Putin satsade fel ännu en gång

Trots alla de miljarder som Kreml satsar för att försöka påverka oss och styra oss dit man vill, misslyckas man från tid till annan för att de inte förstår hur vi tänker och hur våra samhällen fungerar. När man själv lever i ett oerhört annorlunda samhälle och har liten insikt i hur världen omkring fungerar, är det lätt att göra monumentala blunders.

https://euvsdisinfo.eu/figure-of-the-week-20/#

1939 hade en annan diktator fått för sig att han skulle domptera omvärlden. Hitler roffade åt sig Saar, Rhenlandet och Österrike. Sedan stal han Sudet och därefter resten av Tjeckoslovakien för att en vecka efteråt ta hand om Memelland. Sex gånger fungerade tricket men när han invaderade Polen gick det åt fanders. Då hade han gått över en linje som absolut inte fick passeras och angreppet på Polen blev början på Andra Världskriget.

På liknande sätt har Vladimir Putin lyckats finta och lura oss i väst för att sedan råka illa ut då han passerat osynliga gränser som han inte lyckades se. Det allra tydligaste och värsta exemplet (fram till nu vill säga) är invasionen av Ukraina och ockupationen och annekteringen av Krimhalvön. 2008 invaderade Ryssland Georgien efter att man provocerat och lurat ledningen den politiska ledningen i Georgien. Efter att ha orsakat georgierna ganska svåra förluster ockuperade ryssarna Abchasien och Syd-Ossetien. Och västländerna sa ”Fy skäms” men gjorde inte särskilt mycket mer. När Putin skulle köra sitt da capo mot Ukraina tog det hus i helvete bland västländerna och Ryssland drabbades av allvarliga ekonomiska och politiska sanktioner. Det var nog inte något som Putin förväntat sig.

2006 tog två utsända mördare från Moskva och förgiftade den avhoppade FSB-översten Aleksandr Litvinenko, som dömts till döden vid en hemlig rättegången i en militärdomstol. Han förgiftades av ett synnerligen ovanligt och svårframställt gift som heter Polonium-210. Det är svagt radioaktivt men är ett mycket kraftigt gift. Syftet får antas vara, att trots att Moskva som vanligt förnekade all inblandning i mordet, så skulle varenda avhoppare från någon av Rysslands underrättelsetjänster, veta vem som stod bakom det avskyvärda mordet. Det tog nämligen över tre veckor av ofantliga plågor innan Litvinenko äntligen avled. Moskvas giftmord framkallade inte några särskilt allvarliga protester från västländerna.

När nu Putin återigen skulle gör om sitt giftmordstrick gick det fullständigt åt fanders. Försöket att giftmörda Sergej Skripal för cirka en månad sedan har drabbat Kreml med en oerhörd kraft vilket bland annat kan ses i de desperata och disparata lögner och bortförklaringar som nu väller ut från Moskva. Desinformationsförsökens antal och låga nivå, till exempel att påstå att Sverige möjligen skulle kunna stå bakom mordförsöket, visar att man i Kreml inte riktigt vet hur man ska hantera situationen. Man är både förvirrad och förtvivlad över den situation man hamnat i och har inte någon riktig aning hur man ska försöka lösa den uppkomna situationen. På många sätt är Storbritanniens och den övriga västvärldens mycket hårda reaktion en katastrof för Vladimir Putin och hans tjekister. Än en gång har den ryska ledningen misslyckats att förstå och förutse hur väst skulle reagera.

Kreml låter nu en mängd ryska företrädare och statskontrollerade medier fylla etern med än den ena, än den andra teorin. När man får mothugg kastar man ur sig att det bara var en teori eller något man hört i debatten. Här är några av de värsta försöken att bland bort korten som ryssarna än så länge har spritt:

Britterna stod bakom attentatet för att få en anledning att bojkotta fotbolls-VM i sommar
Attentatet är ett utslag av russofobi i förhoppningen att skada det ryska folket i största allmänhet
Det rör sig om en drogöverdos som sedan har maskerats som ett attentat
Rysslands permanenta representant i OSCE påstod att de antagligen var Sverige, Tjeckien eller något av de baltiska länderna som stod bakom mordförsöket.
Rysk TV har vid flera tillfällen hävdat att Ukraina står bakom attentatet
Skripals svärmor har utpekats som den skyldiga
Storbritanniens premiärminister påstås själv ligga bakom mordförsöket eftersom hon är nära vän till den nye CIA-chefen
Det var ett misslyckat självmordsförsök
Det är en brittisk ”false-flag-operation” i syfte att förstöra Rysslands internationella förtroende USA utpekas av ryssarna för att utnyttja attentatet för att försöka få världen i gungning i största allmänhet

För dig som gärna vill läsa mer om lögnerna runt Skripal:
https://euvsdisinfo.eu/behind-the-smokescreen-who-are-the-actors-spreading-disinformation-on-ex-spy-poisoning/
https://euvsdisinfo.eu/skripal-and-the-disinformation-swamp/
https://euvsdisinfo.eu/salisbury-poisoning-on-russian-tv-confuse-undermine-and-ridicule/
https://euvsdisinfo.eu/defensive-disinformation-as-decoy-flare-skripal-and-flight-mh17/
https://www.gov.uk/government/speeches/pm-commons-statement-on-salisbury-incident-12-march-2018
http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2018/03/19/statement-by-the-foreign-affairs-council-on-the-salisbury-attack/
Visa på Medium.com

Läs mer och följ med om Rysslands aktiva åtgärder och desinformation:
https://euvsdisinfo.eu/

https://www.facebook.com/EUvsDisinfo/
https://euvsdisinfo.eu/disinfo-review/
http://www.stratcomcoe.org/
http://www.cepa.org/
Visa på Medium.com

