Desinformationen måste bemötas

Lördagens DN innehöll flera intressant artiklar om desinformation. Förutom artikeln ”Säg nej till pengarna” (http://www.dn.se/arkiv/nyheter/sag-nej-till-pengarna-sa-faller-fejksajterna/) hittade man en artikel i lördagsbilagan om hur hundratals personer i Makedonien producerar fejknyheter samt Niklas Orrenius utmärkta”Malmös problem behöver inte köras genom ett antimuslimskt bizarro-filter” (http://www.dn.se/nyheter/sverige/niklas-orrenius-malmos-problem-behover-inte-koras-genom-ett-antimuslimskt-bizarro-filter/). Massor av intressanta idéer om hur desinformationen produceras och sprids. För självklart handlar inte alla desinformation om Ryssland och Vladimir Putin.

Det faller ett tungt ansvar på företag som Google, Facebook och många andra. Om de inte reagerar på ett sunt och vettigt vis kommer de bara att binda ris åt egen rygg. Företag som inte är politiskt och socialt medvetna är synnerligen dåliga representanter för kapitalismen. Lenins gamla talesätt om att ”kapitalisten kommer själv sälja repet som han kommer att hängas med” är tyvärr fortfarande allt för sant. Alla företag måste förstå att medverka i försvaret av det öppna och fria samhället.

Men även myndigheter och kommuner måste dra sina strån till stacken. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har e synnerligen viktig roll att spela i skyddet mot rysk desinformation. Redan hösten 2015 skapades en ny avdelning på myndigheten som har till uppgift att kontra Rysslands informationskrigföring även om de har besynnerligt svårt att ta ”Ryssland” i sin mun utan hymlar och pratar om ”främmande makt”. Är vi tillbaka på 1980-talet? Lite värre är att de inte kan stava till ordet ”desinformation”!!! Söker man på detta ord får man endast 40 träffar som mest handlar om farliga transporter. Däremot ger ”dessinformation” 1.946 träffar? Inte undra på att ingen tror MSB gör något på området.

Nu ser det emellertid ut som om MSB har trampat på gasen. För en vecka sedan släppte man ett hemligt PM om hur man ska försöka skydda valen 2018. De har en lista på 13 punkter (varav tre är hemliga) som ska genomföras av två hemliga projektgrupper. Myndigheten kommer att samverka och samarbeta med ett antal myndigheter som dock också hemlighålls. Man får väl hoppas att Säpo är en av dem. Rimligtvis bör man ha goda kunskaper om hur Rysslands underrättelsetjänster arbetar.

Det finns dock en hel del goda idéer om vad som bör göras. MSB tänker uppenbarligen löpande bevaka den desinformation som släpps ut och dessutom bemöta den vilken åtminstone ger mig hopp inför framtiden. Låt os bara hoppas att denna verksamhet kommer att vara igång 24×365 dvs dygnet runt årets samtliga dagar. Det behövs nämligen. Så fort man ser felaktig eller lögnaktig information som kan tänkas vara ägnad att skada det svenska samhället eller förvränga bilden för svenska folket, borde MSB agera genom att ta reda på vem som sprider budskapet initialt, vilka de följande leden är, vad man anser vara korrekt information samt lämna namn och telefonnummer till personer som kan kommentera den påstådda nyheten. Så fort detta är färdigt ska man sprida en bulletin till media och ledande politiker. Sedan får de betrakta MSBs information som vilken annan information som helst som kommer från en nyhetsbyrå – take it or leave it.

Därutöver bör Säkerhetspolisen och MSB ta fram skriftlig information och utbildning som riktar sig till media och till landets politiker. Genom att erbjuda dem kunskap om hur Ryssland och vissa terroristorganisationer jobbar, kan vi förhoppningsvis få fler politiker och journalister som kan se igenom den väv av desinformation som emanerar främst från olika delar av Internet. Tycker landets journalister att det är för magstarkt med kurser arrangerade av de svenska myndigheterna får väl arbetsgivarna i media-Sverige ta tjuren vid hornen och se till att deras anställda fr tillgång till motsvarande utbildningar. Jag kan ju inte tänka mig annat än att landets medier vill vara så fria från desinformation och lögner som möjligt!

