Civilkurage

Det senaste åren har jag stött på flera otrevliga fall med bristande civilkurage som fått mig att undra varför vissa personer tycker sig ha rätt att uppta en viss arbetsplats i den svenska samhällsapparaten. Ingen kan väl annat att hålla med om att är man tjänsteman i det svenska samhället så ska man följa de bestämmelser och lagar som definierar det arbete man ska utföra. Eller är det någon däremot?

Att en anställd gör ett undermåligt jobb kan ju bero på en rad olika omständigheter. Det kan handla om dålig utbildning, undermålig handledning, bristande tillgång till gällande lagar och regler, felaktig information från överordnade etc. Detta är dock ingen ursäkt men det kan ju vara en anledning och en korrekt beskrivning av orsaken. Självklart måste man ändå göra sitt bästa att skaffa sig den korrekta information man behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Om man i myndighetens bibliotek och i dess intranät saknar gällande bestämmelser och närmaste chefen är frånvarande, så kan man självklart inte strunta i att skaffa sig svar, fatta myndighetsbeslut lite som man tycker eller gissa vilket svar som är lämpligt. Eller hur?

De fall som jag fått kännedom om är dock inte av detta slag. De är så mycket värre. Det handlar om att svenska handläggare bryter mot lagen och gällande bestämmelser för att de oroar sig för kritik och för att bli utsatta för saker som skulle kunna skada deras karriärer. Jag tycker sådant är motbjudande. Det skulle ju vid enstaka tillfällen kunna finnas någon slags ”greater good” i ett fall som medför att en individ skulle kunna bryta mot bestämmelserna. Detta skulle jag i så fall kunna förstå och till och med kunna känna stor sympati för.

Men att bryta mot lagen för att gå en främmande makt tillhanda är oerhört upprörande. Vare sig man duckar för kritik från ett lands ambassad eller bryter mot bestämmelserna för att någon på UD har synpunkter, befinner man sig på en krokig väg som leder bort från frihet, fred och nationellt oberoende. Det är en väg som steg för steg leder oss närmare ofrihet och förtryck. Även om varje steg är ett litet steg så går de åt fel håll!

Det är viktigt att alla de som ser exempel på att främmande makter på olika sätt lägger sig i svensk myndighetsutövning ingriper. Man kan protestera till handläggarna, man kan anmäla till adekvata myndigheter, man kan anonymt eller öppet tipsa media, eller så kan man själv publicera information på Internet. Men man får inte vända bort blicken, resa sig och gå därifrån. Man måste ta sitt medborgerliga ansvar.

Jag anser att alla som jobbar för Sverige ska tänka på vad de gör och vilka konsekvenser deras arbete och beslut får. Det är inte bara lagar och regler man ska tänka på – man måste också ha en insikt i vad målet med arbetet är. Att bygga samhället, göra det bättre för landet och alla oss som bor här. Och naturligtvis inkluderar detta alla som vi välkomnat hit. Att då hjälpa en främmande makt eller deras påhejare – det är att svika!

”Världen är en farlig plats. Inte på grund av alla farliga människor i den, utan på grund av alla som inte gör något åt det.”
– Albert Einstein

Annonser

Oerhört viktig opinionsundersökning

Den undersökning man kunde läsa i DN den 5/1 både skrämmer och erbjuder viss uppmuntran. Flera av frågorna är viktiga återspeglingar av varandra. Exempelvis är det inte svårt att kunna konstatera att upplever man Ryssland som ett farligt militärt hot så är det ganska naturligt för många människor att välkomna ett svenska medlemskap i Nato. Andra frågor påverkas av fler motsatta frågeställningar. Att många svenskar har ett lågt förtroende för försvarets förmåga att försvara Sverige trots att försvaret förstärkts de senaste åren, kan troligen bero på att man uppfattar att hotet från Ryssland ökat så mycket mer.

Positiva resultat – försvaret måste förstärkas
En synnerligen positivt faktor i undersökningen är att så pass många personer vill öka Sveriges resurser för att förstärka vårt försvar. På två och ett halvt år har de riktiga försvarsvännerna ökat sitt antal med hela 10 procent. Det betyder nu att de som vill stärka det svenska försvaret är väsentligen mycket större är de tre grupperna ”Minska”, ”Vet ej” och ”Samma nivå” tillsammans. Så vitt jag vet har detta aldrig noterats tidigare. Rimligen måste man tolka detta som att utfallet för den ryska propagandan, lögnerna och desinformationen inte går hem så mycket som många tror. Det är inte något entydigt svar men det är oerhört positivt inför framtiden!

