Putin satsade fel ännu en gång

Trots alla de miljarder som Kreml satsar för att försöka påverka oss och styra oss dit man vill, misslyckas man från tid till annan för att de inte förstår hur vi tänker och hur våra samhällen fungerar. När man själv lever i ett oerhört annorlunda samhälle och har liten insikt i hur världen omkring fungerar, är det lätt att göra monumentala blunders.

https://euvsdisinfo.eu/figure-of-the-week-20/#

1939 hade en annan diktator fått för sig att han skulle domptera omvärlden. Hitler roffade åt sig Saar, Rhenlandet och Österrike. Sedan stal han Sudet och därefter resten av Tjeckoslovakien för att en vecka efteråt ta hand om Memelland. Sex gånger fungerade tricket men när han invaderade Polen gick det åt fanders. Då hade han gått över en linje som absolut inte fick passeras och angreppet på Polen blev början på Andra Världskriget.

På liknande sätt har Vladimir Putin lyckats finta och lura oss i väst för att sedan råka illa ut då han passerat osynliga gränser som han inte lyckades se. Det allra tydligaste och värsta exemplet (fram till nu vill säga) är invasionen av Ukraina och ockupationen och annekteringen av Krimhalvön. 2008 invaderade Ryssland Georgien efter att man provocerat och lurat ledningen den politiska ledningen i Georgien. Efter att ha orsakat georgierna ganska svåra förluster ockuperade ryssarna Abchasien och Syd-Ossetien. Och västländerna sa ”Fy skäms” men gjorde inte särskilt mycket mer. När Putin skulle köra sitt da capo mot Ukraina tog det hus i helvete bland västländerna och Ryssland drabbades av allvarliga ekonomiska och politiska sanktioner. Det var nog inte något som Putin förväntat sig.

2006 tog två utsända mördare från Moskva och förgiftade den avhoppade FSB-översten Aleksandr Litvinenko, som dömts till döden vid en hemlig rättegången i en militärdomstol. Han förgiftades av ett synnerligen ovanligt och svårframställt gift som heter Polonium-210. Det är svagt radioaktivt men är ett mycket kraftigt gift. Syftet får antas vara, att trots att Moskva som vanligt förnekade all inblandning i mordet, så skulle varenda avhoppare från någon av Rysslands underrättelsetjänster, veta vem som stod bakom det avskyvärda mordet. Det tog nämligen över tre veckor av ofantliga plågor innan Litvinenko äntligen avled. Moskvas giftmord framkallade inte några särskilt allvarliga protester från västländerna.

När nu Putin återigen skulle gör om sitt giftmordstrick gick det fullständigt åt fanders. Försöket att giftmörda Sergej Skripal för cirka en månad sedan har drabbat Kreml med en oerhörd kraft vilket bland annat kan ses i de desperata och disparata lögner och bortförklaringar som nu väller ut från Moskva. Desinformationsförsökens antal och låga nivå, till exempel att påstå att Sverige möjligen skulle kunna stå bakom mordförsöket, visar att man i Kreml inte riktigt vet hur man ska hantera situationen. Man är både förvirrad och förtvivlad över den situation man hamnat i och har inte någon riktig aning hur man ska försöka lösa den uppkomna situationen. På många sätt är Storbritanniens och den övriga västvärldens mycket hårda reaktion en katastrof för Vladimir Putin och hans tjekister. Än en gång har den ryska ledningen misslyckats att förstå och förutse hur väst skulle reagera.

Kreml låter nu en mängd ryska företrädare och statskontrollerade medier fylla etern med än den ena, än den andra teorin. När man får mothugg kastar man ur sig att det bara var en teori eller något man hört i debatten. Här är några av de värsta försöken att bland bort korten som ryssarna än så länge har spritt:

Britterna stod bakom attentatet för att få en anledning att bojkotta fotbolls-VM i sommar
Attentatet är ett utslag av russofobi i förhoppningen att skada det ryska folket i största allmänhet
Det rör sig om en drogöverdos som sedan har maskerats som ett attentat
Rysslands permanenta representant i OSCE påstod att de antagligen var Sverige, Tjeckien eller något av de baltiska länderna som stod bakom mordförsöket.
Rysk TV har vid flera tillfällen hävdat att Ukraina står bakom attentatet
Skripals svärmor har utpekats som den skyldiga
Storbritanniens premiärminister påstås själv ligga bakom mordförsöket eftersom hon är nära vän till den nye CIA-chefen
Det var ett misslyckat självmordsförsök
Det är en brittisk ”false-flag-operation” i syfte att förstöra Rysslands internationella förtroende USA utpekas av ryssarna för att utnyttja attentatet för att försöka få världen i gungning i största allmänhet

