Fokus Östs nyhetsbrev

Strax innan helgen råkade både ett svenskt och ett amerikanskt signalspaningsplan illa ut över Östersjön. Bägge blev störda av ryska stridsflygplan som flög vansinnigt illa och onödigt nära de bägge planen. Att ryssarna gärna spionerar själva vet vi sedan länge. Att de inte tycker andra länder ska få lov att göra detsamma fick vi lära oss på 1950-talet. Idag avslöjar Dagens Nyheter att det svenska planet blev så pressat att man tvingades avbryta flygningen. Som vanligt tycker den ryska björnen att man kan strunta i lagar och regler när det passar dom. Det är en hållning som framöver kommer att sänka Rysslands politiska och militära ledning.

Under midsommarhelgen släppte Fokus Öst sitt senaste nyhetsbrev som bl.a. innehåller en artikel jag skrivit om de senaste årens återkommande flygstörningar från Rysslands sida. Ladda ner nyhetsbrevet från http://wordpress.us15.list-manage1.com/track/click?u=7d649da2d59e2f89d9703a8b4&id=f2802532e1&e=d8d20b84f7

Prenumerera gör du kostnadsfritt genom att nyttja länken http://wordpress.us15.list-manage.com/track/click?u=7d649da2d59e2f89d9703a8b4&id=d76817e19d&e=d8d20b84f7

Har du tips om länkar, Twitter-nyheter eller andra tips mailar du Fokus Östs redaktion på fokus_ost@outlook.com.

Annonser

Oerhört viktig opinionsundersökning

Den undersökning man kunde läsa i DN den 5/1 både skrämmer och erbjuder viss uppmuntran. Flera av frågorna är viktiga återspeglingar av varandra. Exempelvis är det inte svårt att kunna konstatera att upplever man Ryssland som ett farligt militärt hot så är det ganska naturligt för många människor att välkomna ett svenska medlemskap i Nato. Andra frågor påverkas av fler motsatta frågeställningar. Att många svenskar har ett lågt förtroende för försvarets förmåga att försvara Sverige trots att försvaret förstärkts de senaste åren, kan troligen bero på att man uppfattar att hotet från Ryssland ökat så mycket mer.

Positiva resultat – försvaret måste förstärkas
En synnerligen positivt faktor i undersökningen är att så pass många personer vill öka Sveriges resurser för att förstärka vårt försvar. På två och ett halvt år har de riktiga försvarsvännerna ökat sitt antal med hela 10 procent. Det betyder nu att de som vill stärka det svenska försvaret är väsentligen mycket större är de tre grupperna ”Minska”, ”Vet ej” och ”Samma nivå” tillsammans. Så vitt jag vet har detta aldrig noterats tidigare. Rimligen måste man tolka detta som att utfallet för den ryska propagandan, lögnerna och desinformationen inte går hem så mycket som många tror. Det är inte något entydigt svar men det är oerhört positivt inför framtiden!

forward-russia-flagga-02

Skrämmande dåligt
Något som dock får magsyran att bubbla är det något häpnadsväckande svaret att endast 39 procent av de tillfrågade ser Rysslands som ett hot mot oss. Trots den ryska upprustningen, att de lägger sig i svensk säkerhets- och utrikespolitik samt Rysslands invasioner av Georgien och Ukraina har många människor svårt att ta detta till sig som ett problem som berör oss i Sverige. Man kanske tror att över 200 års fred är en garanti mot yttre angrepp. Men tyvärr är historien ett mycket dåligt instrument för att förutsäga framtiden i en föränderlig värld då många av de tidigare faktorerna är stadda i en dramatisk förändring.

Lite glädjande är det dock att så pass många fler personer som besvarat undersökningen ser Ryssland som ett hot jämfört med antalet som förnekar det och tittar bort. Det är den stora skaran som inte vet något eller inte kan greppa information som sänker antalet som ser Ryssland som en fara. Dessa utgör hela 36 procent av totalen. Förnekarna uppgår till 25 procent. Det är dessa bägge grupper som vi måste försöka nå fram till. Särskilt den okunniga tredjedelen borde vi förhållandevis enkelt kunna övertyga med hjälp av kvalificerat information.

Peter Wolodarski kräver rejäla förstärkningar av försvaret

Sverige är absurt nog det land som använder minst resurser till det militära försvaret och det trots att vi löper störst risk i Europa, utanför det forna Sovjetunionen, att råka ut för en rysk militär attack! Sveriges försvarsanslag kommer om ett år att dyka under en procent av BMP, vi står utanför Natos fredsgarantier och vi har med Gotland det stycke land som Ryssland behöver allra mest i en framtida militär konflikt.

