Putin satsade fel ännu en gång

Trots alla de miljarder som Kreml satsar för att försöka påverka oss och styra oss dit man vill, misslyckas man från tid till annan för att de inte förstår hur vi tänker och hur våra samhällen fungerar. När man själv lever i ett oerhört annorlunda samhälle och har liten insikt i hur världen omkring fungerar, är det lätt att göra monumentala blunders.

https://euvsdisinfo.eu/figure-of-the-week-20/#

1939 hade en annan diktator fått för sig att han skulle domptera omvärlden. Hitler roffade åt sig Saar, Rhenlandet och Österrike. Sedan stal han Sudet och därefter resten av Tjeckoslovakien för att en vecka efteråt ta hand om Memelland. Sex gånger fungerade tricket men när han invaderade Polen gick det åt fanders. Då hade han gått över en linje som absolut inte fick passeras och angreppet på Polen blev början på Andra Världskriget.

På liknande sätt har Vladimir Putin lyckats finta och lura oss i väst för att sedan råka illa ut då han passerat osynliga gränser som han inte lyckades se. Det allra tydligaste och värsta exemplet (fram till nu vill säga) är invasionen av Ukraina och ockupationen och annekteringen av Krimhalvön. 2008 invaderade Ryssland Georgien efter att man provocerat och lurat ledningen den politiska ledningen i Georgien. Efter att ha orsakat georgierna ganska svåra förluster ockuperade ryssarna Abchasien och Syd-Ossetien. Och västländerna sa ”Fy skäms” men gjorde inte särskilt mycket mer. När Putin skulle köra sitt da capo mot Ukraina tog det hus i helvete bland västländerna och Ryssland drabbades av allvarliga ekonomiska och politiska sanktioner. Det var nog inte något som Putin förväntat sig.

2006 tog två utsända mördare från Moskva och förgiftade den avhoppade FSB-översten Aleksandr Litvinenko, som dömts till döden vid en hemlig rättegången i en militärdomstol. Han förgiftades av ett synnerligen ovanligt och svårframställt gift som heter Polonium-210. Det är svagt radioaktivt men är ett mycket kraftigt gift. Syftet får antas vara, att trots att Moskva som vanligt förnekade all inblandning i mordet, så skulle varenda avhoppare från någon av Rysslands underrättelsetjänster, veta vem som stod bakom det avskyvärda mordet. Det tog nämligen över tre veckor av ofantliga plågor innan Litvinenko äntligen avled. Moskvas giftmord framkallade inte några särskilt allvarliga protester från västländerna.

När nu Putin återigen skulle gör om sitt giftmordstrick gick det fullständigt åt fanders. Försöket att giftmörda Sergej Skripal för cirka en månad sedan har drabbat Kreml med en oerhörd kraft vilket bland annat kan ses i de desperata och disparata lögner och bortförklaringar som nu väller ut från Moskva. Desinformationsförsökens antal och låga nivå, till exempel att påstå att Sverige möjligen skulle kunna stå bakom mordförsöket, visar att man i Kreml inte riktigt vet hur man ska hantera situationen. Man är både förvirrad och förtvivlad över den situation man hamnat i och har inte någon riktig aning hur man ska försöka lösa den uppkomna situationen. På många sätt är Storbritanniens och den övriga västvärldens mycket hårda reaktion en katastrof för Vladimir Putin och hans tjekister. Än en gång har den ryska ledningen misslyckats att förstå och förutse hur väst skulle reagera.