För dig som gärna vill läsa mer om lögnerna runt Skripal:
https://euvsdisinfo.eu/behind-the-smokescreen-who-are-the-actors-spreading-disinformation-on-ex-spy-poisoning/
https://euvsdisinfo.eu/skripal-and-the-disinformation-swamp/
https://euvsdisinfo.eu/salisbury-poisoning-on-russian-tv-confuse-undermine-and-ridicule/
https://euvsdisinfo.eu/defensive-disinformation-as-decoy-flare-skripal-and-flight-mh17/
https://www.gov.uk/government/speeches/pm-commons-statement-on-salisbury-incident-12-march-2018
http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2018/03/19/statement-by-the-foreign-affairs-council-on-the-salisbury-attack/
Visa på Medium.com

Läs mer och följ med om Rysslands aktiva åtgärder och desinformation:
https://euvsdisinfo.eu/

https://www.facebook.com/EUvsDisinfo/
https://euvsdisinfo.eu/disinfo-review/
http://www.stratcomcoe.org/
http://www.cepa.org/
Visa på Medium.com

Annonser

Otäckt förgiftningsförsök av Putin

Så äntligen har polis och underrättelsetjänst i Storbritannien kunnat få ihop de flesta och största bitarna av pusslet med giftattentatet mot den forne GRU-officeren Sergej Skripal – ett attentat som också kom att drabba hans dotter Julia och ytterligare minst 18 personer i Salisbury både poliser och andra oskyldiga. Brittiska forskare och poliser har fått fram otvetydiga bevis på att det rör sig om ett sovjetiskt och ryskt kemiskt vapen som utnyttjats. Att användandet dessutom fått en så pass kraftig effekt beror också på att motgift knappast är något som finns greppbart i fredstid. Vi ska dock vara glada att de brittiska myndigheterna hade en avsevärt bättre beredskap än när Aleksandr Litvinenko mördades av Putin 2006.

<a href="http://www.bbc.com/news/uk-43381880/

Kreml har en nästan hundraårig pervers tradition med giftmord mot oliktänkande inom och utanför landets gränser samt avhoppare som av olika anledningar valt att lämna Moskvas förtryck. Någonstans hade man väl hyst förhoppningar och den ryska ledningen skulle kunna uppträda civiliserat men dessa förhoppningar kommer på skam gång på gång. Man mördar folk utomlands, hotar omvärlden med kärnvapen, lägger sig både svensk politik och andra länders inte minst valet i USA 2016, kränker oss med stridsflygplan och ubåtar och invaderar sina grannar. Dagens Ryssland påminner allt för mycket om Hitler-Tyskland. Samma nonchalans mot omvärlden och allt man gör är baserat på våld och hot om våld. Man kan inte annat än tycka synd om det ryska folket som har en sådan bandit till ledare.

Det kemiska vapnet, Novitjok, som britterna är övertygade om ska ha använts vid attentatet, började tas fram på 1970-talet av den sovjetiska krigsmakten. Man ville ta fram nya kemiska vapen som Nato inte hade något möjlighet att känna igen eller hade någon möjlighet att stoppa. De olika slags skyddsdräkter som Nato då hade skulle inte kunna skydda soldaterna. Enligt de sovjetiska kriterierna för de nya kemvapnen skulle de inte finnas med på den dåvarande listan över kemiska komponenter och avslutningsvis ville man att de skulle vara säkrare att använda. Detta till trots tog det endast några dagar för brittiska experter att hitta rätt. Det var nog en missräkning för beslutsfattarna i Kreml. De vanligaste versionerna av giftet är Novitjok-5 och Novitjok-7. Det kemiska vapnet är ett binärt vapen dvs det består av två komponenter som enskilt är ofarliga men mixade blir till ett ämne som är extremt giftigt och farligt. Med tanke på att Novitjok är ett pulver kan man mycket väl tänka sig att man i samband med mixandet och spridandet fått en sådan omfattande spridning att både Sergej Skripal, hans dotter Julia och ytterligare 18 personer blivit påverkande av det kemiska vapnet och därför var tvungna att uppsöka sjukhus. Enligt uppgift ska Novitjok vara fem till åtta gånger så kraftigt jämfört med den ökända gasen VX.

Novitjok har framställts på flera ställen i Sovjetunionen bl.a. på ”Scientific Research Institute for Organic Chemistry and Technology” som ligger i närheten av Moskva. Institutet öppnade redan 1924 och tjänstgjorde under lång tid som så kallad sjaraga (шарага, eller sjaraska) som tillhörde GULAG-systemet, ”First Military Chemical Sharaga, Zavod nr 1”. Instituten som var sjaraga var slutna forskningsinstitut där forskarna var Stalins fångar. Istället för att slöa bort deras förmågor i gruvor och arbetsläger fick de möjlighet att forska. Flera av de mest kända instituten som tog fram Sovjets kända stridsflygplan var i de flesta fall sjaraga bl.a. Tupolev. Många av experimenten som utfördes när det gäller kemiska vapen skedde mot fångar i det sovjetiska fängelsesystemet.

