Vart är Ryssland är på väg under Putin

The Atlantic publicerar här en mycket intressant och djuplodande artikel om var Ryssland är på väg under Vladimir Putin – https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2018/01/putins-game/546548/. Inte en artikel man läser under kafferasten utan ett antal många gånger spännande betraktelser över vad som skett och vad som är på väg att ske.

Man länkar bland annat till en riktigt bra Youtube-film om det ryska IT-angreppet mot den amerikanska presidentkampanjen 2016. Ryskfödda Julia Ioffe som skrivit artikeln har också varit med och gjort filmen ”How Russia Hacked America – And Why It Will Happen Again” som man finner på https://www.theatlantic.com/video/index/547940/how-russia-hacked-america/ är cirka 3,5 minuter lång och kan också nås direkt på länken https://www.youtube.com/watch?v=GYIgmua-J7o

Som en slags pendang till denna berättelse är berättelsen om den förre KGB- och FSB-officeren Viktor Minin en spännande aha-upplevelse. Minin var 2011 med om att med hjälp av FSB, skapa föreningen ”Association of Chief Information Security Officers”, med den ryska förkortningen ARSIB. Nu är han i farten med att hjälpa till att skapa en ny generation hackers i Ryssland. På skolor runt om i landet hjälper han till att arrangera nya ”Capture the Flag”-tävlingar för att stimulera ryska ungdomar att ägna sig IT-relaterade tävlingar. Jag ska passa på att säga att dessa ”Capture the Flag”-tävlingar skiljer sig helt från den traditionella varianten då man utomhus försöker sno åt sig motståndarnas flagga.

The Atlantics artikel ”What Putin Really Wants” tar också upp skandalen med Panamapappren som ”The International Consortium of Investigative Journalists” presenterade och där många ryska namn dök upp. ICIJ har gjort det lite lättare genom att samla informationen under ett par länkar: https://www.icij.org/tags/russia/ och https://offshoreleaks.icij.org/search?cat=4&q=Russia m.fl. Med tanke på hur uruselt den ryska ekonomin går förvånar det något att se hur många nyrika ryssar som dyker upp.

Julia Ioffe är en spännande journalist att följa och vill ni läsa vad hon skrivit tidigare finns hennes artiklar samlade under länken https://www.theatlantic.com/author/julia-ioffe/

Annonser

Recension av ”Spionskolan” av Mikko Porvali

Tidigare i år gav förlaget Fischer & Co (dvs Lind & Co) ut boken ”Spionskolan” av författaren Mikko Porvali, ISBN 978-91-88243-25-6. Det är en bok jag verkligen rekommenderar till alla som vill läsa en spännande historisk skildring från vårt broderland i öst och samtidigt skaffa sig en bättre insikt om livet för de många folkgrupper som bodde och delvis bor kvar i de ockuperade trakterna runt Ladoga och Onega.

Mikko Porvali är en spännande finländsk författare som skrivit flera böcker om de finländska fjärrpatrullerna och deras verksamhet bakom de sovjetiska linjerna under kriget. Den finska krigsmakten skickade både sommar och vinter in patruller in i Sovjetunionen som smög sig igenom den väl vaktade gränsen och lyckades undvika de ryssar som stod på post med fingrarna på avtryckaren. Det är en verksamhet som beskrivs på ett sätt som hela tiden håller läsaren på alerten.

Kriminalpolis och författare
Porvali är inte författare på heltid. Till yrket är han kriminalpolis och av hans färdigheter i att lägga pussel torde han vara en bra sådan. Nu menar jag inte 1000 bitar från Ravensbrück, utan förmågan att hålla komplexa utredningar i huvudet. Han har också en bra förmåga att dra slutsatser när pusselbitar fattas och de gör de verkligen i denna historia. Det är en synnerligen svårnavigerad historia där källorna många gånger medvetet har förvanskats i syfte att göra det omöjligt att nå hela sanningen bakom verksamheten. Den som gillar Mikko som författare kommer säkert också att vilja läsa hans böcker ”Bakom Röda arméns linjer”, ”Bakom fiendens linjer” och ”Fånge, spion, partisan”. Han är endast 37 år gammal så det finns en stor chans att han kommer med fler böcker. Att hans släkt kommer från det ockuperade Karelen kommer säkert att bidra till att han kommer att fortsätta att intressera sig för historiska skeendet i östra Finland.

