Putin satsade fel ännu en gång

Trots alla de miljarder som Kreml satsar för att försöka påverka oss och styra oss dit man vill, misslyckas man från tid till annan för att de inte förstår hur vi tänker och hur våra samhällen fungerar. När man själv lever i ett oerhört annorlunda samhälle och har liten insikt i hur världen omkring fungerar, är det lätt att göra monumentala blunders.

https://euvsdisinfo.eu/figure-of-the-week-20/#

1939 hade en annan diktator fått för sig att han skulle domptera omvärlden. Hitler roffade åt sig Saar, Rhenlandet och Österrike. Sedan stal han Sudet och därefter resten av Tjeckoslovakien för att en vecka efteråt ta hand om Memelland. Sex gånger fungerade tricket men när han invaderade Polen gick det åt fanders. Då hade han gått över en linje som absolut inte fick passeras och angreppet på Polen blev början på Andra Världskriget.

På liknande sätt har Vladimir Putin lyckats finta och lura oss i väst för att sedan råka illa ut då han passerat osynliga gränser som han inte lyckades se. Det allra tydligaste och värsta exemplet (fram till nu vill säga) är invasionen av Ukraina och ockupationen och annekteringen av Krimhalvön. 2008 invaderade Ryssland Georgien efter att man provocerat och lurat ledningen den politiska ledningen i Georgien. Efter att ha orsakat georgierna ganska svåra förluster ockuperade ryssarna Abchasien och Syd-Ossetien. Och västländerna sa ”Fy skäms” men gjorde inte särskilt mycket mer. När Putin skulle köra sitt da capo mot Ukraina tog det hus i helvete bland västländerna och Ryssland drabbades av allvarliga ekonomiska och politiska sanktioner. Det var nog inte något som Putin förväntat sig.

2006 tog två utsända mördare från Moskva och förgiftade den avhoppade FSB-översten Aleksandr Litvinenko, som dömts till döden vid en hemlig rättegången i en militärdomstol. Han förgiftades av ett synnerligen ovanligt och svårframställt gift som heter Polonium-210. Det är svagt radioaktivt men är ett mycket kraftigt gift. Syftet får antas vara, att trots att Moskva som vanligt förnekade all inblandning i mordet, så skulle varenda avhoppare från någon av Rysslands underrättelsetjänster, veta vem som stod bakom det avskyvärda mordet. Det tog nämligen över tre veckor av ofantliga plågor innan Litvinenko äntligen avled. Moskvas giftmord framkallade inte några särskilt allvarliga protester från västländerna.

När nu Putin återigen skulle gör om sitt giftmordstrick gick det fullständigt åt fanders. Försöket att giftmörda Sergej Skripal för cirka en månad sedan har drabbat Kreml med en oerhörd kraft vilket bland annat kan ses i de desperata och disparata lögner och bortförklaringar som nu väller ut från Moskva. Desinformationsförsökens antal och låga nivå, till exempel att påstå att Sverige möjligen skulle kunna stå bakom mordförsöket, visar att man i Kreml inte riktigt vet hur man ska hantera situationen. Man är både förvirrad och förtvivlad över den situation man hamnat i och har inte någon riktig aning hur man ska försöka lösa den uppkomna situationen. På många sätt är Storbritanniens och den övriga västvärldens mycket hårda reaktion en katastrof för Vladimir Putin och hans tjekister. Än en gång har den ryska ledningen misslyckats att förstå och förutse hur väst skulle reagera.

Kreml låter nu en mängd ryska företrädare och statskontrollerade medier fylla etern med än den ena, än den andra teorin. När man får mothugg kastar man ur sig att det bara var en teori eller något man hört i debatten. Här är några av de värsta försöken att bland bort korten som ryssarna än så länge har spritt:

Britterna stod bakom attentatet för att få en anledning att bojkotta fotbolls-VM i sommar
Attentatet är ett utslag av russofobi i förhoppningen att skada det ryska folket i största allmänhet
Det rör sig om en drogöverdos som sedan har maskerats som ett attentat
Rysslands permanenta representant i OSCE påstod att de antagligen var Sverige, Tjeckien eller något av de baltiska länderna som stod bakom mordförsöket.
Rysk TV har vid flera tillfällen hävdat att Ukraina står bakom attentatet
Skripals svärmor har utpekats som den skyldiga
Storbritanniens premiärminister påstås själv ligga bakom mordförsöket eftersom hon är nära vän till den nye CIA-chefen
Det var ett misslyckat självmordsförsök
Det är en brittisk ”false-flag-operation” i syfte att förstöra Rysslands internationella förtroende USA utpekas av ryssarna för att utnyttja attentatet för att försöka få världen i gungning i största allmänhet

För dig som gärna vill läsa mer om lögnerna runt Skripal:
https://euvsdisinfo.eu/behind-the-smokescreen-who-are-the-actors-spreading-disinformation-on-ex-spy-poisoning/
https://euvsdisinfo.eu/skripal-and-the-disinformation-swamp/
https://euvsdisinfo.eu/salisbury-poisoning-on-russian-tv-confuse-undermine-and-ridicule/
https://euvsdisinfo.eu/defensive-disinformation-as-decoy-flare-skripal-and-flight-mh17/
https://www.gov.uk/government/speeches/pm-commons-statement-on-salisbury-incident-12-march-2018
http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2018/03/19/statement-by-the-foreign-affairs-council-on-the-salisbury-attack/
View story at Medium.com

