Olenja Guba – en av ryska flottans mest hemliga baser

The Barents Observer är verkligen en förnäm källa till information och analyser av vad Ryssland har för sig i Arktis. Personligen håller jag den som en av världens främsta och som man vet anstränger sig extra mycket för att nå ända fram. Jag rekommenderar att du lägger in deras URL i din webbläsares favoriter.

Olenja Guba är en av den ryska ishavsflottans mest hemliga baser. Nästan varenda byggnad är knuten till GUGI – den ryska krigsmaktens Huvudavdelning för Djuphavsforskning. Är du ägare av boken ”Ryska elitförband”, 2: a upplagan från 2016, känner du nog till mycket av det som nämns i artikeln men Barents Observer har fått fram ytterligare en del ny och viktig information. De nya satellitbilderna säger också mycket om flottbasen.

I artikeln kan man läsa om 29:e Ubåtsbrigaden (в/ч 13090) men det finns ytterligare minst ett dussintal olika militära enheter i den djupa havsviken. Bland annat har den ryska flottan placerat en enhet med ubåtsjaktfartyg i viken och på olika ställen har marininfanteriet enheter på plats. Olenjaa guba är knappast ett ställe där Moskva vill ha oönskade gäster. Förutom de ubåtar, specialubåtar och ytfartyg som nämns i artikeln finns det ytterligare fartyg som tillhör GUGI. Sammanlagt rör det sig om bort emot ett 50-talet fartyg samt ett halvdussin stora flytdockor.

De specialubåtar som omnämns, varav några kan gå ner ända till 6.000 meters djup, kan förutom via egen maskin, även förflyttas med hjälp av de särskilt ombyggda moderubåtarna, via ett antal av ytfartygen (varav flera har inbyggda ubåtshallar), via GUGIs och flottans flytdockor men också med hjälp av flottans isbrytare. Därför är det svårt att beräkna vilken kapacitet GUGI egentligen har särskilt som också flera av flottans räddningsubåtar med djuphavskapacitet också kan utföra vissa av GUGI:s arbetsuppgifter. För ett antal år sedan råkade en av dessa i svårigheter i samband med att hon skulle inspektera en av ryssarnas stora hydrofonsystem på Stillahavs-kusten. Ubåten kom att fastna i de många fiskenät som fastnat i de stora hydrofonerna och den ryska flottan tvingades så småningom kalla in räddningspersonal från USA:s och Storbritanniens flottor i ett försök att rädda den fastlåsta ubåten. Brittiska flottan drogs längsta strået och lyckades rädda de olyckliga ryssarna.

Vill du läsa mer om det hot som GUGI skulle kunna innebära mot världens internetkablar i Atlanten och Stilla Havet förslår jag följande länkar:

Kremlin’s New Subs Set Sights on Internet’s Undersea Backbone – 2018-01-08
How the Internet works: Submarine fiber, brains in jars, and coaxial cables – 2016-05-26
Russian submarines are prowling around vital undersea cables. It’s making NATO nervous. – 2017-12-22
Could Russia cut undersea communication cables? – 2017-12-15
A New Cold War Deep Under the Sea? – 2015-10-28
Global trends in submarine cable system faults – 2016 – PDF
Undersea cables are actually more vulnerable than you might think – 2013-04-03
Optical Submarine Cable Network Monitoring Equipment – 2010 – PDF
Policy Exchange, Undersea Cables – 2017 / PDF

Annonser

Tack Estland

Från Estland har vi ännu en gång fått tillgång till en mängd intressant information, denna gång i form av det estniska säkerhetstjänstens senaste årsrapport (Annual Review 2015). Att de publicerar detta dokument på engelska visar hur viktigt de tycker att omvärlden vet och förstår de problem som Estland står inför och att de ser de mångfacetterade problemen med Moskvas undergrävande verksamhet som något som angår oss alla i den fria världen.

Uppenbarligen har de ryska underrättelsetjänsterna många strängar på sin lyra. Kan man inte gå fram med hjälp av en metod är man strax beredd att arbeta på ett annat sätt. Inte speciellt ryskt men det visar att de ryska tjänsterna blivit mer flexibla och professionella.

När vi hör Putin et consortes prata om ”det nära utlandet” ska man tolka detta som de 14 länder som tidigare utgjorde sovjetiska republiker och som också till stora delar befolkas av grupper av etniska ryssar. Nu är ryssarnas utflyttning från det slaviska Ryssland inget sovjetiskt påfund utan befolkningsströmmarna har flutit fram och tillbaka under många hundra år utan någon hänsyn till nationella gränser och annat.

President Putin tillsammans med SVR-chefen Fradkov och FSB-chefen Bortnikov

I och med Moskvas ockupation av Estland, Lettland och Litauen blev dock situationen en helt annan och efter självständigheten blev problematiken med ryssarna i de tre länderna ett eldfängt problem där man kan hysa förståelse för bägge sidor. Ryssarna har till största delen influtit under en medveten förryskningspolitik med rasistiska förtecken. De baltiska befolkningar med sina respektive språk skulle tryckas ned på andra plats i respektive land och ryssarna skulle ta över. Men i dagens nya baltiska nationer är det i stor utsträckning barnen till den första vågens ryssar som utgör den ryska befolkningen och de kan endast delvis anses vara skyldiga till förryskningen eller till att GULAG befolkats av tiotusentals ester, letter och litauer.