Annonser

Stort avslöjande av ryska beställningar av krigsmateriel

InformNapalm, en av de allra viktigaste aktivistgrupperna i Ukraina som arbetar med Open Source Intelligence (ONI), har en nära samverkan med gruppen ”Ukraine Cyber Alliance” som nu består av minst fyra ukrainska hackergrupper (FalconsFlame, Trinity, Ruh8 och CyberJunta). De använder sina speciella kunskaper för att hjälpa till i kampen mot de ryska ockupanterna. Många gånger har de haft överraskande framgångar i sin verksamhet. De tre förstnämnda hackinggrupperna har under 2016 flera gånger lyckats komma över högintressanta och hemliga dokument inifrån det ryska försvarsdepartementet. På en engelskspråkig sida finns information från ett tidigare intrång med liknande information: ”Hacktivists Broke Into a Server of the Russian Ministry of Defense Department” (https://informnapalm.org/en/jul14-hack-russian-army/).

ukrainian-cyber-alliance

Många av dokumenten rör ryssarnas beställningar av ny hårdvara under åren 2015 och 2016 samt olika slags serviceavtal och uppgraderingar. De sammanlagt tre infogade excel-dokument som finns i texten är skrivskyddade och går inte att översätta från ryska. Mycket kan dock förstås utan översättning särskilt om man lär sig hur det kyrilliska alfabetet ser ut. Det är inte alls omöjligt att lära sig läsa det!

Det första dokumentet listar exempelvis de etthundra viktigaste företagen som skrivit på kontrakt med det ryska Försvarsministeriet. Lite enklare att förstå är de sammanlagt 29 produkter som ska levereras och som beskrivs på den svenskspråkiga sidan. I nästan samtliga fallen är dessa notiser kompletterade med fotografier. En genomgång av detta material ger vid handen att åtminstone tre eller fyra av posterna rör produkter för telekrigföring något som den ryska krigsmakten satsat stort på under de senaste 10-15 åren. Där har man också kommit så pass långt fram att det oroar höga officerare inom Nato.

I det ryska materialet behandlar man exempelvis inköp av telekrigssystemet Chibiny L-175B som bl.a. används av flygplanen Su-30SM och Su-34 som bägge används av ryssarna i Syrien. Detta medför att de ryska planen blir i det närmaste helt osårbara när de bombar sjukhus och läkarstationer runt om i landet. För övrigt lär det ha varit en annan version av detta flygburna system, Chibiny-U, som användes vid ett angrepp mot det amerikanska örlogsfartyget Donald Cook i Svarta Havet sommaren 2014.

Eftersom materialet kan skilja sig något mellan olika språkversioner kan det vara av intresse att för den djupt intresserade att ta en titt på den ryska originalsidan https://informnapalm.org/30190-gos-oboron-zakaz-rf/ (Раскрыты конфиденциальные данные государственного оборонного заказа РФ 2015-2016) eller på den engelska versionen https://informnapalm.org/en/hacked-classified-data-of-russian-state-defense-procurement-2015-2016/.

De ryska dokumenten man nu fått fram är oerhört intressanta. Det viktigaste materialet som fram tills nu publicerats är sammanlagt 54 bilder på ryska under rubriken ”Unified command and control systems and weapons at the tactical level” som visar hur olika leverantörer tänkt att de ryska trupperna ska uppträda i fält: https://drive.google.com/file/d/0B3Sv26TqMjwneHg2T0wya3E1ekk/view

youtube-informnapalm

Det finns också en film relaterat till materialet som nu ligger ute på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=t4ismc5qeLc eller https://youtu.be/t4ismc5qeLc. På tal om Youtube så finner man InformNapalms egen kanal på adressen https://www.youtube.com/channel/UCRMnaLJz27oc1oj4-ZbK2fw. Där finns sammanlagt 157 inspelningar att titta på. Det rör sig om filmer som är bara ett par minuter långa och åtminstone upp till en och halv timme långa. Åtminstone en del av filmerna har svensk textremsa.

Är du intresserad av vad de ukrainska hackergrupperna lyckats få fram finns det 48 artiklar samlat på följande engelska samlingssida: https://informnapalm.org/en/category/hacker/. Det är en imponerande bredd av material de har samlat in och som är av stort intresse för den som vill studera Rysslands krigföring mot Ukraina. Visserligen har de hittat mycket material om den ryska krigsmaskinen men också om deras propagandaapparat och dess hantlangare. Ta gärna en titt på artikeln på https://informnapalm.org/en/part-1-hacked/ om en framträdande rysk propagandist och journalist som arbetar på ryska TV 1. Man skulle kunna anta att han har en bra lön då han bland annat omger sig med en Land Rover Range Rover Sport, en Mercedes-Benz CLA 250 4Matic och en Mercedes-Benz GLK. Lönen visar sig dock bara vara 1.300 euro i månaden och ändå kunde han på semestern hyra en villa i Aix-en-Provence som kostade honom 5.000 euro för ett par veckor. Han är kanske lika duktig att trolla med pengarna som Vladimir Putin är.

Överraskande stor storövning?

Den 14 juni, kl 07.00, sparkade Vladimir Putin igång en av sina beredskapsövningar som ska få fart på den ryska krigsmakten. Dessa s.k. ”sudden inspection alerts” började används i februari 2013 som ett sätt att kolla resultatet av tidigare övningar, inflödet av nya yrkessoldater och ny materiel samt hur samverkan ägde rum med andra vapenslag och med andra myndigheter än krigsmakten. Enligt försvarsminister Sergej Sjojgu har denna övning syfte att bl.a. bedöma arbetet som personalen i staberna utför, hur utbildningen och träningen av personalen lyckats, vilka resultat olika vapen alstrar, samt hur man ska kunna se hur olika slags utrustning fungerar.

Det som utmärker denna kontroll är att den för första gången omfattar samtliga de fyra militärdistrikt som existerar sedan militärreformen 2010. Dessutom pågår drillen i åtta dagar vilket är bland de längsta beredskapsövningarna man genomfört. Och till skillnad mot många av de tidigare beredskapstesterna har Ryssland denna gång anmält den enligt OSCEs Wien-dokument från 2011.

