Putin satsade fel ännu en gång

Trots alla de miljarder som Kreml satsar för att försöka påverka oss och styra oss dit man vill, misslyckas man från tid till annan för att de inte förstår hur vi tänker och hur våra samhällen fungerar. När man själv lever i ett oerhört annorlunda samhälle och har liten insikt i hur världen omkring fungerar, är det lätt att göra monumentala blunders.

https://euvsdisinfo.eu/figure-of-the-week-20/#

1939 hade en annan diktator fått för sig att han skulle domptera omvärlden. Hitler roffade åt sig Saar, Rhenlandet och Österrike. Sedan stal han Sudet och därefter resten av Tjeckoslovakien för att en vecka efteråt ta hand om Memelland. Sex gånger fungerade tricket men när han invaderade Polen gick det åt fanders. Då hade han gått över en linje som absolut inte fick passeras och angreppet på Polen blev början på Andra Världskriget.

På liknande sätt har Vladimir Putin lyckats finta och lura oss i väst för att sedan råka illa ut då han passerat osynliga gränser som han inte lyckades se. Det allra tydligaste och värsta exemplet (fram till nu vill säga) är invasionen av Ukraina och ockupationen och annekteringen av Krimhalvön. 2008 invaderade Ryssland Georgien efter att man provocerat och lurat ledningen den politiska ledningen i Georgien. Efter att ha orsakat georgierna ganska svåra förluster ockuperade ryssarna Abchasien och Syd-Ossetien. Och västländerna sa ”Fy skäms” men gjorde inte särskilt mycket mer. När Putin skulle köra sitt da capo mot Ukraina tog det hus i helvete bland västländerna och Ryssland drabbades av allvarliga ekonomiska och politiska sanktioner. Det var nog inte något som Putin förväntat sig.

2006 tog två utsända mördare från Moskva och förgiftade den avhoppade FSB-översten Aleksandr Litvinenko, som dömts till döden vid en hemlig rättegången i en militärdomstol. Han förgiftades av ett synnerligen ovanligt och svårframställt gift som heter Polonium-210. Det är svagt radioaktivt men är ett mycket kraftigt gift. Syftet får antas vara, att trots att Moskva som vanligt förnekade all inblandning i mordet, så skulle varenda avhoppare från någon av Rysslands underrättelsetjänster, veta vem som stod bakom det avskyvärda mordet. Det tog nämligen över tre veckor av ofantliga plågor innan Litvinenko äntligen avled. Moskvas giftmord framkallade inte några särskilt allvarliga protester från västländerna.

När nu Putin återigen skulle gör om sitt giftmordstrick gick det fullständigt åt fanders. Försöket att giftmörda Sergej Skripal för cirka en månad sedan har drabbat Kreml med en oerhörd kraft vilket bland annat kan ses i de desperata och disparata lögner och bortförklaringar som nu väller ut från Moskva. Desinformationsförsökens antal och låga nivå, till exempel att påstå att Sverige möjligen skulle kunna stå bakom mordförsöket, visar att man i Kreml inte riktigt vet hur man ska hantera situationen. Man är både förvirrad och förtvivlad över den situation man hamnat i och har inte någon riktig aning hur man ska försöka lösa den uppkomna situationen. På många sätt är Storbritanniens och den övriga västvärldens mycket hårda reaktion en katastrof för Vladimir Putin och hans tjekister. Än en gång har den ryska ledningen misslyckats att förstå och förutse hur väst skulle reagera.

Kreml låter nu en mängd ryska företrädare och statskontrollerade medier fylla etern med än den ena, än den andra teorin. När man får mothugg kastar man ur sig att det bara var en teori eller något man hört i debatten. Här är några av de värsta försöken att bland bort korten som ryssarna än så länge har spritt:

Britterna stod bakom attentatet för att få en anledning att bojkotta fotbolls-VM i sommar
Attentatet är ett utslag av russofobi i förhoppningen att skada det ryska folket i största allmänhet
Det rör sig om en drogöverdos som sedan har maskerats som ett attentat
Rysslands permanenta representant i OSCE påstod att de antagligen var Sverige, Tjeckien eller något av de baltiska länderna som stod bakom mordförsöket.
Rysk TV har vid flera tillfällen hävdat att Ukraina står bakom attentatet
Skripals svärmor har utpekats som den skyldiga
Storbritanniens premiärminister påstås själv ligga bakom mordförsöket eftersom hon är nära vän till den nye CIA-chefen
Det var ett misslyckat självmordsförsök
Det är en brittisk ”false-flag-operation” i syfte att förstöra Rysslands internationella förtroende USA utpekas av ryssarna för att utnyttja attentatet för att försöka få världen i gungning i största allmänhet

