Stort avslöjande av ryska beställningar av krigsmateriel

InformNapalm, en av de allra viktigaste aktivistgrupperna i Ukraina som arbetar med Open Source Intelligence (ONI), har en nära samverkan med gruppen ”Ukraine Cyber Alliance” som nu består av minst fyra ukrainska hackergrupper (FalconsFlame, Trinity, Ruh8 och CyberJunta). De använder sina speciella kunskaper för att hjälpa till i kampen mot de ryska ockupanterna. Många gånger har de haft överraskande framgångar i sin verksamhet. De tre förstnämnda hackinggrupperna har under 2016 flera gånger lyckats komma över högintressanta och hemliga dokument inifrån det ryska försvarsdepartementet. På en engelskspråkig sida finns information från ett tidigare intrång med liknande information: ”Hacktivists Broke Into a Server of the Russian Ministry of Defense Department” (https://informnapalm.org/en/jul14-hack-russian-army/).

ukrainian-cyber-alliance

Många av dokumenten rör ryssarnas beställningar av ny hårdvara under åren 2015 och 2016 samt olika slags serviceavtal och uppgraderingar. De sammanlagt tre infogade excel-dokument som finns i texten är skrivskyddade och går inte att översätta från ryska. Mycket kan dock förstås utan översättning särskilt om man lär sig hur det kyrilliska alfabetet ser ut. Det är inte alls omöjligt att lära sig läsa det!

Det första dokumentet listar exempelvis de etthundra viktigaste företagen som skrivit på kontrakt med det ryska Försvarsministeriet. Lite enklare att förstå är de sammanlagt 29 produkter som ska levereras och som beskrivs på den svenskspråkiga sidan. I nästan samtliga fallen är dessa notiser kompletterade med fotografier. En genomgång av detta material ger vid handen att åtminstone tre eller fyra av posterna rör produkter för telekrigföring något som den ryska krigsmakten satsat stort på under de senaste 10-15 åren. Där har man också kommit så pass långt fram att det oroar höga officerare inom Nato.

I det ryska materialet behandlar man exempelvis inköp av telekrigssystemet Chibiny L-175B som bl.a. används av flygplanen Su-30SM och Su-34 som bägge används av ryssarna i Syrien. Detta medför att de ryska planen blir i det närmaste helt osårbara när de bombar sjukhus och läkarstationer runt om i landet. För övrigt lär det ha varit en annan version av detta flygburna system, Chibiny-U, som användes vid ett angrepp mot det amerikanska örlogsfartyget Donald Cook i Svarta Havet sommaren 2014.

Eftersom materialet kan skilja sig något mellan olika språkversioner kan det vara av intresse att för den djupt intresserade att ta en titt på den ryska originalsidan https://informnapalm.org/30190-gos-oboron-zakaz-rf/ (Раскрыты конфиденциальные данные государственного оборонного заказа РФ 2015-2016) eller på den engelska versionen https://informnapalm.org/en/hacked-classified-data-of-russian-state-defense-procurement-2015-2016/.

De ryska dokumenten man nu fått fram är oerhört intressanta. Det viktigaste materialet som fram tills nu publicerats är sammanlagt 54 bilder på ryska under rubriken ”Unified command and control systems and weapons at the tactical level” som visar hur olika leverantörer tänkt att de ryska trupperna ska uppträda i fält: https://drive.google.com/file/d/0B3Sv26TqMjwneHg2T0wya3E1ekk/view

youtube-informnapalm

Det finns också en film relaterat till materialet som nu ligger ute på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=t4ismc5qeLc eller https://youtu.be/t4ismc5qeLc. På tal om Youtube så finner man InformNapalms egen kanal på adressen https://www.youtube.com/channel/UCRMnaLJz27oc1oj4-ZbK2fw. Där finns sammanlagt 157 inspelningar att titta på. Det rör sig om filmer som är bara ett par minuter långa och åtminstone upp till en och halv timme långa. Åtminstone en del av filmerna har svensk textremsa.

Är du intresserad av vad de ukrainska hackergrupperna lyckats få fram finns det 48 artiklar samlat på följande engelska samlingssida: https://informnapalm.org/en/category/hacker/. Det är en imponerande bredd av material de har samlat in och som är av stort intresse för den som vill studera Rysslands krigföring mot Ukraina. Visserligen har de hittat mycket material om den ryska krigsmaskinen men också om deras propagandaapparat och dess hantlangare. Ta gärna en titt på artikeln på https://informnapalm.org/en/part-1-hacked/ om en framträdande rysk propagandist och journalist som arbetar på ryska TV 1. Man skulle kunna anta att han har en bra lön då han bland annat omger sig med en Land Rover Range Rover Sport, en Mercedes-Benz CLA 250 4Matic och en Mercedes-Benz GLK. Lönen visar sig dock bara vara 1.300 euro i månaden och ändå kunde han på semestern hyra en villa i Aix-en-Provence som kostade honom 5.000 euro för ett par veckor. Han är kanske lika duktig att trolla med pengarna som Vladimir Putin är.

Annonser

Hur Mellanöstern påverkas av Rysslands krig i Syrien

Att Ryssland bombar civila människor och förstör sjukhus och läkarstationer i Syrien har världssamfundet helt klart för sig. De flesta länder i FN fördömer den brutala ryska krigföringen och många ser verksamheten som krigsbrott. Men även om läpparnas bekännelser kommer utan särskilt stora problem tycks Kremls verksamhet i Syrien också imponera på många av de diktaturer och andra maktfullkomliga regimer vi ser runt omkring i Mellanöstern.