Däremot rör det sig INTE om miljoner ryska soldater som nu övas. Man undrar vad vissa medier och bloggare får sina fantasier ifrån. Å andra sidan tycks detta ha medfört att andra avsevärt mer balanserade media och bloggare tystnat! Jag har letat på mängder av svenska sajter och bristen på balanserad och pålitlig information är usel!!! Synnerligen pinsamt. Jag hoppas att några av mina pusselbitar är till nytta och att de dessutom visar sig vara korrekta.

Denna gång är det inte de reguljära förbanden i krigsmakten som kontrolleras utan främst Rysslands reservförband, vanligtvis de som omnämns som ”Förrådsbas för reparation av vapen och militär utrustning”. Dessa består bland annat av ett 40-tal brigader inom armén. De som i krig ska förvandlas till Oberoende Motorskyttebrigader är i fredstid stora materielbaser med låg bemanning, vanligtvis några hundra man. Vissa andra av de förrådsställda förbanden ska förvandlas till ingenjörs- och kommunikationsbrigader. Minst 10 av dessa förband är avsedda för Västra Militärdistriktet, ZVO.

Man har från försvarsminister Sergej Sjojgu framhållit att man genomför ”inspektioner av ett antal baser med vapenförråd och militär materiel samt ett antal militära kontroll- och sambandsenheter”. Främst är det dessa basers nyckelpersonal som ska övas och inte samtliga soldater i de förband som är knutna till respektive förråd.

Oberoende Motorskyttebrigader är i dagens läge den ryska krigsmaktens huvudförband. De har mellan 1.800 och 6.000 man varav många soldater är kontraktsanställda. Andelen på kontrakt sägs vara mellan 30 och 100 procent. Jämför man med den sovjetiska krigsmakten är dagens brigader oerhört mycket bättre. Å andra sidan var förbanden på armésidan under 1980-talet besvärande dåliga.

Dagens soldater är välmotiverade, stolta och välövade. I allmänhet har de bra utrustning, bra uniformer och bor i hyggliga förläggningar (många nybyggda eller renoverade) samt får bra mat. Både soldater och i ännu högre grad deras befäl, har fått stridserfarenhet. Under de bägge Tjetjenien-krigen, i andra ”polisuppdrag” nära eller utanför Rysslands gränser, i Ukraina och Syrien har man systematiskt plockat hem de enheter som hunnit få tillräcklig stridserfarenhet. Resultatet har visserligen inneburit större ryska förluster än vad som annars skulle ha varit fallet men många förband har därmed varit med om sina elddop. Detta gäller dock inte i samma utsträckning de reservister som nu övas. Och i ännu mindre grad den frivilligpersonal som för första gången medverkar i denna typ av beredskapsövning. En jämförelse med Sverige skulle placera dessa soldater antingen i Hemvärnet eller i Försvarsutbildarna (f.d. FBU).

När man talar om de brigader som nu övas är det viktigt att minnas att Ryssland också har 64 stycken Oberoende Motorskyttebrigader som är aktiva idag, plus spetsnazbrigader och förband från bland annat de luftburna förbanden, ingenjörs- och signaltrupperna och en rad andra slags enheter. För oss som står utanför det professionella militära analysarbetet är det naturligtvis oerhört svårt att bedöma alla dessa pusselbitar och få ihop en komplett bild för det fall vi skulle råka i konflikt med Ryssland. Å andra sidan finns det ingen anledning att tro att vi kommer att stå ensamma, medlem i Nato eller ej.

Avslutningsvis tycker jag att nyhetsförmedlingen kring denna övning har varit oerhört skral. Antingen har vi fått oss grova överdrifter till livs eller inga rapporter alls. Jag ska inte peka finger, bara konstatera att Sverige på 1980-talet hade ett 40-tal journalister specialiserade på försvars-och säkerhetspolitik. Idag tror jag det finns 2,5 personer i svenska media. Det är ju otroligt dåligt. Främst är det Dagens Nyheter som håller fanan högt med Svenska Dagbladet snubblande efter. Å andra sidan är DN en lysande stjärna i mörkret. Om man vill följa Ryssland och svenska säkerhets-och försvarspolitik gör man ett stort misstag om man inte prenumererar på DN.

Sedan ska vi inte glömma bort att även om strävan efter ett starkare svenskt militärt försvar är bra så behöver vi också ett starkt civilförsvar och starkare media som har kunniga journalister som får resurser och utrymme att skriva om vår fiende på andra sidan Östersjön och ta upp viktiga försvarsfrågor, så att vi inte hamnar i en konflikt med ett försvar som det på 1930-talet.

Stor i orden – liten på jorden

Efter att den så kallade revolutionen drabbat Ryssland 1917 påstod propagandan under decennier att västvärlden var imperialistisk, revanschistisk, militaristisk, rasistisk och nationalistisk och att den första arbetarstaten i världen stod för dess motsatser. Hundra år sedan har pendeln sedan länge slagit tillbaka. Plus har blivit minus och minus blivit plus, vitt har blivit svart och svart blivit vitt.

Dagens Ryssland står för alla de begrepp som kommunisterna beskyllde väst för. Resultatet är en svårhanterbar, och för det flesta utomstående, en svårbegriplig, obalans mellan en till tänderna upprustad krigsmakt samtidigt som resten av landet är en bananrepublik med förstörd ekonomi, miljö och folkhälsa medan samhällshjulen många gånger endast snurrar p.g.a. en omfattande korruption. Man kan diskutera när denna förändring ägt rum men knappast att ändringen i sig har skett.

För cirka tio dagar sedan publicerade European Council of Foreign Relations (en organisation med svensk representation) en ny rapport med namnet ”Russia 2030 – A story of great power dreams and small victorious wars”. Den tar upp många intressanta aspekter värda att studera även om jag inte håller med om samtliga enskilda detaljer.

