Rysslands insats i Syrien kommer att öka antalet döda!

Putins drag att skeppa in ett antal elitförband och tunga vapen i Syrien riskerar att ta en ände med förskräckelse. Moskva letar desperat efter ett sätt att ta sig ur det punggrepp som västvärlden fått om den ryska statsledningen och som har medfört många och stora problem som Putin och hans anhang aldrig kalkylerat med! Ett Ryssland som är ekonomiskt och politiskt isolerat klarar sig uppenbarligen inte på egen hand, något som man möjligtvis kalkylerat med i Moskva. Man har kanske också överraskats av den enad front som västländerna visat upp. Moskva försöker nu utnyttja terrorgruppen IS strypgrepp om stora delar av de syriska och irakiska befolkningsgrupperna och de väldiga flyktingströmmar som detta medfört, till att försöka skapa sig ett utrikes- och säkerhetspolitiskt manöverutrymme. En sak kan vi alla vara säkra om – det är inte den lidande befolkningen som Putin ömmar för.

Situationen i Syrien är på alla sätt vidrig. Ta exempelvis IS alla grymma avrättningar, tvång att byta religion, våldtäkter och försäljning av slavar. Fullständigt förjävligt. MEN vi ska absolut inte glömma bort att 90 procent av allt dödande i Syrien åstadkoms av al-Assad-regimen. Värst är Assads bensinfatsbomber som släpps från helikoptrar som kan hovra över stora folkgrupper och sikta in sig på mitten. Bensinfaten är fyllda med sprängämnen, eldfängt material samt spikar, muttrar och stålkulor. Befolkningen har inte en chans! Assad har dessutom använt sig av olika slags förbjudna kemiska vapen. Det är alltså denna klick av vidriga våldsverkare som Ryssland vill stödja. Detta är anledningen till att riskerna för att det kommer att ske ett ökat dödande, inte någon minskning, är mycket stora.

Som alla förstår är det inte några byggnadsbrigader och militärorkestrar som Putin skickat till Syrien. Även om vi idag inte känner till alla detaljer måste man utgå från att det är några av de mest hårdföra och välutbildade elitförband som Ryssland förfogar över som nu skickas till Syrien. Det räcker med att titta på Moskvas krigföring i Afghanistan och Tjetjenien för att man ska inse att de ryska militära operationerna kommer att bli synnerligen hårda och blodiga. Ryssarna saknar inget i jämförelsen med de IS-krigare de blir satta att bekämpa. Det kommer att bli ett utrotningskrig med en civilbefolkning och gisslan som sitter emellan. De kommer att malas ner.

Förutom att titta på de exempel som finns av ryska operationer utomlands mer allmänt är det av stort värde att analysera de ryska specialförbandens agerande vid olika gisslansituationer. Det finns flera som bjuder på synnerligen insiktsfulla operationer som gisslantagandet i den nordossetiska skolan i Beslan september 2004, de tre hemska dygnen vid Dubrovka-teatern i Moskva oktober 2002 och flera andra. I Beslan slaktades hundratals ur gisslan och samtliga terrorister utom en – 338 döda därav 155 barn. På teatern i Moskva bombades både gisslan och terroristerna med narkotisk fentanylgas. 39 döda terrorister och 129 personer ur gisslan avled. När de djupt medvetslösa människorna togs till sjukhus var det ingen som visste vad de utsatts för och FSB vägrade avslöja vad de använt. Sällan har devisen ”operationen lyckades men patienten dog” varit så oerhört passande som vid bägge dessa händelser.

För att slutgiltigt kunna göra sig en bedömning över var ryssarnas möjligheter till att ställa till värre problem än dagens är det naturligtvis intressant att försöka avgöra vad de har lyckats på plats inne i Syrien. De avlyssningsstationer jag tidigare berättade om torde vara permanent borta, åtminstone i sin nuvarande form. Vid Medelhavskusten finns flottbasen Tartus finns sedan länge 720:e Logistikenheten samt soldater från flottans marininfanteri. Med största sannolikhet finns här också personal från det marina specialförbandet PDSS som har utbildning, vapen och annan undervattensteknik som är mycket lik de marina spetsnazförbandens. De tjänstgör som basförsvarare under vattenytan för att minska risken för sabotage och annat. De kan utan större ansträngning sättas in för offensiva uppdrag.