Oerhört viktig opinionsundersökning

Den undersökning man kunde läsa i DN den 5/1 både skrämmer och erbjuder viss uppmuntran. Flera av frågorna är viktiga återspeglingar av varandra. Exempelvis är det inte svårt att kunna konstatera att upplever man Ryssland som ett farligt militärt hot så är det ganska naturligt för många människor att välkomna ett svenska medlemskap i Nato. Andra frågor påverkas av fler motsatta frågeställningar. Att många svenskar har ett lågt förtroende för försvarets förmåga att försvara Sverige trots att försvaret förstärkts de senaste åren, kan troligen bero på att man uppfattar att hotet från Ryssland ökat så mycket mer.

Positiva resultat – försvaret måste förstärkas
En synnerligen positivt faktor i undersökningen är att så pass många personer vill öka Sveriges resurser för att förstärka vårt försvar. På två och ett halvt år har de riktiga försvarsvännerna ökat sitt antal med hela 10 procent. Det betyder nu att de som vill stärka det svenska försvaret är väsentligen mycket större är de tre grupperna ”Minska”, ”Vet ej” och ”Samma nivå” tillsammans. Så vitt jag vet har detta aldrig noterats tidigare. Rimligen måste man tolka detta som att utfallet för den ryska propagandan, lögnerna och desinformationen inte går hem så mycket som många tror. Det är inte något entydigt svar men det är oerhört positivt inför framtiden!

forward-russia-flagga-02

Skrämmande dåligt
Något som dock får magsyran att bubbla är det något häpnadsväckande svaret att endast 39 procent av de tillfrågade ser Rysslands som ett hot mot oss. Trots den ryska upprustningen, att de lägger sig i svensk säkerhets- och utrikespolitik samt Rysslands invasioner av Georgien och Ukraina har många människor svårt att ta detta till sig som ett problem som berör oss i Sverige. Man kanske tror att över 200 års fred är en garanti mot yttre angrepp. Men tyvärr är historien ett mycket dåligt instrument för att förutsäga framtiden i en föränderlig värld då många av de tidigare faktorerna är stadda i en dramatisk förändring.

Lite glädjande är det dock att så pass många fler personer som besvarat undersökningen ser Ryssland som ett hot jämfört med antalet som förnekar det och tittar bort. Det är den stora skaran som inte vet något eller inte kan greppa information som sänker antalet som ser Ryssland som en fara. Dessa utgör hela 36 procent av totalen. Förnekarna uppgår till 25 procent. Det är dessa bägge grupper som vi måste försöka nå fram till. Särskilt den okunniga tredjedelen borde vi förhållandevis enkelt kunna övertyga med hjälp av kvalificerat information.

Stort avslöjande av ryska beställningar av krigsmateriel

InformNapalm, en av de allra viktigaste aktivistgrupperna i Ukraina som arbetar med Open Source Intelligence (ONI), har en nära samverkan med gruppen ”Ukraine Cyber Alliance” som nu består av minst fyra ukrainska hackergrupper (FalconsFlame, Trinity, Ruh8 och CyberJunta). De använder sina speciella kunskaper för att hjälpa till i kampen mot de ryska ockupanterna. Många gånger har de haft överraskande framgångar i sin verksamhet. De tre förstnämnda hackinggrupperna har under 2016 flera gånger lyckats komma över högintressanta och hemliga dokument inifrån det ryska försvarsdepartementet. På en engelskspråkig sida finns information från ett tidigare intrång med liknande information: ”Hacktivists Broke Into a Server of the Russian Ministry of Defense Department” (https://informnapalm.org/en/jul14-hack-russian-army/).

ukrainian-cyber-alliance

Många av dokumenten rör ryssarnas beställningar av ny hårdvara under åren 2015 och 2016 samt olika slags serviceavtal och uppgraderingar. De sammanlagt tre infogade excel-dokument som finns i texten är skrivskyddade och går inte att översätta från ryska. Mycket kan dock förstås utan översättning särskilt om man lär sig hur det kyrilliska alfabetet ser ut. Det är inte alls omöjligt att lära sig läsa det!

Det första dokumentet listar exempelvis de etthundra viktigaste företagen som skrivit på kontrakt med det ryska Försvarsministeriet. Lite enklare att förstå är de sammanlagt 29 produkter som ska levereras och som beskrivs på den svenskspråkiga sidan. I nästan samtliga fallen är dessa notiser kompletterade med fotografier. En genomgång av detta material ger vid handen att åtminstone tre eller fyra av posterna rör produkter för telekrigföring något som den ryska krigsmakten satsat stort på under de senaste 10-15 åren. Där har man också kommit så pass långt fram att det oroar höga officerare inom Nato.