<a href= ”http://www.ecfr.eu/publications/summary/russia_2030_a_story_of_great_power_dreams_and_small_victorious_wars

En anledning till det skeende vi nu observerar bygger på en vilja från rysk sida att rikta befolkningens uppmärksamhet på sådant som kan uppvisa hur Ryssland växer sig allt starkare. Tack vare pengar som lades på hög under tiden då olje- och gaspriserna var höga och låga kostnader för arbete och material har den ryska krigsmakten kunnat växa sig ordentligt stark. Samtidigt har Putin släppt fram en patriotisk propaganda av sällan skådat slag. Den ryska befolkningen luras att tro på propagandans budskap om en stark slavisk nation som både ska fruktas och beundras av omgivningen.

En orsak till att Ryssland vill knyta raden av gamla sovjetrepubliker närmare till sig är viljan att bygga en buffertzon av stater som utgöra ett skydd mot anfall från väst. En annan är en förhoppning om att de ska kunna ge bidrag till den svaga ryska ekonomin. Dessa anledningar (bland flera andra) ledde efter Andra världskriget till ockupationen av länderna i Östeuropa och till uppbyggandet av Warszawapakten och Comecon. Det är samma unkna tankegods som återkommer gång efter annan.

Urusel rysk ekonomi
Med en ekonomi som troligtvis kommer att krympa ända fram till 2030 måste Putin förvandlas till en bättre trollkarl än Joe Labero. Som en del i spelet med den allt mer växande patriotismen måste Moskva uppvisa nya militära segrar på det utrikespolitiska planet. Man kan strunta i att man gör fel bara det ryska folket inte ser det. Transnistrien, Tjetjenien, Abchazien, Syd-Ossetien, Krim, Donbas, Syrien – allt det som det ryska folket tror är ryska segrar måste fortsätta uppfattas som sådana men också nya segrar måste kunna inhystas. Den chauvinistiska hydran måste hela tiden matas med nya segrar.

Men för att den ryska ekonomin inte ska dräneras för fullt får striderna inte kosta allt för mycket, varken i ryska liv eller i rubel. Då kan det som idag uppfattas som något positivt snabbt slå tillbaka mot Putin och de andra krigsprofitörerna i Moskva. Fram till i mars i år ska operationen i Syrien ha kostat Ryssland 460 miljoner dollar enligt Tass. Samtidigt håller man rysk trupp i fem ockuperade områden i Moldavien, Georgien och Ukraina samt har ryska permanenta militärbaser i bl.a. Kazakstan, Tadzjikistan och Vitryssland.

Vart kan Ryssland gå?
1. En seger som kanske inte måste bli så dyr och som även skulle ge Moskva några positiva röster i omvärlden vore att skapa fred mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten om Nagorno-Karabach. Pågående konflikter mellan olika OSS-länder kommer både politiskt och praktiskt sätta käppar i hjulet för Putins planer på ett ökat samarbete. Samtidigt finns det säkert en strävan att se till att samarbetspartnern Armenien inte råkar allt för illa ut i en uppgörelse med det muslimska Azerbajdzjan.

2. Ökat samarbete inom ett antal gemenskaper av före detta Sovjetrepubliker bl.a. Eurasian Economic Union, Eurasian Customs Union och Eurasian Development Bank, vore också positiva och helt i linje med de senaste 10 årens arbete. Här har Putin satsat mycket resurser vilket delvis stärkt den ryska ekonomin, delvis stärkt deras aktier i Centralasien och Kaukasus. Samtidigt vet Rysslands grannar vad det ultima priset för ökat samarbete kan bli. De har alla erövrats av Moskva minst två gånger och de vill knappast att det ska bli tredje gången gillt.

3. Ett helt fruktfat befinner sig norr om Ryssland med lockande priser i form av nytt territorium, en gigantisk ny ekonomisk zon, nya olja-, gas- och metallfyndigheter samt en militär buffertzon som ryssarna alltid så desperat längtar efter. Under cirka 15 års tid har ryssarna bedrivit en omfattande verksamhet på flera plan för att försöka försäkra sig om ett Arktis i ryska händer. Man har organiserat ett antal vetenskapliga expeditioner för att undersöka om kontinentalsockeln skulle kunna bevisa rysk överhöghet över Arktis, Moskva har byggt ett antal militära anläggningar i form av hamnar, flygplatser och liknande, en stor mängd vapen och annan militär utrustning har byggts om för att passa i det hårda klimatet och mycket annat. För ett par månader sedan förde den ryska krigsmakten in militära rådgivare och hundar från ett tjetjensk specialförband på Spetsberg och bröt därmed mot det avtal som finns om områdets icke-militära status. Putin är till 100 procent inställd på att Ryssland ska skaffa sig ett militärt övertag i Arktis som väst därefter inte ska kunna rubba.

4. Baltikum är självklart tre hängande frukter som Moskva suktar efter men där priset kan medföra en totalkrasch för det nya ryska imperiet. Lyckas man manövrera rätt kan Putin på ett eller annat sätt tillskansa sig någon form av stöd från de tre ekonomierna men leder makthungern till ett krig med Nato kan Ryssland både förlora sin krigsmakt och slås sönder nationellt och infrastrukturellt med endast alla redan existerande kvarnstenar kvar runt halsen. Agerande på och runt Östersjön kommer att vara ytterst viktigt att bevaka.

För svenskt vidkommande kommer mycket av framtiden vara beroende av hur vi lyckas skydda Gotland. Ett kraftfullt försvar av ön kan mycket väl medföra att alla ryska planer på aktioner mot Estland, Lettland och Litauen måste läggas på is och i så fall blir det en billig försäkring mot krig och katastrof i vårt närområde. Men skyddet av Gotland, och därmed Baltikum, är knappast något vi kommer att ha möjlighet att helt sköta på egen hand. Scenen i norra Europa är för komplicerad för detta och därför måste vi och Finland tillsammans söka medlemskap i Nato. Blir vi medlemmar innan 2020 finns det stora chanser att vi lyckas.

Jag hoppas att dessa rader delvis kan komplettera tankarna i rapporten från ECFR. Att försöka förstå vart Ryssland är på väg är naturligtvis oerhört viktigt för oss. Samtidigt är alldeles för många av de framtida variablerna osäkra. Men genom att tänka igenom möjliga framtida scenarier ökar vi möjligheten att förstå vad som sker framöver och att ta reda på de pusselbitar som uppenbarar sig och bestämma var de hör hemma.