Ända sedan 1918 har den ryska säkerhets- och underrättelsetjänsten haft ett eget giftlaboratorium. Att man satsat så mycket på gifter som vapen i nästan 100 år är illavarslande också för framtiden. De senaste 20 åren uppvisar ett stort antal mystiska döds-och förgiftningsfall bland exempelvis Putins politiska kritiker och de man beskriver som den ryska statens fiender. De allra flesta offren har funnits inne i Ryssland men några av dem har återfunnits i det ryska exilen i Storbritannien med Aleksandr Litvinenko som det främsta exemplet. Han blev endast 44 år gammal och dog efter en tre veckor lång kamp mot döden. Under åren har det kommit ut en hel del information om Tjekans hemliga laboratorium. Det absolut bästa källan som jag gärna rekommenderar är boken ”Giftlaboratoriet. Från Lenin till Putin – 90 år av politiska mord” skriven av den förre sovjetiske statsåklagaren Arkadij Vaksberg. Han var en otroligt kompetent undersökare också under åren i exil i Paris. Boken gavs ut av Norstedts 2008, ISBN 978-91-1-301798-3. Det är en bok som bör läsas av varje individ som är intresserad av Ryssland.

1993 skrev Ryssland på ”Chemical Weapons Convention” och ratifierade det 1997. Då deklarerade att man då hade ett lager på 40.000 ton kemiska vapen bl.a. Sarin, Soman och VX. Den 27 september 2017 deklarerade Ryssland att samtliga kemiska vapen hade förstörts. Uppenbarligen ljög man. Man kan också påminna sig att i början av 1990-talet erhöll Ryssland stora summor pengar från väst för att de snabbt skulle kunna bygga upp fabriker som skulle förstöra lagren av kemiska vapen. 1992 avslöjade två ledande ryska kemister i veckotidningen Moskovskije Novosti att en stor del av dessa pengar istället användes för att bygga en ny anläggning för tillverkning av nya ryska kemiska vapen. Kanske några burkar Novitjok fanns med i den nya fabrikens tillverkningsprogram?

Läs gärna också följande artikel från BBC, http://www.bbc.com/news/world-43380378, där man diskuterar vilka åtgärder Storbritannien skulle kunna vidta i syfte att straffa Putin, Kreml och Ryssland för deras vidriga övergrepp.

Vart är Ryssland är på väg under Putin

The Atlantic publicerar här en mycket intressant och djuplodande artikel om var Ryssland är på väg under Vladimir Putin – https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2018/01/putins-game/546548/. Inte en artikel man läser under kafferasten utan ett antal många gånger spännande betraktelser över vad som skett och vad som är på väg att ske.

Man länkar bland annat till en riktigt bra Youtube-film om det ryska IT-angreppet mot den amerikanska presidentkampanjen 2016. Ryskfödda Julia Ioffe som skrivit artikeln har också varit med och gjort filmen ”How Russia Hacked America – And Why It Will Happen Again” som man finner på https://www.theatlantic.com/video/index/547940/how-russia-hacked-america/ är cirka 3,5 minuter lång och kan också nås direkt på länken https://www.youtube.com/watch?v=GYIgmua-J7o

Som en slags pendang till denna berättelse är berättelsen om den förre KGB- och FSB-officeren Viktor Minin en spännande aha-upplevelse. Minin var 2011 med om att med hjälp av FSB, skapa föreningen ”Association of Chief Information Security Officers”, med den ryska förkortningen ARSIB. Nu är han i farten med att hjälpa till att skapa en ny generation hackers i Ryssland. På skolor runt om i landet hjälper han till att arrangera nya ”Capture the Flag”-tävlingar för att stimulera ryska ungdomar att ägna sig IT-relaterade tävlingar. Jag ska passa på att säga att dessa ”Capture the Flag”-tävlingar skiljer sig helt från den traditionella varianten då man utomhus försöker sno åt sig motståndarnas flagga.

The Atlantics artikel ”What Putin Really Wants” tar också upp skandalen med Panamapappren som ”The International Consortium of Investigative Journalists” presenterade och där många ryska namn dök upp. ICIJ har gjort det lite lättare genom att samla informationen under ett par länkar: https://www.icij.org/tags/russia/ och https://offshoreleaks.icij.org/search?cat=4&q=Russia m.fl. Med tanke på hur uruselt den ryska ekonomin går förvånar det något att se hur många nyrika ryssar som dyker upp.