Vladimir Putin och Ryssland har ställt upp för Syrien och Bashar al-Assad till 100 procent. Politiskt stöd, avancerade vapensystem, flygstöd, spetsnazenheter och nu en större flottstyrka. Det finns nu ingen som inte är med det klara att diktatorn i Kreml fullt ut stöder sin kollega i Damaskus. Nyligen förstärkte ryssarna sitt luftvärn över flyg- och marinbaser med tre olika missilsystem som indikerar att Kreml avser stanna i Syrien för all överskådlig tid.

Självklart imponerar detta på regeringarna runt om i arabvärlden oavsett vad de har för åsikter om att civilpersoner mejas ner och att civila sjukhus och läkarstationer medvetet bombas till småsmulor. Många gånger kan man se en ytterst pragmatisk hållning gentemot Moskva där den ena handen knyts samman och hytter mot ryssarna i offentliga sammanhang medan den andra tar Putin i hand och gladeligen tar emot kunskap, konkreta kontakter och köp av militärteknologi. Det är få saker som är så positivt för försäljning av vapen som att man kan skryta med att de är ”proven in combat”.

Putins vänner

Egypten
Bara för några veckor sedan, den 15-26/10, genomförde ryska luftburna soldater en gemensam militärövning med kollegor från den egyptiska krigsmakten – ”Defenders of Friendship-2016”. Ett 15-tal fraktflygplan och helikoptrar deltog från rysk sida tillsammans med flera hundra elitsoldater från VDV, Vozdusjna Desantnij Vojska (internt bl.a. kallade för ”dödänglarna”), som fallskärmssoldaterna kommer ifrån. Förutom spetsnaz är VDV den del av den ryska krigsmakten Kreml satsar hårdast på.

Det ryska bidraget på övningen omfattade också ett dussin pansarfordon av typ BMD-2 som nyligen moderniserats. De kan luftlandsättas med hjälp av ett knippe fallskärmar plus användandet av bromsraketer så att besättningen kan färdas genom luften sittande inne i sina fordon. Väl nere tar det endast en kort stund innan de är stridsberedda och kan åka iväg!

Sedan tidigare finns en överenskommelse att Egypten ska köpa ett antal ryska Kamov attackhelikoptrar av typ Ka-52K som ska stationeras på de bägge Mistral-fartyg som Egypten köpt från Frankrike. Från början skulle ju de bägge fartygen säljas till Ryssland vilket dock stoppades p.g.a. av Moskvas invasion av Ukraina.

Iran
Putin har fört samtal med den högsta politiska ledningen i Iran med syfte att förändra det geopolitiska läget i Mellanöstern. Kontakterna omfattar också handelspolitiska kontakter och en rysk kredit på 5 miljarder dollar som bl.a. ska användas för vapenköp. En order om köp av den ryska luftvärnsmissilen S-300 har också tecknats och det finns en överenskommelse om att iranska militära experter ska få utbildning i ryska militära skolor.

Övriga länder
Förutom Egypten och Iran, samt naturligtvis Syrien, har Ryssland fått napp bland flera andra arabiska länder. Irak köper nu ryska vapen (de amerikanska vapnen ”skänkte” man ju till IS). Under de senaste åren har man i Jordanien bl.a. intresserad sig för ryska helikoptrar och missiler för att bekämpa stridsvagnar. Man har också licenstillverkning av granatgeväret RPG-32. Till och med Saudiarabien påstås visa intresse för en del ryska vapensystem. Man kan ju gissa att USA lätt blir mer givmilda så fort personer i Mellanöstern tar namnet Ryssland i sin mun.

Utökad språkutbildning
Det kan också tilläggas att de ryska fallskärmssoldaternas högskola i Rjazan nu utökar sin språkutbildning till att också omfatta arabiska förutom de nya språken farsi och kinesiska. Varje soldat som lär sig ett utländskt språk i Rjazan får ett lönepåslag med 10 procent medan kunskaper i arabiska och de två andra nya språken erbjuder en löneökning på 20 procent. Man får nog anta att de nya språkkunskaperna inte uppmuntras för att Moskva planerar några fälttåg mot Kina eller arabländerna utan att man ser ett ökad behov då man planerar för ett ökat samarbete med en ökad vapenexport, fler gemensamma övningar och annan verksamhet tillsammans med dessa olika länder i Asien.

Sverige är bäst!
Vi i Sverige kan ju naturligtvis inte ägna oss att stötta korrupta arabländer. Det är en självklarhet att kräva kvinnors rättigheter, slut på tillämpningen av sharia med halshuggning, stening, piskning och liknande och krav på att regimerna inte ska stödja terrorism. Även USA och andra västländer vill gärna påverka arabländerna att bli mer som vi i väst. Tyvärr är dock resultatet i slutändan inte alltid så speciellt bra.

Resultatet är i många fall att vi, de demokratiska marknadsekonomierna, förlorar mycket inflytande och att regimerna i flera arabländer istället vänder sig till Ryssland och Kina som fullständigt struntar i alla krav på demokrati, mänskliga rättigheter och andra för oss ganska självklara politiska frågor. Så medan vi må vinna de små taktiska skärmytslingarna förlorar vi i stort de strategiska slagen.

Överraskande stor storövning?

Den 14 juni, kl 07.00, sparkade Vladimir Putin igång en av sina beredskapsövningar som ska få fart på den ryska krigsmakten. Dessa s.k. ”sudden inspection alerts” började används i februari 2013 som ett sätt att kolla resultatet av tidigare övningar, inflödet av nya yrkessoldater och ny materiel samt hur samverkan ägde rum med andra vapenslag och med andra myndigheter än krigsmakten. Enligt försvarsminister Sergej Sjojgu har denna övning syfte att bl.a. bedöma arbetet som personalen i staberna utför, hur utbildningen och träningen av personalen lyckats, vilka resultat olika vapen alstrar, samt hur man ska kunna se hur olika slags utrustning fungerar.