Femte kolonnen

Dagens ledarsida på DN är av vital betydelse och jag vill uppmana alla att läsa den noggrant. Den vänder sig mot den ”femte kolonn” som hellre ser till Rysslands önskemål av makt över oss alla än till Sveriges och vår befolknings eget behov av fred och frihet.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/forsvara-viktigare-an-forsta/

De som hela tiden ursäktar Moskvas syn på världen har alltid en rad svepskäl i bakfickan. Det är dock sällan de argumenten klarar någon närmre granskning och detta oavsett vad vi som är frihetsvänner har för egna åsikter om ämnen som det svenska försvaret, NATO, USA eller andra kontroversiella ämnen som kan anses vara mer eller mindre kontroversiella. Kritik mot Ryssland möts nämligen sällan av försvar för landets militära uppbyggnad, av Moskvas invasion av sina grannländer eller förklaringar av den ryska politiken. Nej, kolportörerna av den ryska imperialismen och militarismen försöker slingra sig undan genom att försöka blanda bort korten. Om man kritiserar Kremls invasion av Ukraina kommer de löpande och säger ”jamen, USA har ju invaderat Irak”, som om ett fel av en stormakt skulle legitimera att Ryssland slaktar tusentals ukrainska medborgare och stoppar landet från medlemskap i EU? Vilket nonsens.

Naturligtvis blir det på detta sätt för att de vet att Rysslands politiska krav är helt felaktiga och omöjliga att försvara. Annat var det med gårdagens bruntungor – det var åtminstone ärliga och uppriktiga i sin kärlek till Moskva.

Hundratals svenska kommunister studerade på Kominterns och kommunistpartiets skolor, tog emot stöd för att driva Moskvas politiska linje och tog emot order från partirepresentanter och KGB-officerare. De fortsätter många gånger att dyrka Moskva även om jag har svårt att förstå varför. Men de var på alla sätt ärligare och mer uppriktiga än de avdankade diplomater, journalister och direktörer som nu stöttar Moskvas politik gentemot Sverige och våra grannländer. För ett antal decennier sedan fanns en lag som förbjöd ”tagande av utländskt stöd”. Och i USA måste man registrera sig om man företräder utländska intressen. Det vore väl något för regeringen att fundera över?

Stridande markförband i Syrien

Min vän Anders Thomasson ställde tidigare en fråga om Ryssland har stridande markförband i Syrien? Svaret är att visst har man det och i en ganska stor omfattning också. Moskva använder sig av samma slags knep man har använt sig av i Ukraina. Enskilda bataljoner ur ett stort antal större brigader sänds till Syrien vilket gör det svårt att bilda sig en heltäckande bild.

Helt kort så har Ryssland enheter ur minst 14 flygförband på plats i landet och på motsvarande sätt enheter från uppskattningsvis minst 13 markförband på plats.

66:e Ledningsbrigaden från Stavropol och sammanlagt fyra motorskyttebrigader har olika enheter på plats. Dessutom finns ett ryskt spaningskompani där liksom enheter från två artilleribrigader, en raketartilleribrigad och två brigader ur marininfanteriet. Avslutningsvis har Moskva sett till att enheter ett regemente kemskyddstrupper finns där bl.a. med minst sex fordon med eldkastare samt personal med störsändare från en brigad för elektronisk krigföring.

Hur mycket av dessa trupper är satta att försvara ryska baser och flygfält respektive där för offensiva uppdrag är mycket svårt att svara på. Det är dock klart att ryska artilleriförband deltar för att stötta den syriska regeringssidan. Det finns all anledning till att återkomma i ämnet.

Ryska flottan får 42 nya fartyg 2016

Den del av nyhetsfloden som rör den ryska krigsmakten handlar som oftast om deras arméstridskrafter, nya stridsflygplan och de olika slags missiler man placerar ut runt sina gränser, exempelvis i Kaliningrad och på Krim. Sanningen är dock att samtliga delar av Rysslands offensiva stridskrafter har förstärkts och en mycket stor del av detta rör den ryska flottan på både ytan och under den. Under innevarande år kommer de fem flottorna runt Rysslands kuster att förstärkas med hela 42 stycken örlogsfartyg, både ytfartyg och ubåtar – från stora atomubåtar med kryssningsmissiler till en mängd mindre korvetter och fregatter.

Även om den ryska ekonomin har stora problem skär man inte ner på de militära satsningarna. Enligt IISS i London (www.iiss.org) ökar till och med utgifterna avsevärt och enligt helt färska siffror står Ryssland för 20 procent av världens ökning av militärutgifterna för 2015. Mer än 5 procent av BNP går nu direkt till den ryska krigsmakten. Man ska dock komma ihåg att andra stora delar av det ryska samhället är inriktat mot militären – undervisning i skolor, föreningsliv, kyrkans verksamhet och mycket, mycket annat.

Att Moskva nu kan se fram emot nästan ett nytt örlogsfartyg i veckan är ett av flera tecken som bekräftar Vladimir Putins globala politiska ambitioner. Fartygen har i hög grad en offensiv kapacitet som Ryssland behöver för att kunna bli en världsledande militärmakt med en global räckvidd. Har man ambitionen att agera utanför hemmaplan måste man ha egen kapacitet att både få sina styrkor på plats och därefter kunna underhålla dem på ett effektiv sätt under en längre tid. Det ryska engagemanget i Syrien är ett bevis på att man i Moskva tänker i dessa termer. Ett antal jakt-, attack- och bombflygplan kan naturligtvis både snabbt och på egen hand ta sig till Syrien men ska de sedan stanna kvar krävs det en rejäl egen transportkapacitet som skyddas av tungt beväpnande örlogsfartyg för att kunna fortsätta vecka efter vecka med sina militära operationer.

