Egen företagare, turist eller yrkesmördare? – Nu är Putins mördare identifierad

De senaste 14 dagarna har varit fyllda av bizarra händelser: avslöjandena av de bägge GRU-mördarna i Salisbury, det nedskjutna ryska spaningsplanet i Mellanöstern och nu senast Finlands 400-mannarazzia mot 17 misstänkta ryska fastigheter utanför Åbo. Man kan gissa att stabsofficerarna på ”Фрунзенская набережная 22/2” (Frunze Embankment) i Moskva har bråda dagar med att skicka order korsan och tvärsan. Uppenbarligen är dock skademinimering inte deras starkaste sida.

Bellingcat Investigation Team har ända sedan Rysslands invasion av Ukraina gjort sig kända som en av världens mest kompetenta grupper av researchers och undersökande journalister. De senaste veckorna har de lyckats med att gräva fram tonvis med värdefull information om de bägge mördarna som Putin skickade ut i mars i år för att ta livet av den tidigare GRU-översten Sergej Skripal och hans dotter Julia. Deras arbete är ytterst imponerande.

Igår publicerade man ytterligare explosiva pusselbitar. Den turist som vi lärt känna som Ruslan Bosjirov visar sig nu vara GRU-översten Anatolij Vladimirovitj Tjepiga. Han är tidigare officer inom spetsnaz och har tjänstgjort inom 14:e spetsnazbrigaden (в/ч 74854). Tjepiga har sysslat med ”black operations” i åtminstone åtta år. Att han varit framgångsrik bevisas av att han i december 2014 utnämndes till Rysslands Hjälte av president Vladimir Putin personligen!

Samtidigt som Putin hycklande hävdar att ”We know who they are. We have found them. They are civilians, of course.” så har han alltså träffat Anatloij Tjepiga personligen i kapacitet av GRU- och spetsnazofficer. Putin är en liten hycklande lögnare. Det är bara att konstatera att vi aldrig kan komma att lita på Ryssland så länge den nuvarande regimen av mördare och krigshetsare sitter kvar. Och glöm inte visdomsorden från Finlands president Sauli Niinistö: ”En kossack tar allt som är löst”. Uppenbarligen gäller detta såväl enskilda personer som hela nationer. Den ryska hungern tycks vara omättlig.

Länkar:

Skripal Suspect Boshirov Identified as GRU Colonel Anatoliy Chepiga – 2018-09-28

Annonser

Otäckt förgiftningsförsök av Putin

Så äntligen har polis och underrättelsetjänst i Storbritannien kunnat få ihop de flesta och största bitarna av pusslet med giftattentatet mot den forne GRU-officeren Sergej Skripal – ett attentat som också kom att drabba hans dotter Julia och ytterligare minst 18 personer i Salisbury både poliser och andra oskyldiga. Brittiska forskare och poliser har fått fram otvetydiga bevis på att det rör sig om ett sovjetiskt och ryskt kemiskt vapen som utnyttjats. Att användandet dessutom fått en så pass kraftig effekt beror också på att motgift knappast är något som finns greppbart i fredstid. Vi ska dock vara glada att de brittiska myndigheterna hade en avsevärt bättre beredskap än när Aleksandr Litvinenko mördades av Putin 2006.

<a href="http://www.bbc.com/news/uk-43381880/

Kreml har en nästan hundraårig pervers tradition med giftmord mot oliktänkande inom och utanför landets gränser samt avhoppare som av olika anledningar valt att lämna Moskvas förtryck. Någonstans hade man väl hyst förhoppningar och den ryska ledningen skulle kunna uppträda civiliserat men dessa förhoppningar kommer på skam gång på gång. Man mördar folk utomlands, hotar omvärlden med kärnvapen, lägger sig både svensk politik och andra länders inte minst valet i USA 2016, kränker oss med stridsflygplan och ubåtar och invaderar sina grannar. Dagens Ryssland påminner allt för mycket om Hitler-Tyskland. Samma nonchalans mot omvärlden och allt man gör är baserat på våld och hot om våld. Man kan inte annat än tycka synd om det ryska folket som har en sådan bandit till ledare.

Det kemiska vapnet, Novitjok, som britterna är övertygade om ska ha använts vid attentatet, började tas fram på 1970-talet av den sovjetiska krigsmakten. Man ville ta fram nya kemiska vapen som Nato inte hade något möjlighet att känna igen eller hade någon möjlighet att stoppa. De olika slags skyddsdräkter som Nato då hade skulle inte kunna skydda soldaterna. Enligt de sovjetiska kriterierna för de nya kemvapnen skulle de inte finnas med på den dåvarande listan över kemiska komponenter och avslutningsvis ville man att de skulle vara säkrare att använda. Detta till trots tog det endast några dagar för brittiska experter att hitta rätt. Det var nog en missräkning för beslutsfattarna i Kreml. De vanligaste versionerna av giftet är Novitjok-5 och Novitjok-7. Det kemiska vapnet är ett binärt vapen dvs det består av två komponenter som enskilt är ofarliga men mixade blir till ett ämne som är extremt giftigt och farligt. Med tanke på att Novitjok är ett pulver kan man mycket väl tänka sig att man i samband med mixandet och spridandet fått en sådan omfattande spridning att både Sergej Skripal, hans dotter Julia och ytterligare 18 personer blivit påverkande av det kemiska vapnet och därför var tvungna att uppsöka sjukhus. Enligt uppgift ska Novitjok vara fem till åtta gånger så kraftigt jämfört med den ökända gasen VX.

