Hur Mellanöstern påverkas av Rysslands krig i Syrien

Att Ryssland bombar civila människor och förstör sjukhus och läkarstationer i Syrien har världssamfundet helt klart för sig. De flesta länder i FN fördömer den brutala ryska krigföringen och många ser verksamheten som krigsbrott. Men även om läpparnas bekännelser kommer utan särskilt stora problem tycks Kremls verksamhet i Syrien också imponera på många av de diktaturer och andra maktfullkomliga regimer vi ser runt omkring i Mellanöstern.

Vladimir Putin och Ryssland har ställt upp för Syrien och Bashar al-Assad till 100 procent. Politiskt stöd, avancerade vapensystem, flygstöd, spetsnazenheter och nu en större flottstyrka. Det finns nu ingen som inte är med det klara att diktatorn i Kreml fullt ut stöder sin kollega i Damaskus. Nyligen förstärkte ryssarna sitt luftvärn över flyg- och marinbaser med tre olika missilsystem som indikerar att Kreml avser stanna i Syrien för all överskådlig tid.

Självklart imponerar detta på regeringarna runt om i arabvärlden oavsett vad de har för åsikter om att civilpersoner mejas ner och att civila sjukhus och läkarstationer medvetet bombas till småsmulor. Många gånger kan man se en ytterst pragmatisk hållning gentemot Moskva där den ena handen knyts samman och hytter mot ryssarna i offentliga sammanhang medan den andra tar Putin i hand och gladeligen tar emot kunskap, konkreta kontakter och köp av militärteknologi. Det är få saker som är så positivt för försäljning av vapen som att man kan skryta med att de är ”proven in combat”.

Putins vänner

Egypten
Bara för några veckor sedan, den 15-26/10, genomförde ryska luftburna soldater en gemensam militärövning med kollegor från den egyptiska krigsmakten – ”Defenders of Friendship-2016”. Ett 15-tal fraktflygplan och helikoptrar deltog från rysk sida tillsammans med flera hundra elitsoldater från VDV, Vozdusjna Desantnij Vojska (internt bl.a. kallade för ”dödänglarna”), som fallskärmssoldaterna kommer ifrån. Förutom spetsnaz är VDV den del av den ryska krigsmakten Kreml satsar hårdast på.

Det ryska bidraget på övningen omfattade också ett dussin pansarfordon av typ BMD-2 som nyligen moderniserats. De kan luftlandsättas med hjälp av ett knippe fallskärmar plus användandet av bromsraketer så att besättningen kan färdas genom luften sittande inne i sina fordon. Väl nere tar det endast en kort stund innan de är stridsberedda och kan åka iväg!

Sedan tidigare finns en överenskommelse att Egypten ska köpa ett antal ryska Kamov attackhelikoptrar av typ Ka-52K som ska stationeras på de bägge Mistral-fartyg som Egypten köpt från Frankrike. Från början skulle ju de bägge fartygen säljas till Ryssland vilket dock stoppades p.g.a. av Moskvas invasion av Ukraina.

Iran
Putin har fört samtal med den högsta politiska ledningen i Iran med syfte att förändra det geopolitiska läget i Mellanöstern. Kontakterna omfattar också handelspolitiska kontakter och en rysk kredit på 5 miljarder dollar som bl.a. ska användas för vapenköp. En order om köp av den ryska luftvärnsmissilen S-300 har också tecknats och det finns en överenskommelse om att iranska militära experter ska få utbildning i ryska militära skolor.

Övriga länder
Förutom Egypten och Iran, samt naturligtvis Syrien, har Ryssland fått napp bland flera andra arabiska länder. Irak köper nu ryska vapen (de amerikanska vapnen ”skänkte” man ju till IS). Under de senaste åren har man i Jordanien bl.a. intresserad sig för ryska helikoptrar och missiler för att bekämpa stridsvagnar. Man har också licenstillverkning av granatgeväret RPG-32. Till och med Saudiarabien påstås visa intresse för en del ryska vapensystem. Man kan ju gissa att USA lätt blir mer givmilda så fort personer i Mellanöstern tar namnet Ryssland i sin mun.

Utökad språkutbildning
Det kan också tilläggas att de ryska fallskärmssoldaternas högskola i Rjazan nu utökar sin språkutbildning till att också omfatta arabiska förutom de nya språken farsi och kinesiska. Varje soldat som lär sig ett utländskt språk i Rjazan får ett lönepåslag med 10 procent medan kunskaper i arabiska och de två andra nya språken erbjuder en löneökning på 20 procent. Man får nog anta att de nya språkkunskaperna inte uppmuntras för att Moskva planerar några fälttåg mot Kina eller arabländerna utan att man ser ett ökad behov då man planerar för ett ökat samarbete med en ökad vapenexport, fler gemensamma övningar och annan verksamhet tillsammans med dessa olika länder i Asien.