Efterlämnade arkivpapper
Det som gör ”Spionskolan” lite extra intressant att läsa är att Mikko Porvali har ”fuskat”. Det visar sig nämligen att Mikkos farfar arbetade på Spanarskolan i Onegaborg (Petroskoj) och att Mikko fått tillgång till en minst sagt intressant dokumentation i form av dokument som farfar Antti gömde vid krigsslutet. Den minnesgode minns säkert både Stella Polaris och den s.k. ”vapengömmoaffären” där mellan 5.000 och 10.000 finländare gömt en mängd lättare vapen inför en möjligt sovjetisk ockupation. Affären upptäcktes dock 1945. Antti Porvalis gömda dokument hänger nämligen ihop med dessa bägge affärer och andra säkert ännu ej upptäckta kurragömmalekar som finländska militärer och andra patrioter i Finland sysslade med i slutet av 1940-talet.

Det var aldrig avsikten att någon utomstående skulle kunna lägga hela pusslet och dra de korrekta slutsatserna. Anledningen var att ryssarna och de finska kommunisterna utgjorde en gemensam kraft som mycket väl kunde vara riktat rakt mot den finländska krigsmakten och de sympatisörer man hade i samhället i övrigt. Med detta sagt måste jag säga att jag är synnerligen imponerad av Mikko kunna komma så långt i sina efterforskningar.

I Finland fruktade man med fog att Stalins Sovjetunionen både hyste planer på att ockupera Finland och man även var aktiva med att stötta kommunisterna i ett möjligt maktövertagande som tydligen planerades till 1948. Från Fortsättningskriget 1944 och under resten av hela 1940-talet var många människor oerhört oroliga för var ryssarna skulle kunna komma att ta sig till. Förutom de bägge krigen mot Sovjetunionen, Vinter-och Fortsättningskrigen, hade man också de tre baltiska staternas ockupationer 1939 och 1944 nära i minnet liksom införlivandet av Östeuropa i den sovjetiska intressesfären, särskilt kuppen i Tjeckoslovakien i februari 1948. I Finland kallas åren 1944-1948, då kommunisterna bland annat hade makten över Inrikesministeriet och den finska Säkerhetspolisen genom Yrjö Leino, för ”Farans år”.

Förutom den röda tråden i form av Spionskolans verksamhet med utbildning av tidigare officerare i Röda Armén som ska skickas på uppdrag bakom de sovjetiska linjerna så innehåller boken en rad spännande personteckningar, främst av dessa sovjetiska medborgare och anledningen till att de vill börja arbeta för Finland. Det vara generellt ingen brist på individer som hatade bolsjevikerna och Josef Stalin. Porvala berättar i boken bland annat att nästan 1,2 miljoner sovjetiska medborgare tjänstgjorde inom tyska Wehrmacht. Av de nästan 220.000 soldater som ryssarna omringade i Stalingrad var nästa 25 procent sovjetiska medborgare. Man kan ju bara undra vart detta hade tagit vägen om tyskarna hade behandlat alla ryssar, ukrainare och andra som medmänniskor och gett dem hopp om ett liv i Ryssland, Ukraina med flera länder utan kommunism?

Bevisen leder till en krokig väg
Så även om nu Mikko Porvali hade ett försteg då han fick tag på sin farfars gömda handlingar är de samtidigt ett spår som författaren måste följa med stor försiktighet. Vad som klart framskymtar när största delen av materialet är granskat är den finska sidans medvetna förvrängning genom sitt urval av den kvarlämnade informationen. Det framstår som ytterst medvetet att de finländska underrättelsemännen i princip endast berättat om sina misslyckanden (sic!). Alla de fall där de värvade agenterna omedelbart hoppade tillbaka till Sovjetsidan vid första bästa tillfälle tycks finnas med men inte så mycket mer. En mängd sådana fall finns beskrivna men det är i det närmste omöjligt att hitta några lyckade och framgångsrika fall. Ändå finns det gott om indikationer och indicier på att sådana existerade men både fallbeskrivningar och personalmappar tycks ha försvunnit eller vara medvetet utsorterade.

Att Finland, som var känt för en mycket kompetent och noggrann underrättelsetjänst, skulle ha ägnat så stora resurser till att skicka ut välutbildade spioner under mer än tre års tid, utan några som helst framgångar låter sig knappast göras. Då hade nog verksamheten stoppats. Det finns med största sannolikhet flera skäl till denna medvetna tystnad och brist på kunskap som Porvali finner. En anledning är att när delar av det finländska materialet framställdes hade man hundratals sovjetiska officerare i Finland som utgjorde 90 procent den avskyvärda Allierade kontrollkommissionens medlemmar i landet. Risken var stor att de skulle tvinga fram denna värdefulla information och med den i sin hand bland annat letat upp de ryssar som nu gömde sig inne i Sovjetunionen. En annan anledning var behovet att hålla de viktiga arbetsmetoderna för sig själv om man tvingas fortsätta sin underrättelseverksamhet mot ryssarna ännu en gång, antingen på hemmaplan eller från svenskt område.