Julia Ioffe är en spännande journalist att följa och vill ni läsa vad hon skrivit tidigare finns hennes artiklar samlade under länken https://www.theatlantic.com/author/julia-ioffe/

Omfattande ryska ”Aktiva åtgärder” i USA

I dagarna avslöjas bland annat i USA hur omfattande Rysslands ”Aktiva åtgärder” många gånger är. Från Center for European Policy Analysis (CEPA) kommer är oerhört välgenomtänkt listning över de viktigaste arbetsmetoderna som Kreml nyttjar i sina försök att påverka oss i väst (http://cepa.org/EuropesEdge/The-Kremlins-20-toxic-tactics). Alldeles för många gånger hakar politiker, journalister och även forskare upp sig på enstaka händelser eller enstaka arbetsmetoder: Desinformation, Propaganda, ”Agents of influence” eller något som de inte känner till sedan tidigare. Men bara för att det är något som känns nytt för den enskilde betraktaren betyder faktiskt inte att det också verkligen är en nyhet!

När det finns ett utmärkt verktyg som exempelvis Google skulle man ju kunna tänka sig att man kollar om det ägt rum tidigare eller är en metod som nyttjats längre tillbaka i tiden. Bara för att en länk befinner sig på Googles första sida betyder det ju inte att det är något som skett de senaste dagarna. Ännu bättre är att nästa gång man upptäcker att Putin et consortes håller på med något fuffens så tar man en titt på den utmärkta listan över 20 arbetsmetoder som Edward Lucas ställt samman. Sedan kan man alltid diskutera om alla metoder går in under begreppet ”political warfare” eller inte. Dessvärre finns det också ämnen som borde ha funnits med, i alla fall om man gjort en lista på 30 punkter. Aktiva åtgärder omfattar så mycket mer än enbart ”political warfare”. Militärövningar är en viktig punkt, vare sig Moskva ljuger om deltagarantalet eller ej. Diplomati är en annan metod som dessutom kan innehålla påtryckningar eller överenskommelser som inte blir kända för den stora massan. Hot om militära åtgärder eller handelskrig är en annan viktig punkt. Hur många gånger har inte olika experter i Moskva eller ryssarnas ambassadör Viktor Tatarintsev dykt upp och hotar med kärnvapen och andra åtgärder.

Något som tidigare inte varit på tapeten men som är av stor vikt är att köpa sig inflytande. Igår avslöjades det i CNN att ryskbetalda Facebook-annonser och rysskontrollerade konton kunnat påverka 126 miljoner amerikaner under presidentvalskampanjen 2016 (http://money.cnn.com/2017/10/30/media/russia-facebook-126-million-users/index.html). Faktum är att Facebook, Google, Instagram och Twitter erhöll flera miljoner dollar i annonsintäkter från öppna och dolda ryska konton. En stor del av betalningarna kom från samma organisation som ligger bakom den famösa ”Trollfabriken” i St Petersburg – Internet Research Agency.

Vi måste frigöra oss från den ena eller andra arbetsmetoden och istället för att koncentrera oss på hela orkestern av möjligtvis ett hundratal olika metoder att påverka oss. Kreml använder både öppna och dolda metoder. Legala och illegala arbetssätt. Stort som litet. Bara för att man köper annonser för flera miljoner kronor hindrar det inte att några enstaka insändare i pressen, författade av inflytelseagenter, också dyker upp. Ingen arbetsmetod diskvalificerar en annan. Istället för att se dem en och en bör vi betrakta dem allihop på en gång. Då är det dessutom mycket svårare att se vem som agerar och vad som får effekt.

Spar gärna Edward Lucas lista och studera artikeln i CNN. De är bägge viktiga steg på vägen att lära sig hur Putins Ryssland försöker driva oss in i den ryskkontrollerade fållan.

Pengatvätt och rysk underrättelsetjänst

I tider då personer med skygglappar får för sig att Kremls aktiva åtgärder antingen inte förekommer eller i alla fall inte har någon verkan är det alltid välgörande att läsa Patrik Oksanens genomreserchade och djuplodande artiklar. Han avslöjar ett omfattande nätverk av personer som direkt eller indirekt springer i Kremls ledband och publicerar information som på olika sätt gagnar den ryska saken.

http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/oksanen-nya-tiders-kopplingar-till-pengatvatt-och-rysk-underrattelsetjanst

Det har alltid förvånat mig att det är så pass vanligt att man från Moskvas sida samarbetar med högerextremister och nynazister. Det kanske ligger i linje med det samarbete man startade på 1920- och 1930-talen och på de sätt man utnyttjade frågor som förföljelser av de svarta i USA och judar i Västtyskland. Det var frågor som ökade splittringen i det västerländska samhället och på så sätt gagnade det Kreml.