I kuststaden Latakia, som ligger långt norr om Tartus, har ryssarna nu byggt upp en ordentlig flygbas samt fört i en rad tyngre enheter. Världens underrättelsetjänster kämpar för att få klarhet om vad Ryssland har på plats och både spaningssatelliter och spioner flockas kring den syriska staden. I skrivande stund ser det ut som Ryssland fått lite mer än 2.500 man på plats inklusive prefabricerade hus att bo i. Flygbasen rymmer 28 st flygplan – både attackflyg (Su-25) och jaktflygplan (Su-27 och Su-30) samt åtminstone 15 attackhelikoptrar. Åtminstone hälften av dem ska vara Mi-24 som både kan ta med 8 soldater och en rejäl egen beväpning.

På marken har den ryska krigsmakten 9 st stridsvagnar (möjligen T-90), BTR-82A pansarfordon (även BTR-80 ?) samt ett okänt antal artilleripjäser och luftvärnssystemet Pantsir-S1 som både nyttjar artilleri och missiler för att skydda omgivningen. Pantsir-S1 har testats under en tid i Syrien och visat att det både är ett system som snabbt går att få på plats (5 minuter) och som har en hög eldhastighet och träffsäkerhet. Ytterligare en rysk exportsuccé i vardande kan man tänka!

Panstsir-S1 kan enkelt sättas upp i ett nätverk med upp till 6 enheter. Möjligen har Ryssland satt upp ett ”Field Communication Centre” i Latakia för att få större möjligheter att kommunicera. Man har nämligen ett stort antal drönare med sig och som redan varit uppe i luften. De genererar naturligtvis mycket information som måste bearbetas och spridas. Det finns många UAV-tillverkare i Ryssland och har säkert producerat bortemot 50 olika inhemska modeller. Ptjela-1T och Sjmel-1 är två av de modeller som troligtvis finns på plats i Syrien.

Hur detta kommer att utvecklas är omöjligt att sia om men risken är stor att det tar en ände med förskräckelse. Ryssland försöker ju nu också få med Iran, Irak och Kina på sitt äventyr. Inte riktigt de länder man vill se allierade med den syriska diktatorn. För även om IS är vedervärdiga så är Assad många gånger värre.

Annonser

Ryssland på spaning i Syrien

Att Moskva engagerat sig i mängder av olika krig runt om i världen det senaste seklet är ett välkänt faktum men närmare kännedom om vilken länder som drabbats och när detta ägt rum är i allmänhet kunskaper som endast ett mindre antal människor har känt till. Ända från Första världskriget och fram till och med dags dato har ryska soldaters uniformer fläckats av främmande blod. Men minst lika viktigt som det de stridande förbanden gör, är den dolda verksamhet ryska agenter bedrivit i form av spionage och underrättelsetjänst. Att KGB och GRU funnits på plats på Kuba och i Nord-Korea är kanske ingen överraskning men hur många känner till att den ryska Generalstabens underrättelsetjänst GRU sedan 1950-talet drivit en särskild avlyssningsstation i Burmas huvudstad Rangoon? Sovjetunionens, och sedan Rysslands, underrättelseverksamhet har varit och är även nu, en gigantisk apparat som i vissa avseenden till och med överglänser de amerikanska konkurrenterna och resten av världen.

Center S-2

Ett synnerligen aktuellt land som Kreml haft flera viktiga underrättelsestationer i är Syrien. Efter att först satsat några år på den nybildade staten Israel sadlade Stalin om och beslöt att istället satsa sina resurser på araberna, särskilt då på Egypten, Libyen, Syrien och Irak som de fyra spjutspetsarna. Redan i mitten av 1950-talet skickades mängder av vapen till främst Egypten och Irak. Tack vare det sovjetiska stödet ansåg sig arabländerna vara så pass starka att man vågade ge sig på Israel. Vanligtvis tog det dock inte så lång tid innan man insåg sitt misstag.