Läs mer och följ med om Rysslands aktiva åtgärder och desinformation:
https://euvsdisinfo.eu/

https://www.facebook.com/EUvsDisinfo/
https://euvsdisinfo.eu/disinfo-review/
http://www.stratcomcoe.org/
http://www.cepa.org/
View profile at Medium.com

Annonser

Otäckt förgiftningsförsök av Putin

Så äntligen har polis och underrättelsetjänst i Storbritannien kunnat få ihop de flesta och största bitarna av pusslet med giftattentatet mot den forne GRU-officeren Sergej Skripal – ett attentat som också kom att drabba hans dotter Julia och ytterligare minst 18 personer i Salisbury både poliser och andra oskyldiga. Brittiska forskare och poliser har fått fram otvetydiga bevis på att det rör sig om ett sovjetiskt och ryskt kemiskt vapen som utnyttjats. Att användandet dessutom fått en så pass kraftig effekt beror också på att motgift knappast är något som finns greppbart i fredstid. Vi ska dock vara glada att de brittiska myndigheterna hade en avsevärt bättre beredskap än när Aleksandr Litvinenko mördades av Putin 2006.

<a href="http://www.bbc.com/news/uk-43381880/

Kreml har en nästan hundraårig pervers tradition med giftmord mot oliktänkande inom och utanför landets gränser samt avhoppare som av olika anledningar valt att lämna Moskvas förtryck. Någonstans hade man väl hyst förhoppningar och den ryska ledningen skulle kunna uppträda civiliserat men dessa förhoppningar kommer på skam gång på gång. Man mördar folk utomlands, hotar omvärlden med kärnvapen, lägger sig både svensk politik och andra länders inte minst valet i USA 2016, kränker oss med stridsflygplan och ubåtar och invaderar sina grannar. Dagens Ryssland påminner allt för mycket om Hitler-Tyskland. Samma nonchalans mot omvärlden och allt man gör är baserat på våld och hot om våld. Man kan inte annat än tycka synd om det ryska folket som har en sådan bandit till ledare.

Det kemiska vapnet, Novitjok, som britterna är övertygade om ska ha använts vid attentatet, började tas fram på 1970-talet av den sovjetiska krigsmakten. Man ville ta fram nya kemiska vapen som Nato inte hade något möjlighet att känna igen eller hade någon möjlighet att stoppa. De olika slags skyddsdräkter som Nato då hade skulle inte kunna skydda soldaterna. Enligt de sovjetiska kriterierna för de nya kemvapnen skulle de inte finnas med på den dåvarande listan över kemiska komponenter och avslutningsvis ville man att de skulle vara säkrare att använda. Detta till trots tog det endast några dagar för brittiska experter att hitta rätt. Det var nog en missräkning för beslutsfattarna i Kreml. De vanligaste versionerna av giftet är Novitjok-5 och Novitjok-7. Det kemiska vapnet är ett binärt vapen dvs det består av två komponenter som enskilt är ofarliga men mixade blir till ett ämne som är extremt giftigt och farligt. Med tanke på att Novitjok är ett pulver kan man mycket väl tänka sig att man i samband med mixandet och spridandet fått en sådan omfattande spridning att både Sergej Skripal, hans dotter Julia och ytterligare 18 personer blivit påverkande av det kemiska vapnet och därför var tvungna att uppsöka sjukhus. Enligt uppgift ska Novitjok vara fem till åtta gånger så kraftigt jämfört med den ökända gasen VX.

Novitjok har framställts på flera ställen i Sovjetunionen bl.a. på ”Scientific Research Institute for Organic Chemistry and Technology” som ligger i närheten av Moskva. Institutet öppnade redan 1924 och tjänstgjorde under lång tid som så kallad sjaraga (шарага, eller sjaraska) som tillhörde GULAG-systemet, ”First Military Chemical Sharaga, Zavod nr 1”. Instituten som var sjaraga var slutna forskningsinstitut där forskarna var Stalins fångar. Istället för att slöa bort deras förmågor i gruvor och arbetsläger fick de möjlighet att forska. Flera av de mest kända instituten som tog fram Sovjets kända stridsflygplan var i de flesta fall sjaraga bl.a. Tupolev. Många av experimenten som utfördes när det gäller kemiska vapen skedde mot fångar i det sovjetiska fängelsesystemet.