Berättelsen fortsätter vidare
Sätter man berättelsen om ”Spionskolan” i ett lite större sammanhang förstår man att ett stort antal finländska officerare funderade på hur kampen skulle kunna fortsätta och då föras från Sverige om nu Finland skulle ockuperas. Den omfattande vapengömmoaffären som delvis tagits upp i samband med Stella Polaris är två av de pusselbitar som pekar i samma riktning. Självklart skulle all viktig information från den finländska signalspaningen föras över till Sverige för att sedan kunna användas mot fienden. Med att man också förde med sig så pass mycket hårdvara i form av signalspaningsbilar, radioapparater och pejlanordningar pekar på att en ganska stor verksamhet var tänkt att drivas från svensk botten. Man lämnade också efter sig fungerande radionätverk i Finland som skulle kunna komma att aktiveras från Sverige. Nu blev det ju ingen ockupation och därför ingen verksamhet i vårt land.

Guldklimpar i arkiven
Något som dock är förhållandevis okänt är att i det stora materialet som kom med Stella Polaris gömde sig också andra guldbitar. Här dök nämligen största delen av de finländska fjärrpatrullernas arkiv upp. Jag gjorde ett besök på Riksarkivets enhet i Arninge där man bland annat finner den svenska Säkerhetspolisens arkiv. På försök bad jag personalen se efter om det i Säpo-materialet fanns något om Stella Polaris. Där drog jag verkligen en vinstlott. Här fanns bland annat en komplett förteckning över vad samtliga arkivlådor innehöll som kom med Stella Polaris. Av vad jag kunde se fanns här förtecknat fjärrpatrullernas kompletta arkiv, något som hade varit försvunnit sedan kriget. Tidigare har det inte funnits några uppgifter om var fjärrpatrullernas arkiv tagit vägen. Om man ska tro på vad som tidigare sagts bör fjärrpatrullernas papper ha följt med över till Försvarets Radioanstalt med resten av Stella Polaris. Låt oss gräva där!

PS. Har någon av er läst en eller flera av Mikko Porvalis andra böcker, hör gärna av er och skriv en recension i nyhetsbrevet Fokus Öst. Det spelar ingen roll om den är kortare eller längre än denna. Ni är alltid välkomna.

Omfattande ryska ”Aktiva åtgärder” i USA

I dagarna avslöjas bland annat i USA hur omfattande Rysslands ”Aktiva åtgärder” många gånger är. Från Center for European Policy Analysis (CEPA) kommer är oerhört välgenomtänkt listning över de viktigaste arbetsmetoderna som Kreml nyttjar i sina försök att påverka oss i väst (http://cepa.org/EuropesEdge/The-Kremlins-20-toxic-tactics). Alldeles för många gånger hakar politiker, journalister och även forskare upp sig på enstaka händelser eller enstaka arbetsmetoder: Desinformation, Propaganda, ”Agents of influence” eller något som de inte känner till sedan tidigare. Men bara för att det är något som känns nytt för den enskilde betraktaren betyder faktiskt inte att det också verkligen är en nyhet!

När det finns ett utmärkt verktyg som exempelvis Google skulle man ju kunna tänka sig att man kollar om det ägt rum tidigare eller är en metod som nyttjats längre tillbaka i tiden. Bara för att en länk befinner sig på Googles första sida betyder det ju inte att det är något som skett de senaste dagarna. Ännu bättre är att nästa gång man upptäcker att Putin et consortes håller på med något fuffens så tar man en titt på den utmärkta listan över 20 arbetsmetoder som Edward Lucas ställt samman. Sedan kan man alltid diskutera om alla metoder går in under begreppet ”political warfare” eller inte. Dessvärre finns det också ämnen som borde ha funnits med, i alla fall om man gjort en lista på 30 punkter. Aktiva åtgärder omfattar så mycket mer än enbart ”political warfare”. Militärövningar är en viktig punkt, vare sig Moskva ljuger om deltagarantalet eller ej. Diplomati är en annan metod som dessutom kan innehålla påtryckningar eller överenskommelser som inte blir kända för den stora massan. Hot om militära åtgärder eller handelskrig är en annan viktig punkt. Hur många gånger har inte olika experter i Moskva eller ryssarnas ambassadör Viktor Tatarintsev dykt upp och hotar med kärnvapen och andra åtgärder.