Det som utmärker denna kontroll är att den för första gången omfattar samtliga de fyra militärdistrikt som existerar sedan militärreformen 2010. Dessutom pågår drillen i åtta dagar vilket är bland de längsta beredskapsövningarna man genomfört. Och till skillnad mot många av de tidigare beredskapstesterna har Ryssland denna gång anmält den enligt OSCEs Wien-dokument från 2011.

Däremot rör det sig INTE om miljoner ryska soldater som nu övas. Man undrar vad vissa medier och bloggare får sina fantasier ifrån. Å andra sidan tycks detta ha medfört att andra avsevärt mer balanserade media och bloggare tystnat! Jag har letat på mängder av svenska sajter och bristen på balanserad och pålitlig information är usel!!! Synnerligen pinsamt. Jag hoppas att några av mina pusselbitar är till nytta och att de dessutom visar sig vara korrekta.

Denna gång är det inte de reguljära förbanden i krigsmakten som kontrolleras utan främst Rysslands reservförband, vanligtvis de som omnämns som ”Förrådsbas för reparation av vapen och militär utrustning”. Dessa består bland annat av ett 40-tal brigader inom armén. De som i krig ska förvandlas till Oberoende Motorskyttebrigader är i fredstid stora materielbaser med låg bemanning, vanligtvis några hundra man. Vissa andra av de förrådsställda förbanden ska förvandlas till ingenjörs- och kommunikationsbrigader. Minst 10 av dessa förband är avsedda för Västra Militärdistriktet, ZVO.

Man har från försvarsminister Sergej Sjojgu framhållit att man genomför ”inspektioner av ett antal baser med vapenförråd och militär materiel samt ett antal militära kontroll- och sambandsenheter”. Främst är det dessa basers nyckelpersonal som ska övas och inte samtliga soldater i de förband som är knutna till respektive förråd.

Oberoende Motorskyttebrigader är i dagens läge den ryska krigsmaktens huvudförband. De har mellan 1.800 och 6.000 man varav många soldater är kontraktsanställda. Andelen på kontrakt sägs vara mellan 30 och 100 procent. Jämför man med den sovjetiska krigsmakten är dagens brigader oerhört mycket bättre. Å andra sidan var förbanden på armésidan under 1980-talet besvärande dåliga.

Dagens soldater är välmotiverade, stolta och välövade. I allmänhet har de bra utrustning, bra uniformer och bor i hyggliga förläggningar (många nybyggda eller renoverade) samt får bra mat. Både soldater och i ännu högre grad deras befäl, har fått stridserfarenhet. Under de bägge Tjetjenien-krigen, i andra ”polisuppdrag” nära eller utanför Rysslands gränser, i Ukraina och Syrien har man systematiskt plockat hem de enheter som hunnit få tillräcklig stridserfarenhet. Resultatet har visserligen inneburit större ryska förluster än vad som annars skulle ha varit fallet men många förband har därmed varit med om sina elddop. Detta gäller dock inte i samma utsträckning de reservister som nu övas. Och i ännu mindre grad den frivilligpersonal som för första gången medverkar i denna typ av beredskapsövning. En jämförelse med Sverige skulle placera dessa soldater antingen i Hemvärnet eller i Försvarsutbildarna (f.d. FBU).

När man talar om de brigader som nu övas är det viktigt att minnas att Ryssland också har 64 stycken Oberoende Motorskyttebrigader som är aktiva idag, plus spetsnazbrigader och förband från bland annat de luftburna förbanden, ingenjörs- och signaltrupperna och en rad andra slags enheter. För oss som står utanför det professionella militära analysarbetet är det naturligtvis oerhört svårt att bedöma alla dessa pusselbitar och få ihop en komplett bild för det fall vi skulle råka i konflikt med Ryssland. Å andra sidan finns det ingen anledning att tro att vi kommer att stå ensamma, medlem i Nato eller ej.

Avslutningsvis tycker jag att nyhetsförmedlingen kring denna övning har varit oerhört skral. Antingen har vi fått oss grova överdrifter till livs eller inga rapporter alls. Jag ska inte peka finger, bara konstatera att Sverige på 1980-talet hade ett 40-tal journalister specialiserade på försvars-och säkerhetspolitik. Idag tror jag det finns 2,5 personer i svenska media. Det är ju otroligt dåligt. Främst är det Dagens Nyheter som håller fanan högt med Svenska Dagbladet snubblande efter. Å andra sidan är DN en lysande stjärna i mörkret. Om man vill följa Ryssland och svenska säkerhets-och försvarspolitik gör man ett stort misstag om man inte prenumererar på DN.

Sedan ska vi inte glömma bort att även om strävan efter ett starkare svenskt militärt försvar är bra så behöver vi också ett starkt civilförsvar och starkare media som har kunniga journalister som får resurser och utrymme att skriva om vår fiende på andra sidan Östersjön och ta upp viktiga försvarsfrågor, så att vi inte hamnar i en konflikt med ett försvar som det på 1930-talet.

Ryssland försöker sabotera Sveriges plats i säkerhetsrådet

Den senaste månaden har Ryssland utökat sin desinformationskampanj riktad mot Sverige. Med tanke på valet av politiska ämnen är det inte svårt att se målet med de ryska informationsattackerna – att förhindra att Sverige tar plats i FNs Säkerhetsråd.

Falskt brev till Margot Wallström
För ett par veckor sedan publicerades en falskt brev på internet som påstods komma från terroristorganisationen IS och deras ”first female assault battalion”. Om det inte rörde så allvarliga saker skulle brevet kunna vara riktigt roligt med sin medvetet skröpliga engelska och sin ton av låtsad systerskap som ska leda till att Sverige skulle skicka vapen och ammunition för att stötta kampen mot diktatorn al-Assads ”aggression”.