Idag sällar sig Peter Wolodarski till Liberalerna och moderaternas Gunnar Hökmark (än finns det hopp för partiet) som kräver rejäla förstärkningar av försvarets anslag och som kräver pengar på bordet NU!

http://www.dn.se/arkiv/ledare/peter-wolodarski-vakna-sverige-vi-ar-mer-utsatta-an-pa/

Jag blir bestört med vilken sävlighet och med vilket oförstånd man diskuterar Rysslands militära upprustning och Kremls aggressiva avsikter. Visserligen sträcker sig den nuvarande ryska upprustningsplanen fram till 2020. Men vi har ju inga som helst garantier på att inget sker innan dess! Vem i Sverige vet vilka planer Ryssland har? Vem kan förutsäga Putins militära tankar? Vi vet inte alls hur många år vi har på oss!!!

Sverige tycks planera för en militär konflikt tidigast 2025. Inga som helst förstärkningar av försvaret innan 2020! Och de pengar som först kommer försvaret tillgodo 2020 kommer att ta flera år innan de ger resultat! Det är ta mig tusan dårhusmässigt att luta sig tillbaka, rulla tummarna och tro att de ryska politiska och militära ledningarna gladeligen ska vänta på att Sverige ska växa sig militärt starkare och bli näst intill omöjligt att hantera. Åtminstone Gotland kommer att bli en svensk fästning mitt i Östersjön och därmed stoppa en rysk militär insats i ett eller fler av de baltiska länderna.

Vladimir Putin och Rysslands krigsmakt är idag tillräckligt starka för att kunna invadera Gotland, ta makten över ön och förhindra att Sverige ska kunna återta ockuperat område. Kreml har också den politiska kraften och viljan att genomföra ett kuppartat anfall för att därmed kunna hota Baltikums frihet. Moskva förfogar också över de undergrävande instrument för att kunna splittra och passivisera Nato under en tid då USA står och velar tillräckligt länge för att en rysk ockupation ska lyckas. Och sedan står vi där med tvättad hals och skäms.

Fan heller! Låt oss förstärka svenskt försvar medan tid är och se till att Gotland blir en igelkott som kostar för mycket att ge sig på. Har vi otur har vi bara ett par månader på oss!!! Så börja redan i morgon måndag den 28/11 och arbeta snabbt och kraftfullt! Och håll en tumme!

En av Sveriges största svagheter

Inför en möjlig militär konflikt med Ryssland är det inte särskilt svårt att upptäcka ett antal faktorer som idag minskar våra chanser att ta oss ur en sådan konflikt på ett sätt som minimerar landets personförluster och ökar Sveriges möjligheter att ta sig ur konflikten utan att vårt land blir allt för förstört. Dessa faktorer handlar inte bara om det militära försvaret utan också civilförsvaret, massmedia, kunskaper hos befolkningen i allmänhet och särskilt hos vissa yrkeskategorier och mycket annat. Det handlar också om både stort och smått där vissa av faktorerna kräver samhällets samlade engagemang och centrala direktiv medan många andra handlar om den enskilde individens kunskaper och handlingsförmåga både innan och under en konflikt.

den-ryska-bjornen-anfaller

Efter att ha sysslar med olika säkerhetsrelaterade frågor ända sedan ungdomen i slutet av 1960-talet har det flugit många tankar förbi som förenats med gjorda erfarenheter. Trots allt har jag sysslat med frågor och arbetsuppgifter som det varit få andra förunnat. När det gäller frågeställningar har jag en ovanlig insikt i det ryska samhället, särskilt deras underrättelseverksamhet och vad som kallas ”aktiva åtgärder” (активные мероприятия). Detta kan enklast beskrivas som en mix av vit och svart propaganda blandat med användandet av inflytande-agenter och andra öppna och dolda metoder för att påverka ett lands förda utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. De senaste åren har debatten i mångt och mycket handlar om desinformation och propaganda men Kremls verktygslåda är så oerhört mycket mer omfattande och väl testad under betydligt mer än ett hundra år av aktiviteter (jodå man började långt innan maktövertagandet 1917).

Efter 1991 har jag ovanpå mina Rysslandskunskaper under 25 år erhållit synnerligen gedigna kunskaper i IT- och informationssäkerhet och fått förmånen att studera hur detta inte fungerar i praktiken, vilket tyvärr är det vanligaste förhållandet.