I det ryska materialet behandlar man exempelvis inköp av telekrigssystemet Chibiny L-175B som bl.a. används av flygplanen Su-30SM och Su-34 som bägge används av ryssarna i Syrien. Detta medför att de ryska planen blir i det närmaste helt osårbara när de bombar sjukhus och läkarstationer runt om i landet. För övrigt lär det ha varit en annan version av detta flygburna system, Chibiny-U, som användes vid ett angrepp mot det amerikanska örlogsfartyget Donald Cook i Svarta Havet sommaren 2014.

Eftersom materialet kan skilja sig något mellan olika språkversioner kan det vara av intresse att för den djupt intresserade att ta en titt på den ryska originalsidan https://informnapalm.org/30190-gos-oboron-zakaz-rf/ (Раскрыты конфиденциальные данные государственного оборонного заказа РФ 2015-2016) eller på den engelska versionen https://informnapalm.org/en/hacked-classified-data-of-russian-state-defense-procurement-2015-2016/.

De ryska dokumenten man nu fått fram är oerhört intressanta. Det viktigaste materialet som fram tills nu publicerats är sammanlagt 54 bilder på ryska under rubriken ”Unified command and control systems and weapons at the tactical level” som visar hur olika leverantörer tänkt att de ryska trupperna ska uppträda i fält: https://drive.google.com/file/d/0B3Sv26TqMjwneHg2T0wya3E1ekk/view

youtube-informnapalm

Det finns också en film relaterat till materialet som nu ligger ute på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=t4ismc5qeLc eller https://youtu.be/t4ismc5qeLc. På tal om Youtube så finner man InformNapalms egen kanal på adressen https://www.youtube.com/channel/UCRMnaLJz27oc1oj4-ZbK2fw. Där finns sammanlagt 157 inspelningar att titta på. Det rör sig om filmer som är bara ett par minuter långa och åtminstone upp till en och halv timme långa. Åtminstone en del av filmerna har svensk textremsa.

Är du intresserad av vad de ukrainska hackergrupperna lyckats få fram finns det 48 artiklar samlat på följande engelska samlingssida: https://informnapalm.org/en/category/hacker/. Det är en imponerande bredd av material de har samlat in och som är av stort intresse för den som vill studera Rysslands krigföring mot Ukraina. Visserligen har de hittat mycket material om den ryska krigsmaskinen men också om deras propagandaapparat och dess hantlangare. Ta gärna en titt på artikeln på https://informnapalm.org/en/part-1-hacked/ om en framträdande rysk propagandist och journalist som arbetar på ryska TV 1. Man skulle kunna anta att han har en bra lön då han bland annat omger sig med en Land Rover Range Rover Sport, en Mercedes-Benz CLA 250 4Matic och en Mercedes-Benz GLK. Lönen visar sig dock bara vara 1.300 euro i månaden och ändå kunde han på semestern hyra en villa i Aix-en-Provence som kostade honom 5.000 euro för ett par veckor. Han är kanske lika duktig att trolla med pengarna som Vladimir Putin är.

Peter Wolodarski kräver rejäla förstärkningar av försvaret

Sverige är absurt nog det land som använder minst resurser till det militära försvaret och det trots att vi löper störst risk i Europa, utanför det forna Sovjetunionen, att råka ut för en rysk militär attack! Sveriges försvarsanslag kommer om ett år att dyka under en procent av BMP, vi står utanför Natos fredsgarantier och vi har med Gotland det stycke land som Ryssland behöver allra mest i en framtida militär konflikt.

Idag sällar sig Peter Wolodarski till Liberalerna och moderaternas Gunnar Hökmark (än finns det hopp för partiet) som kräver rejäla förstärkningar av försvarets anslag och som kräver pengar på bordet NU!

http://www.dn.se/arkiv/ledare/peter-wolodarski-vakna-sverige-vi-ar-mer-utsatta-an-pa/

Jag blir bestört med vilken sävlighet och med vilket oförstånd man diskuterar Rysslands militära upprustning och Kremls aggressiva avsikter. Visserligen sträcker sig den nuvarande ryska upprustningsplanen fram till 2020. Men vi har ju inga som helst garantier på att inget sker innan dess! Vem i Sverige vet vilka planer Ryssland har? Vem kan förutsäga Putins militära tankar? Vi vet inte alls hur många år vi har på oss!!!