forward-russia-flagga-02

Skrämmande dåligt
Något som dock får magsyran att bubbla är det något häpnadsväckande svaret att endast 39 procent av de tillfrågade ser Rysslands som ett hot mot oss. Trots den ryska upprustningen, att de lägger sig i svensk säkerhets- och utrikespolitik samt Rysslands invasioner av Georgien och Ukraina har många människor svårt att ta detta till sig som ett problem som berör oss i Sverige. Man kanske tror att över 200 års fred är en garanti mot yttre angrepp. Men tyvärr är historien ett mycket dåligt instrument för att förutsäga framtiden i en föränderlig värld då många av de tidigare faktorerna är stadda i en dramatisk förändring.

Lite glädjande är det dock att så pass många fler personer som besvarat undersökningen ser Ryssland som ett hot jämfört med antalet som förnekar det och tittar bort. Det är den stora skaran som inte vet något eller inte kan greppa information som sänker antalet som ser Ryssland som en fara. Dessa utgör hela 36 procent av totalen. Förnekarna uppgår till 25 procent. Det är dessa bägge grupper som vi måste försöka nå fram till. Särskilt den okunniga tredjedelen borde vi förhållandevis enkelt kunna övertyga med hjälp av kvalificerat information.

Peter Wolodarski kräver rejäla förstärkningar av försvaret

Sverige är absurt nog det land som använder minst resurser till det militära försvaret och det trots att vi löper störst risk i Europa, utanför det forna Sovjetunionen, att råka ut för en rysk militär attack! Sveriges försvarsanslag kommer om ett år att dyka under en procent av BMP, vi står utanför Natos fredsgarantier och vi har med Gotland det stycke land som Ryssland behöver allra mest i en framtida militär konflikt.

Idag sällar sig Peter Wolodarski till Liberalerna och moderaternas Gunnar Hökmark (än finns det hopp för partiet) som kräver rejäla förstärkningar av försvarets anslag och som kräver pengar på bordet NU!

http://www.dn.se/arkiv/ledare/peter-wolodarski-vakna-sverige-vi-ar-mer-utsatta-an-pa/

Jag blir bestört med vilken sävlighet och med vilket oförstånd man diskuterar Rysslands militära upprustning och Kremls aggressiva avsikter. Visserligen sträcker sig den nuvarande ryska upprustningsplanen fram till 2020. Men vi har ju inga som helst garantier på att inget sker innan dess! Vem i Sverige vet vilka planer Ryssland har? Vem kan förutsäga Putins militära tankar? Vi vet inte alls hur många år vi har på oss!!!

Sverige tycks planera för en militär konflikt tidigast 2025. Inga som helst förstärkningar av försvaret innan 2020! Och de pengar som först kommer försvaret tillgodo 2020 kommer att ta flera år innan de ger resultat! Det är ta mig tusan dårhusmässigt att luta sig tillbaka, rulla tummarna och tro att de ryska politiska och militära ledningarna gladeligen ska vänta på att Sverige ska växa sig militärt starkare och bli näst intill omöjligt att hantera. Åtminstone Gotland kommer att bli en svensk fästning mitt i Östersjön och därmed stoppa en rysk militär insats i ett eller fler av de baltiska länderna.

Vladimir Putin och Rysslands krigsmakt är idag tillräckligt starka för att kunna invadera Gotland, ta makten över ön och förhindra att Sverige ska kunna återta ockuperat område. Kreml har också den politiska kraften och viljan att genomföra ett kuppartat anfall för att därmed kunna hota Baltikums frihet. Moskva förfogar också över de undergrävande instrument för att kunna splittra och passivisera Nato under en tid då USA står och velar tillräckligt länge för att en rysk ockupation ska lyckas. Och sedan står vi där med tvättad hals och skäms.

Fan heller! Låt oss förstärka svenskt försvar medan tid är och se till att Gotland blir en igelkott som kostar för mycket att ge sig på. Har vi otur har vi bara ett par månader på oss!!! Så börja redan i morgon måndag den 28/11 och arbeta snabbt och kraftfullt! Och håll en tumme!