För dig som gärna vill läsa mer om lögnerna runt Skripal:
https://euvsdisinfo.eu/behind-the-smokescreen-who-are-the-actors-spreading-disinformation-on-ex-spy-poisoning/
https://euvsdisinfo.eu/skripal-and-the-disinformation-swamp/
https://euvsdisinfo.eu/salisbury-poisoning-on-russian-tv-confuse-undermine-and-ridicule/
https://euvsdisinfo.eu/defensive-disinformation-as-decoy-flare-skripal-and-flight-mh17/
https://www.gov.uk/government/speeches/pm-commons-statement-on-salisbury-incident-12-march-2018
http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2018/03/19/statement-by-the-foreign-affairs-council-on-the-salisbury-attack/
Visa på Medium.com

Läs mer och följ med om Rysslands aktiva åtgärder och desinformation:
https://euvsdisinfo.eu/

https://www.facebook.com/EUvsDisinfo/
https://euvsdisinfo.eu/disinfo-review/
http://www.stratcomcoe.org/
http://www.cepa.org/
Visa på Medium.com

Annonser

Vart är Ryssland är på väg under Putin

The Atlantic publicerar här en mycket intressant och djuplodande artikel om var Ryssland är på väg under Vladimir Putin – https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2018/01/putins-game/546548/. Inte en artikel man läser under kafferasten utan ett antal många gånger spännande betraktelser över vad som skett och vad som är på väg att ske.

Man länkar bland annat till en riktigt bra Youtube-film om det ryska IT-angreppet mot den amerikanska presidentkampanjen 2016. Ryskfödda Julia Ioffe som skrivit artikeln har också varit med och gjort filmen ”How Russia Hacked America – And Why It Will Happen Again” som man finner på https://www.theatlantic.com/video/index/547940/how-russia-hacked-america/ är cirka 3,5 minuter lång och kan också nås direkt på länken https://www.youtube.com/watch?v=GYIgmua-J7o

Som en slags pendang till denna berättelse är berättelsen om den förre KGB- och FSB-officeren Viktor Minin en spännande aha-upplevelse. Minin var 2011 med om att med hjälp av FSB, skapa föreningen ”Association of Chief Information Security Officers”, med den ryska förkortningen ARSIB. Nu är han i farten med att hjälpa till att skapa en ny generation hackers i Ryssland. På skolor runt om i landet hjälper han till att arrangera nya ”Capture the Flag”-tävlingar för att stimulera ryska ungdomar att ägna sig IT-relaterade tävlingar. Jag ska passa på att säga att dessa ”Capture the Flag”-tävlingar skiljer sig helt från den traditionella varianten då man utomhus försöker sno åt sig motståndarnas flagga.

The Atlantics artikel ”What Putin Really Wants” tar också upp skandalen med Panamapappren som ”The International Consortium of Investigative Journalists” presenterade och där många ryska namn dök upp. ICIJ har gjort det lite lättare genom att samla informationen under ett par länkar: https://www.icij.org/tags/russia/ och https://offshoreleaks.icij.org/search?cat=4&q=Russia m.fl. Med tanke på hur uruselt den ryska ekonomin går förvånar det något att se hur många nyrika ryssar som dyker upp.

Julia Ioffe är en spännande journalist att följa och vill ni läsa vad hon skrivit tidigare finns hennes artiklar samlade under länken https://www.theatlantic.com/author/julia-ioffe/

Pengatvätt och rysk underrättelsetjänst

I tider då personer med skygglappar får för sig att Kremls aktiva åtgärder antingen inte förekommer eller i alla fall inte har någon verkan är det alltid välgörande att läsa Patrik Oksanens genomreserchade och djuplodande artiklar. Han avslöjar ett omfattande nätverk av personer som direkt eller indirekt springer i Kremls ledband och publicerar information som på olika sätt gagnar den ryska saken.

http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/oksanen-nya-tiders-kopplingar-till-pengatvatt-och-rysk-underrattelsetjanst

Det har alltid förvånat mig att det är så pass vanligt att man från Moskvas sida samarbetar med högerextremister och nynazister. Det kanske ligger i linje med det samarbete man startade på 1920- och 1930-talen och på de sätt man utnyttjade frågor som förföljelser av de svarta i USA och judar i Västtyskland. Det var frågor som ökade splittringen i det västerländska samhället och på så sätt gagnade det Kreml.