Det förfalskade brevet dök först upp i Sverige där en privatperson la upp det på internet och snart därefter dök ett antal artiklar upp i Ryssland där Sverige och Margot Wallström fick sina fiskar varma. Man skriver bland annat att ”IS väntar på hjälp från Sverige” och en bild på ett antal maskerade IS-terrorister.

Detta är dock inte den första ryska förfalskningen på senare år. Bland annat har flera brev publicerats som om det vore äkta vara. En av de som drabbats är försvarsminister Peter Hultqvist som i januari 2015 påstods ha stöttat ett försök att sälja svenska vapen till Ukraina. Brevet var fullständigt falskt och det påstådda försöket har aldrig ägt rum. Denna typ av förfalskningar följer exakt samma mönster som de sovjetiska förfalskningar som KGB spred på 1970- och 1980-talen.

Lögner om att Sverige kunde ha stoppat terroristerna i Frankrike och Belgien
En annan falsk nyhet som Putins hantlangare uppfunnit är att Säpo skulle ha vägrat lämna ut information om terroristen Belkaida som tidigare bodde i Sverige. I Ryssland påstår man att Säkerhetspolisen skulle ha vägrat gripa Belkaida efter uppmaningar från den franska och belgiska polisen trots att det är känt att han sedan länge lämnat Sverige. Det påstås också att Sverige inte vill lämna ut information om den oskyldige man som greps i november 2015, att fallet fortfarande väcker ”förundran” i Ryssland och statsministern personligen skulle ha lagt locket på efter tre dagar.

Flyktingkrisen
Europas problem med flyktingar från Syrien och andra länder i främst Mellanöstern är till delar skapad av Ryssland som genom sina intensiva bombningar med bland annat splitterbomber riktade mot flyktingläger och sjukhus (och inte mot terroristgruppen IS). Nu försöker Moskva utnyttja denna kris och problemet med att terroristerna nu flyttat delar av sin verksamhet till Europa genom att sprida lögner och desinformation mot europeiska politiker och våra länders säkerhetstjänster.

Samtidigt som lögnerna sprids agerar Europas högerextremister som betalda lakejer på uppdrag av Moskva. Till delar tycks bidragen skickas förhållandevis öppet men det är också högst troligt att Kreml jobbar med samma metoder som förr då KGB i hemlighet sammanträffade med sina inflytandeagenter och smusslade över pengar till Moskvavänliga kommunistpartier och olika frontorganisationer. Metoderna är desamma – det är bara mottagarna som ändrats!

Stridande markförband i Syrien

Min vän Anders Thomasson ställde tidigare en fråga om Ryssland har stridande markförband i Syrien? Svaret är att visst har man det och i en ganska stor omfattning också. Moskva använder sig av samma slags knep man har använt sig av i Ukraina. Enskilda bataljoner ur ett stort antal större brigader sänds till Syrien vilket gör det svårt att bilda sig en heltäckande bild.

Helt kort så har Ryssland enheter ur minst 14 flygförband på plats i landet och på motsvarande sätt enheter från uppskattningsvis minst 13 markförband på plats.

66:e Ledningsbrigaden från Stavropol och sammanlagt fyra motorskyttebrigader har olika enheter på plats. Dessutom finns ett ryskt spaningskompani där liksom enheter från två artilleribrigader, en raketartilleribrigad och två brigader ur marininfanteriet. Avslutningsvis har Moskva sett till att enheter ett regemente kemskyddstrupper finns där bl.a. med minst sex fordon med eldkastare samt personal med störsändare från en brigad för elektronisk krigföring.

Hur mycket av dessa trupper är satta att försvara ryska baser och flygfält respektive där för offensiva uppdrag är mycket svårt att svara på. Det är dock klart att ryska artilleriförband deltar för att stötta den syriska regeringssidan. Det finns all anledning till att återkomma i ämnet.

Sjukhus anfalls med klusterbomber

Sedan månadsskiftet september/oktober hösten 2015, då Vladimir Putin skickade i Rysslands krigsmakten i Syrien för att stötta Bashar al-Assad, har landet fyllts av olika ryska militära förband, framförallt flygstyrkor. Från starten kunde man konstatera att ryssarna främst gav sig på de västvänliga och demokratiska styrkorna medan terroristerna i IS idet närmaste lämnades i fred. Dessutom riktar man många angrepp mot de västvänliga gruppernas rekryteringsbas dvs civila människor som lever i de områden som dessa styrkor behärskar.

Bara efter några veckor kunde man konstatera att det ryska flyget inte brydde sig om att försöka rikta sina attacker i någon större utsträckning, åtminstone inte rikta dem så att sjukhus kliniker och sjuktransporter kunde undgå att träffas. Human Rights Watch såg minst 14 sjukvårdsinrättningar bombas fram till nyår och Läkare Utan Gränser räknar med att åtminstone 9 sjukhus och vårdinrättningar har bombats mellan nyår och tiden fram till den 9/2. Den senaste veckan har dessutom sjukhus i Maaret al-Numan, Aleppo, Azaz och Tafas anfallits.

Klusterbomber och missiler över Syrien hösten 2015.
Klusterbomber och missiler över Syrien hösten 2015.

Tyvärr stannar inte den ryska brottsligheten vid att bomba sjukhus. Det ryska flygvapnet och andra militära förband använder sig ofta av förbjudna klusterbomber och ammunition med olika former av splitterverkan, olika slags vapen som inte alls är tänkt att användas mot civilpersoner utan mot koncentrationer av militär trupp. Använts de mot vanliga civila utan särskilda skydd mot splitter och liknande, blir klusterbomberna ett verktyg för massmord. Denna typ av vapen är därför förbjudna sedan 2010.