Något som tidigare inte varit på tapeten men som är av stor vikt är att köpa sig inflytande. Igår avslöjades det i CNN att ryskbetalda Facebook-annonser och rysskontrollerade konton kunnat påverka 126 miljoner amerikaner under presidentvalskampanjen 2016 (http://money.cnn.com/2017/10/30/media/russia-facebook-126-million-users/index.html). Faktum är att Facebook, Google, Instagram och Twitter erhöll flera miljoner dollar i annonsintäkter från öppna och dolda ryska konton. En stor del av betalningarna kom från samma organisation som ligger bakom den famösa ”Trollfabriken” i St Petersburg – Internet Research Agency.

Vi måste frigöra oss från den ena eller andra arbetsmetoden och istället för att koncentrera oss på hela orkestern av möjligtvis ett hundratal olika metoder att påverka oss. Kreml använder både öppna och dolda metoder. Legala och illegala arbetssätt. Stort som litet. Bara för att man köper annonser för flera miljoner kronor hindrar det inte att några enstaka insändare i pressen, författade av inflytelseagenter, också dyker upp. Ingen arbetsmetod diskvalificerar en annan. Istället för att se dem en och en bör vi betrakta dem allihop på en gång. Då är det dessutom mycket svårare att se vem som agerar och vad som får effekt.

Spar gärna Edward Lucas lista och studera artikeln i CNN. De är bägge viktiga steg på vägen att lära sig hur Putins Ryssland försöker driva oss in i den ryskkontrollerade fållan.

Nytt nummer av nyhetsbrevet Fokus Öst

Lagom inför den stundande helgen har Fokus Öst kommit ut med en mängd intressanta nyheter. Kanske tycker även Vladimir Putin och andra ryska ledare det också? Efter många års ointresse och förvånansvärt dåliga IT-kunskaper tycks de nu plötsligt ha börjat förstå vad Internet innebär. Som säkert de flesta av Fokus Östs läsare tidigare kunna skåda har en mängd soldater i den ryska krigsmakten gladeligen spritt foton och skriftliga uppgifter om exempelvis invasionen av Ukraina och den ryska krigsmaktens insatser i Syrien. Putin vill nu sätta stopp för detta.

”Lagen som är tänkt att träda i kraft i Januari 2018 kommer bara att förbjuda anställda soldater och officerare, men inte värnpliktiga, att publicera bilder, videor eller annat material på sociala medier.” Det kommer säkert att bli oerhört svårt. Inte för att ryska försvarsanställda på något sätt strävar efter att bryta om lagen utan för att Ryssland är så genommilitariserat. Jag har tidigare beskrivit att ryska soldater varit involverade i stridigheter kontinuerligt sedan 1914. Läs också Lena Padukovas gästinlägg på Cornucopias blogg där hon beskriver ”Militariseringen och krigskulturen i Ryssland”.

Lenas inlägg illustreras bl.a. av ett foto på ett barn iklädd militäruniform och med ett automatvapen. I mitt rätt omfattande bildarkiv har jag hundratals liknande foton och vanligtvis är dessa barn omgivna av pistoler, automatvapen och granatgevär. Det är hemskt att se och än värre är det att se de stolta föräldrarna som står bredvid. Man vet att vad som väntar många av dem är en är blankpolerade svarta gravsten med bilden på en ung soldat som nyligen stupat i Ukraina, Syrien, Ossetien eller på något annat håll. Tragiskt!

Om du nu inte är prenumerant kan du enkelt ladda ner senaste numret av Fokus Öst från https://wordpress.us15.list-manage.com/track/click?u=7d649da2d59e2f89d9703a8b4&id=6f470deb16&e=16cacb4e3b. Och vill du kostnadsfritt ha Fokus Öst framöver är det enkelt att skriva in dina data på länken http://eepurl.com/cM_ML9.

Har du kommentarer eller förslag på förbättringar är du varmt välkommen med dem här! Har du länkar som du tror kan intressera andra också, mailar du dem till Fokus Östs redaktör: fokus_ost@outlook.com. Är de intressanta tar vi upp dem i nästa nummer!!! Är du särskilt kunnig i något ämne som du tror många vill läsa om, kontaktar du mig på joakim.von_braun@bredband.net. Fokus Öst är öppet för allt slags bra material.