Sverige tycks planera för en militär konflikt tidigast 2025. Inga som helst förstärkningar av försvaret innan 2020! Och de pengar som först kommer försvaret tillgodo 2020 kommer att ta flera år innan de ger resultat! Det är ta mig tusan dårhusmässigt att luta sig tillbaka, rulla tummarna och tro att de ryska politiska och militära ledningarna gladeligen ska vänta på att Sverige ska växa sig militärt starkare och bli näst intill omöjligt att hantera. Åtminstone Gotland kommer att bli en svensk fästning mitt i Östersjön och därmed stoppa en rysk militär insats i ett eller fler av de baltiska länderna.

Vladimir Putin och Rysslands krigsmakt är idag tillräckligt starka för att kunna invadera Gotland, ta makten över ön och förhindra att Sverige ska kunna återta ockuperat område. Kreml har också den politiska kraften och viljan att genomföra ett kuppartat anfall för att därmed kunna hota Baltikums frihet. Moskva förfogar också över de undergrävande instrument för att kunna splittra och passivisera Nato under en tid då USA står och velar tillräckligt länge för att en rysk ockupation ska lyckas. Och sedan står vi där med tvättad hals och skäms.

Fan heller! Låt oss förstärka svenskt försvar medan tid är och se till att Gotland blir en igelkott som kostar för mycket att ge sig på. Har vi otur har vi bara ett par månader på oss!!! Så börja redan i morgon måndag den 28/11 och arbeta snabbt och kraftfullt! Och håll en tumme!

Hur Mellanöstern påverkas av Rysslands krig i Syrien

Att Ryssland bombar civila människor och förstör sjukhus och läkarstationer i Syrien har världssamfundet helt klart för sig. De flesta länder i FN fördömer den brutala ryska krigföringen och många ser verksamheten som krigsbrott. Men även om läpparnas bekännelser kommer utan särskilt stora problem tycks Kremls verksamhet i Syrien också imponera på många av de diktaturer och andra maktfullkomliga regimer vi ser runt omkring i Mellanöstern.

Vladimir Putin och Ryssland har ställt upp för Syrien och Bashar al-Assad till 100 procent. Politiskt stöd, avancerade vapensystem, flygstöd, spetsnazenheter och nu en större flottstyrka. Det finns nu ingen som inte är med det klara att diktatorn i Kreml fullt ut stöder sin kollega i Damaskus. Nyligen förstärkte ryssarna sitt luftvärn över flyg- och marinbaser med tre olika missilsystem som indikerar att Kreml avser stanna i Syrien för all överskådlig tid.

Självklart imponerar detta på regeringarna runt om i arabvärlden oavsett vad de har för åsikter om att civilpersoner mejas ner och att civila sjukhus och läkarstationer medvetet bombas till småsmulor. Många gånger kan man se en ytterst pragmatisk hållning gentemot Moskva där den ena handen knyts samman och hytter mot ryssarna i offentliga sammanhang medan den andra tar Putin i hand och gladeligen tar emot kunskap, konkreta kontakter och köp av militärteknologi. Det är få saker som är så positivt för försäljning av vapen som att man kan skryta med att de är ”proven in combat”.

Putins vänner

Egypten
Bara för några veckor sedan, den 15-26/10, genomförde ryska luftburna soldater en gemensam militärövning med kollegor från den egyptiska krigsmakten – ”Defenders of Friendship-2016”. Ett 15-tal fraktflygplan och helikoptrar deltog från rysk sida tillsammans med flera hundra elitsoldater från VDV, Vozdusjna Desantnij Vojska (internt bl.a. kallade för ”dödänglarna”), som fallskärmssoldaterna kommer ifrån. Förutom spetsnaz är VDV den del av den ryska krigsmakten Kreml satsar hårdast på.

Det ryska bidraget på övningen omfattade också ett dussin pansarfordon av typ BMD-2 som nyligen moderniserats. De kan luftlandsättas med hjälp av ett knippe fallskärmar plus användandet av bromsraketer så att besättningen kan färdas genom luften sittande inne i sina fordon. Väl nere tar det endast en kort stund innan de är stridsberedda och kan åka iväg!

Sedan tidigare finns en överenskommelse att Egypten ska köpa ett antal ryska Kamov attackhelikoptrar av typ Ka-52K som ska stationeras på de bägge Mistral-fartyg som Egypten köpt från Frankrike. Från början skulle ju de bägge fartygen säljas till Ryssland vilket dock stoppades p.g.a. av Moskvas invasion av Ukraina.

Iran
Putin har fört samtal med den högsta politiska ledningen i Iran med syfte att förändra det geopolitiska läget i Mellanöstern. Kontakterna omfattar också handelspolitiska kontakter och en rysk kredit på 5 miljarder dollar som bl.a. ska användas för vapenköp. En order om köp av den ryska luftvärnsmissilen S-300 har också tecknats och det finns en överenskommelse om att iranska militära experter ska få utbildning i ryska militära skolor.