Novitjok har framställts på flera ställen i Sovjetunionen bl.a. på ”Scientific Research Institute for Organic Chemistry and Technology” som ligger i närheten av Moskva. Institutet öppnade redan 1924 och tjänstgjorde under lång tid som så kallad sjaraga (шарага, eller sjaraska) som tillhörde GULAG-systemet, ”First Military Chemical Sharaga, Zavod nr 1”. Instituten som var sjaraga var slutna forskningsinstitut där forskarna var Stalins fångar. Istället för att slöa bort deras förmågor i gruvor och arbetsläger fick de möjlighet att forska. Flera av de mest kända instituten som tog fram Sovjets kända stridsflygplan var i de flesta fall sjaraga bl.a. Tupolev. Många av experimenten som utfördes när det gäller kemiska vapen skedde mot fångar i det sovjetiska fängelsesystemet.

Ända sedan 1918 har den ryska säkerhets- och underrättelsetjänsten haft ett eget giftlaboratorium. Att man satsat så mycket på gifter som vapen i nästan 100 år är illavarslande också för framtiden. De senaste 20 åren uppvisar ett stort antal mystiska döds-och förgiftningsfall bland exempelvis Putins politiska kritiker och de man beskriver som den ryska statens fiender. De allra flesta offren har funnits inne i Ryssland men några av dem har återfunnits i det ryska exilen i Storbritannien med Aleksandr Litvinenko som det främsta exemplet. Han blev endast 44 år gammal och dog efter en tre veckor lång kamp mot döden. Under åren har det kommit ut en hel del information om Tjekans hemliga laboratorium. Det absolut bästa källan som jag gärna rekommenderar är boken ”Giftlaboratoriet. Från Lenin till Putin – 90 år av politiska mord” skriven av den förre sovjetiske statsåklagaren Arkadij Vaksberg. Han var en otroligt kompetent undersökare också under åren i exil i Paris. Boken gavs ut av Norstedts 2008, ISBN 978-91-1-301798-3. Det är en bok som bör läsas av varje individ som är intresserad av Ryssland.

1993 skrev Ryssland på ”Chemical Weapons Convention” och ratifierade det 1997. Då deklarerade att man då hade ett lager på 40.000 ton kemiska vapen bl.a. Sarin, Soman och VX. Den 27 september 2017 deklarerade Ryssland att samtliga kemiska vapen hade förstörts. Uppenbarligen ljög man. Man kan också påminna sig att i början av 1990-talet erhöll Ryssland stora summor pengar från väst för att de snabbt skulle kunna bygga upp fabriker som skulle förstöra lagren av kemiska vapen. 1992 avslöjade två ledande ryska kemister i veckotidningen Moskovskije Novosti att en stor del av dessa pengar istället användes för att bygga en ny anläggning för tillverkning av nya ryska kemiska vapen. Kanske några burkar Novitjok fanns med i den nya fabrikens tillverkningsprogram?

Läs gärna också följande artikel från BBC, http://www.bbc.com/news/world-43380378, där man diskuterar vilka åtgärder Storbritannien skulle kunna vidta i syfte att straffa Putin, Kreml och Ryssland för deras vidriga övergrepp.

Pengatvätt och rysk underrättelsetjänst

I tider då personer med skygglappar får för sig att Kremls aktiva åtgärder antingen inte förekommer eller i alla fall inte har någon verkan är det alltid välgörande att läsa Patrik Oksanens genomreserchade och djuplodande artiklar. Han avslöjar ett omfattande nätverk av personer som direkt eller indirekt springer i Kremls ledband och publicerar information som på olika sätt gagnar den ryska saken.

http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/oksanen-nya-tiders-kopplingar-till-pengatvatt-och-rysk-underrattelsetjanst

Det har alltid förvånat mig att det är så pass vanligt att man från Moskvas sida samarbetar med högerextremister och nynazister. Det kanske ligger i linje med det samarbete man startade på 1920- och 1930-talen och på de sätt man utnyttjade frågor som förföljelser av de svarta i USA och judar i Västtyskland. Det var frågor som ökade splittringen i det västerländska samhället och på så sätt gagnade det Kreml.

Världens kommunister har alltid strävat efter ett samhällsklimat där vitt ställs mot svart, där vänster ställs mot höger. Den småborgerliga, ofta pacifistiska, mitten skulle alltid utraderas! Det lyckades de med i Spanien på 1930-talet och i Vietnam på 1960-talet. De krafter som stöder demokrati, fred, besinning, diskussion ska aldrig ha en chans att finna några alternativ – endast den odemokratiska och fascistiska högern samt den odemokratiska och kommunistiska vänstern ska finnas kvar. Det är inte konstigt att Kreml stöder högerextrema och nazistiska organisationer i Europa och naturligtvis också i Sverige.