Ända sedan 1918 har den ryska säkerhets- och underrättelsetjänsten haft ett eget giftlaboratorium. Att man satsat så mycket på gifter som vapen i nästan 100 år är illavarslande också för framtiden. De senaste 20 åren uppvisar ett stort antal mystiska döds-och förgiftningsfall bland exempelvis Putins politiska kritiker och de man beskriver som den ryska statens fiender. De allra flesta offren har funnits inne i Ryssland men några av dem har återfunnits i det ryska exilen i Storbritannien med Aleksandr Litvinenko som det främsta exemplet. Han blev endast 44 år gammal och dog efter en tre veckor lång kamp mot döden. Under åren har det kommit ut en hel del information om Tjekans hemliga laboratorium. Det absolut bästa källan som jag gärna rekommenderar är boken ”Giftlaboratoriet. Från Lenin till Putin – 90 år av politiska mord” skriven av den förre sovjetiske statsåklagaren Arkadij Vaksberg. Han var en otroligt kompetent undersökare också under åren i exil i Paris. Boken gavs ut av Norstedts 2008, ISBN 978-91-1-301798-3. Det är en bok som bör läsas av varje individ som är intresserad av Ryssland.

1993 skrev Ryssland på ”Chemical Weapons Convention” och ratifierade det 1997. Då deklarerade att man då hade ett lager på 40.000 ton kemiska vapen bl.a. Sarin, Soman och VX. Den 27 september 2017 deklarerade Ryssland att samtliga kemiska vapen hade förstörts. Uppenbarligen ljög man. Man kan också påminna sig att i början av 1990-talet erhöll Ryssland stora summor pengar från väst för att de snabbt skulle kunna bygga upp fabriker som skulle förstöra lagren av kemiska vapen. 1992 avslöjade två ledande ryska kemister i veckotidningen Moskovskije Novosti att en stor del av dessa pengar istället användes för att bygga en ny anläggning för tillverkning av nya ryska kemiska vapen. Kanske några burkar Novitjok fanns med i den nya fabrikens tillverkningsprogram?

Läs gärna också följande artikel från BBC, http://www.bbc.com/news/world-43380378, där man diskuterar vilka åtgärder Storbritannien skulle kunna vidta i syfte att straffa Putin, Kreml och Ryssland för deras vidriga övergrepp.

Vart är Ryssland är på väg under Putin

The Atlantic publicerar här en mycket intressant och djuplodande artikel om var Ryssland är på väg under Vladimir Putin – https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2018/01/putins-game/546548/. Inte en artikel man läser under kafferasten utan ett antal många gånger spännande betraktelser över vad som skett och vad som är på väg att ske.

Man länkar bland annat till en riktigt bra Youtube-film om det ryska IT-angreppet mot den amerikanska presidentkampanjen 2016. Ryskfödda Julia Ioffe som skrivit artikeln har också varit med och gjort filmen ”How Russia Hacked America – And Why It Will Happen Again” som man finner på https://www.theatlantic.com/video/index/547940/how-russia-hacked-america/ är cirka 3,5 minuter lång och kan också nås direkt på länken https://www.youtube.com/watch?v=GYIgmua-J7o

Som en slags pendang till denna berättelse är berättelsen om den förre KGB- och FSB-officeren Viktor Minin en spännande aha-upplevelse. Minin var 2011 med om att med hjälp av FSB, skapa föreningen ”Association of Chief Information Security Officers”, med den ryska förkortningen ARSIB. Nu är han i farten med att hjälpa till att skapa en ny generation hackers i Ryssland. På skolor runt om i landet hjälper han till att arrangera nya ”Capture the Flag”-tävlingar för att stimulera ryska ungdomar att ägna sig IT-relaterade tävlingar. Jag ska passa på att säga att dessa ”Capture the Flag”-tävlingar skiljer sig helt från den traditionella varianten då man utomhus försöker sno åt sig motståndarnas flagga.

The Atlantics artikel ”What Putin Really Wants” tar också upp skandalen med Panamapappren som ”The International Consortium of Investigative Journalists” presenterade och där många ryska namn dök upp. ICIJ har gjort det lite lättare genom att samla informationen under ett par länkar: https://www.icij.org/tags/russia/ och https://offshoreleaks.icij.org/search?cat=4&q=Russia m.fl. Med tanke på hur uruselt den ryska ekonomin går förvånar det något att se hur många nyrika ryssar som dyker upp.

Julia Ioffe är en spännande journalist att följa och vill ni läsa vad hon skrivit tidigare finns hennes artiklar samlade under länken https://www.theatlantic.com/author/julia-ioffe/

Recension av ”Spionskolan” av Mikko Porvali

Tidigare i år gav förlaget Fischer & Co (dvs Lind & Co) ut boken ”Spionskolan” av författaren Mikko Porvali, ISBN 978-91-88243-25-6. Det är en bok jag verkligen rekommenderar till alla som vill läsa en spännande historisk skildring från vårt broderland i öst och samtidigt skaffa sig en bättre insikt om livet för de många folkgrupper som bodde och delvis bor kvar i de ockuperade trakterna runt Ladoga och Onega.

Mikko Porvali är en spännande finländsk författare som skrivit flera böcker om de finländska fjärrpatrullerna och deras verksamhet bakom de sovjetiska linjerna under kriget. Den finska krigsmakten skickade både sommar och vinter in patruller in i Sovjetunionen som smög sig igenom den väl vaktade gränsen och lyckades undvika de ryssar som stod på post med fingrarna på avtryckaren. Det är en verksamhet som beskrivs på ett sätt som hela tiden håller läsaren på alerten.