Världens kommunister har alltid strävat efter ett samhällsklimat där vitt ställs mot svart, där vänster ställs mot höger. Den småborgerliga, ofta pacifistiska, mitten skulle alltid utraderas! Det lyckades de med i Spanien på 1930-talet och i Vietnam på 1960-talet. De krafter som stöder demokrati, fred, besinning, diskussion ska aldrig ha en chans att finna några alternativ – endast den odemokratiska och fascistiska högern samt den odemokratiska och kommunistiska vänstern ska finnas kvar. Det är inte konstigt att Kreml stöder högerextrema och nazistiska organisationer i Europa och naturligtvis också i Sverige.

Patrik Oksanens artikel visar på metoder som vi ska hålla ögonen på och naturligtvis också personer och organisationer som vi ska vara på vår vakt mot. Det räcker inte att bara skaffa sig kunskap och gilla artiklar på Facebook – vi måste själva aktivera oss åtminstone så pass mycket att vi hjälper dem som kartlägger Putins vänner till höger och vänster. ”Kunskap är makt!”, men den hjälper inte mycket om den stannar hos den enskilde upptäckaren. Så se till att sprida den information du sitter på – se till att den sprids till oss alla!

Civilkurage

Det senaste åren har jag stött på flera otrevliga fall med bristande civilkurage som fått mig att undra varför vissa personer tycker sig ha rätt att uppta en viss arbetsplats i den svenska samhällsapparaten. Ingen kan väl annat att hålla med om att är man tjänsteman i det svenska samhället så ska man följa de bestämmelser och lagar som definierar det arbete man ska utföra. Eller är det någon däremot?

Att en anställd gör ett undermåligt jobb kan ju bero på en rad olika omständigheter. Det kan handla om dålig utbildning, undermålig handledning, bristande tillgång till gällande lagar och regler, felaktig information från överordnade etc. Detta är dock ingen ursäkt men det kan ju vara en anledning och en korrekt beskrivning av orsaken. Självklart måste man ändå göra sitt bästa att skaffa sig den korrekta information man behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Om man i myndighetens bibliotek och i dess intranät saknar gällande bestämmelser och närmaste chefen är frånvarande, så kan man självklart inte strunta i att skaffa sig svar, fatta myndighetsbeslut lite som man tycker eller gissa vilket svar som är lämpligt. Eller hur?

De fall som jag fått kännedom om är dock inte av detta slag. De är så mycket värre. Det handlar om att svenska handläggare bryter mot lagen och gällande bestämmelser för att de oroar sig för kritik och för att bli utsatta för saker som skulle kunna skada deras karriärer. Jag tycker sådant är motbjudande. Det skulle ju vid enstaka tillfällen kunna finnas någon slags ”greater good” i ett fall som medför att en individ skulle kunna bryta mot bestämmelserna. Detta skulle jag i så fall kunna förstå och till och med kunna känna stor sympati för.

Men att bryta mot lagen för att gå en främmande makt tillhanda är oerhört upprörande. Vare sig man duckar för kritik från ett lands ambassad eller bryter mot bestämmelserna för att någon på UD har synpunkter, befinner man sig på en krokig väg som leder bort från frihet, fred och nationellt oberoende. Det är en väg som steg för steg leder oss närmare ofrihet och förtryck. Även om varje steg är ett litet steg så går de åt fel håll!

Det är viktigt att alla de som ser exempel på att främmande makter på olika sätt lägger sig i svensk myndighetsutövning ingriper. Man kan protestera till handläggarna, man kan anmäla till adekvata myndigheter, man kan anonymt eller öppet tipsa media, eller så kan man själv publicera information på Internet. Men man får inte vända bort blicken, resa sig och gå därifrån. Man måste ta sitt medborgerliga ansvar.

Jag anser att alla som jobbar för Sverige ska tänka på vad de gör och vilka konsekvenser deras arbete och beslut får. Det är inte bara lagar och regler man ska tänka på – man måste också ha en insikt i vad målet med arbetet är. Att bygga samhället, göra det bättre för landet och alla oss som bor här. Och naturligtvis inkluderar detta alla som vi välkomnat hit. Att då hjälpa en främmande makt eller deras påhejare – det är att svika!