Tack vare ett antal synnerligen kunniga aktivister i Ukraina, bl.a. InformNapalm (https://informnapalm.org/sv), har ett omfattande underlag publicerats där man kan se hur Ryssland byggt upp sina kapacitet inför operationerna i Syrien och hur man sedan kunnat underhålla verksamheten under en längre tid. Att aktivisterna i Ukraina intresserar sig för situationen i Syrien har främst två orsaker: för det första har de ambitionen att visa upp Rysslands stora militärpolitiska ambitioner för omvärlden, för det andra har Ryssland trots sin stora militär uppbyggnad under de senaste 15 åren, ännu inte kapacitet att bedriva så pass stora operationer på mer än en plats i taget. Krig i Syrien medför därför i hög grad lugn och ro i östra Ukraina.

Det har inte varit helt lätt att följa den ryska militära uppbyggnaden i Syrien eftersom den skett parallellt med att Moskva under en längre tid skickat ett omfattande materiellt stöd till den syriska regimen men att en rejäl ökning av trafiken ägt rum kan ingen bestrida. Under 2013 skedde sammanlagt 29 transporter från Ryssland till Syrien med hjälp av de sammanlagt 20 ryska landstigningsfartyg landet förfogar över. 2014 och 2015 ägde i snitt 45 transporter per år rum främst med fartyg från de två Svarta Havs- och Östersjöflottorna. Transporterna har skett från hamnen i Novorossijsk i Svarta Havet, genom Bosporen och vidare till den syriska hamnen i Tartus, strax norr om Libanon. Därutöver har också transporter med renodlade fraktfartyg ägt rum men dessa kan inte transportera pansarfordon och stridsvagnar på samma enkla sätt som ett landstigningsfartyg som exempelvis kan ta med upp till 20 tanks eller 45 pansarfordon per resa.

Man ska inte heller bortse från att den ryska flottan kan göra en direkt insats i Syriens inbördeskrig. Sedan 2012 har Svarta Havsflottan en permanent eskader stationerad i Medelhavet. Förutom ett antal stridsfartyg och ubåtar ingår signalspaningsfartyg, tankbåtar, underhållsfartyg för ubåtar, bärgningsfartyg, bogserbåtar och många andra båtar och fartyg. Det är en styrka som kan agera helt självständigt under minst en månads tid. Förutom att erbjuda skydd åt de ryska militära transporterna har de möjlighet att engagera sig direkt i Syrien-kriget. Man har också genomfört flera övningar i Medelhavet bl.a. 2013 då 20 fartyg övade. I en intervju från januari 2016 förklarar chefen för jagaren Kulakov att bl.a. hans skepp och missilkryssaren Varjag har till uppgift att skydda Rysslands installationer i Syrien från luftangrepp. Fartygen har en ordentlig kapacitet med olika sorters luftvärnsmissiler.

I oktober 2015 deltog fyra örlogsfartyg från flottiljen i Kaspiska havet i striderna med hjälp av 26 stycken Kalibr kryssningsmissiler som avfyrades från vattnet, flög över Iran och Iraks territorium för att slutligen slå ut ett antal mål på syrisk mark många hundra kilometer från avfyrningsplatsen. Många västliga bedömare blev överraskade av den ryska insatsen vilken visar vilken dålig kunskap många har om den ryska militära förmågan. 2012, mer än tre år innan den syriska insatsen, genomförde flottiljen i Kaspiska havet minst 10 lyckade uppskjutningar av den aktuella kryssningsmissilen från både robotbåtar och korvetter.

Från början av 1990-talet då de ryska fartygen i allmänhet låg vid kaj och i många fall rostade sönder och sjönk där de stod, har otroligt mycket ägt rum. I princip rådde det stiltje under Rysslands första 10 år men i och med att Vladimir Putin tog över rodret har uppbyggnaden av flottan ökat år för år. För lite mer än 10 år sedan, i maj 2005, yttrade Putin sin berömda tes om att upplösningen av Sovjetunionen var världshistoriens värsta geopolitiska misstag. Ska man tolka detta som att Putin önskar sig ett Ryssland med Sovjets styrka och geografiska gränser, bör man också begripa att detta kräver en marin styrka som både avskräcker omgivningen mot att ingripa mot ryska militära operationer och även kunna stödja verksamhet i andra länder som Moskva beslutar om.

Att den ryska ledningen verkligen har globala ambitioner behöver inte någon tveka om. Den ryska verksamheten omfattar bl.a. patrulleringar med både kärnvapenubåtar och långdistansbomplan runt om i världen samtidigt som Moskva har ökat sin kartläggningsverksamhet av världshaven med hjälp av över 100 vetenskapliga forskningsfartyg. Under 2015 avgick expeditioner både till Arktis och Antarktis och de flesta vatten däremellan. USA och andra västländer har flera gånger uttryckt sin oro för den allt mer närgångna ryska granskningen av olika länder i väst – en granskning som sker såväl på som under ytan och uppe i luften. Risken är stor att den kan uppstå fler incidenter liknande den som tidigare ägde rum i turkiskt luftrum då en rysk stridsflygplan sköts ner efter att ha kränkt NATO-landets luftrum.

Förutom de 42 fartyg och båtar som kommer att levereras i år till flottan, ligger ytterligare 15 fartyg snart på stapelbädden. Av dessa fartyg är ett antal beväpnande med olika slags kärnvapen vilket väl passar Rysslands strategi att satsa på fler och bättre vapen av detta slag. Enligt Viktor Tjirkov, som sedan 2012 är chef för flottan, är byggandet av nya kärnvapenubåtar det som främst prioriteras när det gäller nya örlogsfartyg. Uppbyggnaden är så pass omfattande så att den amerikanska flottans underrättelsejänst ”Office of Naval Intelligence” i höstas kom ut med sin första rapport om den ryska flottan på flera decennier. Den ryska flottan förfogade vid slutet av 2015 sammanlagt 56 ubåtar och 31 större ytattackfartyg samt 99 mindre stridsfartyg (t.ex. robotbåtar), så det är ett rejält tillskott man får under år 2016. Man tillverkar fyra olika klasser med ubåtar, både dieselelektriska och atomdrivna. Fem klasser fregatter och korvetter är också aktuella. Moskva ska också ha tryckt på startknappen för tillverkning av en klass jagare som ska tillverkas i sammanlagt 12 exemplar, sex vardera till de bägge havsflottorna Norra flottan och Stilla Havsflottan.