Kriminalpolis och författare
Porvali är inte författare på heltid. Till yrket är han kriminalpolis och av hans färdigheter i att lägga pussel torde han vara en bra sådan. Nu menar jag inte 1000 bitar från Ravensbrück, utan förmågan att hålla komplexa utredningar i huvudet. Han har också en bra förmåga att dra slutsatser när pusselbitar fattas och de gör de verkligen i denna historia. Det är en synnerligen svårnavigerad historia där källorna många gånger medvetet har förvanskats i syfte att göra det omöjligt att nå hela sanningen bakom verksamheten. Den som gillar Mikko som författare kommer säkert också att vilja läsa hans böcker ”Bakom Röda arméns linjer”, ”Bakom fiendens linjer” och ”Fånge, spion, partisan”. Han är endast 37 år gammal så det finns en stor chans att han kommer med fler böcker. Att hans släkt kommer från det ockuperade Karelen kommer säkert att bidra till att han kommer att fortsätta att intressera sig för historiska skeendet i östra Finland.

Efterlämnade arkivpapper
Det som gör ”Spionskolan” lite extra intressant att läsa är att Mikko Porvali har ”fuskat”. Det visar sig nämligen att Mikkos farfar arbetade på Spanarskolan i Onegaborg (Petroskoj) och att Mikko fått tillgång till en minst sagt intressant dokumentation i form av dokument som farfar Antti gömde vid krigsslutet. Den minnesgode minns säkert både Stella Polaris och den s.k. ”vapengömmoaffären” där mellan 5.000 och 10.000 finländare gömt en mängd lättare vapen inför en möjligt sovjetisk ockupation. Affären upptäcktes dock 1945. Antti Porvalis gömda dokument hänger nämligen ihop med dessa bägge affärer och andra säkert ännu ej upptäckta kurragömmalekar som finländska militärer och andra patrioter i Finland sysslade med i slutet av 1940-talet.

Det var aldrig avsikten att någon utomstående skulle kunna lägga hela pusslet och dra de korrekta slutsatserna. Anledningen var att ryssarna och de finska kommunisterna utgjorde en gemensam kraft som mycket väl kunde vara riktat rakt mot den finländska krigsmakten och de sympatisörer man hade i samhället i övrigt. Med detta sagt måste jag säga att jag är synnerligen imponerad av Mikko kunna komma så långt i sina efterforskningar.

I Finland fruktade man med fog att Stalins Sovjetunionen både hyste planer på att ockupera Finland och man även var aktiva med att stötta kommunisterna i ett möjligt maktövertagande som tydligen planerades till 1948. Från Fortsättningskriget 1944 och under resten av hela 1940-talet var många människor oerhört oroliga för var ryssarna skulle kunna komma att ta sig till. Förutom de bägge krigen mot Sovjetunionen, Vinter-och Fortsättningskrigen, hade man också de tre baltiska staternas ockupationer 1939 och 1944 nära i minnet liksom införlivandet av Östeuropa i den sovjetiska intressesfären, särskilt kuppen i Tjeckoslovakien i februari 1948. I Finland kallas åren 1944-1948, då kommunisterna bland annat hade makten över Inrikesministeriet och den finska Säkerhetspolisen genom Yrjö Leino, för ”Farans år”.

Förutom den röda tråden i form av Spionskolans verksamhet med utbildning av tidigare officerare i Röda Armén som ska skickas på uppdrag bakom de sovjetiska linjerna så innehåller boken en rad spännande personteckningar, främst av dessa sovjetiska medborgare och anledningen till att de vill börja arbeta för Finland. Det vara generellt ingen brist på individer som hatade bolsjevikerna och Josef Stalin. Porvala berättar i boken bland annat att nästan 1,2 miljoner sovjetiska medborgare tjänstgjorde inom tyska Wehrmacht. Av de nästan 220.000 soldater som ryssarna omringade i Stalingrad var nästa 25 procent sovjetiska medborgare. Man kan ju bara undra vart detta hade tagit vägen om tyskarna hade behandlat alla ryssar, ukrainare och andra som medmänniskor och gett dem hopp om ett liv i Ryssland, Ukraina med flera länder utan kommunism?

Bevisen leder till en krokig väg
Så även om nu Mikko Porvali hade ett försteg då han fick tag på sin farfars gömda handlingar är de samtidigt ett spår som författaren måste följa med stor försiktighet. Vad som klart framskymtar när största delen av materialet är granskat är den finska sidans medvetna förvrängning genom sitt urval av den kvarlämnade informationen. Det framstår som ytterst medvetet att de finländska underrättelsemännen i princip endast berättat om sina misslyckanden (sic!). Alla de fall där de värvade agenterna omedelbart hoppade tillbaka till Sovjetsidan vid första bästa tillfälle tycks finnas med men inte så mycket mer. En mängd sådana fall finns beskrivna men det är i det närmste omöjligt att hitta några lyckade och framgångsrika fall. Ändå finns det gott om indikationer och indicier på att sådana existerade men både fallbeskrivningar och personalmappar tycks ha försvunnit eller vara medvetet utsorterade.