En av Sveriges största svagheter

Inför en möjlig militär konflikt med Ryssland är det inte särskilt svårt att upptäcka ett antal faktorer som idag minskar våra chanser att ta oss ur en sådan konflikt på ett sätt som minimerar landets personförluster och ökar Sveriges möjligheter att ta sig ur konflikten utan att vårt land blir allt för förstört. Dessa faktorer handlar inte bara om det militära försvaret utan också civilförsvaret, massmedia, kunskaper hos befolkningen i allmänhet och särskilt hos vissa yrkeskategorier och mycket annat. Det handlar också om både stort och smått där vissa av faktorerna kräver samhällets samlade engagemang och centrala direktiv medan många andra handlar om den enskilde individens kunskaper och handlingsförmåga både innan och under en konflikt.

den-ryska-bjornen-anfaller

Efter att ha sysslar med olika säkerhetsrelaterade frågor ända sedan ungdomen i slutet av 1960-talet har det flugit många tankar förbi som förenats med gjorda erfarenheter. Trots allt har jag sysslat med frågor och arbetsuppgifter som det varit få andra förunnat. När det gäller frågeställningar har jag en ovanlig insikt i det ryska samhället, särskilt deras underrättelseverksamhet och vad som kallas ”aktiva åtgärder” (активные мероприятия). Detta kan enklast beskrivas som en mix av vit och svart propaganda blandat med användandet av inflytande-agenter och andra öppna och dolda metoder för att påverka ett lands förda utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. De senaste åren har debatten i mångt och mycket handlar om desinformation och propaganda men Kremls verktygslåda är så oerhört mycket mer omfattande och väl testad under betydligt mer än ett hundra år av aktiviteter (jodå man började långt innan maktövertagandet 1917).

Efter 1991 har jag ovanpå mina Rysslandskunskaper under 25 år erhållit synnerligen gedigna kunskaper i IT- och informationssäkerhet och fått förmånen att studera hur detta inte fungerar i praktiken, vilket tyvärr är det vanligaste förhållandet.

Efter att för några dagar sedan ha sett hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) dels drabbats av en våldsam attack riktad mot ett amerikansk företag, dels misslyckats med att förklara sina grova misslyckanden i media, har jag blivit allt mer övertygad om att Sveriges största akilleshäl ligger i brytpunkten mellan ett militärt försvar och ett försvar mot cyberattacker där Sverige också kommer att utsättas för rika doser av ryska aktiva åtgärder. Här ligger den allra största risken för att Ryssland skulle kunna lyckas i eventuella ambitioner att angripa Sverige, eller mer troligt, anfalla en specifik del av Sverige, nämligen Gotland.

Jag har sedan en tid tillbaka skrivit på ett scenario om hur ett ryskt angrepp på Gotland skulle kunna gå till baserat på mina specifika kunskaper och erfarenheter. De andra försök jag sett fram till dags dato har varit några första försök till scenarier men som tyvärr saknar väsentliga delar. Det kan ju bero på att man endast valt att endast beskriva vissa militära delar av vad som rimligen borde ha varit en större och mer realistisk beskrivning. Jag vill dock understryka att scenarierna inte är direkt felaktiga i sina beskrivningar, endast att de inte har en tillräcklig bredd.

red-army-black-baron

Det jag ämnar inkludera i mitt scenario rör bland annat IT-sidan, möjliga ABC-angrepp, aktiva åtgärder, illegalisternas roll och en del annat. Jag är säker på att många läsare både har kunskaper om dessa fält och en vilja att hjälpa till att beskriva ett sådant utökat scenario rörande Gotland. Så fatta gärna pennan eller knacka på tangentbordet. Jag välkomnar mail på adressen joakim.von_braun@bredband.net. Jag anser att ju fler kockar man är, desto bättre blir soppan! Med bättre kunskap finns det är större chans att Sveriges resurser används rätt under den tid som står till buds, hur lång den nu kan tänkas vara. Min förhoppning är att detta scenario ska kunna publiceras innan eller strax efter årsskiftet.

Överraskande stor storövning?

Den 14 juni, kl 07.00, sparkade Vladimir Putin igång en av sina beredskapsövningar som ska få fart på den ryska krigsmakten. Dessa s.k. ”sudden inspection alerts” började används i februari 2013 som ett sätt att kolla resultatet av tidigare övningar, inflödet av nya yrkessoldater och ny materiel samt hur samverkan ägde rum med andra vapenslag och med andra myndigheter än krigsmakten. Enligt försvarsminister Sergej Sjojgu har denna övning syfte att bl.a. bedöma arbetet som personalen i staberna utför, hur utbildningen och träningen av personalen lyckats, vilka resultat olika vapen alstrar, samt hur man ska kunna se hur olika slags utrustning fungerar.