Kreml låter nu en mängd ryska företrädare och statskontrollerade medier fylla etern med än den ena, än den andra teorin. När man får mothugg kastar man ur sig att det bara var en teori eller något man hört i debatten. Här är några av de värsta försöken att bland bort korten som ryssarna än så länge har spritt:

Britterna stod bakom attentatet för att få en anledning att bojkotta fotbolls-VM i sommar
Attentatet är ett utslag av russofobi i förhoppningen att skada det ryska folket i största allmänhet
Det rör sig om en drogöverdos som sedan har maskerats som ett attentat
Rysslands permanenta representant i OSCE påstod att de antagligen var Sverige, Tjeckien eller något av de baltiska länderna som stod bakom mordförsöket.
Rysk TV har vid flera tillfällen hävdat att Ukraina står bakom attentatet
Skripals svärmor har utpekats som den skyldiga
Storbritanniens premiärminister påstås själv ligga bakom mordförsöket eftersom hon är nära vän till den nye CIA-chefen
Det var ett misslyckat självmordsförsök
Det är en brittisk ”false-flag-operation” i syfte att förstöra Rysslands internationella förtroende USA utpekas av ryssarna för att utnyttja attentatet för att försöka få världen i gungning i största allmänhet

För dig som gärna vill läsa mer om lögnerna runt Skripal:
https://euvsdisinfo.eu/behind-the-smokescreen-who-are-the-actors-spreading-disinformation-on-ex-spy-poisoning/
https://euvsdisinfo.eu/skripal-and-the-disinformation-swamp/
https://euvsdisinfo.eu/salisbury-poisoning-on-russian-tv-confuse-undermine-and-ridicule/
https://euvsdisinfo.eu/defensive-disinformation-as-decoy-flare-skripal-and-flight-mh17/
https://www.gov.uk/government/speeches/pm-commons-statement-on-salisbury-incident-12-march-2018
http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2018/03/19/statement-by-the-foreign-affairs-council-on-the-salisbury-attack/
Visa på Medium.com

Läs mer och följ med om Rysslands aktiva åtgärder och desinformation:
https://euvsdisinfo.eu/

https://www.facebook.com/EUvsDisinfo/
https://euvsdisinfo.eu/disinfo-review/
http://www.stratcomcoe.org/
http://www.cepa.org/
Visa på Medium.com

Annonser

Oerhört viktig opinionsundersökning

Den undersökning man kunde läsa i DN den 5/1 både skrämmer och erbjuder viss uppmuntran. Flera av frågorna är viktiga återspeglingar av varandra. Exempelvis är det inte svårt att kunna konstatera att upplever man Ryssland som ett farligt militärt hot så är det ganska naturligt för många människor att välkomna ett svenska medlemskap i Nato. Andra frågor påverkas av fler motsatta frågeställningar. Att många svenskar har ett lågt förtroende för försvarets förmåga att försvara Sverige trots att försvaret förstärkts de senaste åren, kan troligen bero på att man uppfattar att hotet från Ryssland ökat så mycket mer.

Positiva resultat – försvaret måste förstärkas
En synnerligen positivt faktor i undersökningen är att så pass många personer vill öka Sveriges resurser för att förstärka vårt försvar. På två och ett halvt år har de riktiga försvarsvännerna ökat sitt antal med hela 10 procent. Det betyder nu att de som vill stärka det svenska försvaret är väsentligen mycket större är de tre grupperna ”Minska”, ”Vet ej” och ”Samma nivå” tillsammans. Så vitt jag vet har detta aldrig noterats tidigare. Rimligen måste man tolka detta som att utfallet för den ryska propagandan, lögnerna och desinformationen inte går hem så mycket som många tror. Det är inte något entydigt svar men det är oerhört positivt inför framtiden!

forward-russia-flagga-02

Skrämmande dåligt
Något som dock får magsyran att bubbla är det något häpnadsväckande svaret att endast 39 procent av de tillfrågade ser Rysslands som ett hot mot oss. Trots den ryska upprustningen, att de lägger sig i svensk säkerhets- och utrikespolitik samt Rysslands invasioner av Georgien och Ukraina har många människor svårt att ta detta till sig som ett problem som berör oss i Sverige. Man kanske tror att över 200 års fred är en garanti mot yttre angrepp. Men tyvärr är historien ett mycket dåligt instrument för att förutsäga framtiden i en föränderlig värld då många av de tidigare faktorerna är stadda i en dramatisk förändring.