Patrik Oksanens artikel visar på metoder som vi ska hålla ögonen på och naturligtvis också personer och organisationer som vi ska vara på vår vakt mot. Det räcker inte att bara skaffa sig kunskap och gilla artiklar på Facebook – vi måste själva aktivera oss åtminstone så pass mycket att vi hjälper dem som kartlägger Putins vänner till höger och vänster. ”Kunskap är makt!”, men den hjälper inte mycket om den stannar hos den enskilde upptäckaren. Så se till att sprida den information du sitter på – se till att den sprids till oss alla!

Kilovis med rysk trotyl i Stockholm

Dagens Nyheter publicerade för en vecka sedan ett avslöjande om omfattande fynd av sovjetisk militär trotyl. Några år innan Sovjetunionens sammanbrott hittades flera gömmor under vatten mellan Stockholm och Lidingö. Sammanlagt rör det sig om minst 10 kilo sprängämnen. Det är viktigt att påpeka att dessa fynd härrör från en tidpunkt då fynd av sovjetiska vapen och annan militär utrustning var mycket ovanliga. 10 år senare var ju förhållandena helt annorlunda och idag kan vem som helst köpa rysk militär utrustning inklusive vapen.

Avslöjandet är ett av ett antal intressanta historier som återfinns i den nya upplagan av boken ”Ryska elitförband och specialvapen” som släpptes i torsdags i samband med en pressträff. Fyndet av den sovjetiska trotylen kan ha samband med ett antal fynd av sovjetiska vapen, radiosändare, sprängämnen och mycket annat som återfunnits gömda i ett antal västländer, främst i Västeuropa.

Innan ett planerat krigsutbrott från Moskvas sida ska ett par utvalda och särskilt utbildade underrättelseofficerare från både GRU och SVR lämna ambassaden försedda med falska legitimationshandlingar och med en förfalskad levnadsbeskrivning. De ska bege sig till förberedda gömställen i samhället för att invänta anländande spetsnazgrupper och illegalister från agentnät i mållandet. Här kommer flera viktiga agenter och agentnät att, tillsammans med spetsnaz, påbörja fientligheterna genom olika slags sabotage och likvideringar. Dessa handlingar kommer att utföras på ett sätt som inte pekar mot Ryssland och inte liknar konventionella krigshandlingar som är enkla att identifiera. Tanken är att allt ska ske under hotradarns horisont i förhoppning att ingen reagerar. Det kan exempelvis röra sig om trafikolyckor, utbrott av maginfluensa, bränder, brutala rånöverfall och andra händelser som ändå sker med en viss frekvens men som nu kanske ökar något i antal.

Ur detta perspektiv är det mycket möjligt att man ska sätta dessa trotylfynd i samband de gömda sovjetiska förråd som tidigare hittats i Storbritannien, Danmark, Nederländerna, Belgien, Österrike, Schweiz och Italien.

Du kan läsa mer om detta avslöjande på http://www.dn.se/…/nya-uppgifter-om-sovjetiskt-sprangamne-…/ Håll ögonen öppna för fler avslöjanden ur boken ”Ryska elitförband och specialvapen”.