Att Finland, som var känt för en mycket kompetent och noggrann underrättelsetjänst, skulle ha ägnat så stora resurser till att skicka ut välutbildade spioner under mer än tre års tid, utan några som helst framgångar låter sig knappast göras. Då hade nog verksamheten stoppats. Det finns med största sannolikhet flera skäl till denna medvetna tystnad och brist på kunskap som Porvali finner. En anledning är att när delar av det finländska materialet framställdes hade man hundratals sovjetiska officerare i Finland som utgjorde 90 procent den avskyvärda Allierade kontrollkommissionens medlemmar i landet. Risken var stor att de skulle tvinga fram denna värdefulla information och med den i sin hand bland annat letat upp de ryssar som nu gömde sig inne i Sovjetunionen. En annan anledning var behovet att hålla de viktiga arbetsmetoderna för sig själv om man tvingas fortsätta sin underrättelseverksamhet mot ryssarna ännu en gång, antingen på hemmaplan eller från svenskt område.

Berättelsen fortsätter vidare
Sätter man berättelsen om ”Spionskolan” i ett lite större sammanhang förstår man att ett stort antal finländska officerare funderade på hur kampen skulle kunna fortsätta och då föras från Sverige om nu Finland skulle ockuperas. Den omfattande vapengömmoaffären som delvis tagits upp i samband med Stella Polaris är två av de pusselbitar som pekar i samma riktning. Självklart skulle all viktig information från den finländska signalspaningen föras över till Sverige för att sedan kunna användas mot fienden. Med att man också förde med sig så pass mycket hårdvara i form av signalspaningsbilar, radioapparater och pejlanordningar pekar på att en ganska stor verksamhet var tänkt att drivas från svensk botten. Man lämnade också efter sig fungerande radionätverk i Finland som skulle kunna komma att aktiveras från Sverige. Nu blev det ju ingen ockupation och därför ingen verksamhet i vårt land.

Guldklimpar i arkiven
Något som dock är förhållandevis okänt är att i det stora materialet som kom med Stella Polaris gömde sig också andra guldbitar. Här dök nämligen största delen av de finländska fjärrpatrullernas arkiv upp. Jag gjorde ett besök på Riksarkivets enhet i Arninge där man bland annat finner den svenska Säkerhetspolisens arkiv. På försök bad jag personalen se efter om det i Säpo-materialet fanns något om Stella Polaris. Där drog jag verkligen en vinstlott. Här fanns bland annat en komplett förteckning över vad samtliga arkivlådor innehöll som kom med Stella Polaris. Av vad jag kunde se fanns här förtecknat fjärrpatrullernas kompletta arkiv, något som hade varit försvunnit sedan kriget. Tidigare har det inte funnits några uppgifter om var fjärrpatrullernas arkiv tagit vägen. Om man ska tro på vad som tidigare sagts bör fjärrpatrullernas papper ha följt med över till Försvarets Radioanstalt med resten av Stella Polaris. Låt oss gräva där!

PS. Har någon av er läst en eller flera av Mikko Porvalis andra böcker, hör gärna av er och skriv en recension i nyhetsbrevet Fokus Öst. Det spelar ingen roll om den är kortare eller längre än denna. Ni är alltid välkomna.

Omfattande ryska ”Aktiva åtgärder” i USA

I dagarna avslöjas bland annat i USA hur omfattande Rysslands ”Aktiva åtgärder” många gånger är. Från Center for European Policy Analysis (CEPA) kommer är oerhört välgenomtänkt listning över de viktigaste arbetsmetoderna som Kreml nyttjar i sina försök att påverka oss i väst (http://cepa.org/EuropesEdge/The-Kremlins-20-toxic-tactics). Alldeles för många gånger hakar politiker, journalister och även forskare upp sig på enstaka händelser eller enstaka arbetsmetoder: Desinformation, Propaganda, ”Agents of influence” eller något som de inte känner till sedan tidigare. Men bara för att det är något som känns nytt för den enskilde betraktaren betyder faktiskt inte att det också verkligen är en nyhet!

När det finns ett utmärkt verktyg som exempelvis Google skulle man ju kunna tänka sig att man kollar om det ägt rum tidigare eller är en metod som nyttjats längre tillbaka i tiden. Bara för att en länk befinner sig på Googles första sida betyder det ju inte att det är något som skett de senaste dagarna. Ännu bättre är att nästa gång man upptäcker att Putin et consortes håller på med något fuffens så tar man en titt på den utmärkta listan över 20 arbetsmetoder som Edward Lucas ställt samman. Sedan kan man alltid diskutera om alla metoder går in under begreppet ”political warfare” eller inte. Dessvärre finns det också ämnen som borde ha funnits med, i alla fall om man gjort en lista på 30 punkter. Aktiva åtgärder omfattar så mycket mer än enbart ”political warfare”. Militärövningar är en viktig punkt, vare sig Moskva ljuger om deltagarantalet eller ej. Diplomati är en annan metod som dessutom kan innehålla påtryckningar eller överenskommelser som inte blir kända för den stora massan. Hot om militära åtgärder eller handelskrig är en annan viktig punkt. Hur många gånger har inte olika experter i Moskva eller ryssarnas ambassadör Viktor Tatarintsev dykt upp och hotar med kärnvapen och andra åtgärder.