Sverige är bäst!
Vi i Sverige kan ju naturligtvis inte ägna oss att stötta korrupta arabländer. Det är en självklarhet att kräva kvinnors rättigheter, slut på tillämpningen av sharia med halshuggning, stening, piskning och liknande och krav på att regimerna inte ska stödja terrorism. Även USA och andra västländer vill gärna påverka arabländerna att bli mer som vi i väst. Tyvärr är dock resultatet i slutändan inte alltid så speciellt bra.

Resultatet är i många fall att vi, de demokratiska marknadsekonomierna, förlorar mycket inflytande och att regimerna i flera arabländer istället vänder sig till Ryssland och Kina som fullständigt struntar i alla krav på demokrati, mänskliga rättigheter och andra för oss ganska självklara politiska frågor. Så medan vi må vinna de små taktiska skärmytslingarna förlorar vi i stort de strategiska slagen.

Annonser

Rysk vapenindustri på rask frammarsch

Trots Rysslands krympande ekonomi och sämre handel har den ryska vapenindustrin enligt SIPRI tagit flera steg framåt och ökat sin försäljning på den internationella vapenmarknaden under 2014. Detta kan dock inte kompensera bortfallet på energimarknaden men ger ändå Ryssland vissa inkomster och ger en kraftfull indikation för den ryska ledningen om att de själva och landet är på rätt väg. De har gett upp hoppet om att påverka västländerna och riktar istället in sig på länder i Asien, samt i Afrika och Latinamerika, som man både tror är öppna för ekonomiskt utbyte och påverkan i politiska frågor.

Ekonomin i sin helhet må ha krympt men krigsindustrin har samtidigt vuxit kraftigt. Ryska vapentillverkare får hälften av sina beställningar från den egna regeringen och hälften från länder som Kina, Indien och andra länder med erkänt goda relationer med Moskva. De ryska företagen har samtidigt lyckats utöka antalet länder man handlar med trots internationella konflikter. Ryssarnas konsekventa stöd till Syrien trots all kraftig internationell kritik har gjort klart för många regimer i arabvärlden att risken att drabbas av inställda vapenleveranser vid väpnade konflikter är mycket liten. Både Egypten och Turkiet har tidigare visat stort intresse för de ryska vapentillverkarna även om detta åtminstone för tillfället har minskat avsevärt. Strategiskt har dock Ryssland de största möjligheterna i denna region med bland annat Iran och Irak som stora intressenter.

Jämför man situationen idag med de förhållanden som rådde under Kalla kriget blir man nog förvånad. Sovjetunionen låg då på femte plats bland världens vapenexportörer medan dagens Ryssland klättrat upp till andra plats, ett par procentenheter strax bakom USA. Världens största importörer – Kina och Indien – är trogna köpare av ryska vapen (69 och 79 procent respektive). Även Vietnam spenderar stora summor hos ryssarna. Sammanlagt 65 procent av Rysslands vapenexport går till länder i Asien.

Granskar man SIPRI-materialet mer i detalj finner man information om sammanlagt 19 ryska företag. Om jag förstår alla kolumner och fotnoter korrekt beror det på att flera företag är dotterföretag och i andra fall har uppgått i större koncerner. Detta gäller särskilt flera företag som existerat under många decennier som enskilda enheter men som under Putins styre klumpats ihop i stora koncerner där samtliga företag tillverkar allt inom en och samma sektor som flygindustri, missiler, helikoptrar, skeppsbyggnad, elektronik etc. Den ryska regeringen har under hela 2000-talet satsat många miljarder på att modernisera landets vapenteknologi och tillverkningskapacitet. De ryska företag som återfinns i SIPRIs lista har lyckats öka sin omsättning med nästan 50 procent från 2013 till 2014 och uppgifter från annat håll tyder på att ökningen fortsätter även i år.

Vid granskning av de företag SIPRI listar ser jag att fyra av de 11 företagen (Almaz-Antej [störst av de ryska vapensmedjorna], KRET, Sozvezdie och Uralvagonzavod) har blivit svartlistade av EU och USA sedan den 21/7 2014. Trots att de befunnit sig på de svarta listorna under halva året har de kammat hem många miljarder till Putin et consortes. Man kan fråga sig vad som hänt utan dessa hinder. Uralvagonzavod säljer bland annat stridsvagnar och pansarfordon av olika slag medan Almaz-Antej bland annat exporter luftvärnsmissiler och vidhängande system exempelvis till Syrien. Företagen Sozvezdie och KRET är elektronikföretag specialiserade på bland annat kommunikationsutrustning, dito för radioelektronisk krigföring, störningsutrustning, cyber warfare-komponenter och EMP-vapen. Det är produkter som i många fall står sig bra i konkurrensen på världsmarknaden.