Efter att för några dagar sedan ha sett hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) dels drabbats av en våldsam attack riktad mot ett amerikansk företag, dels misslyckats med att förklara sina grova misslyckanden i media, har jag blivit allt mer övertygad om att Sveriges största akilleshäl ligger i brytpunkten mellan ett militärt försvar och ett försvar mot cyberattacker där Sverige också kommer att utsättas för rika doser av ryska aktiva åtgärder. Här ligger den allra största risken för att Ryssland skulle kunna lyckas i eventuella ambitioner att angripa Sverige, eller mer troligt, anfalla en specifik del av Sverige, nämligen Gotland.

Jag har sedan en tid tillbaka skrivit på ett scenario om hur ett ryskt angrepp på Gotland skulle kunna gå till baserat på mina specifika kunskaper och erfarenheter. De andra försök jag sett fram till dags dato har varit några första försök till scenarier men som tyvärr saknar väsentliga delar. Det kan ju bero på att man endast valt att endast beskriva vissa militära delar av vad som rimligen borde ha varit en större och mer realistisk beskrivning. Jag vill dock understryka att scenarierna inte är direkt felaktiga i sina beskrivningar, endast att de inte har en tillräcklig bredd.

red-army-black-baron

Det jag ämnar inkludera i mitt scenario rör bland annat IT-sidan, möjliga ABC-angrepp, aktiva åtgärder, illegalisternas roll och en del annat. Jag är säker på att många läsare både har kunskaper om dessa fält och en vilja att hjälpa till att beskriva ett sådant utökat scenario rörande Gotland. Så fatta gärna pennan eller knacka på tangentbordet. Jag välkomnar mail på adressen joakim.von_braun@bredband.net. Jag anser att ju fler kockar man är, desto bättre blir soppan! Med bättre kunskap finns det är större chans att Sveriges resurser används rätt under den tid som står till buds, hur lång den nu kan tänkas vara. Min förhoppning är att detta scenario ska kunna publiceras innan eller strax efter årsskiftet.

Kilovis med rysk trotyl i Stockholm

Dagens Nyheter publicerade för en vecka sedan ett avslöjande om omfattande fynd av sovjetisk militär trotyl. Några år innan Sovjetunionens sammanbrott hittades flera gömmor under vatten mellan Stockholm och Lidingö. Sammanlagt rör det sig om minst 10 kilo sprängämnen. Det är viktigt att påpeka att dessa fynd härrör från en tidpunkt då fynd av sovjetiska vapen och annan militär utrustning var mycket ovanliga. 10 år senare var ju förhållandena helt annorlunda och idag kan vem som helst köpa rysk militär utrustning inklusive vapen.

Avslöjandet är ett av ett antal intressanta historier som återfinns i den nya upplagan av boken ”Ryska elitförband och specialvapen” som släpptes i torsdags i samband med en pressträff. Fyndet av den sovjetiska trotylen kan ha samband med ett antal fynd av sovjetiska vapen, radiosändare, sprängämnen och mycket annat som återfunnits gömda i ett antal västländer, främst i Västeuropa.

Innan ett planerat krigsutbrott från Moskvas sida ska ett par utvalda och särskilt utbildade underrättelseofficerare från både GRU och SVR lämna ambassaden försedda med falska legitimationshandlingar och med en förfalskad levnadsbeskrivning. De ska bege sig till förberedda gömställen i samhället för att invänta anländande spetsnazgrupper och illegalister från agentnät i mållandet. Här kommer flera viktiga agenter och agentnät att, tillsammans med spetsnaz, påbörja fientligheterna genom olika slags sabotage och likvideringar. Dessa handlingar kommer att utföras på ett sätt som inte pekar mot Ryssland och inte liknar konventionella krigshandlingar som är enkla att identifiera. Tanken är att allt ska ske under hotradarns horisont i förhoppning att ingen reagerar. Det kan exempelvis röra sig om trafikolyckor, utbrott av maginfluensa, bränder, brutala rånöverfall och andra händelser som ändå sker med en viss frekvens men som nu kanske ökar något i antal.

Ur detta perspektiv är det mycket möjligt att man ska sätta dessa trotylfynd i samband de gömda sovjetiska förråd som tidigare hittats i Storbritannien, Danmark, Nederländerna, Belgien, Österrike, Schweiz och Italien.

Du kan läsa mer om detta avslöjande på http://www.dn.se/…/nya-uppgifter-om-sovjetiskt-sprangamne-…/ Håll ögonen öppna för fler avslöjanden ur boken ”Ryska elitförband och specialvapen”.

Överraskande stor storövning?