Övriga länder
Förutom Egypten och Iran, samt naturligtvis Syrien, har Ryssland fått napp bland flera andra arabiska länder. Irak köper nu ryska vapen (de amerikanska vapnen ”skänkte” man ju till IS). Under de senaste åren har man i Jordanien bl.a. intresserad sig för ryska helikoptrar och missiler för att bekämpa stridsvagnar. Man har också licenstillverkning av granatgeväret RPG-32. Till och med Saudiarabien påstås visa intresse för en del ryska vapensystem. Man kan ju gissa att USA lätt blir mer givmilda så fort personer i Mellanöstern tar namnet Ryssland i sin mun.

Utökad språkutbildning
Det kan också tilläggas att de ryska fallskärmssoldaternas högskola i Rjazan nu utökar sin språkutbildning till att också omfatta arabiska förutom de nya språken farsi och kinesiska. Varje soldat som lär sig ett utländskt språk i Rjazan får ett lönepåslag med 10 procent medan kunskaper i arabiska och de två andra nya språken erbjuder en löneökning på 20 procent. Man får nog anta att de nya språkkunskaperna inte uppmuntras för att Moskva planerar några fälttåg mot Kina eller arabländerna utan att man ser ett ökad behov då man planerar för ett ökat samarbete med en ökad vapenexport, fler gemensamma övningar och annan verksamhet tillsammans med dessa olika länder i Asien.

Sverige är bäst!
Vi i Sverige kan ju naturligtvis inte ägna oss att stötta korrupta arabländer. Det är en självklarhet att kräva kvinnors rättigheter, slut på tillämpningen av sharia med halshuggning, stening, piskning och liknande och krav på att regimerna inte ska stödja terrorism. Även USA och andra västländer vill gärna påverka arabländerna att bli mer som vi i väst. Tyvärr är dock resultatet i slutändan inte alltid så speciellt bra.

Resultatet är i många fall att vi, de demokratiska marknadsekonomierna, förlorar mycket inflytande och att regimerna i flera arabländer istället vänder sig till Ryssland och Kina som fullständigt struntar i alla krav på demokrati, mänskliga rättigheter och andra för oss ganska självklara politiska frågor. Så medan vi må vinna de små taktiska skärmytslingarna förlorar vi i stort de strategiska slagen.

En av Sveriges största svagheter

Inför en möjlig militär konflikt med Ryssland är det inte särskilt svårt att upptäcka ett antal faktorer som idag minskar våra chanser att ta oss ur en sådan konflikt på ett sätt som minimerar landets personförluster och ökar Sveriges möjligheter att ta sig ur konflikten utan att vårt land blir allt för förstört. Dessa faktorer handlar inte bara om det militära försvaret utan också civilförsvaret, massmedia, kunskaper hos befolkningen i allmänhet och särskilt hos vissa yrkeskategorier och mycket annat. Det handlar också om både stort och smått där vissa av faktorerna kräver samhällets samlade engagemang och centrala direktiv medan många andra handlar om den enskilde individens kunskaper och handlingsförmåga både innan och under en konflikt.

den-ryska-bjornen-anfaller

Efter att ha sysslar med olika säkerhetsrelaterade frågor ända sedan ungdomen i slutet av 1960-talet har det flugit många tankar förbi som förenats med gjorda erfarenheter. Trots allt har jag sysslat med frågor och arbetsuppgifter som det varit få andra förunnat. När det gäller frågeställningar har jag en ovanlig insikt i det ryska samhället, särskilt deras underrättelseverksamhet och vad som kallas ”aktiva åtgärder” (активные мероприятия). Detta kan enklast beskrivas som en mix av vit och svart propaganda blandat med användandet av inflytande-agenter och andra öppna och dolda metoder för att påverka ett lands förda utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik. De senaste åren har debatten i mångt och mycket handlar om desinformation och propaganda men Kremls verktygslåda är så oerhört mycket mer omfattande och väl testad under betydligt mer än ett hundra år av aktiviteter (jodå man började långt innan maktövertagandet 1917).

Efter 1991 har jag ovanpå mina Rysslandskunskaper under 25 år erhållit synnerligen gedigna kunskaper i IT- och informationssäkerhet och fått förmånen att studera hur detta inte fungerar i praktiken, vilket tyvärr är det vanligaste förhållandet.