Under 2015 har man från amerikansk sida och från NATO framfört stor oro över ryssarnas kapacitet på ovanstående områden. I och med Rysslands inblandning i Ukraina och Syrien har man i Pentagon och Bryssel kunnat studera effekterna av ryssarnas elektroniska vapen vilket uppenbarligen inte varit något som glatt någon i västvärlden. Oron är stark för att några av USAs senaste stridsflygplan kan ha svårt att hävda sig mot vissa ryska system. Samtidigt är det ju en fördel att man redan här kan se resultaten av många av ryssarnas system och att man kan påbörja uppbyggnaden av skydd mot desamma.

Det är nu inte bara på slagfälten som man har anledning att se upp för Rysslands kapacitet på det elektroniska området. En kombination av genomförd desinformation och maskirovka (vilseledning) samtidigt som man riktar allvarliga IT-attacker mot Internets, infrastrukturen och till Internet anslutna system, kan få mycket allvarliga konsekvenser för ett samhälle som vårt både på kort och lång sikt. Tiden är sedan länge förbi då Moskvas försäljning på området bestod av enbart störutrustning för GPS. Även om man i Ryssland har pratat mycket om ”brain drain” ska man inte glömma bort att landet har en oerhört stor mängd duktiga matematiker och fysiker som under många år ägnat sig att bygga och testa elektroniska och digitala attackverktyg som vi i väst endast har ett litet hum om. Att flera ryska företag som är aktiva inom dessa fält återfinns på SIPRI-listan visar att de också har både finansiella muskler och med stor sannolikhet produkter som är mycket avancerade.

Svenskar i krig 1945-2015 (recension)

Att Sverige som land hållit sig utanför krig i flera hundra år betyder inte att svenskar saknar erfarenheter på området. Ända sedan Sverige uppstod som nation har medborgare i vårt land sökt sig utanför våra gränser för att slåss för andra nationer och/eller för andra värden än de vi kan anses tro på.

För några år sedan kom en intressant bok ut som tog upp ämnet – ”Svenskar i krig 1914-1945” författad av Lars Gyllenhaal och Lennart Westberg, två både duktiga och vetgiriga författare. Jag känner dem bägge: Lars är bland annat min medförfattare till boken ”Ryska elitförband” och Lennart är historieintresserad kriminalpolis i Sundsvall som bland annat studerat och gjort research kring Förintelsen. Båda två har släktingar som stridit på olika platser i världen.

Nu har de äntligen blivit klara med sin uppföljare som behandlar perioden efter Andra världskriget. ”Svenskar i krig 1945-2015” är lika välskriven som föregångaren och enligt min mening ännu mer intressant. En del har naturligtvis att göra med att de behandlar flera konflikter som fortfarande är synnerligen aktuella och att inte mindre än fyra kapitel i boken tar upp konflikter som sträcker sig in i början av detta år.

Svenskar i Krig 1945-2015 -180x269

Att svenska unga män sökt sig till den franska Främlingslegionen eller att flygaren Carl Gustaf von Rosen stödde utbrytarstaten Biafra i början av 1960-talet är knappast något nyhet för oss som är lite äldre, men för alla de som växt upp först efter Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning är kunskapen om historien en helt annan. Just helheten med de många olika konflikterna från de senaste 70 åren är en av bokens stora fördelar. Men även vi som anser oss vara nog så allmänbildade och är särskilt historiskt intresserade finner nog flera riktiga intressanta guldkorn i boken och kan nog ibland göra upptäckter som förvånar.

Det finns en hel del spännande att läsa om staten Israels första stapplande steg i en riktigt fientlig värld i slutet av 1940-talet. Åtskilliga svenskar fanns bland de som i uniform såg till att de omringade israelerna kunde överleva de övermäktiga attacker som arabländerna Egypten, Transjordanien, Libanon, Syrien och Irak riktade mot det nya judiska landet. Det finns säkert många som tror att detta endast var en viktig fråga för Sveriges judar men flera av de som var beredda att offra sitt liv för Israel var varken judar eller ens särskilt religiösa. En annan överraskning var att se den forne fackföreningsmannen och landshövdingen Sigvard Marjasin i israelisk uniform. Svenskar som iklätt sig israeliska uniformer behandlas i ytterligare ett kapitel men då behandlas de senaste decennierna. Här tycker jag dock att man gott kunde ha tagit upp några av de svenskar som både är svenska och israeliska medborgare, som bor i Sverige men som återkommande inställer sig för repetitionstjänstgöring i den israeliska krigsmakten. Det är en pusselbit som jag saknar.