Lite glädjande är det dock att så pass många fler personer som besvarat undersökningen ser Ryssland som ett hot jämfört med antalet som förnekar det och tittar bort. Det är den stora skaran som inte vet något eller inte kan greppa information som sänker antalet som ser Ryssland som en fara. Dessa utgör hela 36 procent av totalen. Förnekarna uppgår till 25 procent. Det är dessa bägge grupper som vi måste försöka nå fram till. Särskilt den okunniga tredjedelen borde vi förhållandevis enkelt kunna övertyga med hjälp av kvalificerat information.

Stor i orden – liten på jorden

Efter att den så kallade revolutionen drabbat Ryssland 1917 påstod propagandan under decennier att västvärlden var imperialistisk, revanschistisk, militaristisk, rasistisk och nationalistisk och att den första arbetarstaten i världen stod för dess motsatser. Hundra år sedan har pendeln sedan länge slagit tillbaka. Plus har blivit minus och minus blivit plus, vitt har blivit svart och svart blivit vitt.

Dagens Ryssland står för alla de begrepp som kommunisterna beskyllde väst för. Resultatet är en svårhanterbar, och för det flesta utomstående, en svårbegriplig, obalans mellan en till tänderna upprustad krigsmakt samtidigt som resten av landet är en bananrepublik med förstörd ekonomi, miljö och folkhälsa medan samhällshjulen många gånger endast snurrar p.g.a. en omfattande korruption. Man kan diskutera när denna förändring ägt rum men knappast att ändringen i sig har skett.

För cirka tio dagar sedan publicerade European Council of Foreign Relations (en organisation med svensk representation) en ny rapport med namnet ”Russia 2030 – A story of great power dreams and small victorious wars”. Den tar upp många intressanta aspekter värda att studera även om jag inte håller med om samtliga enskilda detaljer.

<a href= ”http://www.ecfr.eu/publications/summary/russia_2030_a_story_of_great_power_dreams_and_small_victorious_wars

En anledning till det skeende vi nu observerar bygger på en vilja från rysk sida att rikta befolkningens uppmärksamhet på sådant som kan uppvisa hur Ryssland växer sig allt starkare. Tack vare pengar som lades på hög under tiden då olje- och gaspriserna var höga och låga kostnader för arbete och material har den ryska krigsmakten kunnat växa sig ordentligt stark. Samtidigt har Putin släppt fram en patriotisk propaganda av sällan skådat slag. Den ryska befolkningen luras att tro på propagandans budskap om en stark slavisk nation som både ska fruktas och beundras av omgivningen.

En orsak till att Ryssland vill knyta raden av gamla sovjetrepubliker närmare till sig är viljan att bygga en buffertzon av stater som utgöra ett skydd mot anfall från väst. En annan är en förhoppning om att de ska kunna ge bidrag till den svaga ryska ekonomin. Dessa anledningar (bland flera andra) ledde efter Andra världskriget till ockupationen av länderna i Östeuropa och till uppbyggandet av Warszawapakten och Comecon. Det är samma unkna tankegods som återkommer gång efter annan.

Urusel rysk ekonomi
Med en ekonomi som troligtvis kommer att krympa ända fram till 2030 måste Putin förvandlas till en bättre trollkarl än Joe Labero. Som en del i spelet med den allt mer växande patriotismen måste Moskva uppvisa nya militära segrar på det utrikespolitiska planet. Man kan strunta i att man gör fel bara det ryska folket inte ser det. Transnistrien, Tjetjenien, Abchazien, Syd-Ossetien, Krim, Donbas, Syrien – allt det som det ryska folket tror är ryska segrar måste fortsätta uppfattas som sådana men också nya segrar måste kunna inhystas. Den chauvinistiska hydran måste hela tiden matas med nya segrar.