Den 14 juni, kl 07.00, sparkade Vladimir Putin igång en av sina beredskapsövningar som ska få fart på den ryska krigsmakten. Dessa s.k. ”sudden inspection alerts” började används i februari 2013 som ett sätt att kolla resultatet av tidigare övningar, inflödet av nya yrkessoldater och ny materiel samt hur samverkan ägde rum med andra vapenslag och med andra myndigheter än krigsmakten. Enligt försvarsminister Sergej Sjojgu har denna övning syfte att bl.a. bedöma arbetet som personalen i staberna utför, hur utbildningen och träningen av personalen lyckats, vilka resultat olika vapen alstrar, samt hur man ska kunna se hur olika slags utrustning fungerar.

Det som utmärker denna kontroll är att den för första gången omfattar samtliga de fyra militärdistrikt som existerar sedan militärreformen 2010. Dessutom pågår drillen i åtta dagar vilket är bland de längsta beredskapsövningarna man genomfört. Och till skillnad mot många av de tidigare beredskapstesterna har Ryssland denna gång anmält den enligt OSCEs Wien-dokument från 2011.

Däremot rör det sig INTE om miljoner ryska soldater som nu övas. Man undrar vad vissa medier och bloggare får sina fantasier ifrån. Å andra sidan tycks detta ha medfört att andra avsevärt mer balanserade media och bloggare tystnat! Jag har letat på mängder av svenska sajter och bristen på balanserad och pålitlig information är usel!!! Synnerligen pinsamt. Jag hoppas att några av mina pusselbitar är till nytta och att de dessutom visar sig vara korrekta.

Denna gång är det inte de reguljära förbanden i krigsmakten som kontrolleras utan främst Rysslands reservförband, vanligtvis de som omnämns som ”Förrådsbas för reparation av vapen och militär utrustning”. Dessa består bland annat av ett 40-tal brigader inom armén. De som i krig ska förvandlas till Oberoende Motorskyttebrigader är i fredstid stora materielbaser med låg bemanning, vanligtvis några hundra man. Vissa andra av de förrådsställda förbanden ska förvandlas till ingenjörs- och kommunikationsbrigader. Minst 10 av dessa förband är avsedda för Västra Militärdistriktet, ZVO.

Man har från försvarsminister Sergej Sjojgu framhållit att man genomför ”inspektioner av ett antal baser med vapenförråd och militär materiel samt ett antal militära kontroll- och sambandsenheter”. Främst är det dessa basers nyckelpersonal som ska övas och inte samtliga soldater i de förband som är knutna till respektive förråd.

Oberoende Motorskyttebrigader är i dagens läge den ryska krigsmaktens huvudförband. De har mellan 1.800 och 6.000 man varav många soldater är kontraktsanställda. Andelen på kontrakt sägs vara mellan 30 och 100 procent. Jämför man med den sovjetiska krigsmakten är dagens brigader oerhört mycket bättre. Å andra sidan var förbanden på armésidan under 1980-talet besvärande dåliga.

Dagens soldater är välmotiverade, stolta och välövade. I allmänhet har de bra utrustning, bra uniformer och bor i hyggliga förläggningar (många nybyggda eller renoverade) samt får bra mat. Både soldater och i ännu högre grad deras befäl, har fått stridserfarenhet. Under de bägge Tjetjenien-krigen, i andra ”polisuppdrag” nära eller utanför Rysslands gränser, i Ukraina och Syrien har man systematiskt plockat hem de enheter som hunnit få tillräcklig stridserfarenhet. Resultatet har visserligen inneburit större ryska förluster än vad som annars skulle ha varit fallet men många förband har därmed varit med om sina elddop. Detta gäller dock inte i samma utsträckning de reservister som nu övas. Och i ännu mindre grad den frivilligpersonal som för första gången medverkar i denna typ av beredskapsövning. En jämförelse med Sverige skulle placera dessa soldater antingen i Hemvärnet eller i Försvarsutbildarna (f.d. FBU).

När man talar om de brigader som nu övas är det viktigt att minnas att Ryssland också har 64 stycken Oberoende Motorskyttebrigader som är aktiva idag, plus spetsnazbrigader och förband från bland annat de luftburna förbanden, ingenjörs- och signaltrupperna och en rad andra slags enheter. För oss som står utanför det professionella militära analysarbetet är det naturligtvis oerhört svårt att bedöma alla dessa pusselbitar och få ihop en komplett bild för det fall vi skulle råka i konflikt med Ryssland. Å andra sidan finns det ingen anledning att tro att vi kommer att stå ensamma, medlem i Nato eller ej.

