottan och de tidigare militärdistrikten i St Petersburg och i Moskva, blir av med flottan i norr. Tyvärr innebär detta för Sveriges vidkommande att det slagkraftiga militärområdet i St Petersburg (ZVO) bättre kan koncentrera sig på sina primäruppgifter, dvs att slå västerut över Östersjön för att hålla sjövägarna öppna och hindra USA och NATO från att attackera Ryssland via Skandinaviens luftrum.
Norden har från att ha varit ett flankområde istället blivit centrum i den nya ryska krigsplanläggningen. I och med detta har också Gotland fått en mycket större betydelse och en ockupation av Östersjöns största (och oförsvarade) ö skulle kunna undanröja många av Rysslands nuvarande osäkerhetsfaktorer vid en militär konflikt.