Enligt en karta som Human Rights Watch tog fram över höstens utnyttjande av klustervapen har Rysslands flygvapen släppt klustervapen mot civila centra 13 gånger innan årsskiftet. Uppgifterna visar att man från rysk sida använder ett antal olika typer av klustervapen. Exakt varför man väljer olika vapen vid olika tillfällen eller mot just vissa specifika mål är dock inte känt. Det är dock inte bara bomber från det ryska flygvapnet som nyttjas utan även olika slags missiler som avskjuts av ryska marktrupper, bland annat Totjka-missiler som är ett mycket vanligt vapen hos de ryska missilbrigaderna. En av de andra raketerna som används är 300 mm 9M55K-missiler som sprider 72 handbollstora minibomber över hela målet innan de exploderar. Befolkningen har inte en chans.

Slutsatsen är att president Putin och Ryssland dels ljuger om målsättningen med sin kampanj i Syrien (det vill säga att bekämpa IS), dels far med osanning avseende användandet av ryska marktrupper (det finns inga i Syrien). Utöver detta nyttjar Moskva förbjudna vapen som bland annat används mot sjukhus och andra vårdinrättningar.

Vladimir Putin begår krigsbrott i Syrien. Det är dags att be den Internationella brottmålsdomstolen i Haag att påbörja en förundersökning riktad mot Ryssland.

Ryska flottan får 42 nya fartyg 2016

Den del av nyhetsfloden som rör den ryska krigsmakten handlar som oftast om deras arméstridskrafter, nya stridsflygplan och de olika slags missiler man placerar ut runt sina gränser, exempelvis i Kaliningrad och på Krim. Sanningen är dock att samtliga delar av Rysslands offensiva stridskrafter har förstärkts och en mycket stor del av detta rör den ryska flottan på både ytan och under den. Under innevarande år kommer de fem flottorna runt Rysslands kuster att förstärkas med hela 42 stycken örlogsfartyg, både ytfartyg och ubåtar – från stora atomubåtar med kryssningsmissiler till en mängd mindre korvetter och fregatter.

Även om den ryska ekonomin har stora problem skär man inte ner på de militära satsningarna. Enligt IISS i London (www.iiss.org) ökar till och med utgifterna avsevärt och enligt helt färska siffror står Ryssland för 20 procent av världens ökning av militärutgifterna för 2015. Mer än 5 procent av BNP går nu direkt till den ryska krigsmakten. Man ska dock komma ihåg att andra stora delar av det ryska samhället är inriktat mot militären – undervisning i skolor, föreningsliv, kyrkans verksamhet och mycket, mycket annat.

Att Moskva nu kan se fram emot nästan ett nytt örlogsfartyg i veckan är ett av flera tecken som bekräftar Vladimir Putins globala politiska ambitioner. Fartygen har i hög grad en offensiv kapacitet som Ryssland behöver för att kunna bli en världsledande militärmakt med en global räckvidd. Har man ambitionen att agera utanför hemmaplan måste man ha egen kapacitet att både få sina styrkor på plats och därefter kunna underhålla dem på ett effektiv sätt under en längre tid. Det ryska engagemanget i Syrien är ett bevis på att man i Moskva tänker i dessa termer. Ett antal jakt-, attack- och bombflygplan kan naturligtvis både snabbt och på egen hand ta sig till Syrien men ska de sedan stanna kvar krävs det en rejäl egen transportkapacitet som skyddas av tungt beväpnande örlogsfartyg för att kunna fortsätta vecka efter vecka med sina militära operationer.

Tack vare ett antal synnerligen kunniga aktivister i Ukraina, bl.a. InformNapalm (https://informnapalm.org/sv), har ett omfattande underlag publicerats där man kan se hur Ryssland byggt upp sina kapacitet inför operationerna i Syrien och hur man sedan kunnat underhålla verksamheten under en längre tid. Att aktivisterna i Ukraina intresserar sig för situationen i Syrien har främst två orsaker: för det första har de ambitionen att visa upp Rysslands stora militärpolitiska ambitioner för omvärlden, för det andra har Ryssland trots sin stora militär uppbyggnad under de senaste 15 åren, ännu inte kapacitet att bedriva så pass stora operationer på mer än en plats i taget. Krig i Syrien medför därför i hög grad lugn och ro i östra Ukraina.

Det har inte varit helt lätt att följa den ryska militära uppbyggnaden i Syrien eftersom den skett parallellt med att Moskva under en längre tid skickat ett omfattande materiellt stöd till den syriska regimen men att en rejäl ökning av trafiken ägt rum kan ingen bestrida. Under 2013 skedde sammanlagt 29 transporter från Ryssland till Syrien med hjälp av de sammanlagt 20 ryska landstigningsfartyg landet förfogar över. 2014 och 2015 ägde i snitt 45 transporter per år rum främst med fartyg från de två Svarta Havs- och Östersjöflottorna. Transporterna har skett från hamnen i Novorossijsk i Svarta Havet, genom Bosporen och vidare till den syriska hamnen i Tartus, strax norr om Libanon. Därutöver har också transporter med renodlade fraktfartyg ägt rum men dessa kan inte transportera pansarfordon och stridsvagnar på samma enkla sätt som ett landstigningsfartyg som exempelvis kan ta med upp till 20 tanks eller 45 pansarfordon per resa.