Världens kommunister har alltid strävat efter ett samhällsklimat där vitt ställs mot svart, där vänster ställs mot höger. Den småborgerliga, ofta pacifistiska, mitten skulle alltid utraderas! Det lyckades de med i Spanien på 1930-talet och i Vietnam på 1960-talet. De krafter som stöder demokrati, fred, besinning, diskussion ska aldrig ha en chans att finna några alternativ – endast den odemokratiska och fascistiska högern samt den odemokratiska och kommunistiska vänstern ska finnas kvar. Det är inte konstigt att Kreml stöder högerextrema och nazistiska organisationer i Europa och naturligtvis också i Sverige.

Patrik Oksanens artikel visar på metoder som vi ska hålla ögonen på och naturligtvis också personer och organisationer som vi ska vara på vår vakt mot. Det räcker inte att bara skaffa sig kunskap och gilla artiklar på Facebook – vi måste själva aktivera oss åtminstone så pass mycket att vi hjälper dem som kartlägger Putins vänner till höger och vänster. ”Kunskap är makt!”, men den hjälper inte mycket om den stannar hos den enskilde upptäckaren. Så se till att sprida den information du sitter på – se till att den sprids till oss alla!

Kilovis med rysk trotyl i Stockholm

Dagens Nyheter publicerade för en vecka sedan ett avslöjande om omfattande fynd av sovjetisk militär trotyl. Några år innan Sovjetunionens sammanbrott hittades flera gömmor under vatten mellan Stockholm och Lidingö. Sammanlagt rör det sig om minst 10 kilo sprängämnen. Det är viktigt att påpeka att dessa fynd härrör från en tidpunkt då fynd av sovjetiska vapen och annan militär utrustning var mycket ovanliga. 10 år senare var ju förhållandena helt annorlunda och idag kan vem som helst köpa rysk militär utrustning inklusive vapen.

Avslöjandet är ett av ett antal intressanta historier som återfinns i den nya upplagan av boken ”Ryska elitförband och specialvapen” som släpptes i torsdags i samband med en pressträff. Fyndet av den sovjetiska trotylen kan ha samband med ett antal fynd av sovjetiska vapen, radiosändare, sprängämnen och mycket annat som återfunnits gömda i ett antal västländer, främst i Västeuropa.

Innan ett planerat krigsutbrott från Moskvas sida ska ett par utvalda och särskilt utbildade underrättelseofficerare från både GRU och SVR lämna ambassaden försedda med falska legitimationshandlingar och med en förfalskad levnadsbeskrivning. De ska bege sig till förberedda gömställen i samhället för att invänta anländande spetsnazgrupper och illegalister från agentnät i mållandet. Här kommer flera viktiga agenter och agentnät att, tillsammans med spetsnaz, påbörja fientligheterna genom olika slags sabotage och likvideringar. Dessa handlingar kommer att utföras på ett sätt som inte pekar mot Ryssland och inte liknar konventionella krigshandlingar som är enkla att identifiera. Tanken är att allt ska ske under hotradarns horisont i förhoppning att ingen reagerar. Det kan exempelvis röra sig om trafikolyckor, utbrott av maginfluensa, bränder, brutala rånöverfall och andra händelser som ändå sker med en viss frekvens men som nu kanske ökar något i antal.

Ur detta perspektiv är det mycket möjligt att man ska sätta dessa trotylfynd i samband de gömda sovjetiska förråd som tidigare hittats i Storbritannien, Danmark, Nederländerna, Belgien, Österrike, Schweiz och Italien.

Du kan läsa mer om detta avslöjande på http://www.dn.se/…/nya-uppgifter-om-sovjetiskt-sprangamne-…/ Håll ögonen öppna för fler avslöjanden ur boken ”Ryska elitförband och specialvapen”.