Litvinenko mördad på order av Putin

Idag publicerades den brittiska undersökningsrapporten om mordet på den avhoppade FSB-officeren Aleksandr Valterovitj Litvinenko som 44 år gammal dödades med hjälp av en dos radioaktiv Pollonium-210. Det är legio att Moskva försöker mörda avhoppade underrättelseofficerare som flytt till väst. Det finns dussintals före detta KGB- och GRU-officerare som skjutits, förgiftats eller bara försvunnit. Formellt har de i hemliga militärdomstolar dömts till döden vilket i flera fall avslöjats efter Sovjetimperiets sönderfall. Mindre allvarliga fall, som den avhoppade KGB-generalen Oleg Danilovitj Kalugin, dömdes i sin frånvaro till 15 års fängelse, återtagande av sina 22 militära utmärkelser, degradering från sin generalsgrad och misstande av sin pension. Dessutom drabbar detta också nära släktingar som fråntas universitetsplatser, vräks från statliga bostäder mm.
I mars 2006, ett halvår innan mordet på Litvinenko, antog den ryska duman en ny lag som dessutom gav de ryska underrättelsetjänsterna utökade befogenheter att agera mot de som anses vara Rysslands fiender. Både de civila SVR och FSB samt det militära GRU erhöll då rätten att avrätta personer utomlands som utpekats som terrorister eller extremister. Oavsett bakgrunden till mordet på Litvinenko är det otänkbart att det skulle kunna ske utan Vladimir Putins direkta inblandning och skriftliga godkännande. Oavsett vad de ryska tjänsterna ta sig för med så är det absolut inte några slags maffiagäng som uppfinner sin egen verksamhet. Allt det som sker går via de officiella kanalerna och beslutsvägarna. Och allt dokumenteras skriftligt med största noggrannhet. Ser man exempelvis på fallet med den kidnappade Raoul Wallenberg eller på den information som den avhoppade KGB-arkivarien Vasilij Nikititj Mitrochin hade med sig till väst, framgår det med all tydlighet hur noga all hemlig verksamhet i underrättelsetjänsterna dokumenteras och arkiveras ner på millimeternivåför att sedan sparas i många decennier.
Oavsett all den information som nu publicerats tycker jag det är värt att ta en titt på den ryska avrättningsmetoden. Brittiska experter hävdar att Moskva gjorde en dundertabbe när de valde att mörda Aleksandr Litvinenko i just London av alla städer på jorden. London är nämligen en av bara några få platser där det faktiskt finns en praktisk möjlighet at identifiera och analysera en förgiftning med just Pollonium-210. Närheten till de brittiska experterna medförde att polisen snabbt kunde få upp spåren till de ryska gärningsmännen. Tack vare sin radioaktivitet kunde de brittiska myndigheterna förhållandevis enkelt följa det radioaktiva spår som gärningsmännen hade både lämnat efter sig både på sin väg in i landet, under sin vistelse i och runt London för att sedan kunna följa dem hem till Moskva igen.
Att man just använde denna radioaktiva och giftiga isotop är intressant av flera skäl. Flera av den ryska tjekans mord under 2000-talet har kännetecknats av att de ägt rum med hjälp av synnerligen ovanliga och svåra att använda gifter. På detta sätt medverkar de själva till att göra självmål. I och med att de giftiga ämnena är svåra att använda och svåråtkomliga är det inte ämnen som vanliga mördare normalt nyttjar. Tar man för lite får man inte de önskvärda effekten och tar man för mycket kommer bismaken att avslöja mordförsöket. Därför försöker man vanligen nyttja ämnen som är mer frekventa. Pollonium-210 och flera andra använda gifter är så pass ovanliga så att de kan medverka till att peka ut Ryssland som det skyldiga landet. Dessutom måste de som ska utföra morden ha en ordentlig utbildning så att de inte skadar sig själva eller röjer sig i samband med förgiftningen. Också detta utesluter den vanliga dråparen. Den ryska radioaktiva isotopen är till och med så ovanlig att man troligen kan peka ut just bakom vilken laboratoriedörr som framtagandet ägt rum i staden Arzamas-16! Ibland kan de ryska spionerna vara så smarta att de till och med lurar sig själva.
Du finner Litvinenko-rapporten på https://www.litvinenkoinquiry.org/report. Den är väl värd att studera!

Putin köper sig sympatisörer

Brittiska The Telegraph publicerade för ett par dagar sedan en synnerligen intressant artikel som tar upp Rysslands finansiella kopplingar till ett antal av Europas högerextrema, nyfascistiska och t.o.m. nynazistiska rörelser. Det har länge varit känt att Moskva på olika sätt arbetar med att upprätta förbindelser med politiska partier och andra organisationer ute på högerkanten. För ett knappt år sedan arrangerade ryssarna konferensen ”International Russian Conservative Forum” i St Petersburg. Som en blogg så träffande beskrev arrangemanget som att ”Europas femte kolonn träffas i St Petersburg”.
Självklart torde alla intresserade demokrater vara intresserade av hur trådarna löper mellan Ryssland och olika personer som sitter i ett antal av de europeiska ländernas lagstiftande församlingar och som arbetar med att förändra opinionen i EU-länderna. Ett av många problem är vem som från samhällets sida ska ta sig an uppgiften av studera detta fenomen och eventuellt också ingripa mot den. I Sverige har vi under många är haft en lag som förbjudit tagande av utländskt stöd men om det finns någon praktisk tillämpning av lagutrymmet har jag ingen aning. Och även om delar av den ryska verksamheten inte måste vara olaglig kan den ju ändå visa sig vara ett säkerhetshot mot vårt öppna och fria samhälle. Om det då inte är polisens uppgift att hålla koll på verksamheten måste vi ju se till att någon annan del av samhället både studerar verksamheten och eventuellt även ingriper mot dem.
I väntan på förändringar på hemmaplan kan vi ändå komma att se fram emot att något sker. I USA har kongressen sett till att man kommer att göra en studie över den ryska verksamheten. Även om många detaljer kan röra andra länder är vårt kan vi nog förutsätta att en verksamhet som bedrivs i eller mot ett land även bedrivs mot de flesta andra av EUs medlemsländer.
En sak kan man förutsäga och det är att det sällan är vanliga statstjänstemän eller ryska diplomater som bedriver mycket av den praktiska verksamheten. Både inom EU och utanför är det legio att underrättelsetjänsterna SVR, GRU och FSB är de som utför det allra mesta av ordergivningen och utdelandet av Putins kuvert med mutor. Självklart har många av täckmantel av att vara diplomater men det innebär inte att det är det ryska utrikesministeriet som sköter ruljangsen.
I väntan på att få tillgång till nya fakta om verksamheten föreslår jag att de som är intresserade tar sig en ordentlig titt på den estniska säkerhetspolisens engelskspråkiga årliga verksamhetsberättelser. På den nya länken https://www.kapo.ee/en/content/annual-reviews.html hittar man nu 17 årsberättelser. Med tanke på att 2014 är den senaste kan man nog förvänta sig att den för 2015 snart kan vara på gång. Det esterna berättar om ryskstyrda media och mycket annat kan i stort överföras på Sverige och andra EU-länder. Även om olika detaljer kan vara olika är modus operandi något man alltid känner igen!