Basen, 02

Ett av de arabiska betalningsmedlen var att ge ryssarna åtkomst till lämpliga områden för att bedriva underrättelseverksamhet. Sin vana trogen byggde Moskva ett stort antal stationer där de kunde sitt spaningsarbete mot omvärlden. Under andra halvan av 1990-talet byggde Ryssland bland annat minst tre signalspaningsanläggningar i närheten av den syriska gränsen mot Israel, inte så många kilometer från de av israelerna ockuperade Golanhöjderna. I Nawa, Jaba och al-Harra installerade man sig för att spana på Israels krigsmakt, särskilt deras flygvapen i Israels norra militärdistrikt. Två av stationerna kallades Tsentr S och Tsentr S-2. Beteckningen för den tredje stationen är än så länge okänd. De tre stationerna var sammanlänkade med några andra anläggningar längre söder ut i Syrien och från de tre stationerna vid Golan utgick kommunikationslänkar norrut till andra spaningscentra, två i Libanon för att slutligen avslutas på de östra delarna av Cypern, troligtvis i eller i närheten av Famagusta.

Objects and sources of the Israeli Air Force, Northern Military District (A)

Tsentr S-2 han åtminstone fira sitt 15-årsjubileum men strax därefter fick man påhälsning av de Fria Syriska Styrkorna och var hastigt tvungna att ge sig av. Hade man haft mer tid på sig hade man säkert städat undan de kartor och fotografier som nu har fotograferats på de tidigare ryska stationsväggarna.

Avslutningsvis måste jag ställa en intressant fråga som kanske kan bli besvarad inom det närmsta halvåret eller året: Med tanke på de tre viktiga och kraftfulla anläggningar GRU byggde för att kunna bedriva avlyssning av Israel och det israeliska flygvapnet, undrar man naturligtvis var anläggningarna kan finnas som skulle avlyssna Turkiet, de amerikanska och kurdiska styrkorna i Irak samt den stora grannen i söder, Saudiarabien? Skulle någon av er som läser detta ramla över någon information om dessa stationer vore jag oerhört glad att få en påstötning så fort som möjligt.

Tiotusentals ryska soldater övar

Den ryska krigsmakten kör en intensifierad övningsperiod under hösten 2015 med en särskild koncentration i september. Igår, den 14/9, startades ytterligare en av Rysslands jättelika militärövningar i år. Övningen Tsentr-2015 kommer troligen att omfatta cirka 100.000 man, ungefär 7.500 fordon, artilleripjäser, robotramper och liknande, bort emot 170 stridsflygplan, ett 20-tal helikoptrar och lite över 50 UAV:er (drönare), samt ett 20-tal örlogsfartyg. Strax innan övningen påbörjades genomförde man en omfattande 5 dagars beredskapskontroll i samma område, Centrala Militärdistriktet (TsVO). Beredskapskontrollen omfattade ungefär samma styrkor som nu ska övas och avslutades precis innan övningen Tsentr-2015 startades. Bara en enda dags vila fick de inblandade.

Som jag tidigare beskrivit har antalet stora militära övningar i Ryssland ökat från i princip en eller två per år i mitten av 1990-talet till dagens 20-30 storövningar per år. Antalet deltagande militärer har också blivit fler och fler år från år. Manskapet är ofta stolta yrkessoldater med ny utrustning och en hög andel av officerarna har stridserfarenheter med sig i bagaget. Dagens nya ryska krigsmakt är något helt annat än den tröga koloss omvärlden kunde betrakta under 1980-talet.

Uppmarschen och förberedelserna för den ryska invasionen av Georgien hösten 2008 doldes i det kamouflage som den stora militärövningen Kavkaz-2008 gav. En smart uträknad maskirovka som dolde det mesta för omvärlden och när ryssarna marscherade in, samtidigt som omvärlden följde invigningen av sommar-OS i Peking, var förutsättningarna oerhört goda. Tyvärr kunde inte de synnerligen smarta förberedelserna utnyttjas till fullo då de inblandade förbanden inte visade sig ha den uthållighet som den militära och politiska ledningen förväntat sig. Cirka ett 50-tal förband deltog i överfallet på Georgien bland annat delar ur fem av Rysslands spetsnazbrigader, enheter från tre av de ryska luftburna divisionerna och flera andra elitförband. Att först genomföra en tuff övning under flera veckor för att sedan, då samtliga soldater sett fram mot en välförtjänt vila och vodkaflaskorna redan korkats upp (i vissa fall redan tömts), plötsligt underrättas om att man skulle sättas in i en invasion mot en land som tidigare hört till Sovjetunionen och utsättas för beskjutning med skarp ammunition, var inte en åtgärd som manskapet ansåg vara särskilt förnuftig. Det gäller att inte bara vara försedda med mycket kulor och krut – enheterna måste också vara politiskt och mentalt förberedda. Det var de inte!