Pengatvätt och rysk underrättelsetjänst

I tider då personer med skygglappar får för sig att Kremls aktiva åtgärder antingen inte förekommer eller i alla fall inte har någon verkan är det alltid välgörande att läsa Patrik Oksanens genomreserchade och djuplodande artiklar. Han avslöjar ett omfattande nätverk av personer som direkt eller indirekt springer i Kremls ledband och publicerar information som på olika sätt gagnar den ryska saken.

http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/oksanen-nya-tiders-kopplingar-till-pengatvatt-och-rysk-underrattelsetjanst

Det har alltid förvånat mig att det är så pass vanligt att man från Moskvas sida samarbetar med högerextremister och nynazister. Det kanske ligger i linje med det samarbete man startade på 1920- och 1930-talen och på de sätt man utnyttjade frågor som förföljelser av de svarta i USA och judar i Västtyskland. Det var frågor som ökade splittringen i det västerländska samhället och på så sätt gagnade det Kreml.

Världens kommunister har alltid strävat efter ett samhällsklimat där vitt ställs mot svart, där vänster ställs mot höger. Den småborgerliga, ofta pacifistiska, mitten skulle alltid utraderas! Det lyckades de med i Spanien på 1930-talet och i Vietnam på 1960-talet. De krafter som stöder demokrati, fred, besinning, diskussion ska aldrig ha en chans att finna några alternativ – endast den odemokratiska och fascistiska högern samt den odemokratiska och kommunistiska vänstern ska finnas kvar. Det är inte konstigt att Kreml stöder högerextrema och nazistiska organisationer i Europa och naturligtvis också i Sverige.

Patrik Oksanens artikel visar på metoder som vi ska hålla ögonen på och naturligtvis också personer och organisationer som vi ska vara på vår vakt mot. Det räcker inte att bara skaffa sig kunskap och gilla artiklar på Facebook – vi måste själva aktivera oss åtminstone så pass mycket att vi hjälper dem som kartlägger Putins vänner till höger och vänster. ”Kunskap är makt!”, men den hjälper inte mycket om den stannar hos den enskilde upptäckaren. Så se till att sprida den information du sitter på – se till att den sprids till oss alla!

Civilkurage

Det senaste åren har jag stött på flera otrevliga fall med bristande civilkurage som fått mig att undra varför vissa personer tycker sig ha rätt att uppta en viss arbetsplats i den svenska samhällsapparaten. Ingen kan väl annat att hålla med om att är man tjänsteman i det svenska samhället så ska man följa de bestämmelser och lagar som definierar det arbete man ska utföra. Eller är det någon däremot?

Att en anställd gör ett undermåligt jobb kan ju bero på en rad olika omständigheter. Det kan handla om dålig utbildning, undermålig handledning, bristande tillgång till gällande lagar och regler, felaktig information från överordnade etc. Detta är dock ingen ursäkt men det kan ju vara en anledning och en korrekt beskrivning av orsaken. Självklart måste man ändå göra sitt bästa att skaffa sig den korrekta information man behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter. Om man i myndighetens bibliotek och i dess intranät saknar gällande bestämmelser och närmaste chefen är frånvarande, så kan man självklart inte strunta i att skaffa sig svar, fatta myndighetsbeslut lite som man tycker eller gissa vilket svar som är lämpligt. Eller hur?

De fall som jag fått kännedom om är dock inte av detta slag. De är så mycket värre. Det handlar om att svenska handläggare bryter mot lagen och gällande bestämmelser för att de oroar sig för kritik och för att bli utsatta för saker som skulle kunna skada deras karriärer. Jag tycker sådant är motbjudande. Det skulle ju vid enstaka tillfällen kunna finnas någon slags ”greater good” i ett fall som medför att en individ skulle kunna bryta mot bestämmelserna. Detta skulle jag i så fall kunna förstå och till och med kunna känna stor sympati för.

Men att bryta mot lagen för att gå en främmande makt tillhanda är oerhört upprörande. Vare sig man duckar för kritik från ett lands ambassad eller bryter mot bestämmelserna för att någon på UD har synpunkter, befinner man sig på en krokig väg som leder bort från frihet, fred och nationellt oberoende. Det är en väg som steg för steg leder oss närmare ofrihet och förtryck. Även om varje steg är ett litet steg så går de åt fel håll!

Det är viktigt att alla de som ser exempel på att främmande makter på olika sätt lägger sig i svensk myndighetsutövning ingriper. Man kan protestera till handläggarna, man kan anmäla till adekvata myndigheter, man kan anonymt eller öppet tipsa media, eller så kan man själv publicera information på Internet. Men man får inte vända bort blicken, resa sig och gå därifrån. Man måste ta sitt medborgerliga ansvar.