Tre böcker om Norge under Andra världskriget

Efter att ha sysslat med Ryssland i ett antal veckor kopplade jag av under ett par dagar med att läsa tre böcker om Norge under Andra världskriget. Helt kom jag nu inte undan ämnet då jag fick en hel del information om de norska kommunister som slogs mot tyskarna och vars verksamhet styrdes från NKVDs residentur i Stockholm. Deras planer var nämligen inte desamma som resten av motståndsrörelsen. En av böckerna – ”Kai Holsts mystiska död” – har jag fått av författaren Göran Elgemyr som äntligen fått en svensk förläggare till sin efterlängtade bok om mordet på den norske motståndsmannen Kai Holst efter krigsslutet i Stockholm. Bok nummer två – ”Oslogänget – Norskt motstånd mot tysk ockupation” – kom med posten från SMB (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek) och den tredje – ”Norge 9 april 1940 – Tyska invasionen timme för timme” – köpte jag begagnad i Högdalen. Den utgavs av Atlantis 2004.

Göran Elgemyr, som under många år var Sveriges Radios främste historiske journalist, har tidigare gjort flera program om mordet på Kai Holst samt lyfte fram andra hemligheter som Stella Polaris-affären, den norska motståndsrörelsens underrättelsetjänst XU och många andra spännande ämnen. Kai Holst var en mycket framträdande person inom den norska motståndsrörelsen och mördades endast 32 år gammal i Stockholm den 27/6 1945, knappt två månader efter krigsslutet. Han hade bland annat nära kontakter med Jens Christian Hauge och Gunnar Sönsteby som ledde viktiga delar av motståndsrörelsen och Holst fungerade som en kontakt mellan Milorgs motståndsgrupper och mer fristående organisationer som underrättelsetjänsten XU, Gunnar Sönstebys Oslo-gänget, Asbjørn Bryhn’ Bryhns polisgrupper och de kommunistiska motståndsgrupperna med Asbjørn Sundes Osvald Gruppe i spetsen. Han var en riktig spindel mitt i kontaktnätet. Efter att nästan ha hamnat i Gestapos garn flydde Kai Holst, som så många andra, till Sverige och blev i Stockholm en av motståndsrörelsens viktigaste fixare. Han kunde ordna allt.

Mordet på Holst ägde rum efterkrigsslutet strax efter att han hade medverkat i ett antal förhör med tyska signalspanare som satt internerade i Lillehammer i Norge. Kai Holst begav sig per bil till Sverige och Stockholm där han åkte runt till olika adresser under ett antal timmar för att på morgonen dagen efter, hittas skjuten till döds i en trappuppgång på Rindögatan 42 på Gärdet. Svensk polis och ett antal ledande personer i motståndsrörelsen hävdade omedelbart att det rörde sig om självmord. Varför det inte var på detta vis och vad som hände tycker jag ni ska läsa i Göran Elgemyrs fantastiska bok. Köp den idag! Och köp den gärna också som en intressant och värdefull julklapp till dina historieintresserade vänner. Det är både boken och vännerna värda!

Gunnar Sönstebys memoarer utkom i Norge redan 1960 och har nu givits ut på svenska av SMB. Tyvärr är den Sönsteby död sedan ett par år tillbaka och kan inte kommentera det som publicerats de senaste decennierna. Annars är boken en intressant redogörelse över vad som ägde rum i Norge, främst i Oslo, där Sönsteby hade sin huvudsakliga verksamhet i det så kallade Oslogänget. Max Manus var en annan framträdande medlem. Det är på många sätt en spännande och intressant berättelse, om än sedd med lite lätt rosafärgade glasögon. Man får en känsla att Sönsteby kunde fråga vilken norrman som helst och alla ställde alltid upp. Så var naturligtvis inte fallet. Alla vidriga förrädare glider texten snabbt och enkelt förbi, trots att de i hög grad utgjorde den värsta faran för motståndsrörelsen och borde ha varit ett problem som man aktivt kartlade och bekämpade. Om man bara har förståelse för att många vassa kanter slipats av och att boken både saknar person- och sakregister, är den ett värdefullt bidrag till Norges historia under kriget och man väl bör ta till sig. Som alla SMBs böcker säljs den endast genom organisationen men det är å andra sidan kostnadsfritt att gå med.