Vill du har ytterligare kött på benen rekommenderar jag rapporten från ONI som finns för nedladdning på http://news.usni.org/2015/12/18/document-office-of-naval-intelligence-report-on-russian-navy.

På spaning i Ukraina

Rysslands omfattande propaganda och desinformation om situationen i Ukraina gör det ofta svårt för många av oss intresserade att skilja agnarna från vetet. Trots att man nog vet vad som gäller finns det en känsla att man i en diskussion mot Putins propagandister, vare sig de finns i Ryssland eller i Sverige, ska riskera dra det kortaste strået. Det finns dock mycket kunnig hjälp att få. I Ukraina finns det flera professionella grupper med verkligt kunniga och duktiga aktivister som beslutat sig för att ge Moskvas propagandister en rejäl match.

Aktivisterna arbetar konsekvent med ”Open Source Intelligence” och ofta med att undersöka de länkar, texter och bilder som publiceras på Internet och bland annat utnyttja det som kallas ”metadata”. Granskar man ett digitalt foto innehåller det vanligen data om när och var bilden är tagen, ibland vilket typ av kamera som använts och annan information. Genom att söka rätt på ryska soldater som strider i Ukraina och undersöka vad de publicerar på Facebook och liknande sajter, kan de ukrainska aktivisterna få fram bevis för vilka ryska förband som finns i Ukraina, vilken tid de är i landet och vilka vapen som överförs från den ryska krigsmakten till quislingarna i Donbass.

Alldeles särskilt glädjande är att en av de allra bästa ukrainska aktivistgrupperna som redovisar Rysslands infiltration av Ukraina, InformNapalm, nu har en websajt på svenska! På https://informnapalm.org/sv/ listas över 70 (sic!) nyheter på svenska om vad Ryssland gör i Ukraina och numer även i Syrien!!! Därutöver finns ytterligare ett 10-tal sidor med mängder av intressanta nyheter på svenska. Förutom svenska finns InformNapalm websidor publicerade på åtminstone sju andra språk. Lite grundläggande information om organisationen InformNapalm finns på svenska Wikipedia – https://sv.wikipedia.org/wiki/InformNapalm.

Många av InformNapalms sidor är av stort intresse men det finns några sidor jag vill särskilt gärna rekommendera:

InformNapalm – Frågor och svar – https://informnapalm.org/sv/informnapalm-fragor-och-svar/
GRU:s frivilliga reserver i militära konflikter utomlands – https://informnapalm.org/sv/altai/
Ryska reguljära armén i Ukraina – Databaser och visualiseringar – https://informnapalm.org/sv/den-professionella-ryska-armen-i-ukraina-databas-och-visualisering/
InformNapalm kräver att Ryssland slutar attackera civila i Syrien och Ukraina – https://informnapalm.org/sv/ultimatum/
Syrienkriget och hur ryska flottan bistår president Bashar Assad – https://informnapalm.org/sv/syrienkriget-hur-ryska-flottan-bistar-president-bashar-assad/

Jag föreslår att ni alla lägger in InformNapalms svenska websajt bland era favoriter samt sprider denna adress till så många av era vänner och bekanta som möjligt! Se till att deras information kommer till nytta och används i debatter, i artiklar och i föredrag. Informationen från InformNapalm är den bästa vi kan få tillgång till utan översättningsprogram eller egna språkkunskaper. De är värda allt stöd!!!

Vill du ha fler förslag på bra källor om Ukraina kan du alltid nå mig på mailadressen joakim.von_braun@bredband.net.

Samarbeta inte med Ryssland!

Ropen skalla – samarbeta med alla! De fasansfulla massmorden i Paris har naturligtvis skakat om den civiliserade världen på många sätt. För många länder har det varit lätt att avstå från kraftåtgärder mot IS så länge massmorden bara drabbade araber i Mellanöstern. Nu ser vi mängder av vita kroppar i blodpölarna och då krävs det plötsligt helt andra åtgärder. Det som oftast händer när västvärlden känner sig lurad eller överraskad och en massa människoliv går till spillo, är att kraven på kraftåtgärder många gånger skjuter över målet och/eller drar med sig kontraproduktiva åtgärder.

I bakvattnet på 9/11 har många av världens underrättelsetjänster fått maktbefogenheter som förstör delar av vårt civila samhälle. NSAs och brittiska GCHQs massiva avlyssning av Internet och världens telekommunikationer var aldrig ordentligt genomtänkt och har medfört stora problem. I vissa fall har avlyssningen till och med varit kontraproduktiv på grund av att politiker och tjänstemän hade så bråttom att börja bekämpa al-Qaida att en rad åtgärder aldrig utvärderats i sig själva eller i förhållande till andra använda metoder. Man kan ju undra hur mycket terrorbekämpning som ägt rum när USA avlyssnat Tyskland och Tyskland avlyssnat USA?

När man nu ska visa framfötterna och ta i med hårdhandskarna hörs krav om att inga hinder ska få stå i vägen och man ska samarbeta med alla som vill bekämpa IS. Det låter bra för stunden men kommer att medföra stora problem i det långa loppet, särskilt om vi i väst vore okloka nog att börja ägna oss åt terroristbekämpning tillsammans med Ryssland. Då kommer vi att komma ur askan i elden. Ryssland är ett land som kommer att utnyttja ett eventuellt samarbete med väst om att bekämpa IS och andra terroriströrelser till att skapa förutsättningar för att bekämpa oss i väst så snart tillfälle ges.