Avslutningsvis tycker jag att nyhetsförmedlingen kring denna övning har varit oerhört skral. Antingen har vi fått oss grova överdrifter till livs eller inga rapporter alls. Jag ska inte peka finger, bara konstatera att Sverige på 1980-talet hade ett 40-tal journalister specialiserade på försvars-och säkerhetspolitik. Idag tror jag det finns 2,5 personer i svenska media. Det är ju otroligt dåligt. Främst är det Dagens Nyheter som håller fanan högt med Svenska Dagbladet snubblande efter. Å andra sidan är DN en lysande stjärna i mörkret. Om man vill följa Ryssland och svenska säkerhets-och försvarspolitik gör man ett stort misstag om man inte prenumererar på DN.

Sedan ska vi inte glömma bort att även om strävan efter ett starkare svenskt militärt försvar är bra så behöver vi också ett starkt civilförsvar och starkare media som har kunniga journalister som får resurser och utrymme att skriva om vår fiende på andra sidan Östersjön och ta upp viktiga försvarsfrågor, så att vi inte hamnar i en konflikt med ett försvar som det på 1930-talet.

Stor i orden – liten på jorden

Efter att den så kallade revolutionen drabbat Ryssland 1917 påstod propagandan under decennier att västvärlden var imperialistisk, revanschistisk, militaristisk, rasistisk och nationalistisk och att den första arbetarstaten i världen stod för dess motsatser. Hundra år sedan har pendeln sedan länge slagit tillbaka. Plus har blivit minus och minus blivit plus, vitt har blivit svart och svart blivit vitt.

Dagens Ryssland står för alla de begrepp som kommunisterna beskyllde väst för. Resultatet är en svårhanterbar, och för det flesta utomstående, en svårbegriplig, obalans mellan en till tänderna upprustad krigsmakt samtidigt som resten av landet är en bananrepublik med förstörd ekonomi, miljö och folkhälsa medan samhällshjulen många gånger endast snurrar p.g.a. en omfattande korruption. Man kan diskutera när denna förändring ägt rum men knappast att ändringen i sig har skett.

För cirka tio dagar sedan publicerade European Council of Foreign Relations (en organisation med svensk representation) en ny rapport med namnet ”Russia 2030 – A story of great power dreams and small victorious wars”. Den tar upp många intressanta aspekter värda att studera även om jag inte håller med om samtliga enskilda detaljer.

<a href= ”http://www.ecfr.eu/publications/summary/russia_2030_a_story_of_great_power_dreams_and_small_victorious_wars

En anledning till det skeende vi nu observerar bygger på en vilja från rysk sida att rikta befolkningens uppmärksamhet på sådant som kan uppvisa hur Ryssland växer sig allt starkare. Tack vare pengar som lades på hög under tiden då olje- och gaspriserna var höga och låga kostnader för arbete och material har den ryska krigsmakten kunnat växa sig ordentligt stark. Samtidigt har Putin släppt fram en patriotisk propaganda av sällan skådat slag. Den ryska befolkningen luras att tro på propagandans budskap om en stark slavisk nation som både ska fruktas och beundras av omgivningen.

En orsak till att Ryssland vill knyta raden av gamla sovjetrepubliker närmare till sig är viljan att bygga en buffertzon av stater som utgöra ett skydd mot anfall från väst. En annan är en förhoppning om att de ska kunna ge bidrag till den svaga ryska ekonomin. Dessa anledningar (bland flera andra) ledde efter Andra världskriget till ockupationen av länderna i Östeuropa och till uppbyggandet av Warszawapakten och Comecon. Det är samma unkna tankegods som återkommer gång efter annan.

Urusel rysk ekonomi
Med en ekonomi som troligtvis kommer att krympa ända fram till 2030 måste Putin förvandlas till en bättre trollkarl än Joe Labero. Som en del i spelet med den allt mer växande patriotismen måste Moskva uppvisa nya militära segrar på det utrikespolitiska planet. Man kan strunta i att man gör fel bara det ryska folket inte ser det. Transnistrien, Tjetjenien, Abchazien, Syd-Ossetien, Krim, Donbas, Syrien – allt det som det ryska folket tror är ryska segrar måste fortsätta uppfattas som sådana men också nya segrar måste kunna inhystas. Den chauvinistiska hydran måste hela tiden matas med nya segrar.

Men för att den ryska ekonomin inte ska dräneras för fullt får striderna inte kosta allt för mycket, varken i ryska liv eller i rubel. Då kan det som idag uppfattas som något positivt snabbt slå tillbaka mot Putin och de andra krigsprofitörerna i Moskva. Fram till i mars i år ska operationen i Syrien ha kostat Ryssland 460 miljoner dollar enligt Tass. Samtidigt håller man rysk trupp i fem ockuperade områden i Moldavien, Georgien och Ukraina samt har ryska permanenta militärbaser i bl.a. Kazakstan, Tadzjikistan och Vitryssland.