Man ska inte heller bortse från att den ryska flottan kan göra en direkt insats i Syriens inbördeskrig. Sedan 2012 har Svarta Havsflottan en permanent eskader stationerad i Medelhavet. Förutom ett antal stridsfartyg och ubåtar ingår signalspaningsfartyg, tankbåtar, underhållsfartyg för ubåtar, bärgningsfartyg, bogserbåtar och många andra båtar och fartyg. Det är en styrka som kan agera helt självständigt under minst en månads tid. Förutom att erbjuda skydd åt de ryska militära transporterna har de möjlighet att engagera sig direkt i Syrien-kriget. Man har också genomfört flera övningar i Medelhavet bl.a. 2013 då 20 fartyg övade. I en intervju från januari 2016 förklarar chefen för jagaren Kulakov att bl.a. hans skepp och missilkryssaren Varjag har till uppgift att skydda Rysslands installationer i Syrien från luftangrepp. Fartygen har en ordentlig kapacitet med olika sorters luftvärnsmissiler.

I oktober 2015 deltog fyra örlogsfartyg från flottiljen i Kaspiska havet i striderna med hjälp av 26 stycken Kalibr kryssningsmissiler som avfyrades från vattnet, flög över Iran och Iraks territorium för att slutligen slå ut ett antal mål på syrisk mark många hundra kilometer från avfyrningsplatsen. Många västliga bedömare blev överraskade av den ryska insatsen vilken visar vilken dålig kunskap många har om den ryska militära förmågan. 2012, mer än tre år innan den syriska insatsen, genomförde flottiljen i Kaspiska havet minst 10 lyckade uppskjutningar av den aktuella kryssningsmissilen från både robotbåtar och korvetter.

Från början av 1990-talet då de ryska fartygen i allmänhet låg vid kaj och i många fall rostade sönder och sjönk där de stod, har otroligt mycket ägt rum. I princip rådde det stiltje under Rysslands första 10 år men i och med att Vladimir Putin tog över rodret har uppbyggnaden av flottan ökat år för år. För lite mer än 10 år sedan, i maj 2005, yttrade Putin sin berömda tes om att upplösningen av Sovjetunionen var världshistoriens värsta geopolitiska misstag. Ska man tolka detta som att Putin önskar sig ett Ryssland med Sovjets styrka och geografiska gränser, bör man också begripa att detta kräver en marin styrka som både avskräcker omgivningen mot att ingripa mot ryska militära operationer och även kunna stödja verksamhet i andra länder som Moskva beslutar om.

Att den ryska ledningen verkligen har globala ambitioner behöver inte någon tveka om. Den ryska verksamheten omfattar bl.a. patrulleringar med både kärnvapenubåtar och långdistansbomplan runt om i världen samtidigt som Moskva har ökat sin kartläggningsverksamhet av världshaven med hjälp av över 100 vetenskapliga forskningsfartyg. Under 2015 avgick expeditioner både till Arktis och Antarktis och de flesta vatten däremellan. USA och andra västländer har flera gånger uttryckt sin oro för den allt mer närgångna ryska granskningen av olika länder i väst – en granskning som sker såväl på som under ytan och uppe i luften. Risken är stor att den kan uppstå fler incidenter liknande den som tidigare ägde rum i turkiskt luftrum då en rysk stridsflygplan sköts ner efter att ha kränkt NATO-landets luftrum.

Förutom de 42 fartyg och båtar som kommer att levereras i år till flottan, ligger ytterligare 15 fartyg snart på stapelbädden. Av dessa fartyg är ett antal beväpnande med olika slags kärnvapen vilket väl passar Rysslands strategi att satsa på fler och bättre vapen av detta slag. Enligt Viktor Tjirkov, som sedan 2012 är chef för flottan, är byggandet av nya kärnvapenubåtar det som främst prioriteras när det gäller nya örlogsfartyg. Uppbyggnaden är så pass omfattande så att den amerikanska flottans underrättelsejänst ”Office of Naval Intelligence” i höstas kom ut med sin första rapport om den ryska flottan på flera decennier. Den ryska flottan förfogade vid slutet av 2015 sammanlagt 56 ubåtar och 31 större ytattackfartyg samt 99 mindre stridsfartyg (t.ex. robotbåtar), så det är ett rejält tillskott man får under år 2016. Man tillverkar fyra olika klasser med ubåtar, både dieselelektriska och atomdrivna. Fem klasser fregatter och korvetter är också aktuella. Moskva ska också ha tryckt på startknappen för tillverkning av en klass jagare som ska tillverkas i sammanlagt 12 exemplar, sex vardera till de bägge havsflottorna Norra flottan och Stilla Havsflottan.

Vill du har ytterligare kött på benen rekommenderar jag rapporten från ONI som finns för nedladdning på http://news.usni.org/2015/12/18/document-office-of-naval-intelligence-report-on-russian-navy.

Rysk vapenindustri på rask frammarsch

Trots Rysslands krympande ekonomi och sämre handel har den ryska vapenindustrin enligt SIPRI tagit flera steg framåt och ökat sin försäljning på den internationella vapenmarknaden under 2014. Detta kan dock inte kompensera bortfallet på energimarknaden men ger ändå Ryssland vissa inkomster och ger en kraftfull indikation för den ryska ledningen om att de själva och landet är på rätt väg. De har gett upp hoppet om att påverka västländerna och riktar istället in sig på länder i Asien, samt i Afrika och Latinamerika, som man både tror är öppna för ekonomiskt utbyte och påverkan i politiska frågor.

Ekonomin i sin helhet må ha krympt men krigsindustrin har samtidigt vuxit kraftigt. Ryska vapentillverkare får hälften av sina beställningar från den egna regeringen och hälften från länder som Kina, Indien och andra länder med erkänt goda relationer med Moskva. De ryska företagen har samtidigt lyckats utöka antalet länder man handlar med trots internationella konflikter. Ryssarnas konsekventa stöd till Syrien trots all kraftig internationell kritik har gjort klart för många regimer i arabvärlden att risken att drabbas av inställda vapenleveranser vid väpnade konflikter är mycket liten. Både Egypten och Turkiet har tidigare visat stort intresse för de ryska vapentillverkarna även om detta åtminstone för tillfället har minskat avsevärt. Strategiskt har dock Ryssland de största möjligheterna i denna region med bland annat Iran och Irak som stora intressenter.