Men för att den ryska ekonomin inte ska dräneras för fullt får striderna inte kosta allt för mycket, varken i ryska liv eller i rubel. Då kan det som idag uppfattas som något positivt snabbt slå tillbaka mot Putin och de andra krigsprofitörerna i Moskva. Fram till i mars i år ska operationen i Syrien ha kostat Ryssland 460 miljoner dollar enligt Tass. Samtidigt håller man rysk trupp i fem ockuperade områden i Moldavien, Georgien och Ukraina samt har ryska permanenta militärbaser i bl.a. Kazakstan, Tadzjikistan och Vitryssland.

Vart kan Ryssland gå?
1. En seger som kanske inte måste bli så dyr och som även skulle ge Moskva några positiva röster i omvärlden vore att skapa fred mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten om Nagorno-Karabach. Pågående konflikter mellan olika OSS-länder kommer både politiskt och praktiskt sätta käppar i hjulet för Putins planer på ett ökat samarbete. Samtidigt finns det säkert en strävan att se till att samarbetspartnern Armenien inte råkar allt för illa ut i en uppgörelse med det muslimska Azerbajdzjan.

2. Ökat samarbete inom ett antal gemenskaper av före detta Sovjetrepubliker bl.a. Eurasian Economic Union, Eurasian Customs Union och Eurasian Development Bank, vore också positiva och helt i linje med de senaste 10 årens arbete. Här har Putin satsat mycket resurser vilket delvis stärkt den ryska ekonomin, delvis stärkt deras aktier i Centralasien och Kaukasus. Samtidigt vet Rysslands grannar vad det ultima priset för ökat samarbete kan bli. De har alla erövrats av Moskva minst två gånger och de vill knappast att det ska bli tredje gången gillt.

3. Ett helt fruktfat befinner sig norr om Ryssland med lockande priser i form av nytt territorium, en gigantisk ny ekonomisk zon, nya olja-, gas- och metallfyndigheter samt en militär buffertzon som ryssarna alltid så desperat längtar efter. Under cirka 15 års tid har ryssarna bedrivit en omfattande verksamhet på flera plan för att försöka försäkra sig om ett Arktis i ryska händer. Man har organiserat ett antal vetenskapliga expeditioner för att undersöka om kontinentalsockeln skulle kunna bevisa rysk överhöghet över Arktis, Moskva har byggt ett antal militära anläggningar i form av hamnar, flygplatser och liknande, en stor mängd vapen och annan militär utrustning har byggts om för att passa i det hårda klimatet och mycket annat. För ett par månader sedan förde den ryska krigsmakten in militära rådgivare och hundar från ett tjetjensk specialförband på Spetsberg och bröt därmed mot det avtal som finns om områdets icke-militära status. Putin är till 100 procent inställd på att Ryssland ska skaffa sig ett militärt övertag i Arktis som väst därefter inte ska kunna rubba.

4. Baltikum är självklart tre hängande frukter som Moskva suktar efter men där priset kan medföra en totalkrasch för det nya ryska imperiet. Lyckas man manövrera rätt kan Putin på ett eller annat sätt tillskansa sig någon form av stöd från de tre ekonomierna men leder makthungern till ett krig med Nato kan Ryssland både förlora sin krigsmakt och slås sönder nationellt och infrastrukturellt med endast alla redan existerande kvarnstenar kvar runt halsen. Agerande på och runt Östersjön kommer att vara ytterst viktigt att bevaka.

För svenskt vidkommande kommer mycket av framtiden vara beroende av hur vi lyckas skydda Gotland. Ett kraftfullt försvar av ön kan mycket väl medföra att alla ryska planer på aktioner mot Estland, Lettland och Litauen måste läggas på is och i så fall blir det en billig försäkring mot krig och katastrof i vårt närområde. Men skyddet av Gotland, och därmed Baltikum, är knappast något vi kommer att ha möjlighet att helt sköta på egen hand. Scenen i norra Europa är för komplicerad för detta och därför måste vi och Finland tillsammans söka medlemskap i Nato. Blir vi medlemmar innan 2020 finns det stora chanser att vi lyckas.