Något som tidigare inte varit på tapeten men som är av stor vikt är att köpa sig inflytande. Igår avslöjades det i CNN att ryskbetalda Facebook-annonser och rysskontrollerade konton kunnat påverka 126 miljoner amerikaner under presidentvalskampanjen 2016 (http://money.cnn.com/2017/10/30/media/russia-facebook-126-million-users/index.html). Faktum är att Facebook, Google, Instagram och Twitter erhöll flera miljoner dollar i annonsintäkter från öppna och dolda ryska konton. En stor del av betalningarna kom från samma organisation som ligger bakom den famösa ”Trollfabriken” i St Petersburg – Internet Research Agency.

Vi måste frigöra oss från den ena eller andra arbetsmetoden och istället för att koncentrera oss på hela orkestern av möjligtvis ett hundratal olika metoder att påverka oss. Kreml använder både öppna och dolda metoder. Legala och illegala arbetssätt. Stort som litet. Bara för att man köper annonser för flera miljoner kronor hindrar det inte att några enstaka insändare i pressen, författade av inflytelseagenter, också dyker upp. Ingen arbetsmetod diskvalificerar en annan. Istället för att se dem en och en bör vi betrakta dem allihop på en gång. Då är det dessutom mycket svårare att se vem som agerar och vad som får effekt.

Spar gärna Edward Lucas lista och studera artikeln i CNN. De är bägge viktiga steg på vägen att lära sig hur Putins Ryssland försöker driva oss in i den ryskkontrollerade fållan.

Nytt nummer av nyhetsbrevet Fokus Öst

Lagom inför den stundande helgen har Fokus Öst kommit ut med en mängd intressanta nyheter. Kanske tycker även Vladimir Putin och andra ryska ledare det också? Efter många års ointresse och förvånansvärt dåliga IT-kunskaper tycks de nu plötsligt ha börjat förstå vad Internet innebär. Som säkert de flesta av Fokus Östs läsare tidigare kunna skåda har en mängd soldater i den ryska krigsmakten gladeligen spritt foton och skriftliga uppgifter om exempelvis invasionen av Ukraina och den ryska krigsmaktens insatser i Syrien. Putin vill nu sätta stopp för detta.

”Lagen som är tänkt att träda i kraft i Januari 2018 kommer bara att förbjuda anställda soldater och officerare, men inte värnpliktiga, att publicera bilder, videor eller annat material på sociala medier.” Det kommer säkert att bli oerhört svårt. Inte för att ryska försvarsanställda på något sätt strävar efter att bryta om lagen utan för att Ryssland är så genommilitariserat. Jag har tidigare beskrivit att ryska soldater varit involverade i stridigheter kontinuerligt sedan 1914. Läs också Lena Padukovas gästinlägg på Cornucopias blogg där hon beskriver ”Militariseringen och krigskulturen i Ryssland”.

Lenas inlägg illustreras bl.a. av ett foto på ett barn iklädd militäruniform och med ett automatvapen. I mitt rätt omfattande bildarkiv har jag hundratals liknande foton och vanligtvis är dessa barn omgivna av pistoler, automatvapen och granatgevär. Det är hemskt att se och än värre är det att se de stolta föräldrarna som står bredvid. Man vet att vad som väntar många av dem är en är blankpolerade svarta gravsten med bilden på en ung soldat som nyligen stupat i Ukraina, Syrien, Ossetien eller på något annat håll. Tragiskt!

Om du nu inte är prenumerant kan du enkelt ladda ner senaste numret av Fokus Öst från https://wordpress.us15.list-manage.com/track/click?u=7d649da2d59e2f89d9703a8b4&id=6f470deb16&e=16cacb4e3b. Och vill du kostnadsfritt ha Fokus Öst framöver är det enkelt att skriva in dina data på länken http://eepurl.com/cM_ML9.

Har du kommentarer eller förslag på förbättringar är du varmt välkommen med dem här! Har du länkar som du tror kan intressera andra också, mailar du dem till Fokus Östs redaktör: fokus_ost@outlook.com. Är de intressanta tar vi upp dem i nästa nummer!!! Är du särskilt kunnig i något ämne som du tror många vill läsa om, kontaktar du mig på joakim.von_braun@bredband.net. Fokus Öst är öppet för allt slags bra material.

Pengatvätt och rysk underrättelsetjänst

I tider då personer med skygglappar får för sig att Kremls aktiva åtgärder antingen inte förekommer eller i alla fall inte har någon verkan är det alltid välgörande att läsa Patrik Oksanens genomreserchade och djuplodande artiklar. Han avslöjar ett omfattande nätverk av personer som direkt eller indirekt springer i Kremls ledband och publicerar information som på olika sätt gagnar den ryska saken.

http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/oksanen-nya-tiders-kopplingar-till-pengatvatt-och-rysk-underrattelsetjanst

Det har alltid förvånat mig att det är så pass vanligt att man från Moskvas sida samarbetar med högerextremister och nynazister. Det kanske ligger i linje med det samarbete man startade på 1920- och 1930-talen och på de sätt man utnyttjade frågor som förföljelser av de svarta i USA och judar i Västtyskland. Det var frågor som ökade splittringen i det västerländska samhället och på så sätt gagnade det Kreml.