Under Andra världskriget gav främst USA, Storbritannien och Kanada en oerhörd mängd hjälp till Sovjetunionen och ”Uncle Joe”, alltså Stalin. Det man främst tänker på var den synnerligen omfattande lend-lease hjälpen som under det första året av Operation Barbarossa räddade Sovjetväldet från total undergång. Det tackade ryssarna för genom att smutskasta hjälpaktionen och sprida desinformation världen över. Desinformationsmaskinen spred påståenden som att hjälpen inte var tillräckligt omfattande, att det som skickades till dem var sekunda gods, hjälpen kostade mer än den smakade, att de västallierades leveranser nyttjades för spionage mot Sovjet och en rad andra falska påståenden. Trots att Sovjet stod vid randen till en omfattande katastrof fick man inte visa sig svagt och beroende av andra. Man biter den hand som föder en.

Sovjetunionen nyttjade också det allierade samarbetet till att värva agenter i väst och stjäla västsidans hemligheter. Man passade också på att placera ut illegalister i både USA och Kanada och använde de olika sovjetiska kontrollanter som de skickade till de västallierades olika fabriker till att bedriva ett synnerligen omfattande industrispionage. De tog emot med ena handen och stal med den andra.

Samma sak kommer att hända nu om väst sträcker ut sina händer till Ryssland för att samarbeta med den ryske diktatorn mot den jihadistiska terrorismen. Det kommer att bli ett ”samarbete” som kommer att skada hela västvärlden.

För det första får man inte glömma att Ryssland är en diktatur som själva bedriver statsterrorism. När Vladimir Putin inledde sitt sista språng mot makten som chef för säkerhetstjänsten FSB (KGBs efterträdare) 1988-1989, lät han att spränga ett antal hyreshus i städerna Bujnaksk, Volgodonsk och Moskva för att kunna skylla på tjetjenska terrorister. I själva verket var det hans egna FSB-tjänstemän som bar sprängmedlet på plats och därmed mördade ett antal helt oskyldiga ryssar. I ett av hyreshusen bodde FSBs gränsvakter med familjer. Sammanlagt dog 307 personer och över 1.700 skadades! Allt för att kunna skylla på de frihetssträvande tjetjenerna och inleda Rysslands andra krig mot den tjetjenska befolkningen. Kan de bli mer vidrigt?

Med stöd av kampen mot inhemska och internationella terrorister fick Putin den ryska duman att anta en helt ny terroristlagstiftning 2005. Den skiljer sig stort från de lagar som västliga demokratier lagt fram. Den ryska duman har nu givit carte blanche till underrättelseorganisationerna GRU, SVR och FSB att utomlands ingripa mot och avrätta medlemmar i terrorist- och extremist-organisationer. Att man omedelbart anser sig ha ett behov av att avrätta terrorister kan man ha en viss förståelse för. Men vilka är det som anses vara extremister? Personer som du och jag?

Analyserar man Rysslands krigföring i Tjetjenien och övriga Kaukasus, i Georgien och i Donbass i östra Ukraina är det definitivt svårt att skilja på vem som är vem. Vem är terrorist och vem är terroristbekämpare? Använder man sig av omfattande tortyr och skenavrättningar, skjuter ihjäl familjemedlemmar för att få en misstänkt att tala, våldtar kvinnliga familjemedlemmar etc undrar man vilka etiska och moraliska värden det är som Ryssland kämpar för? Den starkes rätt att ostraffat ta för sig vad han vill?

Jag kommer ihåg på 1980-talet då pseudonymen ”Viktor Suvorov” berättade om hur man tränade unga, nya spetsnaz-soldater genom att få dem av vada genom bassänger med djurblod där tarmar och delar av djurkroppar hängde ner. Nu förstår man att Suvorov nog hade fel – det var inte blod och delar från djur som användes …..

Utmärkt källa om Ryssland

En av Sveriges bästa källor till information om Ryssland, både generellt och om den ryska krigsmakten, är Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI (internt kallad ”Anstalten” efter sitt forna namn Försvarets Forskningsanstalt, FOA) och deras program RUFS. De har följt utvecklingen i Ryssland, och tidigare Sovjetunionen, i flera decennier och knutit till sig många duktiga forskare på en rad olika områden. Inte så sällan har organisationer som Säkerhetspolisen, Försvarsdepartementet, FRA och inte minst Utrikespolitiska Institutet, både bidragit med personal till FOI eller rekryterat forskare från dem.

Anledningen till att jag gärna tar till tangentbordet och gör reklam för FOI är att de är synnerligen generösa med att sprida kvalificerad information till oss andra nyfikna. Eftersom alla inte känner till detta vill jag gärna passa på att särskilt tala lite om deras program RUFS – Rysk utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik – som särskilt följt följande sju områden under en längre tid:
•Rysk in- och utrikespolitik
•Rysk hotuppfattning och säkerhetspolitiskt beslutsfattande
•De ryska väpnade styrkorna, inklusive massförstörelsevapnen
•Det ryska försvarsindustriella komplexet och FoU
•Rysk ekonomisk utveckling och försvarsekonomi
•Rysk energipolitik
•Utvecklingen i Ukraina, Vitryssland, Moldavien, Kaukasien och Centralasien

På RUFS hemsida, http://www.foi.se/ryssland, hittar man ett stort antal synnerligen intressanta rapporter och skrifter som kostnadsfritt går att ladda ner i form av PDF-filer. Störst uppdragsgivare är Försvarsdepartementet och för deras räkning producerar man återkommande rapporten ”Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv” som senast gavs ut 2013. En ny version är i vardande och enligt FOI ska den komma ut under 2016.

Även om många av gruppens skrifter ganska självklart rör ryska militära förhållanden är detta inte det enda ämne som RUFS intresserar sig för. För bara någon månad sedan publicerade man rapporten ”The economic sanctions against Russia” och i början av 2015 gav man ut ”War by non-military means: Understanding Russian information warfare”. Förra årets rapport ”Tools of Destabilization. Russian Soft Power and Non-Military Influence in the Baltic States” borde läsas av samtliga personer som intresserar sig för vad Ryssland sysslar med utomlands. Flera rapporter om världens miljöförändringar och om de konsekvenser detta får för Ryssland finns också bland det material FOI givit ut.

Så gästa gärna RUFS, ladda ner, läs och lär!