Jag hoppas att dessa rader delvis kan komplettera tankarna i rapporten från ECFR. Att försöka förstå vart Ryssland är på väg är naturligtvis oerhört viktigt för oss. Samtidigt är alldeles för många av de framtida variablerna osäkra. Men genom att tänka igenom möjliga framtida scenarier ökar vi möjligheten att förstå vad som sker framöver och att ta reda på de pusselbitar som uppenbarar sig och bestämma var de hör hemma.

Samarbeta inte med Ryssland!

Ropen skalla – samarbeta med alla! De fasansfulla massmorden i Paris har naturligtvis skakat om den civiliserade världen på många sätt. För många länder har det varit lätt att avstå från kraftåtgärder mot IS så länge massmorden bara drabbade araber i Mellanöstern. Nu ser vi mängder av vita kroppar i blodpölarna och då krävs det plötsligt helt andra åtgärder. Det som oftast händer när västvärlden känner sig lurad eller överraskad och en massa människoliv går till spillo, är att kraven på kraftåtgärder många gånger skjuter över målet och/eller drar med sig kontraproduktiva åtgärder.

I bakvattnet på 9/11 har många av världens underrättelsetjänster fått maktbefogenheter som förstör delar av vårt civila samhälle. NSAs och brittiska GCHQs massiva avlyssning av Internet och världens telekommunikationer var aldrig ordentligt genomtänkt och har medfört stora problem. I vissa fall har avlyssningen till och med varit kontraproduktiv på grund av att politiker och tjänstemän hade så bråttom att börja bekämpa al-Qaida att en rad åtgärder aldrig utvärderats i sig själva eller i förhållande till andra använda metoder. Man kan ju undra hur mycket terrorbekämpning som ägt rum när USA avlyssnat Tyskland och Tyskland avlyssnat USA?

När man nu ska visa framfötterna och ta i med hårdhandskarna hörs krav om att inga hinder ska få stå i vägen och man ska samarbeta med alla som vill bekämpa IS. Det låter bra för stunden men kommer att medföra stora problem i det långa loppet, särskilt om vi i väst vore okloka nog att börja ägna oss åt terroristbekämpning tillsammans med Ryssland. Då kommer vi att komma ur askan i elden. Ryssland är ett land som kommer att utnyttja ett eventuellt samarbete med väst om att bekämpa IS och andra terroriströrelser till att skapa förutsättningar för att bekämpa oss i väst så snart tillfälle ges.

Under Andra världskriget gav främst USA, Storbritannien och Kanada en oerhörd mängd hjälp till Sovjetunionen och ”Uncle Joe”, alltså Stalin. Det man främst tänker på var den synnerligen omfattande lend-lease hjälpen som under det första året av Operation Barbarossa räddade Sovjetväldet från total undergång. Det tackade ryssarna för genom att smutskasta hjälpaktionen och sprida desinformation världen över. Desinformationsmaskinen spred påståenden som att hjälpen inte var tillräckligt omfattande, att det som skickades till dem var sekunda gods, hjälpen kostade mer än den smakade, att de västallierades leveranser nyttjades för spionage mot Sovjet och en rad andra falska påståenden. Trots att Sovjet stod vid randen till en omfattande katastrof fick man inte visa sig svagt och beroende av andra. Man biter den hand som föder en.

Sovjetunionen nyttjade också det allierade samarbetet till att värva agenter i väst och stjäla västsidans hemligheter. Man passade också på att placera ut illegalister i både USA och Kanada och använde de olika sovjetiska kontrollanter som de skickade till de västallierades olika fabriker till att bedriva ett synnerligen omfattande industrispionage. De tog emot med ena handen och stal med den andra.

Samma sak kommer att hända nu om väst sträcker ut sina händer till Ryssland för att samarbeta med den ryske diktatorn mot den jihadistiska terrorismen. Det kommer att bli ett ”samarbete” som kommer att skada hela västvärlden.