Världens kommunister har alltid strävat efter ett samhällsklimat där vitt ställs mot svart, där vänster ställs mot höger. Den småborgerliga, ofta pacifistiska, mitten skulle alltid utraderas! Det lyckades de med i Spanien på 1930-talet och i Vietnam på 1960-talet. De krafter som stöder demokrati, fred, besinning, diskussion ska aldrig ha en chans att finna några alternativ – endast den odemokratiska och fascistiska högern samt den odemokratiska och kommunistiska vänstern ska finnas kvar. Det är inte konstigt att Kreml stöder högerextrema och nazistiska organisationer i Europa och naturligtvis också i Sverige.

Patrik Oksanens artikel visar på metoder som vi ska hålla ögonen på och naturligtvis också personer och organisationer som vi ska vara på vår vakt mot. Det räcker inte att bara skaffa sig kunskap och gilla artiklar på Facebook – vi måste själva aktivera oss åtminstone så pass mycket att vi hjälper dem som kartlägger Putins vänner till höger och vänster. ”Kunskap är makt!”, men den hjälper inte mycket om den stannar hos den enskilde upptäckaren. Så se till att sprida den information du sitter på – se till att den sprids till oss alla!

Civilkurage

Det senaste åren har jag stött på flera otrevliga fall med bristande civilkurage som fått mig att undra varför vissa personer tycker sig ha rätt att uppta en viss arbetsplats i den svenska samhällsapparaten. Ingen kan väl annat att hålla med om att är man tjänsteman i det svenska samhället så ska man följa de bestämmelser och lagar som definierar det arbete man ska utföra. Eller är det någon däremot?

Att en anställd gör ett undermåligt jobb kan ju bero på en rad olika omständigheter. Det kan handla om dålig utbildning, undermålig handledning, bristande tillgång till gällande lagar och regler, felaktig information från överordnade etc. Detta är dock ingen ursäkt men det kan ju vara en anledning och en korrekt beskrivning av orsaken. Självklart måste man ändå göra sitt bästa att skaffa sig den korrekta information man behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Om man i myndighetens bibliotek och i dess intranät saknar gällande bestämmelser och närmaste chefen är frånvarande, så kan man självklart inte strunta i att skaffa sig svar, fatta myndighetsbeslut lite som man tycker eller gissa vilket svar som är lämpligt. Eller hur?

De fall som jag fått kännedom om är dock inte av detta slag. De är så mycket värre. Det handlar om att svenska handläggare bryter mot lagen och gällande bestämmelser för att de oroar sig för kritik och för att bli utsatta för saker som skulle kunna skada deras karriärer. Jag tycker sådant är motbjudande. Det skulle ju vid enstaka tillfällen kunna finnas någon slags ”greater good” i ett fall som medför att en individ skulle kunna bryta mot bestämmelserna. Detta skulle jag i så fall kunna förstå och till och med kunna känna stor sympati för.

Men att bryta mot lagen för att gå en främmande makt tillhanda är oerhört upprörande. Vare sig man duckar för kritik från ett lands ambassad eller bryter mot bestämmelserna för att någon på UD har synpunkter, befinner man sig på en krokig väg som leder bort från frihet, fred och nationellt oberoende. Det är en väg som steg för steg leder oss närmare ofrihet och förtryck. Även om varje steg är ett litet steg så går de åt fel håll!

Det är viktigt att alla de som ser exempel på att främmande makter på olika sätt lägger sig i svensk myndighetsutövning ingriper. Man kan protestera till handläggarna, man kan anmäla till adekvata myndigheter, man kan anonymt eller öppet tipsa media, eller så kan man själv publicera information på Internet. Men man får inte vända bort blicken, resa sig och gå därifrån. Man måste ta sitt medborgerliga ansvar.

Jag anser att alla som jobbar för Sverige ska tänka på vad de gör och vilka konsekvenser deras arbete och beslut får. Det är inte bara lagar och regler man ska tänka på – man måste också ha en insikt i vad målet med arbetet är. Att bygga samhället, göra det bättre för landet och alla oss som bor här. Och naturligtvis inkluderar detta alla som vi välkomnat hit. Att då hjälpa en främmande makt eller deras påhejare – det är att svika!

”Världen är en farlig plats. Inte på grund av alla farliga människor i den, utan på grund av alla som inte gör något åt det.”
– Albert Einstein

Fokus Östs nyhetsbrev

Strax innan helgen råkade både ett svenskt och ett amerikanskt signalspaningsplan illa ut över Östersjön. Bägge blev störda av ryska stridsflygplan som flög vansinnigt illa och onödigt nära de bägge planen. Att ryssarna gärna spionerar själva vet vi sedan länge. Att de inte tycker andra länder ska få lov att göra detsamma fick vi lära oss på 1950-talet. Idag avslöjar Dagens Nyheter att det svenska planet blev så pressat att man tvingades avbryta flygningen. Som vanligt tycker den ryska björnen att man kan strunta i lagar och regler när det passar dom. Det är en hållning som framöver kommer att sänka Rysslands politiska och militära ledning.