Jag anser att alla som jobbar för Sverige ska tänka på vad de gör och vilka konsekvenser deras arbete och beslut får. Det är inte bara lagar och regler man ska tänka på – man måste också ha en insikt i vad målet med arbetet är. Att bygga samhället, göra det bättre för landet och alla oss som bor här. Och naturligtvis inkluderar detta alla som vi välkomnat hit. Att då hjälpa en främmande makt eller deras påhejare – det är att svika!

”Världen är en farlig plats. Inte på grund av alla farliga människor i den, utan på grund av alla som inte gör något åt det.”
– Albert Einstein

Fokus Östs nyhetsbrev

Strax innan helgen råkade både ett svenskt och ett amerikanskt signalspaningsplan illa ut över Östersjön. Bägge blev störda av ryska stridsflygplan som flög vansinnigt illa och onödigt nära de bägge planen. Att ryssarna gärna spionerar själva vet vi sedan länge. Att de inte tycker andra länder ska få lov att göra detsamma fick vi lära oss på 1950-talet. Idag avslöjar Dagens Nyheter att det svenska planet blev så pressat att man tvingades avbryta flygningen. Som vanligt tycker den ryska björnen att man kan strunta i lagar och regler när det passar dom. Det är en hållning som framöver kommer att sänka Rysslands politiska och militära ledning.

Under midsommarhelgen släppte Fokus Öst sitt senaste nyhetsbrev som bl.a. innehåller en artikel jag skrivit om de senaste årens återkommande flygstörningar från Rysslands sida. Ladda ner nyhetsbrevet från http://wordpress.us15.list-manage1.com/track/click?u=7d649da2d59e2f89d9703a8b4&id=f2802532e1&e=d8d20b84f7

Prenumerera gör du kostnadsfritt genom att nyttja länken http://wordpress.us15.list-manage.com/track/click?u=7d649da2d59e2f89d9703a8b4&id=d76817e19d&e=d8d20b84f7

Har du tips om länkar, Twitter-nyheter eller andra tips mailar du Fokus Östs redaktion på fokus_ost@outlook.com.

Desinformationen måste bemötas

Lördagens DN innehöll flera intressant artiklar om desinformation. Förutom artikeln ”Säg nej till pengarna” (http://www.dn.se/arkiv/nyheter/sag-nej-till-pengarna-sa-faller-fejksajterna/) hittade man en artikel i lördagsbilagan om hur hundratals personer i Makedonien producerar fejknyheter samt Niklas Orrenius utmärkta”Malmös problem behöver inte köras genom ett antimuslimskt bizarro-filter” (http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-malmos-problem-behover-inte-koras-genom-ett-antimuslimskt-bizarro-filter/). Massor av intressanta idéer om hur desinformationen produceras och sprids. För självklart handlar inte alla desinformation om Ryssland och Vladimir Putin.

Det faller ett tungt ansvar på företag som Google, Facebook och många andra. Om de inte reagerar på ett sunt och vettigt vis kommer de bara att binda ris åt egen rygg. Företag som inte är politiskt och socialt medvetna är synnerligen dåliga representanter för kapitalismen. Lenins gamla talesätt om att ”kapitalisten kommer själv sälja repet som han kommer att hängas med” är tyvärr fortfarande allt för sant. Alla företag måste förstå att medverka i försvaret av det öppna och fria samhället.

Men även myndigheter och kommuner måste dra sina strån till stacken. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har e synnerligen viktig roll att spela i skyddet mot rysk desinformation. Redan hösten 2015 skapades en ny avdelning på myndigheten som har till uppgift att kontra Rysslands informationskrigföring även om de har besynnerligt svårt att ta ”Ryssland” i sin mun utan hymlar och pratar om ”främmande makt”. Är vi tillbaka på 1980-talet? Lite värre är att de inte kan stava till ordet ”desinformation”!!! Söker man på detta ord får man endast 40 träffar som mest handlar om farliga transporter. Däremot ger ”dessinformation” 1.946 träffar? Inte undra på att ingen tror MSB gör något på området.

Nu ser det emellertid ut som om MSB har trampat på gasen. För en vecka sedan släppte man ett hemligt PM om hur man ska försöka skydda valen 2018. De har en lista på 13 punkter (varav tre är hemliga) som ska genomföras av två hemliga projektgrupper. Myndigheten kommer att samverka och samarbeta med ett antal myndigheter som dock också hemlighålls. Man får väl hoppas att Säpo är en av dem. Rimligtvis bör man ha goda kunskaper om hur Rysslands underrättelsetjänster arbetar.