För det första får man inte glömma att Ryssland är en diktatur som själva bedriver statsterrorism. När Vladimir Putin inledde sitt sista språng mot makten som chef för säkerhetstjänsten FSB (KGBs efterträdare) 1988-1989, lät han att spränga ett antal hyreshus i städerna Bujnaksk, Volgodonsk och Moskva för att kunna skylla på tjetjenska terrorister. I själva verket var det hans egna FSB-tjänstemän som bar sprängmedlet på plats och därmed mördade ett antal helt oskyldiga ryssar. I ett av hyreshusen bodde FSBs gränsvakter med familjer. Sammanlagt dog 307 personer och över 1.700 skadades! Allt för att kunna skylla på de frihetssträvande tjetjenerna och inleda Rysslands andra krig mot den tjetjenska befolkningen. Kan de bli mer vidrigt?

Med stöd av kampen mot inhemska och internationella terrorister fick Putin den ryska duman att anta en helt ny terroristlagstiftning 2005. Den skiljer sig stort från de lagar som västliga demokratier lagt fram. Den ryska duman har nu givit carte blanche till underrättelseorganisationerna GRU, SVR och FSB att utomlands ingripa mot och avrätta medlemmar i terrorist- och extremist-organisationer. Att man omedelbart anser sig ha ett behov av att avrätta terrorister kan man ha en viss förståelse för. Men vilka är det som anses vara extremister? Personer som du och jag?

Analyserar man Rysslands krigföring i Tjetjenien och övriga Kaukasus, i Georgien och i Donbass i östra Ukraina är det definitivt svårt att skilja på vem som är vem. Vem är terrorist och vem är terroristbekämpare? Använder man sig av omfattande tortyr och skenavrättningar, skjuter ihjäl familjemedlemmar för att få en misstänkt att tala, våldtar kvinnliga familjemedlemmar etc undrar man vilka etiska och moraliska värden det är som Ryssland kämpar för? Den starkes rätt att ostraffat ta för sig vad han vill?

Jag kommer ihåg på 1980-talet då pseudonymen ”Viktor Suvorov” berättade om hur man tränade unga, nya spetsnaz-soldater genom att få dem av vada genom bassänger med djurblod där tarmar och delar av djurkroppar hängde ner. Nu förstår man att Suvorov nog hade fel – det var inte blod och delar från djur som användes …..

Tiotusentals ryska soldater övar

Den ryska krigsmakten kör en intensifierad övningsperiod under hösten 2015 med en särskild koncentration i september. Igår, den 14/9, startades ytterligare en av Rysslands jättelika militärövningar i år. Övningen Tsentr-2015 kommer troligen att omfatta cirka 100.000 man, ungefär 7.500 fordon, artilleripjäser, robotramper och liknande, bort emot 170 stridsflygplan, ett 20-tal helikoptrar och lite över 50 UAV:er (drönare), samt ett 20-tal örlogsfartyg. Strax innan övningen påbörjades genomförde man en omfattande 5 dagars beredskapskontroll i samma område, Centrala Militärdistriktet (TsVO). Beredskapskontrollen omfattade ungefär samma styrkor som nu ska övas och avslutades precis innan övningen Tsentr-2015 startades. Bara en enda dags vila fick de inblandade.

Som jag tidigare beskrivit har antalet stora militära övningar i Ryssland ökat från i princip en eller två per år i mitten av 1990-talet till dagens 20-30 storövningar per år. Antalet deltagande militärer har också blivit fler och fler år från år. Manskapet är ofta stolta yrkessoldater med ny utrustning och en hög andel av officerarna har stridserfarenheter med sig i bagaget. Dagens nya ryska krigsmakt är något helt annat än den tröga koloss omvärlden kunde betrakta under 1980-talet.