2015 är dock den ryska krigsmakten avsevärt bättre än 2008. En viktig orsak till krigsmaktens förändring och förbättring är deras förkärlek till så kallade beredskapskontroller, ”snap drills” eller ”combat readiness controls” som krigsmakten började tillämpa i stor omfattning för cirka 2,5 år sedan. Sedan i februari 2013 har ett knappt 20-tal beredskapskontroller genomförts i en stigande omfattning sett till antal inblandade soldater och militära enheter samt antal dagar som beredskapskontrollen varar. De första testerna omfattade 7.000 militärer vilket nu alltså nästa 15-dubblats. I flera fall har dessa kontroller förberetts så att de förläggs kort innan större, centrala övningar så att soldaterna kliver iväg rakt från beredskapskontrollen rakt in i den planerade övningen med bara en kort vila dessemellan.

Avslutningsvis vill jag tala om att i övningen Tsentr-2015 deltar också spaningsförband från Kazakstan. Det är ingen ovanligt att Ryssland samövar med förband från Vitryssland, de centralasiatiska länder, Armenien och även Kina och Mongoliet, men vanligtvis äger detta samarbete rum inom ramen för de övningar som sker genom ODKB, den kollektiva säkerhetsorganisation som startades 1992. Av de över 130 större övningar som Ryssland genomfört sedan början av 2010 har minst 15 ägt rum inom ramen för ODKB. Idag består organisationen av Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kazakstan, Kirgizstan och Tadzjikistan medan Serbien och Afghanistan är observatörer. Uzbekistan var medlem i ODKB åren 1992-2006 medan Azerbajdzjan och Georgien deltog åren 1994-1999. Övningarna har i allmänhet sagts vara antiterroristträning. Att Uzbekistan lämnade ODKB var bland annat för att man inte tyckte övningar där man tränade användandet av kärnvapen inte riktigt hörde till ämnet.

Förutom det ovan nämnda spaningsförbandet är uppgifterna om vilka övriga förband som deltar väldigt knapphändiga. Det är uppenbart att Ryssland håller på att förändra sin policy på försvarsområdet och att sakuppgifter om bl.a. deltagande enheter är något som man kommer att vara försiktig med framöver. Något som man dock satsar särskilt mycket på under Tsentr-2015 är elektronisk krigföring och störning av fiendens kommunikationer. Enligt uppgift ska man slagit ut fler än 4.500 mobil- och satellittelefoner. För att åstadkomma detta har man också nyttjat förband som tillhör andra militärdistrikt och ett dussintal olika slags utrustning exempelvis drönaren Leer-3 och störsändaren Borisoglebsk-2 som innehåller minst fyra olika störningsmoduler.

Janne Guillou har lärt sig att klippa och klistra!

För lite över ett år sedan kom Jan Bergman ut med den eminenta boken ”Sekreterarklubben” som är en av de viktigaste böckerna om svensk militär underrättelsetjänsts historia. Den behandlar många av de unga kvinnor som hjälpte den hemliga C-byrån under Andra världskriget. De fungerade som infiltratörer, rapportörer, kurirer och ibland även som ”svalor”, flickor som bland annat festade och ibland gick i säng med nazityska officerare i krigets Stockholm. Det var en verksamhet som skadade en del av dessa flickor, särskilt de som råkade ut för några nazister som var mer förtjusta i våld än i sex.

Nu har underrättelseamatören Janne G tagit bl.a. ”Sekreterarklubben” och ett par andra fackböcker om underrättelseverksamheten i Sverige, Norge och Storbritannien under kriget, klippt ur valda delar och kokat ihop en fiktiv berättelse med en del pornografiska inslag. Janne erkänner till och med att han stulit det viktigaste från Jan Bergmans bok som han därmed delvis förstör både marknad och renommé för. ”Att låna så mycket som jag gjort från en enda bok kan möjligen te sig lite osnyggt.” Lån? Han har ju inte ens kontaktat Jan Bergman, än mindre bett om lov. Det är det ju stöld! Och endast ett fåtal underrättelsehistoriker kommer nu att kunna skilja på den verklighet som Jan Bergman beskriver och de fantasier som Janne G vräkt ur sig.