Boken om den 9:e april är naturligtvis en otrolig djupdykning under en enda dag och man kan naturligtvis fråga sig om det är värt att lägga hela 320 sidor på denna enda dag om än så viktig och naturligtvis också ytterst traumatisk för väldigt många. Man ska dock tänka på att boken är viktig för oss alla som lever i fred och oftast ser krigshandlingar som något hypotetiskt och alltid något som alltid ligger mycket långt borta i både tid och rum. Bokens källor är förtecknade men tyvärr saknar den både sak- och personregister samt notapparat.

Avslutningsvis vill jag gärna ta upp Kai Holsts mord i ett lite vidare perspektiv. Detta gäller samtliga studier som berör olika slags ”fall” vare sig det gäller morden på Kai Holst, Dag Hammarskjöld, Carl Algernon eller Olof Palme, eller ”fall” som nerskjutningarna av KAL-007 över Sibirien eller MH-17 över Ukraina eller kraschen 2010 med Tu-154M med delar av Polens statsledning. Man får aldrig förlora sig enbart i fallets detaljer! Då är risken stor att man går vilse. För att på bästa sätt undvika detta måste man skaffa sig en detaljerad bild av normalen – hur står det till i alla de fall när inget extraordinärt inträffar, och hur omvärlden fungerar bortom konspirationerna.

Tittar man på fallet med mordet på Kai Holst kan man enkelt konstatera att det vid denna tid finns sex aktörer med kapacitet och möjligtvis ett dolt motiv: Sverige (C-byrån, Säpo), Norge (motståndsrörelserna), USA (OSS), Storbritannien (MI 6, SOE), Tyskland (forna spioner) och Sovjetunionen (NKVD, GRU). Om man granskar arbetsmetoder, tar hänsyn till att det nu råder fred i världen och att vi rör oss på 1940-talet, anser jag att endast är de norska motståndsrörelserna respektive NKVD som skulle kunna utföra en avrättning av detta slag. Här kan man både hitta troliga motiv, användandet av mord som modus operandi och tillgång till personer som skulle kunna utföra dådet. De övriga länderna faller ifrån på grund av en eller flera faktorer. För att kunna få ett troligt avslut på denna osmakliga och tråkiga affär tror jag att det är denna väg man måste gå om man ska söka vidare. Kai Holst var på alla sätt en man som är värd att få ett eftermäle utan mängder av lögner och frågetecken.

På spaning i Ukraina

Rysslands omfattande propaganda och desinformation om situationen i Ukraina gör det ofta svårt för många av oss intresserade att skilja agnarna från vetet. Trots att man nog vet vad som gäller finns det en känsla att man i en diskussion mot Putins propagandister, vare sig de finns i Ryssland eller i Sverige, ska riskera dra det kortaste strået. Det finns dock mycket kunnig hjälp att få. I Ukraina finns det flera professionella grupper med verkligt kunniga och duktiga aktivister som beslutat sig för att ge Moskvas propagandister en rejäl match.

Aktivisterna arbetar konsekvent med ”Open Source Intelligence” och ofta med att undersöka de länkar, texter och bilder som publiceras på Internet och bland annat utnyttja det som kallas ”metadata”. Granskar man ett digitalt foto innehåller det vanligen data om när och var bilden är tagen, ibland vilket typ av kamera som använts och annan information. Genom att söka rätt på ryska soldater som strider i Ukraina och undersöka vad de publicerar på Facebook och liknande sajter, kan de ukrainska aktivisterna få fram bevis för vilka ryska förband som finns i Ukraina, vilken tid de är i landet och vilka vapen som överförs från den ryska krigsmakten till quislingarna i Donbass.

Alldeles särskilt glädjande är att en av de allra bästa ukrainska aktivistgrupperna som redovisar Rysslands infiltration av Ukraina, InformNapalm, nu har en websajt på svenska! På https://informnapalm.org/sv/ listas över 70 (sic!) nyheter på svenska om vad Ryssland gör i Ukraina och numer även i Syrien!!! Därutöver finns ytterligare ett 10-tal sidor med mängder av intressanta nyheter på svenska. Förutom svenska finns InformNapalm websidor publicerade på åtminstone sju andra språk. Lite grundläggande information om organisationen InformNapalm finns på svenska Wikipedia – https://sv.wikipedia.org/wiki/InformNapalm.

Många av InformNapalms sidor är av stort intresse men det finns några sidor jag vill särskilt gärna rekommendera:

InformNapalm – Frågor och svar – https://informnapalm.org/sv/informnapalm-fragor-och-svar/
GRU:s frivilliga reserver i militära konflikter utomlands – https://informnapalm.org/sv/altai/
Ryska reguljära armén i Ukraina – Databaser och visualiseringar – https://informnapalm.org/sv/den-professionella-ryska-armen-i-ukraina-databas-och-visualisering/
InformNapalm kräver att Ryssland slutar attackera civila i Syrien och Ukraina – https://informnapalm.org/sv/ultimatum/
Syrienkriget och hur ryska flottan bistår president Bashar Assad – https://informnapalm.org/sv/syrienkriget-hur-ryska-flottan-bistar-president-bashar-assad/

Jag föreslår att ni alla lägger in InformNapalms svenska websajt bland era favoriter samt sprider denna adress till så många av era vänner och bekanta som möjligt! Se till att deras information kommer till nytta och används i debatter, i artiklar och i föredrag. Informationen från InformNapalm är den bästa vi kan få tillgång till utan översättningsprogram eller egna språkkunskaper. De är värda allt stöd!!!