75 år av lögner

Idag kan vi se tillbaka på 75 år av lögner från Moskvas sida runt Molotov-Ribbentropp-pakten och det som den politiska ledningen i Sovjet och Ryssland kallat ”Det Stora Fosterländska Kriget” som enligt den ryska tolkningen pågick den 22 juni 1941 till den 9 maj 1945. De sovjetiska soldater som deltagit, blött och dött i operationerna mot bl.a. Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen räknades uppenbarligen inte.

http://www.glasnost.se/2016/selektivt-minne-i-moskva/

När nu Putin lägger upp sin tvättade version av historien vägrar han erkänna Sovjetunionens skuld till att Hitler-Tyskland lyckades rusta upp och lägga under sig land efter land. Faktum är ju att när Tyskland angrepp Sovjet rullade fortfarande mängder med sovjetiska järnvägsvagnar över den sovjetisk-tyska gränsen med strategiska råvaror som var nödvändiga för Tysklands upprustning. Tyska pansarofficerare och flygare hade lärts upp på sovjetiska militära skolor och i ryska fabriker och på ryska varv hade man byggt mängder av det krigsmateriel som Hitler kom att använda först mot Österrike och Tjeckoslovakien innan kriget och mot Polen, Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna och Frankrike efter utbrottet. Till och med NKVD hjälpte till att stötta nazi-regimen, då de överlämnade flera hundra tyska kommunister som flytt till Sovjet, till Gestapo. I samband med det tyska överfallet på Norge hade Stalin upplåtit en hemlig ubåtsbas på sovjetiskt territorium för att säkerställa ockupationen av Narvik.

Molotov-Ribbentroppakten skrivs under den 23 augusti 1939

Som Kalle Kniivilä påpekar sätter Vladimir Putin likamedstecken mellan Sovjetunionen och Ryssland. Det därför spionorganisationerna SVR, FSB och GRU kunnat fira 95-årsjubileum trots att staten Ryssland bara är 25 år gammal. Att man Moskva hyllar FSB varje år är som om man i Tyskland skulle hylla SS och Gestapo. FSB är en brottslig organisation som ansvarat för fängslandet, torterandet och mördandet av många tiotals miljoner människor, däribland hundratals svenskar. Mest känd torde ju Raoul Wallenberg vara, mördad med hjälp av en injektion av giftet curare den 17/7 1947, men det finns många hundra andra som dött i tysthet, okända här hemma i Sverige.

Oavsett vad för ord som kommer ur munnen på Putin kan vi alltid vara säker på en sak: han ljuger! Han är lika sanningsenlig som Stalin och Hitler. Ska vi kunna leva jämsides det militärt aggressiva Ryssland måste vi lära oss att inte bedöma Ryssland efter vad de säger utan av vad de gör.

Ryssland försöker sabotera Sveriges plats i säkerhetsrådet

Den senaste månaden har Ryssland utökat sin desinformationskampanj riktad mot Sverige. Med tanke på valet av politiska ämnen är det inte svårt att se målet med de ryska informationsattackerna – att förhindra att Sverige tar plats i FNs Säkerhetsråd.

Falskt brev till Margot Wallström
För ett par veckor sedan publicerades en falskt brev på internet som påstods komma från terroristorganisationen IS och deras ”first female assault battalion”. Om det inte rörde så allvarliga saker skulle brevet kunna vara riktigt roligt med sin medvetet skröpliga engelska och sin ton av låtsad systerskap som ska leda till att Sverige skulle skicka vapen och ammunition för att stötta kampen mot diktatorn al-Assads ”aggression”.

Det förfalskade brevet dök först upp i Sverige där en privatperson la upp det på internet och snart därefter dök ett antal artiklar upp i Ryssland där Sverige och Margot Wallström fick sina fiskar varma. Man skriver bland annat att ”IS väntar på hjälp från Sverige” och en bild på ett antal maskerade IS-terrorister.

Detta är dock inte den första ryska förfalskningen på senare år. Bland annat har flera brev publicerats som om det vore äkta vara. En av de som drabbats är försvarsminister Peter Hultqvist som i januari 2015 påstods ha stöttat ett försök att sälja svenska vapen till Ukraina. Brevet var fullständigt falskt och det påstådda försöket har aldrig ägt rum. Denna typ av förfalskningar följer exakt samma mönster som de sovjetiska förfalskningar som KGB spred på 1970- och 1980-talen.

Lögner om att Sverige kunde ha stoppat terroristerna i Frankrike och Belgien
En annan falsk nyhet som Putins hantlangare uppfunnit är att Säpo skulle ha vägrat lämna ut information om terroristen Belkaida som tidigare bodde i Sverige. I Ryssland påstår man att Säkerhetspolisen skulle ha vägrat gripa Belkaida efter uppmaningar från den franska och belgiska polisen trots att det är känt att han sedan länge lämnat Sverige. Det påstås också att Sverige inte vill lämna ut information om den oskyldige man som greps i november 2015, att fallet fortfarande väcker ”förundran” i Ryssland och statsministern personligen skulle ha lagt locket på efter tre dagar.