Utöver stölden ur Sekreterarklubben bygger boken på kopierat material från sex andra historiska fackböcker. Något eget researcharbete i övrigt tycks Janne inte ha genomfört. Hade någon författare gjort något motsvarande med hans egna böcker hade han gått i taket och omedelbart ropat på Författarförbundet, polisen, en hord advokater och sablat ner personen i fråga i media.

Värst av allt är dock att ”feministen” Janne avslöjar namnen på flera av de kvinnor som Jan Bergman minutiöst dolt tidigare genom att använda pseudonymer och inte publicera konkreta detaljer om deras liv. Frågan är om inte Janne Guillou skulle kunna dömas till ”förtal av avliden” när han avslöjat flera kvinnors identitet och pådyvlat dem deltagandet i den porrverksamhet som han beskriver. Ingen som läser Jannes bok vet nu vad som är sant och mycket av det går att kolla upp eftersom de viktigaste historiska personerna är avlidna. Det är så jädrans fult gjort.

Istället för att läsa Jannes halvpornografiska fantasier i ”Blå stjärnan” och berika honom ytterligare, föreslår jag att ni läser Jan Bergmans originalbok och håller en tumme i förhoppning att vi i en framtid får veta fortsättningen om vad som hände C-byråns alla kvinnor efter krigets äventyr.

 

Buffertzon mot fienden

Som jag tidigare beskrivit har Ryssland satsat enorma resurser på den arktiska zonen under de senaste tio åren. Naturligtvis vill man både skydda Nordostpasssagen liksom göra anspråk på de stora naturresurser som finns i området bland annat i form av olja och andra rikedomar. Det som DNs Ryssland-korrespondent beskriver som en fix idé hos Putin torde nog mest bestå i ryssarnas skräck för att få krig inne på sitt egna territorium, Rodina. Det man så lidelsefullt arbetar för är att se till att den kommande konflikten istället hamnar i Arktis, i Baltikum eller i Ukraina. Då kan den ryska krigsmaskinen kriga fritt utan att orsaka särdeles stora skador på det ryska samhället och civilbefolkningen.
Rysslands satsning på Arktis har de senaste fem åren fått stora konsekvenser hur man fördelar sina resurser.
2009 beslöt Rysslands Säkerhetsråd att innan 2020 skapa en särskild ny Arktisk styrka. Tanken var att den förutom den ryska krigsmakten bl.a. också skulle omfatta element av säkerhetstjänsten FSB. Ett av dessa element skulle vara fyra nya fartyg som kommer att medverka i skyddet av det 10-tal nya marinbaser som ska byggas längst med Nordostpassagen. Två år senare beslöt man att skapa minst två särskilda arktiska brigader med trolig placering i Murmansk och i Archangelsk. Förutom nya flygbaser samt nya militära fartyg och isbrytare ska också mycket av krigsmaktens vapen och teknik anpassas till arktiska förhållanden. Det rör sig exempelvis om teknik för elektronisk krigföring, radaranläggningar och luftvärnsmissiler.
Därefter har tidtabellen kortats avsevärt. Anledningen till brådskan är däremot inte känd. Från att vara färdigställt innan 2020 annonserade man i februari 2014 att det nya arktiska militärdistriktet skulle byggas klart under 2015. Och plötsligt uppgav man förra hösten att den nya organisationen skulle tas i bruk redan den 1/12!
Lösningen blev att det nya Arktiska militärdistriktet skapades med den Norra flottan som bas. Det betyder i sin tur att Västra militärområdet, som omfattar Baltiska flottan och de tidigare militärdistrikten i St Petersburg och i Moskva, blir av med flottan i norr. Tyvärr innebär detta för Sveriges vidkommande att det slagkraftiga militärområdet i St Petersburg (ZVO) bättre kan koncentrera sig på sina primäruppgifter, dvs att slå västerut över Östersjön för att hålla sjövägarna öppna och hindra USA och NATO från att attackera Ryssland via Skandinaviens luftrum.
Norden har från att ha varit ett flankområde istället blivit centrum i den nya ryska krigsplanläggningen. I och med detta har också Gotland fått en mycket större betydelse och en ockupation av Östersjöns största (och oförsvarade) ö skulle kunna undanröja många av Rysslands nuvarande osäkerhetsfaktorer vid en militär konflikt.