”Världen är en farlig plats. Inte på grund av alla farliga människor i den, utan på grund av alla som inte gör något åt det.”
– Albert Einstein

Desinformationen måste bemötas

Lördagens DN innehöll flera intressant artiklar om desinformation. Förutom artikeln ”Säg nej till pengarna” (http://www.dn.se/arkiv/nyheter/sag-nej-till-pengarna-sa-faller-fejksajterna/) hittade man en artikel i lördagsbilagan om hur hundratals personer i Makedonien producerar fejknyheter samt Niklas Orrenius utmärkta”Malmös problem behöver inte köras genom ett antimuslimskt bizarro-filter” (http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-malmos-problem-behover-inte-koras-genom-ett-antimuslimskt-bizarro-filter/). Massor av intressanta idéer om hur desinformationen produceras och sprids. För självklart handlar inte alla desinformation om Ryssland och Vladimir Putin.

Det faller ett tungt ansvar på företag som Google, Facebook och många andra. Om de inte reagerar på ett sunt och vettigt vis kommer de bara att binda ris åt egen rygg. Företag som inte är politiskt och socialt medvetna är synnerligen dåliga representanter för kapitalismen. Lenins gamla talesätt om att ”kapitalisten kommer själv sälja repet som han kommer att hängas med” är tyvärr fortfarande allt för sant. Alla företag måste förstå att medverka i försvaret av det öppna och fria samhället.

Men även myndigheter och kommuner måste dra sina strån till stacken. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har e synnerligen viktig roll att spela i skyddet mot rysk desinformation. Redan hösten 2015 skapades en ny avdelning på myndigheten som har till uppgift att kontra Rysslands informationskrigföring även om de har besynnerligt svårt att ta ”Ryssland” i sin mun utan hymlar och pratar om ”främmande makt”. Är vi tillbaka på 1980-talet? Lite värre är att de inte kan stava till ordet ”desinformation”!!! Söker man på detta ord får man endast 40 träffar som mest handlar om farliga transporter. Däremot ger ”dessinformation” 1.946 träffar? Inte undra på att ingen tror MSB gör något på området.

Nu ser det emellertid ut som om MSB har trampat på gasen. För en vecka sedan släppte man ett hemligt PM om hur man ska försöka skydda valen 2018. De har en lista på 13 punkter (varav tre är hemliga) som ska genomföras av två hemliga projektgrupper. Myndigheten kommer att samverka och samarbeta med ett antal myndigheter som dock också hemlighålls. Man får väl hoppas att Säpo är en av dem. Rimligtvis bör man ha goda kunskaper om hur Rysslands underrättelsetjänster arbetar.

Det finns dock en hel del goda idéer om vad som bör göras. MSB tänker uppenbarligen löpande bevaka den desinformation som släpps ut och dessutom bemöta den vilken åtminstone ger mig hopp inför framtiden. Låt os bara hoppas att denna verksamhet kommer att vara igång 24×365 dvs dygnet runt årets samtliga dagar. Det behövs nämligen. Så fort man ser felaktig eller lögnaktig information som kan tänkas vara ägnad att skada det svenska samhället eller förvränga bilden för svenska folket, borde MSB agera genom att ta reda på vem som sprider budskapet initialt, vilka de följande leden är, vad man anser vara korrekt information samt lämna namn och telefonnummer till personer som kan kommentera den påstådda nyheten. Så fort detta är färdigt ska man sprida en bulletin till media och ledande politiker. Sedan får de betrakta MSBs information som vilken annan information som helst som kommer från en nyhetsbyrå – take it or leave it.

Därutöver bör Säkerhetspolisen och MSB ta fram skriftlig information och utbildning som riktar sig till media och till landets politiker. Genom att erbjuda dem kunskap om hur Ryssland och vissa terroristorganisationer jobbar, kan vi förhoppningsvis få fler politiker och journalister som kan se igenom den väv av desinformation som emanerar främst från olika delar av Internet. Tycker landets journalister att det är för magstarkt med kurser arrangerade av de svenska myndigheterna får väl arbetsgivarna i media-Sverige ta tjuren vid hornen och se till att deras anställda fr tillgång till motsvarande utbildningar. Jag kan ju inte tänka mig annat än att landets medier vill vara så fria från desinformation och lögner som möjligt!