Flyktingkrisen
Europas problem med flyktingar från Syrien och andra länder i främst Mellanöstern är till delar skapad av Ryssland som genom sina intensiva bombningar med bland annat splitterbomber riktade mot flyktingläger och sjukhus (och inte mot terroristgruppen IS). Nu försöker Moskva utnyttja denna kris och problemet med att terroristerna nu flyttat delar av sin verksamhet till Europa genom att sprida lögner och desinformation mot europeiska politiker och våra länders säkerhetstjänster.

Samtidigt som lögnerna sprids agerar Europas högerextremister som betalda lakejer på uppdrag av Moskva. Till delar tycks bidragen skickas förhållandevis öppet men det är också högst troligt att Kreml jobbar med samma metoder som förr då KGB i hemlighet sammanträffade med sina inflytandeagenter och smusslade över pengar till Moskvavänliga kommunistpartier och olika frontorganisationer. Metoderna är desamma – det är bara mottagarna som ändrats!

Femte kolonnen

Dagens ledarsida på DN är av vital betydelse och jag vill uppmana alla att läsa den noggrant. Den vänder sig mot den ”femte kolonn” som hellre ser till Rysslands önskemål av makt över oss alla än till Sveriges och vår befolknings eget behov av fred och frihet.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/forsvara-viktigare-an-forsta/

De som hela tiden ursäktar Moskvas syn på världen har alltid en rad svepskäl i bakfickan. Det är dock sällan de argumenten klarar någon närmre granskning och detta oavsett vad vi som är frihetsvänner har för egna åsikter om ämnen som det svenska försvaret, NATO, USA eller andra kontroversiella ämnen som kan anses vara mer eller mindre kontroversiella. Kritik mot Ryssland möts nämligen sällan av försvar för landets militära uppbyggnad, av Moskvas invasion av sina grannländer eller förklaringar av den ryska politiken. Nej, kolportörerna av den ryska imperialismen och militarismen försöker slingra sig undan genom att försöka blanda bort korten. Om man kritiserar Kremls invasion av Ukraina kommer de löpande och säger ”jamen, USA har ju invaderat Irak”, som om ett fel av en stormakt skulle legitimera att Ryssland slaktar tusentals ukrainska medborgare och stoppar landet från medlemskap i EU? Vilket nonsens.

Naturligtvis blir det på detta sätt för att de vet att Rysslands politiska krav är helt felaktiga och omöjliga att försvara. Annat var det med gårdagens bruntungor – det var åtminstone ärliga och uppriktiga i sin kärlek till Moskva.

Hundratals svenska kommunister studerade på Kominterns och kommunistpartiets skolor, tog emot stöd för att driva Moskvas politiska linje och tog emot order från partirepresentanter och KGB-officerare. De fortsätter många gånger att dyrka Moskva även om jag har svårt att förstå varför. Men de var på alla sätt ärligare och mer uppriktiga än de avdankade diplomater, journalister och direktörer som nu stöttar Moskvas politik gentemot Sverige och våra grannländer. För ett antal decennier sedan fanns en lag som förbjöd ”tagande av utländskt stöd”. Och i USA måste man registrera sig om man företräder utländska intressen. Det vore väl något för regeringen att fundera över?

Svenskt NATO-motstånd

Organisationen Frivärld släppte häromdagen en intressant rapport med namnet ”Natomotståndet i Sverige – vilka och varför?” författad av Aaron Korewa som under ett antal år sysslat med utrikes- och säkerhetspolitik. Till skillnad från många andra, i och för sig intressanta rapporter, analyserar inte Aaron endast de sakpolitiska argumenten utan tittar också på vilka Natomotståndarna är och vad de därigenom kan tänkas ha för bakomliggande motiv. Det är trots allt en ganska stor skillnad om motståndet mot NATO leds av några socialdemokrater på vänsterkanten eller om motståndet leds av ett antal tidigare kommunister, USA-hatare och/eller personer som i decennier ägnat sig att mer eller mindre öppet ställt upp för Moskvas politiska linje.