Det som utmärker denna kontroll är att den för första gången omfattar samtliga de fyra militärdistrikt som existerar sedan militärreformen 2010. Dessutom pågår drillen i åtta dagar vilket är bland de längsta beredskapsövningarna man genomfört. Och till skillnad mot många av de tidigare beredskapstesterna har Ryssland denna gång anmält den enligt OSCEs Wien-dokument från 2011.

Däremot rör det sig INTE om miljoner ryska soldater som nu övas. Man undrar vad vissa medier och bloggare får sina fantasier ifrån. Å andra sidan tycks detta ha medfört att andra avsevärt mer balanserade media och bloggare tystnat! Jag har letat på mängder av svenska sajter och bristen på balanserad och pålitlig information är usel!!! Synnerligen pinsamt. Jag hoppas att några av mina pusselbitar är till nytta och att de dessutom visar sig vara korrekta.

Denna gång är det inte de reguljära förbanden i krigsmakten som kontrolleras utan främst Rysslands reservförband, vanligtvis de som omnämns som ”Förrådsbas för reparation av vapen och militär utrustning”. Dessa består bland annat av ett 40-tal brigader inom armén. De som i krig ska förvandlas till Oberoende Motorskyttebrigader är i fredstid stora materielbaser med låg bemanning, vanligtvis några hundra man. Vissa andra av de förrådsställda förbanden ska förvandlas till ingenjörs- och kommunikationsbrigader. Minst 10 av dessa förband är avsedda för Västra Militärdistriktet, ZVO.

Man har från försvarsminister Sergej Sjojgu framhållit att man genomför ”inspektioner av ett antal baser med vapenförråd och militär materiel samt ett antal militära kontroll- och sambandsenheter”. Främst är det dessa basers nyckelpersonal som ska övas och inte samtliga soldater i de förband som är knutna till respektive förråd.

Oberoende Motorskyttebrigader är i dagens läge den ryska krigsmaktens huvudförband. De har mellan 1.800 och 6.000 man varav många soldater är kontraktsanställda. Andelen på kontrakt sägs vara mellan 30 och 100 procent. Jämför man med den sovjetiska krigsmakten är dagens brigader oerhört mycket bättre. Å andra sidan var förbanden på armésidan under 1980-talet besvärande dåliga.

Dagens soldater är välmotiverade, stolta och välövade. I allmänhet har de bra utrustning, bra uniformer och bor i hyggliga förläggningar (många nybyggda eller renoverade) samt får bra mat. Både soldater och i ännu högre grad deras befäl, har fått stridserfarenhet. Under de bägge Tjetjenien-krigen, i andra ”polisuppdrag” nära eller utanför Rysslands gränser, i Ukraina och Syrien har man systematiskt plockat hem de enheter som hunnit få tillräcklig stridserfarenhet. Resultatet har visserligen inneburit större ryska förluster än vad som annars skulle ha varit fallet men många förband har därmed varit med om sina elddop. Detta gäller dock inte i samma utsträckning de reservister som nu övas. Och i ännu mindre grad den frivilligpersonal som för första gången medverkar i denna typ av beredskapsövning. En jämförelse med Sverige skulle placera dessa soldater antingen i Hemvärnet eller i Försvarsutbildarna (f.d. FBU).

När man talar om de brigader som nu övas är det viktigt att minnas att Ryssland också har 64 stycken Oberoende Motorskyttebrigader som är aktiva idag, plus spetsnazbrigader och förband från bland annat de luftburna förbanden, ingenjörs- och signaltrupperna och en rad andra slags enheter. För oss som står utanför det professionella militära analysarbetet är det naturligtvis oerhört svårt att bedöma alla dessa pusselbitar och få ihop en komplett bild för det fall vi skulle råka i konflikt med Ryssland. Å andra sidan finns det ingen anledning att tro att vi kommer att stå ensamma, medlem i Nato eller ej.

Avslutningsvis tycker jag att nyhetsförmedlingen kring denna övning har varit oerhört skral. Antingen har vi fått oss grova överdrifter till livs eller inga rapporter alls. Jag ska inte peka finger, bara konstatera att Sverige på 1980-talet hade ett 40-tal journalister specialiserade på försvars-och säkerhetspolitik. Idag tror jag det finns 2,5 personer i svenska media. Det är ju otroligt dåligt. Främst är det Dagens Nyheter som håller fanan högt med Svenska Dagbladet snubblande efter. Å andra sidan är DN en lysande stjärna i mörkret. Om man vill följa Ryssland och svenska säkerhets-och försvarspolitik gör man ett stort misstag om man inte prenumererar på DN.