En av Sveriges största svagheter

Inför en möjlig militär konflikt med Ryssland är det inte särskilt svårt att upptäcka ett antal faktorer som idag minskar våra chanser att ta oss ur en sådan konflikt på ett sätt som minimerar landets personförluster och ökar Sveriges möjligheter att ta sig ur konflikten utan att vårt land blir allt för förstört. Dessa faktorer handlar inte bara om det militära försvaret utan också civilförsvaret, massmedia, kunskaper hos befolkningen i allmänhet och särskilt hos vissa yrkeskategorier och mycket annat. Det handlar också om både stort och smått där vissa av faktorerna kräver samhällets samlade engagemang och centrala direktiv medan många andra handlar om den enskilde individens kunskaper och handlingsförmåga både innan och under en konflikt.

den-ryska-bjornen-anfaller

Efter att ha sysslar med olika säkerhetsrelaterade frågor ända sedan ungdomen i slutet av 1960-talet har det flugit många tankar förbi som förenats med gjorda erfarenheter. Trots allt har jag sysslat med frågor och arbetsuppgifter som det varit få andra förunnat. När det gäller frågeställningar har jag en ovanlig insikt i det ryska samhället, särskilt deras underrättelseverksamhet och vad som kallas ”aktiva åtgärder” (активные мероприятия). Detta kan enklast beskrivas som en mix av vit och svart propaganda blandat med användandet av inflytande-agenter och andra öppna och dolda metoder för att påverka ett lands förda utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. De senaste åren har debatten i mångt och mycket handlar om desinformation och propaganda men Kremls verktygslåda är så oerhört mycket mer omfattande och väl testad under betydligt mer än ett hundra år av aktiviteter (jodå man började långt innan maktövertagandet 1917).

Efter 1991 har jag ovanpå mina Rysslandskunskaper under 25 år erhållit synnerligen gedigna kunskaper i IT- och informationssäkerhet och fått förmånen att studera hur detta inte fungerar i praktiken, vilket tyvärr är det vanligaste förhållandet.

Efter att för några dagar sedan ha sett hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) dels drabbats av en våldsam attack riktad mot ett amerikansk företag, dels misslyckats med att förklara sina grova misslyckanden i media, har jag blivit allt mer övertygad om att Sveriges största akilleshäl ligger i brytpunkten mellan ett militärt försvar och ett försvar mot cyberattacker där Sverige också kommer att utsättas för rika doser av ryska aktiva åtgärder. Här ligger den allra största risken för att Ryssland skulle kunna lyckas i eventuella ambitioner att angripa Sverige, eller mer troligt, anfalla en specifik del av Sverige, nämligen Gotland.

Jag har sedan en tid tillbaka skrivit på ett scenario om hur ett ryskt angrepp på Gotland skulle kunna gå till baserat på mina specifika kunskaper och erfarenheter. De andra försök jag sett fram till dags dato har varit några första försök till scenarier men som tyvärr saknar väsentliga delar. Det kan ju bero på att man endast valt att endast beskriva vissa militära delar av vad som rimligen borde ha varit en större och mer realistisk beskrivning. Jag vill dock understryka att scenarierna inte är direkt felaktiga i sina beskrivningar, endast att de inte har en tillräcklig bredd.

red-army-black-baron

Det jag ämnar inkludera i mitt scenario rör bland annat IT-sidan, möjliga ABC-angrepp, aktiva åtgärder, illegalisternas roll och en del annat. Jag är säker på att många läsare både har kunskaper om dessa fält och en vilja att hjälpa till att beskriva ett sådant utökat scenario rörande Gotland. Så fatta gärna pennan eller knacka på tangentbordet. Jag välkomnar mail på adressen joakim.von_braun@bredband.net. Jag anser att ju fler kockar man är, desto bättre blir soppan! Med bättre kunskap finns det är större chans att Sveriges resurser används rätt under den tid som står till buds, hur lång den nu kan tänkas vara. Min förhoppning är att detta scenario ska kunna publiceras innan eller strax efter årsskiftet.

75 år av lögner

Idag kan vi se tillbaka på 75 år av lögner från Moskvas sida runt Molotov-Ribbentropp-pakten och det som den politiska ledningen i Sovjet och Ryssland kallat ”Det Stora Fosterländska Kriget” som enligt den ryska tolkningen pågick den 22 juni 1941 till den 9 maj 1945. De sovjetiska soldater som deltagit, blött och dött i operationerna mot bl.a. Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen räknades uppenbarligen inte.

http://www.glasnost.se/2016/selektivt-minne-i-moskva/

När nu Putin lägger upp sin tvättade version av historien vägrar han erkänna Sovjetunionens skuld till att Hitler-Tyskland lyckades rusta upp och lägga under sig land efter land. Faktum är ju att när Tyskland angrepp Sovjet rullade fortfarande mängder med sovjetiska järnvägsvagnar över den sovjetisk-tyska gränsen med strategiska råvaror som var nödvändiga för Tysklands upprustning. Tyska pansarofficerare och flygare hade lärts upp på sovjetiska militära skolor och i ryska fabriker och på ryska varv hade man byggt mängder av det krigsmateriel som Hitler kom att använda först mot Österrike och Tjeckoslovakien innan kriget och mot Polen, Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna och Frankrike efter utbrottet. Till och med NKVD hjälpte till att stötta nazi-regimen, då de överlämnade flera hundra tyska kommunister som flytt till Sovjet, till Gestapo. I samband med det tyska överfallet på Norge hade Stalin upplåtit en hemlig ubåtsbas på sovjetiskt territorium för att säkerställa ockupationen av Narvik.