<a href="http://frivarld.se/rapporter/natomotstandet-i-sverige-vilka-och-varfor-2/

En individ som jag tycker har uppträtt på ett synnerligen tveksamt sätt är den förre Moskva-ambassadören Sven Hirdman. Man kan ju fråga sig hur länge han företrätt Rysslands utrikespolitik? Självklart är detta inte en fråga om att man inte ska få uttrycka sina privata politiska åsikter utan det rör sig om vilka öppna eller dolda bindningar man har till främmande makt, i detta fall Ryssland. Särskilt intressant är det när en person under ett decennium företrätt svensk politik i Ryssland och som sedan sadlar om för att företräda rysk politik gentemot Sverige och omvärlden.

I rapporten om Natomotståndet tar författaren upp att Sven Hirdman suttit i organisationen MGIMOs ”Board of Trustees” och beskriver organisationen som ”ryska statens institut för internationella relationer”. I själva verket är MGIMO den ryska utrikesförvaltningens högskola som utbildar Rysslands diplomater i rysk politik, förhandlingsteknik och mycket annat. Hirdman som åtminstone suttit fyra år i styrelsen, är en av endast fyra utlänningar. Resten av styrelsen är ryssar inklusive ett stort antal tjekister som jobbat inom KGB och FSB. Enligt ett pressmeddelande skulle Hirdman fungera som representant för Ingvar Kamprad vilket också Frivärlds rapport också tar upp. Om Hirdman nu skulle representera Ingvar Kamprad så undrar jag lite över varför också Kamprad själv upptar en plats i samma styrelse? Han kan väl prata för sig själv!

MGIMO -  Kamprad occh Hirdman

Jag tycker det över huvud taget är olämpligt av individer från Sverige att ta uppdrag i Ryssland som på ett eller annat sätt kan uppfattas som ett politiskt stöd för Ryssland eller för Vladimir Putin. Jag tycker också man ska vidta åtgärder så att man undviker att hamna i sällskap med personer som haft ledande positioner inom en av världens värsta förtryckarapparater dvs KGB med efterföljarna FSB och SVR. Slutligen bör vi nog också diskutera om inte även diplomater bör sitta i ett antal års karantän innan de kan åtta sig uppdrag som kan sägas kollidera med sina forna arbetsuppgifter.

Litvinenko mördad på order av Putin

Idag publicerades den brittiska undersökningsrapporten om mordet på den avhoppade FSB-officeren Aleksandr Valterovitj Litvinenko som 44 år gammal dödades med hjälp av en dos radioaktiv Pollonium-210. Det är legio att Moskva försöker mörda avhoppade underrättelseofficerare som flytt till väst. Det finns dussintals före detta KGB- och GRU-officerare som skjutits, förgiftats eller bara försvunnit. Formellt har de i hemliga militärdomstolar dömts till döden vilket i flera fall avslöjats efter Sovjetimperiets sönderfall. Mindre allvarliga fall, som den avhoppade KGB-generalen Oleg Danilovitj Kalugin, dömdes i sin frånvaro till 15 års fängelse, återtagande av sina 22 militära utmärkelser, degradering från sin generalsgrad och misstande av sin pension. Dessutom drabbar detta också nära släktingar som fråntas universitetsplatser, vräks från statliga bostäder mm.
I mars 2006, ett halvår innan mordet på Litvinenko, antog den ryska duman en ny lag som dessutom gav de ryska underrättelsetjänsterna utökade befogenheter att agera mot de som anses vara Rysslands fiender. Både de civila SVR och FSB samt det militära GRU erhöll då rätten att avrätta personer utomlands som utpekats som terrorister eller extremister. Oavsett bakgrunden till mordet på Litvinenko är det otänkbart att det skulle kunna ske utan Vladimir Putins direkta inblandning och skriftliga godkännande. Oavsett vad de ryska tjänsterna ta sig för med så är det absolut inte några slags maffiagäng som uppfinner sin egen verksamhet. Allt det som sker går via de officiella kanalerna och beslutsvägarna. Och allt dokumenteras skriftligt med största noggrannhet. Ser man exempelvis på fallet med den kidnappade Raoul Wallenberg eller på den information som den avhoppade KGB-arkivarien Vasilij Nikititj Mitrochin hade med sig till väst, framgår det med all tydlighet hur noga all hemlig verksamhet i underrättelsetjänsterna dokumenteras och arkiveras ner på millimeternivåför att sedan sparas i många decennier.
Oavsett all den information som nu publicerats tycker jag det är värt att ta en titt på den ryska avrättningsmetoden. Brittiska experter hävdar att Moskva gjorde en dundertabbe när de valde att mörda Aleksandr Litvinenko i just London av alla städer på jorden. London är nämligen en av bara några få platser där det faktiskt finns en praktisk möjlighet at identifiera och analysera en förgiftning med just Pollonium-210. Närheten till de brittiska experterna medförde att polisen snabbt kunde få upp spåren till de ryska gärningsmännen. Tack vare sin radioaktivitet kunde de brittiska myndigheterna förhållandevis enkelt följa det radioaktiva spår som gärningsmännen hade både lämnat efter sig både på sin väg in i landet, under sin vistelse i och runt London för att sedan kunna följa dem hem till Moskva igen.
Att man just använde denna radioaktiva och giftiga isotop är intressant av flera skäl. Flera av den ryska tjekans mord under 2000-talet har kännetecknats av att de ägt rum med hjälp av synnerligen ovanliga och svåra att använda gifter. På detta sätt medverkar de själva till att göra självmål. I och med att de giftiga ämnena är svåra att använda och svåråtkomliga är det inte ämnen som vanliga mördare normalt nyttjar. Tar man för lite får man inte de önskvärda effekten och tar man för mycket kommer bismaken att avslöja mordförsöket. Därför försöker man vanligen nyttja ämnen som är mer frekventa. Pollonium-210 och flera andra använda gifter är så pass ovanliga så att de kan medverka till att peka ut Ryssland som det skyldiga landet. Dessutom måste de som ska utföra morden ha en ordentlig utbildning så att de inte skadar sig själva eller röjer sig i samband med förgiftningen. Också detta utesluter den vanliga dråparen. Den ryska radioaktiva isotopen är till och med så ovanlig att man troligen kan peka ut just bakom vilken laboratoriedörr som framtagandet ägt rum i staden Arzamas-16! Ibland kan de ryska spionerna vara så smarta att de till och med lurar sig själva.
Du finner Litvinenko-rapporten på https://www.litvinenkoinquiry.org/report. Den är väl värd att studera!

