Fredliga Ryssland ljuger och skrämmer

För bara någon vecka sedan firade man i norska Finnmark att det var 75 år sedan Sovjetunionen sedan Röd Armén befriade och ockuperade norra Norge. I det officiella firandet finns endast befrielsedelen med och man nämner inget om Moskvas möjliga planer på att inkorporera delar av de nordiska länderna i Sovjetimperiet. Att ockupationen av Finnmark och Bornholm (som varade en helt år) aldrig ledde vidare, berodde inte på Stalins milda sinnelag utan på att Röda Armén var totalt slutkörd. Man gav till och med upp de nordliga delarna av Iran och östzonen i Österrike för att man långt in på 1950-talet stod utan tillräckliga militära resurser. Norrmännen gästades bland annat av en av Rysslands främsta desinformatörer, Sergej Lavrov, och chefen för den ryska Nordflottan, Aleksandr Moisejev.

Mötet mellan Lavrov och den norska utrikesministern Ine Eriksen Søreide var dock inte guld och gröna skogar. Visserligen inledde man från både norskt och rysk sida med påståenden om enighet och förbättringar men snart dök den ena efter den andra kritikpunkten upp.

Norge framförde i skarpa ordalag sitt missnöje med ryssarnas stora övning ”Ocean Shield-2019” utanför deras kust för bara ett par månader sedan. Lavrov passade då på att utgjuta sig över det hot som Norge utgör (sic!): ”På samme måte som Norge ser Russland som en trussel, ser Russland på Norges som en trussel”. Rena cirkuskonsterna. Varför han kastar dessa påståenden rakt i ansiktet på den norska värden, utrikesministern Ine Eriksen Søreide, kan man verkligen fråga sig. Norges militära resurser är ju bara bråkdelen av Rysslands oavsett om man ser till helheten eller endast till de marina krafterna. Så arbetar en maktfullkomlig desinformatör med den största flottan i Europa i ryggen. Han är lika sanningsenlig som Donald Trump och Bagdad-Bob.

Ryssland påbörjade samtidigt en av sina största mönstringar av ubåtar i Arktis, Barents hav och Norska havet sedan Sovjettiden (https://www.dailymail.co.uk/news/article-7634271/Russian-nuclear-submarines-secret-mission-North-Atlantic-prove-Moscow-strike-US.html). Minst ett 10-tal ubåtar deltar, varav åtminstone åtta stycken ska vara atomdrivna, ska öva under minst två månaders tid. De har skickats ut från sina baser på Kolahalvön i denna omfattande övning samtidigt som ryska politiker talade om vänskap med sina norska värdar. Enligt norska experter förväntar man sig att ungefär hälften av ubåtarna placeras mellan Finnmark, Bjørnøya och Svalbard som en blockastyrka medan den andra halvan kommer att ta sig bort mot, kanske även över, GIUK-linjen (Greenland – Iceland – United Kingdom), det vill säga den linje med stationära hydrofoner som har stora möjligheter att hålla koll på de ryska ubåtarna. Generellt har GIUK-linjens hydrofoner möjlighet att identifiera de enskilda ryska ubåtarna med namn, inte bara vilken ubåtstyp det rör sig om.

GIUK-linjen är ett oerhört viktigt underrättelse- och spaningsverktyg för USA och Nato, även om dess betydelse minskat under åren. Det var i hög grad denna hydrofonlinje som gjorde att Sovjetunionen i mitten av 1960-talet grundade underrättelse- och sabotageorganisationen GUGI – Huvudavdelningen för Djuphavsforskning. Medan den ryska flottans spetsnaz har specialbyggda miniubåtar som kan gå ner till max 100 meters djup kan GUGIs farkoster som max gå ner till 6 kilometers djup (sic!). Det betyder att de i hög grad är osårbara för västmakternas minor, torpeder, sjunkbomber och jaktubåtar. Djupet 6.000 meter genererar ett tryck som är 600 gånger så kraftigt som det som råder vid vattenytan. Det säger sig själv att de vapensystem som USA, Storbritannien och andra länder beväpnat sina ytfartyg och ubåtar med inte har mycket till effekt på dessa stora djup. (Det var en av GUGIs specialubåtar som råkade ut för en fatal brand ombord i somras där 14 av deras officerare avled).

Samtidigt som man läser kommentarerna i media om att Ryssland vill testa in kapacitet att kunna avfyra kärnvapenmissiler mot mål i USA och därför vill komma över GIUK-linjen ska man veta att detta knappast är korrekt. Anledningen att den ryska flottan vill kunna ta sig förbi Island är att deras attackubåtar ska kunna angripa amerikanska ubåtar och hangarfartyg. Det är riktig att man för ett antal decennier sedan vill nå ut med sina ”bombare” för att kunna både nå de amerikanska målen och dessutom träffa rätt. Idag är dock de ryska missilerna både så kraftfulla och har sådan precision att man kan lämna baserna på Kolahalvön och ge sig iväg åt andra hållet så att man från redan färdiginmätta avfyrningsplatser bortanför Novaja Zemlja kan skicka sina missiler och dessutom träffa sina mål i Nordamerika. Dagens krig kommer att vara helt annorlunda mot hur det såg ut på 1980-talet.

I förrgår avfyrade den cirka två år gamla ubåten Knjaz Vladimir för första gången den nya Bulava-missilen (Nato-beteckningen SS-N-32), ett av Putins upphaussade nya ”Vergeltungswaffen”. Det har dock tagit lång tid och många misslyckanden för ryssarna som åtminstone hållit på med den ny missilen sedan 2004. Tanken är att beväpna Knjaz Vladimir och de andra ubåtarna av typ 955A Borej-A med 16 stycken Bulava-misiler. Dessa kan i sin tur vara beväpnade med 6-10 MIRV-ade kärnladdningar. Varje ubåt skulle alltså maximalt kunna ta sig an 96 till 160 mål. Varje missil har uppgivits ska ha en räckvidd på 8.300 kilometer.

Samtidigt som denna jätteövning startas så står denne Lavrov och påstår att det är Norge som hotar Ryssland. Det är ju rent trams! Sådant tror man tydligen i Moskva att vi ska respektera. Jag undrar vad dom har ätit för slags svampar i Kreml?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s