Det finns dock en hel del goda idéer om vad som bör göras. MSB tänker uppenbarligen löpande bevaka den desinformation som släpps ut och dessutom bemöta den vilken åtminstone ger mig hopp inför framtiden. Låt os bara hoppas att denna verksamhet kommer att vara igång 24×365 dvs dygnet runt årets samtliga dagar. Det behövs nämligen. Så fort man ser felaktig eller lögnaktig information som kan tänkas vara ägnad att skada det svenska samhället eller förvränga bilden för svenska folket, borde MSB agera genom att ta reda på vem som sprider budskapet initialt, vilka de följande leden är, vad man anser vara korrekt information samt lämna namn och telefonnummer till personer som kan kommentera den påstådda nyheten. Så fort detta är färdigt ska man sprida en bulletin till media och ledande politiker. Sedan får de betrakta MSBs information som vilken annan information som helst som kommer från en nyhetsbyrå – take it or leave it.

Därutöver bör Säkerhetspolisen och MSB ta fram skriftlig information och utbildning som riktar sig till media och till landets politiker. Genom att erbjuda dem kunskap om hur Ryssland och vissa terroristorganisationer jobbar, kan vi förhoppningsvis få fler politiker och journalister som kan se igenom den väv av desinformation som emanerar främst från olika delar av Internet. Tycker landets journalister att det är för magstarkt med kurser arrangerade av de svenska myndigheterna får väl arbetsgivarna i media-Sverige ta tjuren vid hornen och se till att deras anställda fr tillgång till motsvarande utbildningar. Jag kan ju inte tänka mig annat än att landets medier vill vara så fria från desinformation och lögner som möjligt!

Oerhört viktig opinionsundersökning

Den undersökning man kunde läsa i DN den 5/1 både skrämmer och erbjuder viss uppmuntran. Flera av frågorna är viktiga återspeglingar av varandra. Exempelvis är det inte svårt att kunna konstatera att upplever man Ryssland som ett farligt militärt hot så är det ganska naturligt för många människor att välkomna ett svenska medlemskap i Nato. Andra frågor påverkas av fler motsatta frågeställningar. Att många svenskar har ett lågt förtroende för försvarets förmåga att försvara Sverige trots att försvaret förstärkts de senaste åren, kan troligen bero på att man uppfattar att hotet från Ryssland ökat så mycket mer.

Positiva resultat – försvaret måste förstärkas
En synnerligen positivt faktor i undersökningen är att så pass många personer vill öka Sveriges resurser för att förstärka vårt försvar. På två och ett halvt år har de riktiga försvarsvännerna ökat sitt antal med hela 10 procent. Det betyder nu att de som vill stärka det svenska försvaret är väsentligen mycket större är de tre grupperna ”Minska”, ”Vet ej” och ”Samma nivå” tillsammans. Så vitt jag vet har detta aldrig noterats tidigare. Rimligen måste man tolka detta som att utfallet för den ryska propagandan, lögnerna och desinformationen inte går hem så mycket som många tror. Det är inte något entydigt svar men det är oerhört positivt inför framtiden!

forward-russia-flagga-02

Skrämmande dåligt
Något som dock får magsyran att bubbla är det något häpnadsväckande svaret att endast 39 procent av de tillfrågade ser Rysslands som ett hot mot oss. Trots den ryska upprustningen, att de lägger sig i svensk säkerhets- och utrikespolitik samt Rysslands invasioner av Georgien och Ukraina har många människor svårt att ta detta till sig som ett problem som berör oss i Sverige. Man kanske tror att över 200 års fred är en garanti mot yttre angrepp. Men tyvärr är historien ett mycket dåligt instrument för att förutsäga framtiden i en föränderlig värld då många av de tidigare faktorerna är stadda i en dramatisk förändring.

Lite glädjande är det dock att så pass många fler personer som besvarat undersökningen ser Ryssland som ett hot jämfört med antalet som förnekar det och tittar bort. Det är den stora skaran som inte vet något eller inte kan greppa information som sänker antalet som ser Ryssland som en fara. Dessa utgör hela 36 procent av totalen. Förnekarna uppgår till 25 procent. Det är dessa bägge grupper som vi måste försöka nå fram till. Särskilt den okunniga tredjedelen borde vi förhållandevis enkelt kunna övertyga med hjälp av kvalificerat information.