Vart kan Ryssland gå?
1. En seger som kanske inte måste bli så dyr och som även skulle ge Moskva några positiva röster i omvärlden vore att skapa fred mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten om Nagorno-Karabach. Pågående konflikter mellan olika OSS-länder kommer både politiskt och praktiskt sätta käppar i hjulet för Putins planer på ett ökat samarbete. Samtidigt finns det säkert en strävan att se till att samarbetspartnern Armenien inte råkar allt för illa ut i en uppgörelse med det muslimska Azerbajdzjan.

2. Ökat samarbete inom ett antal gemenskaper av före detta Sovjetrepubliker bl.a. Eurasian Economic Union, Eurasian Customs Union och Eurasian Development Bank, vore också positiva och helt i linje med de senaste 10 årens arbete. Här har Putin satsat mycket resurser vilket delvis stärkt den ryska ekonomin, delvis stärkt deras aktier i Centralasien och Kaukasus. Samtidigt vet Rysslands grannar vad det ultima priset för ökat samarbete kan bli. De har alla erövrats av Moskva minst två gånger och de vill knappast att det ska bli tredje gången gillt.

3. Ett helt fruktfat befinner sig norr om Ryssland med lockande priser i form av nytt territorium, en gigantisk ny ekonomisk zon, nya olja-, gas- och metallfyndigheter samt en militär buffertzon som ryssarna alltid så desperat längtar efter. Under cirka 15 års tid har ryssarna bedrivit en omfattande verksamhet på flera plan för att försöka försäkra sig om ett Arktis i ryska händer. Man har organiserat ett antal vetenskapliga expeditioner för att undersöka om kontinentalsockeln skulle kunna bevisa rysk överhöghet över Arktis, Moskva har byggt ett antal militära anläggningar i form av hamnar, flygplatser och liknande, en stor mängd vapen och annan militär utrustning har byggts om för att passa i det hårda klimatet och mycket annat. För ett par månader sedan förde den ryska krigsmakten in militära rådgivare och hundar från ett tjetjensk specialförband på Spetsberg och bröt därmed mot det avtal som finns om områdets icke-militära status. Putin är till 100 procent inställd på att Ryssland ska skaffa sig ett militärt övertag i Arktis som väst därefter inte ska kunna rubba.

4. Baltikum är självklart tre hängande frukter som Moskva suktar efter men där priset kan medföra en totalkrasch för det nya ryska imperiet. Lyckas man manövrera rätt kan Putin på ett eller annat sätt tillskansa sig någon form av stöd från de tre ekonomierna men leder makthungern till ett krig med Nato kan Ryssland både förlora sin krigsmakt och slås sönder nationellt och infrastrukturellt med endast alla redan existerande kvarnstenar kvar runt halsen. Agerande på och runt Östersjön kommer att vara ytterst viktigt att bevaka.

För svenskt vidkommande kommer mycket av framtiden vara beroende av hur vi lyckas skydda Gotland. Ett kraftfullt försvar av ön kan mycket väl medföra att alla ryska planer på aktioner mot Estland, Lettland och Litauen måste läggas på is och i så fall blir det en billig försäkring mot krig och katastrof i vårt närområde. Men skyddet av Gotland, och därmed Baltikum, är knappast något vi kommer att ha möjlighet att helt sköta på egen hand. Scenen i norra Europa är för komplicerad för detta och därför måste vi och Finland tillsammans söka medlemskap i Nato. Blir vi medlemmar innan 2020 finns det stora chanser att vi lyckas.

Jag hoppas att dessa rader delvis kan komplettera tankarna i rapporten från ECFR. Att försöka förstå vart Ryssland är på väg är naturligtvis oerhört viktigt för oss. Samtidigt är alldeles för många av de framtida variablerna osäkra. Men genom att tänka igenom möjliga framtida scenarier ökar vi möjligheten att förstå vad som sker framöver och att ta reda på de pusselbitar som uppenbarar sig och bestämma var de hör hemma.

Totalförsvaret kräver ett robust samhälle!

De tre senaste veckorna i maj har bjudit på ett stort antal synnerligen negativa överraskningar – överraskningar som många gånger kunde ha undvikits. Att olika saker inträffar p.g.a. av slumpen, slarv, otur eller djävulskap är dock en sak. En helt annan är vad händelserna ska få för konsekvenser.