USAs militära engagemang i världen medför att sammanlagt tre kapitel ägnas åt ”Stars and Stripes” – Korea-kriget, Vietnam-kriget och de senaste decennierna fram till idag. Den amerikanska krigsmakten utgör en speciell lockelse för många unga killar. Det är lite av att sätta upp långfingret mot alla de politiskt korrekta människorna hemma i Sverige att både bli yrkesmilitär och göra det just i det hemska kapitalistiska Amerika. Säkert firar de att ha skrivit på kontraktet med att ta en drink på en bar innan klockan tolv på dan. En del i lockelsen att jobba för ”Uncle Sam” är chansen att få se delar av världen man annars aldrig fått se och kanske få göra flera spännande resor.

Som jag ser det finns det i princip bara en riktig svaghet med boken och det är det alldeles för korta kapitlet om krigen i det forna Jugoslavien under 1990-talet. Knappa åtta skrivna sidor är ett litet misslyckande som jag hoppas kan korrigeras till nästa upplaga. Trots detta glapp är boken ändå så pass intressant och värdefull att du bör köpa den. Dels är den en viktig och bra skriven historiebok som jag är säker på att du kommer att uppskatta, dels kommer det att bli en uppskattad och lämplig julklapp. Jag är säker på att du kan ordna rabatt om du köper tio ex eller fler!

Ryssland på spaning i Syrien

Att Moskva engagerat sig i mängder av olika krig runt om i världen det senaste seklet är ett välkänt faktum men närmare kännedom om vilken länder som drabbats och när detta ägt rum är i allmänhet kunskaper som endast ett mindre antal människor har känt till. Ända från Första världskriget och fram till och med dags dato har ryska soldaters uniformer fläckats av främmande blod. Men minst lika viktigt som det de stridande förbanden gör, är den dolda verksamhet ryska agenter bedrivit i form av spionage och underrättelsetjänst. Att KGB och GRU funnits på plats på Kuba och i Nord-Korea är kanske ingen överraskning men hur många känner till att den ryska Generalstabens underrättelsetjänst GRU sedan 1950-talet drivit en särskild avlyssningsstation i Burmas huvudstad Rangoon? Sovjetunionens, och sedan Rysslands, underrättelseverksamhet har varit och är även nu, en gigantisk apparat som i vissa avseenden till och med överglänser de amerikanska konkurrenterna och resten av världen.

Center S-2

Ett synnerligen aktuellt land som Kreml haft flera viktiga underrättelsestationer i är Syrien. Efter att först satsat några år på den nybildade staten Israel sadlade Stalin om och beslöt att istället satsa sina resurser på araberna, särskilt då på Egypten, Libyen, Syrien och Irak som de fyra spjutspetsarna. Redan i mitten av 1950-talet skickades mängder av vapen till främst Egypten och Irak. Tack vare det sovjetiska stödet ansåg sig arabländerna vara så pass starka att man vågade ge sig på Israel. Vanligtvis tog det dock inte så lång tid innan man insåg sitt misstag.

Basen, 02

Ett av de arabiska betalningsmedlen var att ge ryssarna åtkomst till lämpliga områden för att bedriva underrättelseverksamhet. Sin vana trogen byggde Moskva ett stort antal stationer där de kunde sitt spaningsarbete mot omvärlden. Under andra halvan av 1990-talet byggde Ryssland bland annat minst tre signalspaningsanläggningar i närheten av den syriska gränsen mot Israel, inte så många kilometer från de av israelerna ockuperade Golanhöjderna. I Nawa, Jaba och al-Harra installerade man sig för att spana på Israels krigsmakt, särskilt deras flygvapen i Israels norra militärdistrikt. Två av stationerna kallades Tsentr S och Tsentr S-2. Beteckningen för den tredje stationen är än så länge okänd. De tre stationerna var sammanlänkade med några andra anläggningar längre söder ut i Syrien och från de tre stationerna vid Golan utgick kommunikationslänkar norrut till andra spaningscentra, två i Libanon för att slutligen avslutas på de östra delarna av Cypern, troligtvis i eller i närheten av Famagusta.

Objects and sources of the Israeli Air Force, Northern Military District (A)

Tsentr S-2 han åtminstone fira sitt 15-årsjubileum men strax därefter fick man påhälsning av de Fria Syriska Styrkorna och var hastigt tvungna att ge sig av. Hade man haft mer tid på sig hade man säkert städat undan de kartor och fotografier som nu har fotograferats på de tidigare ryska stationsväggarna.

Avslutningsvis måste jag ställa en intressant fråga som kanske kan bli besvarad inom det närmsta halvåret eller året: Med tanke på de tre viktiga och kraftfulla anläggningar GRU byggde för att kunna bedriva avlyssning av Israel och det israeliska flygvapnet, undrar man naturligtvis var anläggningarna kan finnas som skulle avlyssna Turkiet, de amerikanska och kurdiska styrkorna i Irak samt den stora grannen i söder, Saudiarabien? Skulle någon av er som läser detta ramla över någon information om dessa stationer vore jag oerhört glad att få en påstötning så fort som möjligt.