Jämför man situationen idag med de förhållanden som rådde under Kalla kriget blir man nog förvånad. Sovjetunionen låg då på femte plats bland världens vapenexportörer medan dagens Ryssland klättrat upp till andra plats, ett par procentenheter strax bakom USA. Världens största importörer – Kina och Indien – är trogna köpare av ryska vapen (69 och 79 procent respektive). Även Vietnam spenderar stora summor hos ryssarna. Sammanlagt 65 procent av Rysslands vapenexport går till länder i Asien.

Granskar man SIPRI-materialet mer i detalj finner man information om sammanlagt 19 ryska företag. Om jag förstår alla kolumner och fotnoter korrekt beror det på att flera företag är dotterföretag och i andra fall har uppgått i större koncerner. Detta gäller särskilt flera företag som existerat under många decennier som enskilda enheter men som under Putins styre klumpats ihop i stora koncerner där samtliga företag tillverkar allt inom en och samma sektor som flygindustri, missiler, helikoptrar, skeppsbyggnad, elektronik etc. Den ryska regeringen har under hela 2000-talet satsat många miljarder på att modernisera landets vapenteknologi och tillverkningskapacitet. De ryska företag som återfinns i SIPRIs lista har lyckats öka sin omsättning med nästan 50 procent från 2013 till 2014 och uppgifter från annat håll tyder på att ökningen fortsätter även i år.

Vid granskning av de företag SIPRI listar ser jag att fyra av de 11 företagen (Almaz-Antej [störst av de ryska vapensmedjorna], KRET, Sozvezdie och Uralvagonzavod) har blivit svartlistade av EU och USA sedan den 21/7 2014. Trots att de befunnit sig på de svarta listorna under halva året har de kammat hem många miljarder till Putin et consortes. Man kan fråga sig vad som hänt utan dessa hinder. Uralvagonzavod säljer bland annat stridsvagnar och pansarfordon av olika slag medan Almaz-Antej bland annat exporter luftvärnsmissiler och vidhängande system exempelvis till Syrien. Företagen Sozvezdie och KRET är elektronikföretag specialiserade på bland annat kommunikationsutrustning, dito för radioelektronisk krigföring, störningsutrustning, cyber warfare-komponenter och EMP-vapen. Det är produkter som i många fall står sig bra i konkurrensen på världsmarknaden.

Under 2015 har man från amerikansk sida och från NATO framfört stor oro över ryssarnas kapacitet på ovanstående områden. I och med Rysslands inblandning i Ukraina och Syrien har man i Pentagon och Bryssel kunnat studera effekterna av ryssarnas elektroniska vapen vilket uppenbarligen inte varit något som glatt någon i västvärlden. Oron är stark för att några av USAs senaste stridsflygplan kan ha svårt att hävda sig mot vissa ryska system. Samtidigt är det ju en fördel att man redan här kan se resultaten av många av ryssarnas system och att man kan påbörja uppbyggnaden av skydd mot desamma.

Det är nu inte bara på slagfälten som man har anledning att se upp för Rysslands kapacitet på det elektroniska området. En kombination av genomförd desinformation och maskirovka (vilseledning) samtidigt som man riktar allvarliga IT-attacker mot Internets, infrastrukturen och till Internet anslutna system, kan få mycket allvarliga konsekvenser för ett samhälle som vårt både på kort och lång sikt. Tiden är sedan länge förbi då Moskvas försäljning på området bestod av enbart störutrustning för GPS. Även om man i Ryssland har pratat mycket om ”brain drain” ska man inte glömma bort att landet har en oerhört stor mängd duktiga matematiker och fysiker som under många år ägnat sig att bygga och testa elektroniska och digitala attackverktyg som vi i väst endast har ett litet hum om. Att flera ryska företag som är aktiva inom dessa fält återfinns på SIPRI-listan visar att de också har både finansiella muskler och med stor sannolikhet produkter som är mycket avancerade.

Putin avslöjas ånyo som lögnare

Som åtskilliga gånger tidigare ljuger Vladimir Putin om Rysslands militära engagemang utomlands. Gång på gång sticker han upp huvudet och avlevererar sina påståenden om att Ryssland inte finns på Krim, inte finns i östra Ukraina och inte har marktrupper i Syrien. Än en gång står han där som en ”kejsare” utan kläder.

https://rusi.org/publication/rusi-defence-systems/detailing-russian-forces-syria

En av västvärldens bästa institut som analyserar olika aspekter av Ryssland, Royal United Services Institute for Defence and Security Studies (RUSI), Whitehall i London, har ånyo publicerat en analys av den ryska krigsmaktens verksamhet utomlands (de har tidigare publicerat en fantastiskt bra rapport om ryska trupper i Donbass) och som visar på ryssarnas djupa engagemang i Syrien som helt uppenbart omfattar flera tusen man från olika militära markförband. Dessa förbands närvaro står i direkt motsats till Putins påståenden. Den som samlat materialet och analyserat det på RUSI heter Igor Sutyagin, tidigare forskare med mer än 10 års tjänstgöring på det prestigefyllda USA-Kanada-institutet i Moskva. Han var en av de fyra ryssar som utväxlades mot 10 ryska illegalister som gripits av FBI i USA 2010.