De tre senaste veckorna har en telemast i södra Sverige slagits ut p.g.a. en avskuren kabel medan en annan telemast brutits av då någon eller några personer tagit bort ett antal vajrar som ska stötta masten. Den första incidenten medförde bl.a. att Rakel-systemet slogs ut, det andra att Sveriges Radio tystnade. Det handlar både att bl.a. Räddningstjänsten inte kunde ta emot larm som man skulle och att sådan information inte kunde spridas i en omfattning som det borde.

Både SOS Alarm, Sveriges Radio och Sveriges Television har drabbats av tekniska problem de senaste dagarna vilket medfört att bl.a. Rakel varit utslaget i hela landet och att södra Sverige blev utan radio och TV. Dessutom kunde inte de bägge mediaföretagen använda sin telefoni eftersom detta system numer lagts över på företagens IP-nätverk. Inte särskilt klokt ur säkerhets- och beredskapssynpunkt.

Och idag slogs delar av Sveriges civila flygledning ut eftersom deras radar inte fungerade som den skulle. Det sades vara ett tekniskt problem som medförde att Luftfartsverkets kommunikation inte fungerade ordentligt. Främst rörde det sig om Stockholmsområdet med Bromma och Arlandas flygplatser men på grund av ett antal flygplan som varken kunde ta sig från eller till Stockholm fick sammanlagt ett 10-tal flygplatser runt om i landet följdproblem då flygplan som skulle användas aldrig anländer från Stockholm eller eget flyg som tvingades vända tillbaka.

Som avslutning fick det redan hårt drabbade Västsverige ytterligare en liten snyting – Göteborgs spårvagnar fick problem då en kranbil körde av en luftledning vilket medförde ett antal stopp.

http://www.gp.se/1.1375187

Alla negativa händelser som trots allt sker måste inte nödvändigtvis leda till avbrott eller utslagning av verksamheten. Anledningen till att så skett verkar med största sannolikhet vara en kombination av okunskap och snålhet som ibland gränsar till dumhet. Beroende på typ av fel vi talar om kan man vidta olika åtgärder med olika effekt och olika kostnader. Exempelvis skulle ledningar som är omgärdade av kraftiga stålnät bli mycket svåra att klippa av. Å andra sidan kan en förövare ta med en kraftig batteridriven såg eller slipmaskin så kommer denne nog igenom i alla fall. Flera av de andra händelserna skulle dock kunna arbetas bort genom att resurser dubbleras eller att ett nätverk få bättre täckning.

Myndigheter och företag som är samhällsviktiga bör dubblera sina viktiga IT-resurser. Att en switch slutar fungera och verksamheten drabbas av avbrott är definitivt inte acceptabelt. Företag som Sveriges Radio och Sveriges Television måste ha dubblerade resurser vad gäller datahallar, servrar, switchar, UPS-er, backupanläggningar, externa Internetkopplingar etc. I den mån det inte är företagsekonomiskt försvarbart ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gå in med ekonomiska medel så att verksamheten blir mer robust än den är idag. På liknande sätt skulle olika slags master kunna både stå både tätare och förses med mer kraftfulla sändare så att landets samhällen täcks av minst två, helst sändare. Då skulle det mycket till om en trasig mast skulle leda till trafikavbrott. Sändningarna från masten skulle dessutom bli oerhört mycket svårare att störa ut.

Ska vi i Sverige kunna bygga upp ett starkare militärt försvar får inte det civila samhället ramla omkull vid en storm, ett strömavbrott eller någon annan liknande större påverkan. En broms som bör undanröjas är den princip som säger att alla samhällets myndigheter ska drivas självständigt utan några externa direktiv på säkerhetsområdet. Det får inte vara så att brist på kunskap eller resurser medför problem för hela samhället. Det är ett enda sammankopplat och integrerat samhälle vi lever i – inte ett samhälle där alla springer omkring och bara sysslar med sin egen lilla bit!

Femte kolonnen

Dagens ledarsida på DN är av vital betydelse och jag vill uppmana alla att läsa den noggrant. Den vänder sig mot den ”femte kolonn” som hellre ser till Rysslands önskemål av makt över oss alla än till Sveriges och vår befolknings eget behov av fred och frihet.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/forsvara-viktigare-an-forsta/

De som hela tiden ursäktar Moskvas syn på världen har alltid en rad svepskäl i bakfickan. Det är dock sällan de argumenten klarar någon närmre granskning och detta oavsett vad vi som är frihetsvänner har för egna åsikter om ämnen som det svenska försvaret, NATO, USA eller andra kontroversiella ämnen som kan anses vara mer eller mindre kontroversiella. Kritik mot Ryssland möts nämligen sällan av försvar för landets militära uppbyggnad, av Moskvas invasion av sina grannländer eller förklaringar av den ryska politiken. Nej, kolportörerna av den ryska imperialismen och militarismen försöker slingra sig undan genom att försöka blanda bort korten. Om man kritiserar Kremls invasion av Ukraina kommer de löpande och säger ”jamen, USA har ju invaderat Irak”, som om ett fel av en stormakt skulle legitimera att Ryssland slaktar tusentals ukrainska medborgare och stoppar landet från medlemskap i EU? Vilket nonsens.