Tre böcker om Norge under Andra världskriget

Efter att ha sysslat med Ryssland i ett antal veckor kopplade jag av under ett par dagar med att läsa tre böcker om Norge under Andra världskriget. Helt kom jag nu inte undan ämnet då jag fick en hel del information om de norska kommunister som slogs mot tyskarna och vars verksamhet styrdes från NKVDs residentur i Stockholm. Deras planer var nämligen inte desamma som resten av motståndsrörelsen. En av böckerna – ”Kai Holsts mystiska död” – har jag fått av författaren Göran Elgemyr som äntligen fått en svensk förläggare till sin efterlängtade bok om mordet på den norske motståndsmannen Kai Holst efter krigsslutet i Stockholm. Bok nummer två – ”Oslogänget – Norskt motstånd mot tysk ockupation” – kom med posten från SMB (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek) och den tredje – ”Norge 9 april 1940 – Tyska invasionen timme för timme” – köpte jag begagnad i Högdalen. Den utgavs av Atlantis 2004.

Göran Elgemyr, som under många år var Sveriges Radios främste historiske journalist, har tidigare gjort flera program om mordet på Kai Holst samt lyfte fram andra hemligheter som Stella Polaris-affären, den norska motståndsrörelsens underrättelsetjänst XU och många andra spännande ämnen. Kai Holst var en mycket framträdande person inom den norska motståndsrörelsen och mördades endast 32 år gammal i Stockholm den 27/6 1945, knappt två månader efter krigsslutet. Han hade bland annat nära kontakter med Jens Christian Hauge och Gunnar Sönsteby som ledde viktiga delar av motståndsrörelsen och Holst fungerade som en kontakt mellan Milorgs motståndsgrupper och mer fristående organisationer som underrättelsetjänsten XU, Gunnar Sönstebys Oslo-gänget, Asbjørn Bryhn’ Bryhns polisgrupper och de kommunistiska motståndsgrupperna med Asbjørn Sundes Osvald Gruppe i spetsen. Han var en riktig spindel mitt i kontaktnätet. Efter att nästan ha hamnat i Gestapos garn flydde Kai Holst, som så många andra, till Sverige och blev i Stockholm en av motståndsrörelsens viktigaste fixare. Han kunde ordna allt.