Uppmarschen och förberedelserna för den ryska invasionen av Georgien hösten 2008 doldes i det kamouflage som den stora militärövningen Kavkaz-2008 gav. En smart uträknad maskirovka som dolde det mesta för omvärlden och när ryssarna marscherade in, samtidigt som omvärlden följde invigningen av sommar-OS i Peking, var förutsättningarna oerhört goda. Tyvärr kunde inte de synnerligen smarta förberedelserna utnyttjas till fullo då de inblandade förbanden inte visade sig ha den uthållighet som den militära och politiska ledningen förväntat sig. Cirka ett 50-tal förband deltog i överfallet på Georgien bland annat delar ur fem av Rysslands spetsnazbrigader, enheter från tre av de ryska luftburna divisionerna och flera andra elitförband. Att först genomföra en tuff övning under flera veckor för att sedan, då samtliga soldater sett fram mot en välförtjänt vila och vodkaflaskorna redan korkats upp (i vissa fall redan tömts), plötsligt underrättas om att man skulle sättas in i en invasion mot en land som tidigare hört till Sovjetunionen och utsättas för beskjutning med skarp ammunition, var inte en åtgärd som manskapet ansåg vara särskilt förnuftig. Det gäller att inte bara vara försedda med mycket kulor och krut – enheterna måste också vara politiskt och mentalt förberedda. Det var de inte!

2015 är dock den ryska krigsmakten avsevärt bättre än 2008. En viktig orsak till krigsmaktens förändring och förbättring är deras förkärlek till så kallade beredskapskontroller, ”snap drills” eller ”combat readiness controls” som krigsmakten började tillämpa i stor omfattning för cirka 2,5 år sedan. Sedan i februari 2013 har ett knappt 20-tal beredskapskontroller genomförts i en stigande omfattning sett till antal inblandade soldater och militära enheter samt antal dagar som beredskapskontrollen varar. De första testerna omfattade 7.000 militärer vilket nu alltså nästa 15-dubblats. I flera fall har dessa kontroller förberetts så att de förläggs kort innan större, centrala övningar så att soldaterna kliver iväg rakt från beredskapskontrollen rakt in i den planerade övningen med bara en kort vila dessemellan.

Avslutningsvis vill jag tala om att i övningen Tsentr-2015 deltar också spaningsförband från Kazakstan. Det är ingen ovanligt att Ryssland samövar med förband från Vitryssland, de centralasiatiska länder, Armenien och även Kina och Mongoliet, men vanligtvis äger detta samarbete rum inom ramen för de övningar som sker genom ODKB, den kollektiva säkerhetsorganisation som startades 1992. Av de över 130 större övningar som Ryssland genomfört sedan början av 2010 har minst 15 ägt rum inom ramen för ODKB. Idag består organisationen av Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kazakstan, Kirgizstan och Tadzjikistan medan Serbien och Afghanistan är observatörer. Uzbekistan var medlem i ODKB åren 1992-2006 medan Azerbajdzjan och Georgien deltog åren 1994-1999. Övningarna har i allmänhet sagts vara antiterroristträning. Att Uzbekistan lämnade ODKB var bland annat för att man inte tyckte övningar där man tränade användandet av kärnvapen inte riktigt hörde till ämnet.

Förutom det ovan nämnda spaningsförbandet är uppgifterna om vilka övriga förband som deltar väldigt knapphändiga. Det är uppenbart att Ryssland håller på att förändra sin policy på försvarsområdet och att sakuppgifter om bl.a. deltagande enheter är något som man kommer att vara försiktig med framöver. Något som man dock satsar särskilt mycket på under Tsentr-2015 är elektronisk krigföring och störning av fiendens kommunikationer. Enligt uppgift ska man slagit ut fler än 4.500 mobil- och satellittelefoner. För att åstadkomma detta har man också nyttjat förband som tillhör andra militärdistrikt och ett dussintal olika slags utrustning exempelvis drönaren Leer-3 och störsändaren Borisoglebsk-2 som innehåller minst fyra olika störningsmoduler.