Naturligtvis blir det på detta sätt för att de vet att Rysslands politiska krav är helt felaktiga och omöjliga att försvara. Annat var det med gårdagens bruntungor – det var åtminstone ärliga och uppriktiga i sin kärlek till Moskva.

Hundratals svenska kommunister studerade på Kominterns och kommunistpartiets skolor, tog emot stöd för att driva Moskvas politiska linje och tog emot order från partirepresentanter och KGB-officerare. De fortsätter många gånger att dyrka Moskva även om jag har svårt att förstå varför. Men de var på alla sätt ärligare och mer uppriktiga än de avdankade diplomater, journalister och direktörer som nu stöttar Moskvas politik gentemot Sverige och våra grannländer. För ett antal decennier sedan fanns en lag som förbjöd ”tagande av utländskt stöd”. Och i USA måste man registrera sig om man företräder utländska intressen. Det vore väl något för regeringen att fundera över?

Svenskt NATO-motstånd

Organisationen Frivärld släppte häromdagen en intressant rapport med namnet ”Natomotståndet i Sverige – vilka och varför?” författad av Aaron Korewa som under ett antal år sysslat med utrikes- och säkerhetspolitik. Till skillnad från många andra, i och för sig intressanta rapporter, analyserar inte Aaron endast de sakpolitiska argumenten utan tittar också på vilka Natomotståndarna är och vad de därigenom kan tänkas ha för bakomliggande motiv. Det är trots allt en ganska stor skillnad om motståndet mot NATO leds av några socialdemokrater på vänsterkanten eller om motståndet leds av ett antal tidigare kommunister, USA-hatare och/eller personer som i decennier ägnat sig att mer eller mindre öppet ställt upp för Moskvas politiska linje.

<a href="http://frivarld.se/rapporter/natomotstandet-i-sverige-vilka-och-varfor-2/

En individ som jag tycker har uppträtt på ett synnerligen tveksamt sätt är den förre Moskva-ambassadören Sven Hirdman. Man kan ju fråga sig hur länge han företrätt Rysslands utrikespolitik? Självklart är detta inte en fråga om att man inte ska få uttrycka sina privata politiska åsikter utan det rör sig om vilka öppna eller dolda bindningar man har till främmande makt, i detta fall Ryssland. Särskilt intressant är det när en person under ett decennium företrätt svensk politik i Ryssland och som sedan sadlar om för att företräda rysk politik gentemot Sverige och omvärlden.

I rapporten om Natomotståndet tar författaren upp att Sven Hirdman suttit i organisationen MGIMOs ”Board of Trustees” och beskriver organisationen som ”ryska statens institut för internationella relationer”. I själva verket är MGIMO den ryska utrikesförvaltningens högskola som utbildar Rysslands diplomater i rysk politik, förhandlingsteknik och mycket annat. Hirdman som åtminstone suttit fyra år i styrelsen, är en av endast fyra utlänningar. Resten av styrelsen är ryssar inklusive ett stort antal tjekister som jobbat inom KGB och FSB. Enligt ett pressmeddelande skulle Hirdman fungera som representant för Ingvar Kamprad vilket också Frivärlds rapport också tar upp. Om Hirdman nu skulle representera Ingvar Kamprad så undrar jag lite över varför också Kamprad själv upptar en plats i samma styrelse? Han kan väl prata för sig själv!

MGIMO -  Kamprad occh Hirdman

Jag tycker det över huvud taget är olämpligt av individer från Sverige att ta uppdrag i Ryssland som på ett eller annat sätt kan uppfattas som ett politiskt stöd för Ryssland eller för Vladimir Putin. Jag tycker också man ska vidta åtgärder så att man undviker att hamna i sällskap med personer som haft ledande positioner inom en av världens värsta förtryckarapparater dvs KGB med efterföljarna FSB och SVR. Slutligen bör vi nog också diskutera om inte även diplomater bör sitta i ett antal års karantän innan de kan åtta sig uppdrag som kan sägas kollidera med sina forna arbetsuppgifter.