Stort avslöjande av ryska beställningar av krigsmateriel

InformNapalm, en av de allra viktigaste aktivistgrupperna i Ukraina som arbetar med Open Source Intelligence (ONI), har en nära samverkan med gruppen ”Ukraine Cyber Alliance” som nu består av minst fyra ukrainska hackergrupper (FalconsFlame, Trinity, Ruh8 och CyberJunta). De använder sina speciella kunskaper för att hjälpa till i kampen mot de ryska ockupanterna. Många gånger har de haft överraskande framgångar i sin verksamhet. De tre förstnämnda hackinggrupperna har under 2016 flera gånger lyckats komma över högintressanta och hemliga dokument inifrån det ryska försvarsdepartementet. På en engelskspråkig sida finns information från ett tidigare intrång med liknande information: ”Hacktivists Broke Into a Server of the Russian Ministry of Defense Department” (https://informnapalm.org/en/jul14-hack-russian-army/).

ukrainian-cyber-alliance

Många av dokumenten rör ryssarnas beställningar av ny hårdvara under åren 2015 och 2016 samt olika slags serviceavtal och uppgraderingar. De sammanlagt tre infogade excel-dokument som finns i texten är skrivskyddade och går inte att översätta från ryska. Mycket kan dock förstås utan översättning särskilt om man lär sig hur det kyrilliska alfabetet ser ut. Det är inte alls omöjligt att lära sig läsa det!

Det första dokumentet listar exempelvis de etthundra viktigaste företagen som skrivit på kontrakt med det ryska Försvarsministeriet. Lite enklare att förstå är de sammanlagt 29 produkter som ska levereras och som beskrivs på den svenskspråkiga sidan. I nästan samtliga fallen är dessa notiser kompletterade med fotografier. En genomgång av detta material ger vid handen att åtminstone tre eller fyra av posterna rör produkter för telekrigföring något som den ryska krigsmakten satsat stort på under de senaste 10-15 åren. Där har man också kommit så pass långt fram att det oroar höga officerare inom Nato.

I det ryska materialet behandlar man exempelvis inköp av telekrigssystemet Chibiny L-175B som bl.a. används av flygplanen Su-30SM och Su-34 som bägge används av ryssarna i Syrien. Detta medför att de ryska planen blir i det närmaste helt osårbara när de bombar sjukhus och läkarstationer runt om i landet. För övrigt lär det ha varit en annan version av detta flygburna system, Chibiny-U, som användes vid ett angrepp mot det amerikanska örlogsfartyget Donald Cook i Svarta Havet sommaren 2014.

Eftersom materialet kan skilja sig något mellan olika språkversioner kan det vara av intresse att för den djupt intresserade att ta en titt på den ryska originalsidan https://informnapalm.org/30190-gos-oboron-zakaz-rf/ (Раскрыты конфиденциальные данные государственного оборонного заказа РФ 2015-2016) eller på den engelska versionen https://informnapalm.org/en/hacked-classified-data-of-russian-state-defense-procurement-2015-2016/.

De ryska dokumenten man nu fått fram är oerhört intressanta. Det viktigaste materialet som fram tills nu publicerats är sammanlagt 54 bilder på ryska under rubriken ”Unified command and control systems and weapons at the tactical level” som visar hur olika leverantörer tänkt att de ryska trupperna ska uppträda i fält: https://drive.google.com/file/d/0B3Sv26TqMjwneHg2T0wya3E1ekk/view

youtube-informnapalm

Det finns också en film relaterat till materialet som nu ligger ute på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=t4ismc5qeLc eller https://youtu.be/t4ismc5qeLc. På tal om Youtube så finner man InformNapalms egen kanal på adressen https://www.youtube.com/channel/UCRMnaLJz27oc1oj4-ZbK2fw. Där finns sammanlagt 157 inspelningar att titta på. Det rör sig om filmer som är bara ett par minuter långa och åtminstone upp till en och halv timme långa. Åtminstone en del av filmerna har svensk textremsa.

Är du intresserad av vad de ukrainska hackergrupperna lyckats få fram finns det 48 artiklar samlat på följande engelska samlingssida: https://informnapalm.org/en/category/hacker/. Det är en imponerande bredd av material de har samlat in och som är av stort intresse för den som vill studera Rysslands krigföring mot Ukraina. Visserligen har de hittat mycket material om den ryska krigsmaskinen men också om deras propagandaapparat och dess hantlangare. Ta gärna en titt på artikeln på https://informnapalm.org/en/part-1-hacked/ om en framträdande rysk propagandist och journalist som arbetar på ryska TV 1. Man skulle kunna anta att han har en bra lön då han bland annat omger sig med en Land Rover Range Rover Sport, en Mercedes-Benz CLA 250 4Matic och en Mercedes-Benz GLK. Lönen visar sig dock bara vara 1.300 euro i månaden och ändå kunde han på semestern hyra en villa i Aix-en-Provence som kostade honom 5.000 euro för ett par veckor. Han är kanske lika duktig att trolla med pengarna som Vladimir Putin är.