Sutyagin har samlat material om samtliga ryska vapenslag i Syrien: Flottan, flyget och armén. Det är en imponerande sammanställning med noggranna detaljer om varje enskild grupp av soldater från de olika militära markförbanden. Dels redovisas vilka tunga vapen som förbanden tagit med sig in i Syrien – exempelvis haubitsar, eldkastare och raketartillerisystem – dels olika system för underrättelseinhämtning och elektronisk krigföring.

På samma sätt som Ryssland arbetat med maskirovka i östra Ukraina, döljer krigsmakten nyttjandet av marktrupper i Syrien genom att skicka ner kompanier och bataljoner från en rad olika förband så att inga stora truppkontingenter saknas på hemmaplan i Ryssland. Hade alla de olika enheterna kommit från endast ett par brigader hade saknaden av dem blivit omöjlig att dölja. Nu lär knappast frånvaron märkas ens på de förband som sänt personal utomlands.

Sammanställningen omfattar även de cirka 60 militära flygplan som var baserade i Syrien då rapporten författades samt information om vilka flygförband de kom ifrån. Förutom attack- och bombplan har det ryska flygvapnet också stationerat ett antal flygplan som bland annat sysslar med signalspaning, stridsledning och elektronisk krigföring. Sammanlagt har Ryssland satt in mer än ett dussin olika flygplansmodeller i sin bombkampanj.

Intressant att se är också de uppgifter som RUSI nu publicerar om den ryska flottan och deras verksamhet för att också stödja Syriens regim. Tillsammans med de uppgifter som främst InformNapalm tidigare publicerat, får man en ytterst detaljrik och i det närmaste heltäckande bild av allt Rysslands marina styrkor gör i Medelhavet och Svarta Havet och som har bäring på striderna i Syrien. I huvudsak är de fartyg från Svarta Havsflottan som ansvarar för verksamheten men exempelvis har den Baltiska flottan bistått med ett av sina stora underrättelsefartyg, det nyligen renoverade SSV-231 Vasilij Tatisjtjev från Baltijsk.

En titt på den ryska transportkapaciteten på köl visar att Ryssland bland annat köpt in fraktfartyg från Kina och Turkiet. Flera av dessa och andra ryska fartyg som satts in för att frakta stora mängder förråd till al-Assads Syrien är registrerade under bekvämlighetsflagg. Länder som Panama, Palau och Liberia finns exempelvis med i materialet. Förutom allt som fraktas med hjälp av fartyg finns det också en luftbro med en mängd ryska fraktflygplan. Det är få ryska enheter som undgått RUSIs och Igor Sutyagins ingående granskning.

På spaning i Ukraina

Rysslands omfattande propaganda och desinformation om situationen i Ukraina gör det ofta svårt för många av oss intresserade att skilja agnarna från vetet. Trots att man nog vet vad som gäller finns det en känsla att man i en diskussion mot Putins propagandister, vare sig de finns i Ryssland eller i Sverige, ska riskera dra det kortaste strået. Det finns dock mycket kunnig hjälp att få. I Ukraina finns det flera professionella grupper med verkligt kunniga och duktiga aktivister som beslutat sig för att ge Moskvas propagandister en rejäl match.

Aktivisterna arbetar konsekvent med ”Open Source Intelligence” och ofta med att undersöka de länkar, texter och bilder som publiceras på Internet och bland annat utnyttja det som kallas ”metadata”. Granskar man ett digitalt foto innehåller det vanligen data om när och var bilden är tagen, ibland vilket typ av kamera som använts och annan information. Genom att söka rätt på ryska soldater som strider i Ukraina och undersöka vad de publicerar på Facebook och liknande sajter, kan de ukrainska aktivisterna få fram bevis för vilka ryska förband som finns i Ukraina, vilken tid de är i landet och vilka vapen som överförs från den ryska krigsmakten till quislingarna i Donbass.

Alldeles särskilt glädjande är att en av de allra bästa ukrainska aktivistgrupperna som redovisar Rysslands infiltration av Ukraina, InformNapalm, nu har en websajt på svenska! På https://informnapalm.org/sv/ listas över 70 (sic!) nyheter på svenska om vad Ryssland gör i Ukraina och numer även i Syrien!!! Därutöver finns ytterligare ett 10-tal sidor med mängder av intressanta nyheter på svenska. Förutom svenska finns InformNapalm websidor publicerade på åtminstone sju andra språk. Lite grundläggande information om organisationen InformNapalm finns på svenska Wikipedia – https://sv.wikipedia.org/wiki/InformNapalm.

Många av InformNapalms sidor är av stort intresse men det finns några sidor jag vill särskilt gärna rekommendera:

InformNapalm – Frågor och svar – https://informnapalm.org/sv/informnapalm-fragor-och-svar/
GRU:s frivilliga reserver i militära konflikter utomlands – https://informnapalm.org/sv/altai/
Ryska reguljära armén i Ukraina – Databaser och visualiseringar – https://informnapalm.org/sv/den-professionella-ryska-armen-i-ukraina-databas-och-visualisering/
InformNapalm kräver att Ryssland slutar attackera civila i Syrien och Ukraina – https://informnapalm.org/sv/ultimatum/
Syrienkriget och hur ryska flottan bistår president Bashar Assad – https://informnapalm.org/sv/syrienkriget-hur-ryska-flottan-bistar-president-bashar-assad/

Jag föreslår att ni alla lägger in InformNapalms svenska websajt bland era favoriter samt sprider denna adress till så många av era vänner och bekanta som möjligt! Se till att deras information kommer till nytta och används i debatter, i artiklar och i föredrag. Informationen från InformNapalm är den bästa vi kan få tillgång till utan översättningsprogram eller egna språkkunskaper. De är värda allt stöd!!!

Vill du ha fler förslag på bra källor om Ukraina kan du alltid nå mig på mailadressen joakim.von_braun@bredband.net.