Under midsommarhelgen släppte Fokus Öst sitt senaste nyhetsbrev som bl.a. innehåller en artikel jag skrivit om de senaste årens återkommande flygstörningar från Rysslands sida. Ladda ner nyhetsbrevet från http://wordpress.us15.list-manage1.com/track/click?u=7d649da2d59e2f89d9703a8b4&id=f2802532e1&e=d8d20b84f7

Prenumerera gör du kostnadsfritt genom att nyttja länken http://wordpress.us15.list-manage.com/track/click?u=7d649da2d59e2f89d9703a8b4&id=d76817e19d&e=d8d20b84f7

Har du tips om länkar, Twitter-nyheter eller andra tips mailar du Fokus Östs redaktion på fokus_ost@outlook.com.

Desinformationen måste bemötas

Lördagens DN innehöll flera intressant artiklar om desinformation. Förutom artikeln ”Säg nej till pengarna” (http://www.dn.se/arkiv/nyheter/sag-nej-till-pengarna-sa-faller-fejksajterna/) hittade man en artikel i lördagsbilagan om hur hundratals personer i Makedonien producerar fejknyheter samt Niklas Orrenius utmärkta”Malmös problem behöver inte köras genom ett antimuslimskt bizarro-filter” (http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-malmos-problem-behover-inte-koras-genom-ett-antimuslimskt-bizarro-filter/). Massor av intressanta idéer om hur desinformationen produceras och sprids. För självklart handlar inte alla desinformation om Ryssland och Vladimir Putin.

Det faller ett tungt ansvar på företag som Google, Facebook och många andra. Om de inte reagerar på ett sunt och vettigt vis kommer de bara att binda ris åt egen rygg. Företag som inte är politiskt och socialt medvetna är synnerligen dåliga representanter för kapitalismen. Lenins gamla talesätt om att ”kapitalisten kommer själv sälja repet som han kommer att hängas med” är tyvärr fortfarande allt för sant. Alla företag måste förstå att medverka i försvaret av det öppna och fria samhället.

Men även myndigheter och kommuner måste dra sina strån till stacken. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har e synnerligen viktig roll att spela i skyddet mot rysk desinformation. Redan hösten 2015 skapades en ny avdelning på myndigheten som har till uppgift att kontra Rysslands informationskrigföring även om de har besynnerligt svårt att ta ”Ryssland” i sin mun utan hymlar och pratar om ”främmande makt”. Är vi tillbaka på 1980-talet? Lite värre är att de inte kan stava till ordet ”desinformation”!!! Söker man på detta ord får man endast 40 träffar som mest handlar om farliga transporter. Däremot ger ”dessinformation” 1.946 träffar? Inte undra på att ingen tror MSB gör något på området.

Nu ser det emellertid ut som om MSB har trampat på gasen. För en vecka sedan släppte man ett hemligt PM om hur man ska försöka skydda valen 2018. De har en lista på 13 punkter (varav tre är hemliga) som ska genomföras av två hemliga projektgrupper. Myndigheten kommer att samverka och samarbeta med ett antal myndigheter som dock också hemlighålls. Man får väl hoppas att Säpo är en av dem. Rimligtvis bör man ha goda kunskaper om hur Rysslands underrättelsetjänster arbetar.

Det finns dock en hel del goda idéer om vad som bör göras. MSB tänker uppenbarligen löpande bevaka den desinformation som släpps ut och dessutom bemöta den vilken åtminstone ger mig hopp inför framtiden. Låt os bara hoppas att denna verksamhet kommer att vara igång 24×365 dvs dygnet runt årets samtliga dagar. Det behövs nämligen. Så fort man ser felaktig eller lögnaktig information som kan tänkas vara ägnad att skada det svenska samhället eller förvränga bilden för svenska folket, borde MSB agera genom att ta reda på vem som sprider budskapet initialt, vilka de följande leden är, vad man anser vara korrekt information samt lämna namn och telefonnummer till personer som kan kommentera den påstådda nyheten. Så fort detta är färdigt ska man sprida en bulletin till media och ledande politiker. Sedan får de betrakta MSBs information som vilken annan information som helst som kommer från en nyhetsbyrå – take it or leave it.

Därutöver bör Säkerhetspolisen och MSB ta fram skriftlig information och utbildning som riktar sig till media och till landets politiker. Genom att erbjuda dem kunskap om hur Ryssland och vissa terroristorganisationer jobbar, kan vi förhoppningsvis få fler politiker och journalister som kan se igenom den väv av desinformation som emanerar främst från olika delar av Internet. Tycker landets journalister att det är för magstarkt med kurser arrangerade av de svenska myndigheterna får väl arbetsgivarna i media-Sverige ta tjuren vid hornen och se till att deras anställda fr tillgång till motsvarande utbildningar. Jag kan ju inte tänka mig annat än att landets medier vill vara så fria från desinformation och lögner som möjligt!