Vill du ha fler förslag på bra källor om Ukraina kan du alltid nå mig på mailadressen joakim.von_braun@bredband.net.

Samarbeta inte med Ryssland!

Ropen skalla – samarbeta med alla! De fasansfulla massmorden i Paris har naturligtvis skakat om den civiliserade världen på många sätt. För många länder har det varit lätt att avstå från kraftåtgärder mot IS så länge massmorden bara drabbade araber i Mellanöstern. Nu ser vi mängder av vita kroppar i blodpölarna och då krävs det plötsligt helt andra åtgärder. Det som oftast händer när västvärlden känner sig lurad eller överraskad och en massa människoliv går till spillo, är att kraven på kraftåtgärder många gånger skjuter över målet och/eller drar med sig kontraproduktiva åtgärder.

I bakvattnet på 9/11 har många av världens underrättelsetjänster fått maktbefogenheter som förstör delar av vårt civila samhälle. NSAs och brittiska GCHQs massiva avlyssning av Internet och världens telekommunikationer var aldrig ordentligt genomtänkt och har medfört stora problem. I vissa fall har avlyssningen till och med varit kontraproduktiv på grund av att politiker och tjänstemän hade så bråttom att börja bekämpa al-Qaida att en rad åtgärder aldrig utvärderats i sig själva eller i förhållande till andra använda metoder. Man kan ju undra hur mycket terrorbekämpning som ägt rum när USA avlyssnat Tyskland och Tyskland avlyssnat USA?

När man nu ska visa framfötterna och ta i med hårdhandskarna hörs krav om att inga hinder ska få stå i vägen och man ska samarbeta med alla som vill bekämpa IS. Det låter bra för stunden men kommer att medföra stora problem i det långa loppet, särskilt om vi i väst vore okloka nog att börja ägna oss åt terroristbekämpning tillsammans med Ryssland. Då kommer vi att komma ur askan i elden. Ryssland är ett land som kommer att utnyttja ett eventuellt samarbete med väst om att bekämpa IS och andra terroriströrelser till att skapa förutsättningar för att bekämpa oss i väst så snart tillfälle ges.

Under Andra världskriget gav främst USA, Storbritannien och Kanada en oerhörd mängd hjälp till Sovjetunionen och ”Uncle Joe”, alltså Stalin. Det man främst tänker på var den synnerligen omfattande lend-lease hjälpen som under det första året av Operation Barbarossa räddade Sovjetväldet från total undergång. Det tackade ryssarna för genom att smutskasta hjälpaktionen och sprida desinformation världen över. Desinformationsmaskinen spred påståenden som att hjälpen inte var tillräckligt omfattande, att det som skickades till dem var sekunda gods, hjälpen kostade mer än den smakade, att de västallierades leveranser nyttjades för spionage mot Sovjet och en rad andra falska påståenden. Trots att Sovjet stod vid randen till en omfattande katastrof fick man inte visa sig svagt och beroende av andra. Man biter den hand som föder en.

Sovjetunionen nyttjade också det allierade samarbetet till att värva agenter i väst och stjäla västsidans hemligheter. Man passade också på att placera ut illegalister i både USA och Kanada och använde de olika sovjetiska kontrollanter som de skickade till de västallierades olika fabriker till att bedriva ett synnerligen omfattande industrispionage. De tog emot med ena handen och stal med den andra.

Samma sak kommer att hända nu om väst sträcker ut sina händer till Ryssland för att samarbeta med den ryske diktatorn mot den jihadistiska terrorismen. Det kommer att bli ett ”samarbete” som kommer att skada hela västvärlden.

För det första får man inte glömma att Ryssland är en diktatur som själva bedriver statsterrorism. När Vladimir Putin inledde sitt sista språng mot makten som chef för säkerhetstjänsten FSB (KGBs efterträdare) 1988-1989, lät han att spränga ett antal hyreshus i städerna Bujnaksk, Volgodonsk och Moskva för att kunna skylla på tjetjenska terrorister. I själva verket var det hans egna FSB-tjänstemän som bar sprängmedlet på plats och därmed mördade ett antal helt oskyldiga ryssar. I ett av hyreshusen bodde FSBs gränsvakter med familjer. Sammanlagt dog 307 personer och över 1.700 skadades! Allt för att kunna skylla på de frihetssträvande tjetjenerna och inleda Rysslands andra krig mot den tjetjenska befolkningen. Kan de bli mer vidrigt?