Sedan ska vi inte glömma bort att även om strävan efter ett starkare svenskt militärt försvar är bra så behöver vi också ett starkt civilförsvar och starkare media som har kunniga journalister som får resurser och utrymme att skriva om vår fiende på andra sidan Östersjön och ta upp viktiga försvarsfrågor, så att vi inte hamnar i en konflikt med ett försvar som det på 1930-talet.

Totalförsvaret kräver ett robust samhälle!

De tre senaste veckorna i maj har bjudit på ett stort antal synnerligen negativa överraskningar – överraskningar som många gånger kunde ha undvikits. Att olika saker inträffar p.g.a. av slumpen, slarv, otur eller djävulskap är dock en sak. En helt annan är vad händelserna ska få för konsekvenser.

De tre senaste veckorna har en telemast i södra Sverige slagits ut p.g.a. en avskuren kabel medan en annan telemast brutits av då någon eller några personer tagit bort ett antal vajrar som ska stötta masten. Den första incidenten medförde bl.a. att Rakel-systemet slogs ut, det andra att Sveriges Radio tystnade. Det handlar både att bl.a. Räddningstjänsten inte kunde ta emot larm som man skulle och att sådan information inte kunde spridas i en omfattning som det borde.

Både SOS Alarm, Sveriges Radio och Sveriges Television har drabbats av tekniska problem de senaste dagarna vilket medfört att bl.a. Rakel varit utslaget i hela landet och att södra Sverige blev utan radio och TV. Dessutom kunde inte de bägge mediaföretagen använda sin telefoni eftersom detta system numer lagts över på företagens IP-nätverk. Inte särskilt klokt ur säkerhets- och beredskapssynpunkt.

Och idag slogs delar av Sveriges civila flygledning ut eftersom deras radar inte fungerade som den skulle. Det sades vara ett tekniskt problem som medförde att Luftfartsverkets kommunikation inte fungerade ordentligt. Främst rörde det sig om Stockholmsområdet med Bromma och Arlandas flygplatser men på grund av ett antal flygplan som varken kunde ta sig från eller till Stockholm fick sammanlagt ett 10-tal flygplatser runt om i landet följdproblem då flygplan som skulle användas aldrig anländer från Stockholm eller eget flyg som tvingades vända tillbaka.

Som avslutning fick det redan hårt drabbade Västsverige ytterligare en liten snyting – Göteborgs spårvagnar fick problem då en kranbil körde av en luftledning vilket medförde ett antal stopp.

http://www.gp.se/1.1375187

Alla negativa händelser som trots allt sker måste inte nödvändigtvis leda till avbrott eller utslagning av verksamheten. Anledningen till att så skett verkar med största sannolikhet vara en kombination av okunskap och snålhet som ibland gränsar till dumhet. Beroende på typ av fel vi talar om kan man vidta olika åtgärder med olika effekt och olika kostnader. Exempelvis skulle ledningar som är omgärdade av kraftiga stålnät bli mycket svåra att klippa av. Å andra sidan kan en förövare ta med en kraftig batteridriven såg eller slipmaskin så kommer denne nog igenom i alla fall. Flera av de andra händelserna skulle dock kunna arbetas bort genom att resurser dubbleras eller att ett nätverk få bättre täckning.

Myndigheter och företag som är samhällsviktiga bör dubblera sina viktiga IT-resurser. Att en switch slutar fungera och verksamheten drabbas av avbrott är definitivt inte acceptabelt. Företag som Sveriges Radio och Sveriges Television måste ha dubblerade resurser vad gäller datahallar, servrar, switchar, UPS-er, backupanläggningar, externa Internetkopplingar etc. I den mån det inte är företagsekonomiskt försvarbart ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gå in med ekonomiska medel så att verksamheten blir mer robust än den är idag. På liknande sätt skulle olika slags master kunna både stå både tätare och förses med mer kraftfulla sändare så att landets samhällen täcks av minst två, helst sändare. Då skulle det mycket till om en trasig mast skulle leda till trafikavbrott. Sändningarna från masten skulle dessutom bli oerhört mycket svårare att störa ut.

Ska vi i Sverige kunna bygga upp ett starkare militärt försvar får inte det civila samhället ramla omkull vid en storm, ett strömavbrott eller någon annan liknande större påverkan. En broms som bör undanröjas är den princip som säger att alla samhällets myndigheter ska drivas självständigt utan några externa direktiv på säkerhetsområdet. Det får inte vara så att brist på kunskap eller resurser medför problem för hela samhället. Det är ett enda sammankopplat och integrerat samhälle vi lever i – inte ett samhälle där alla springer omkring och bara sysslar med sin egen lilla bit!