Samtidigt var de för balterna omöjligt att erbjuda dem medborgarskap i de länder de var bosatta i t.ex. om de inte kunde förstå och tala de lokala språken. Sedan var det inte alltid förståelsen i sig det hängde på. Många etniska ryssar vägrade tala de inhemska språken som en politisk manifestation. De skulle minsann inte behöva krypa för överhögheten för något eventuellt fel som deras föräldrar och deras generation hade begått.

Detta har skapat ett missnöje i Baltikum som Ryssland och landets politiska ledning tacksamt har varit snabba att utnyttja. Eftersom det rör sig om ”det nära utlandet”, som Moskva betraktar som en naturlig del av sin inflytandesfär, har FSB och inte SVR fått uppdraget att jobba med utnyttjandet av den nationella problematiken. Sedan tidigare vet vi att Ryssland finansierar helt eller delvis ett hundratal föreningar, TV-kanaler, tidningar och tidskrifter runt om i Baltikum. I dessa placerar man in sina sympatisörer som vet vad som ska göras. FSBs officerare försöker övertyga de i Baltikum boende etniska ryssarnas att det är Ryssland som bäst företräder alla deras intressen, får dem att ansöka om ryska pass som man sedan är snabba på att förse de nya ryska medborgarna med. Och vips har Putin en grupp ryska medborgare vars intressen han naturligtvis anser sig måste skydda, eventuellt med vapen i hand!

Rysk TV - Vardagsrasism i Estland, nov 2015 (Kapo Annual Review 2015, s11)

Kontraspionage
På samma sätt som det svenska Säkerhetspolisen och ett antal andra västerländska säkerhetstjänster anser deras kollegor i Estland att Ryssland utgör det största problemet. Samtliga Moskvas tre underrättelsetjänster – SVR, GRU och FSB – bedriver verksamhet i och mot Estland. De har samtliga stora resurser och en mycket professionell personal som många gånger är framgångsrika med agentvärvning och att stjäla hemligheter som Estland inte vill ska komma i främmande händer. Men även de ryska proffsen går att lura och västsidans kontraspionage har sedan 1917 lärt sig hur man på bästa sätt ska sätta krokben för Moskvas hemliga operationer.

Den estniska säkerhetstjänsten har valt att särskilt fokusera på FSB, den direkta arvtagaren till KGB. KGB eller Tjekan ansvarade ju för lägren i GULAG, för den röda terrorn efter revolutionen och för avrättningarna av många miljoner påhittade spioner på 1930-talet. Trots detta fortsätter det officiella Ryssland att hylla dessa arvtagare till den sovjetiska versionen av SS och Gestapo. Det är rent vidrigt och ett slag i ansiktet på alla de offer för det kommunistiska förtrycket, inte minst alla ester, letter och litauer som mördades på hemmaplan eller deporterades till Sovjetunionen och aldrig kom tillbaka.

FSB är den del av den ryska underrättelsetjänsten som Putin tilldelar störst anslag. Inte så kontigt eftersom myndigheten alltid varit störst och dessutom kommer Putin själv från deras led efter uppskattningsvis 21 år i Tjekans tjänst. I december 2015 antog duman en ny lag som gav FSB ännu större maktbefogenheter än tidigare och FSB arbetar sig nu tillbaka in i den ryska verksamheten mot Ukraina.

Fokuserar man på FSBs verksamhet riktad mot Estland pekar Kapo bland annat på tre fall av spionage som behandlats i estniska domstolar det senaste halvåret (sic!). Två av de fällda spionerna hade värvats förr bara några år sedan medan de tredje personer, som fick nästa fem års fängelse, jobbade åt FSB i mer än 21 år, 1994-2015. De ryska spionerna hade ssamlat in information om det estniska försvaret, kontraspionaget, gränsskyddet samt om den estniska polisen.

När det gäller Estlands gränsskydd hade flera av spionerna blivit ombedda att lämna detaljerade uppgifter om enskilda gränsposteringar, om uppsatta kameror, om övriga övervakningssystem och om metoder för att kunna ta sig över gränsen mellan Ryssland och Estland utan att bli upptäckt. Denna typ av uppgifter är vitala i det fall Ryssland skulle vilja inleda ett överraskande anfall mot Estland. Spionerna hade också deltagit praktiskt vid ett antal ryska operationer inne på estniskt territorium.

Övrigt
Den estniska årsberättelsen innehåller mycket mer än det jag beskrivit och som är både intresssant och värdefullt att känna till, bl.a. om terrorism och cyber warfare, så ladda gärna ner den och läs. Esterna gör ett oerhört bra jobb både med att mota ryssarna och upplysa världen om det. På websidan finner du ytterligare 17 årgångar med estniskt material. Läs och lär!!!
https://www.kapo.ee/sites/default/files/public/content_page/Annual%20Review%202015.pdf
https://www.kapo.ee/en/content/annual-reviews.html