Med stöd av kampen mot inhemska och internationella terrorister fick Putin den ryska duman att anta en helt ny terroristlagstiftning 2005. Den skiljer sig stort från de lagar som västliga demokratier lagt fram. Den ryska duman har nu givit carte blanche till underrättelseorganisationerna GRU, SVR och FSB att utomlands ingripa mot och avrätta medlemmar i terrorist- och extremist-organisationer. Att man omedelbart anser sig ha ett behov av att avrätta terrorister kan man ha en viss förståelse för. Men vilka är det som anses vara extremister? Personer som du och jag?

Analyserar man Rysslands krigföring i Tjetjenien och övriga Kaukasus, i Georgien och i Donbass i östra Ukraina är det definitivt svårt att skilja på vem som är vem. Vem är terrorist och vem är terroristbekämpare? Använder man sig av omfattande tortyr och skenavrättningar, skjuter ihjäl familjemedlemmar för att få en misstänkt att tala, våldtar kvinnliga familjemedlemmar etc undrar man vilka etiska och moraliska värden det är som Ryssland kämpar för? Den starkes rätt att ostraffat ta för sig vad han vill?

Jag kommer ihåg på 1980-talet då pseudonymen ”Viktor Suvorov” berättade om hur man tränade unga, nya spetsnaz-soldater genom att få dem av vada genom bassänger med djurblod där tarmar och delar av djurkroppar hängde ner. Nu förstår man att Suvorov nog hade fel – det var inte blod och delar från djur som användes …..

Ryssland på spaning i Syrien

Att Moskva engagerat sig i mängder av olika krig runt om i världen det senaste seklet är ett välkänt faktum men närmare kännedom om vilken länder som drabbats och när detta ägt rum är i allmänhet kunskaper som endast ett mindre antal människor har känt till. Ända från Första världskriget och fram till och med dags dato har ryska soldaters uniformer fläckats av främmande blod. Men minst lika viktigt som det de stridande förbanden gör, är den dolda verksamhet ryska agenter bedrivit i form av spionage och underrättelsetjänst. Att KGB och GRU funnits på plats på Kuba och i Nord-Korea är kanske ingen överraskning men hur många känner till att den ryska Generalstabens underrättelsetjänst GRU sedan 1950-talet drivit en särskild avlyssningsstation i Burmas huvudstad Rangoon? Sovjetunionens, och sedan Rysslands, underrättelseverksamhet har varit och är även nu, en gigantisk apparat som i vissa avseenden till och med överglänser de amerikanska konkurrenterna och resten av världen.

Center S-2

Ett synnerligen aktuellt land som Kreml haft flera viktiga underrättelsestationer i är Syrien. Efter att först satsat några år på den nybildade staten Israel sadlade Stalin om och beslöt att istället satsa sina resurser på araberna, särskilt då på Egypten, Libyen, Syrien och Irak som de fyra spjutspetsarna. Redan i mitten av 1950-talet skickades mängder av vapen till främst Egypten och Irak. Tack vare det sovjetiska stödet ansåg sig arabländerna vara så pass starka att man vågade ge sig på Israel. Vanligtvis tog det dock inte så lång tid innan man insåg sitt misstag.

Basen, 02

Ett av de arabiska betalningsmedlen var att ge ryssarna åtkomst till lämpliga områden för att bedriva underrättelseverksamhet. Sin vana trogen byggde Moskva ett stort antal stationer där de kunde sitt spaningsarbete mot omvärlden. Under andra halvan av 1990-talet byggde Ryssland bland annat minst tre signalspaningsanläggningar i närheten av den syriska gränsen mot Israel, inte så många kilometer från de av israelerna ockuperade Golanhöjderna. I Nawa, Jaba och al-Harra installerade man sig för att spana på Israels krigsmakt, särskilt deras flygvapen i Israels norra militärdistrikt. Två av stationerna kallades Tsentr S och Tsentr S-2. Beteckningen för den tredje stationen är än så länge okänd. De tre stationerna var sammanlänkade med några andra anläggningar längre söder ut i Syrien och från de tre stationerna vid Golan utgick kommunikationslänkar norrut till andra spaningscentra, två i Libanon för att slutligen avslutas på de östra delarna av Cypern, troligtvis i eller i närheten av Famagusta.

Objects and sources of the Israeli Air Force, Northern Military District (A)

Tsentr S-2 han åtminstone fira sitt 15-årsjubileum men strax därefter fick man påhälsning av de Fria Syriska Styrkorna och var hastigt tvungna att ge sig av. Hade man haft mer tid på sig hade man säkert städat undan de kartor och fotografier som nu har fotograferats på de tidigare ryska stationsväggarna.

Avslutningsvis måste jag ställa en intressant fråga som kanske kan bli besvarad inom det närmsta halvåret eller året: Med tanke på de tre viktiga och kraftfulla anläggningar GRU byggde för att kunna bedriva avlyssning av Israel och det israeliska flygvapnet, undrar man naturligtvis var anläggningarna kan finnas som skulle avlyssna Turkiet, de amerikanska och kurdiska styrkorna i Irak samt den stora grannen i söder, Saudiarabien? Skulle någon av er som läser detta ramla över någon information om dessa stationer vore jag oerhört glad att få en påstötning så fort som möjligt.