Mordet på Holst ägde rum efterkrigsslutet strax efter att han hade medverkat i ett antal förhör med tyska signalspanare som satt internerade i Lillehammer i Norge. Kai Holst begav sig per bil till Sverige och Stockholm där han åkte runt till olika adresser under ett antal timmar för att på morgonen dagen efter, hittas skjuten till döds i en trappuppgång på Rindögatan 42 på Gärdet. Svensk polis och ett antal ledande personer i motståndsrörelsen hävdade omedelbart att det rörde sig om självmord. Varför det inte var på detta vis och vad som hände tycker jag ni ska läsa i Göran Elgemyrs fantastiska bok. Köp den idag! Och köp den gärna också som en intressant och värdefull julklapp till dina historieintresserade vänner. Det är både boken och vännerna värda!

Gunnar Sönstebys memoarer utkom i Norge redan 1960 och har nu givits ut på svenska av SMB. Tyvärr är den Sönsteby död sedan ett par år tillbaka och kan inte kommentera det som publicerats de senaste decennierna. Annars är boken en intressant redogörelse över vad som ägde rum i Norge, främst i Oslo, där Sönsteby hade sin huvudsakliga verksamhet i det så kallade Oslogänget. Max Manus var en annan framträdande medlem. Det är på många sätt en spännande och intressant berättelse, om än sedd med lite lätt rosafärgade glasögon. Man får en känsla att Sönsteby kunde fråga vilken norrman som helst och alla ställde alltid upp. Så var naturligtvis inte fallet. Alla vidriga förrädare glider texten snabbt och enkelt förbi, trots att de i hög grad utgjorde den värsta faran för motståndsrörelsen och borde ha varit ett problem som man aktivt kartlade och bekämpade. Om man bara har förståelse för att många vassa kanter slipats av och att boken både saknar person- och sakregister, är den ett värdefullt bidrag till Norges historia under kriget och man väl bör ta till sig. Som alla SMBs böcker säljs den endast genom organisationen men det är å andra sidan kostnadsfritt att gå med.

Boken om den 9:e april är naturligtvis en otrolig djupdykning under en enda dag och man kan naturligtvis fråga sig om det är värt att lägga hela 320 sidor på denna enda dag om än så viktig och naturligtvis också ytterst traumatisk för väldigt många. Man ska dock tänka på att boken är viktig för oss alla som lever i fred och oftast ser krigshandlingar som något hypotetiskt och alltid något som alltid ligger mycket långt borta i både tid och rum. Bokens källor är förtecknade men tyvärr saknar den både sak- och personregister samt notapparat.

Avslutningsvis vill jag gärna ta upp Kai Holsts mord i ett lite vidare perspektiv. Detta gäller samtliga studier som berör olika slags ”fall” vare sig det gäller morden på Kai Holst, Dag Hammarskjöld, Carl Algernon eller Olof Palme, eller ”fall” som nerskjutningarna av KAL-007 över Sibirien eller MH-17 över Ukraina eller kraschen 2010 med Tu-154M med delar av Polens statsledning. Man får aldrig förlora sig enbart i fallets detaljer! Då är risken stor att man går vilse. För att på bästa sätt undvika detta måste man skaffa sig en detaljerad bild av normalen – hur står det till i alla de fall när inget extraordinärt inträffar, och hur omvärlden fungerar bortom konspirationerna.

Tittar man på fallet med mordet på Kai Holst kan man enkelt konstatera att det vid denna tid finns sex aktörer med kapacitet och möjligtvis ett dolt motiv: Sverige (C-byrån, Säpo), Norge (motståndsrörelserna), USA (OSS), Storbritannien (MI 6, SOE), Tyskland (forna spioner) och Sovjetunionen (NKVD, GRU). Om man granskar arbetsmetoder, tar hänsyn till att det nu råder fred i världen och att vi rör oss på 1940-talet, anser jag att endast är de norska motståndsrörelserna respektive NKVD som skulle kunna utföra en avrättning av detta slag. Här kan man både hitta troliga motiv, användandet av mord som modus operandi och tillgång till personer som skulle kunna utföra dådet. De övriga länderna faller ifrån på grund av en eller flera faktorer. För att kunna få ett troligt avslut på denna osmakliga och tråkiga affär tror jag att det är denna väg man måste gå om man ska söka vidare. Kai Holst var på alla sätt en man som är värd att få ett eftermäle utan mängder av lögner och frågetecken.