Molotov-Ribbentroppakten skrivs under den 23 augusti 1939

Som Kalle Kniivilä påpekar sätter Vladimir Putin likamedstecken mellan Sovjetunionen och Ryssland. Det därför spionorganisationerna SVR, FSB och GRU kunnat fira 95-årsjubileum trots att staten Ryssland bara är 25 år gammal. Att man Moskva hyllar FSB varje år är som om man i Tyskland skulle hylla SS och Gestapo. FSB är en brottslig organisation som ansvarat för fängslandet, torterandet och mördandet av många tiotals miljoner människor, däribland hundratals svenskar. Mest känd torde ju Raoul Wallenberg vara, mördad med hjälp av en injektion av giftet curare den 17/7 1947, men det finns många hundra andra som dött i tysthet, okända här hemma i Sverige.

Oavsett vad för ord som kommer ur munnen på Putin kan vi alltid vara säker på en sak: han ljuger! Han är lika sanningsenlig som Stalin och Hitler. Ska vi kunna leva jämsides det militärt aggressiva Ryssland måste vi lära oss att inte bedöma Ryssland efter vad de säger utan av vad de gör.

Ryssland försöker sabotera Sveriges plats i säkerhetsrådet

Den senaste månaden har Ryssland utökat sin desinformationskampanj riktad mot Sverige. Med tanke på valet av politiska ämnen är det inte svårt att se målet med de ryska informationsattackerna – att förhindra att Sverige tar plats i FNs Säkerhetsråd.

Falskt brev till Margot Wallström
För ett par veckor sedan publicerades en falskt brev på internet som påstods komma från terroristorganisationen IS och deras ”first female assault battalion”. Om det inte rörde så allvarliga saker skulle brevet kunna vara riktigt roligt med sin medvetet skröpliga engelska och sin ton av låtsad systerskap som ska leda till att Sverige skulle skicka vapen och ammunition för att stötta kampen mot diktatorn al-Assads ”aggression”.

Det förfalskade brevet dök först upp i Sverige där en privatperson la upp det på internet och snart därefter dök ett antal artiklar upp i Ryssland där Sverige och Margot Wallström fick sina fiskar varma. Man skriver bland annat att ”IS väntar på hjälp från Sverige” och en bild på ett antal maskerade IS-terrorister.

Detta är dock inte den första ryska förfalskningen på senare år. Bland annat har flera brev publicerats som om det vore äkta vara. En av de som drabbats är försvarsminister Peter Hultqvist som i januari 2015 påstods ha stöttat ett försök att sälja svenska vapen till Ukraina. Brevet var fullständigt falskt och det påstådda försöket har aldrig ägt rum. Denna typ av förfalskningar följer exakt samma mönster som de sovjetiska förfalskningar som KGB spred på 1970- och 1980-talen.

Lögner om att Sverige kunde ha stoppat terroristerna i Frankrike och Belgien
En annan falsk nyhet som Putins hantlangare uppfunnit är att Säpo skulle ha vägrat lämna ut information om terroristen Belkaida som tidigare bodde i Sverige. I Ryssland påstår man att Säkerhetspolisen skulle ha vägrat gripa Belkaida efter uppmaningar från den franska och belgiska polisen trots att det är känt att han sedan länge lämnat Sverige. Det påstås också att Sverige inte vill lämna ut information om den oskyldige man som greps i november 2015, att fallet fortfarande väcker ”förundran” i Ryssland och statsministern personligen skulle ha lagt locket på efter tre dagar.

Flyktingkrisen
Europas problem med flyktingar från Syrien och andra länder i främst Mellanöstern är till delar skapad av Ryssland som genom sina intensiva bombningar med bland annat splitterbomber riktade mot flyktingläger och sjukhus (och inte mot terroristgruppen IS). Nu försöker Moskva utnyttja denna kris och problemet med att terroristerna nu flyttat delar av sin verksamhet till Europa genom att sprida lögner och desinformation mot europeiska politiker och våra länders säkerhetstjänster.

Samtidigt som lögnerna sprids agerar Europas högerextremister som betalda lakejer på uppdrag av Moskva. Till delar tycks bidragen skickas förhållandevis öppet men det är också högst troligt att Kreml jobbar med samma metoder som förr då KGB i hemlighet sammanträffade med sina inflytandeagenter och smusslade över pengar till Moskvavänliga kommunistpartier och olika frontorganisationer. Metoderna är desamma – det är bara mottagarna som ändrats!