Efter att för några dagar sedan ha sett hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) dels drabbats av en våldsam attack riktad mot ett amerikansk företag, dels misslyckats med att förklara sina grova misslyckanden i media, har jag blivit allt mer övertygad om att Sveriges största akilleshäl ligger i brytpunkten mellan ett militärt försvar och ett försvar mot cyberattacker där Sverige också kommer att utsättas för rika doser av ryska aktiva åtgärder. Här ligger den allra största risken för att Ryssland skulle kunna lyckas i eventuella ambitioner att angripa Sverige, eller mer troligt, anfalla en specifik del av Sverige, nämligen Gotland.

Jag har sedan en tid tillbaka skrivit på ett scenario om hur ett ryskt angrepp på Gotland skulle kunna gå till baserat på mina specifika kunskaper och erfarenheter. De andra försök jag sett fram till dags dato har varit några första försök till scenarier men som tyvärr saknar väsentliga delar. Det kan ju bero på att man endast valt att endast beskriva vissa militära delar av vad som rimligen borde ha varit en större och mer realistisk beskrivning. Jag vill dock understryka att scenarierna inte är direkt felaktiga i sina beskrivningar, endast att de inte har en tillräcklig bredd.

red-army-black-baron

Det jag ämnar inkludera i mitt scenario rör bland annat IT-sidan, möjliga ABC-angrepp, aktiva åtgärder, illegalisternas roll och en del annat. Jag är säker på att många läsare både har kunskaper om dessa fält och en vilja att hjälpa till att beskriva ett sådant utökat scenario rörande Gotland. Så fatta gärna pennan eller knacka på tangentbordet. Jag välkomnar mail på adressen joakim.von_braun@bredband.net. Jag anser att ju fler kockar man är, desto bättre blir soppan! Med bättre kunskap finns det är större chans att Sveriges resurser används rätt under den tid som står till buds, hur lång den nu kan tänkas vara. Min förhoppning är att detta scenario ska kunna publiceras innan eller strax efter årsskiftet.

Kilovis med rysk trotyl i Stockholm

Dagens Nyheter publicerade för en vecka sedan ett avslöjande om omfattande fynd av sovjetisk militär trotyl. Några år innan Sovjetunionens sammanbrott hittades flera gömmor under vatten mellan Stockholm och Lidingö. Sammanlagt rör det sig om minst 10 kilo sprängämnen. Det är viktigt att påpeka att dessa fynd härrör från en tidpunkt då fynd av sovjetiska vapen och annan militär utrustning var mycket ovanliga. 10 år senare var ju förhållandena helt annorlunda och idag kan vem som helst köpa rysk militär utrustning inklusive vapen.

Avslöjandet är ett av ett antal intressanta historier som återfinns i den nya upplagan av boken ”Ryska elitförband och specialvapen” som släpptes i torsdags i samband med en pressträff. Fyndet av den sovjetiska trotylen kan ha samband med ett antal fynd av sovjetiska vapen, radiosändare, sprängämnen och mycket annat som återfunnits gömda i ett antal västländer, främst i Västeuropa.

Innan ett planerat krigsutbrott från Moskvas sida ska ett par utvalda och särskilt utbildade underrättelseofficerare från både GRU och SVR lämna ambassaden försedda med falska legitimationshandlingar och med en förfalskad levnadsbeskrivning. De ska bege sig till förberedda gömställen i samhället för att invänta anländande spetsnazgrupper och illegalister från agentnät i mållandet. Här kommer flera viktiga agenter och agentnät att, tillsammans med spetsnaz, påbörja fientligheterna genom olika slags sabotage och likvideringar. Dessa handlingar kommer att utföras på ett sätt som inte pekar mot Ryssland och inte liknar konventionella krigshandlingar som är enkla att identifiera. Tanken är att allt ska ske under hotradarns horisont i förhoppning att ingen reagerar. Det kan exempelvis röra sig om trafikolyckor, utbrott av maginfluensa, bränder, brutala rånöverfall och andra händelser som ändå sker med en viss frekvens men som nu kanske ökar något i antal.

Ur detta perspektiv är det mycket möjligt att man ska sätta dessa trotylfynd i samband de gömda sovjetiska förråd som tidigare hittats i Storbritannien, Danmark, Nederländerna, Belgien, Österrike, Schweiz och Italien.

Du kan läsa mer om detta avslöjande på http://www.dn.se/…/nya-uppgifter-om-sovjetiskt-sprangamne-…/ Håll ögonen öppna för fler avslöjanden ur boken ”Ryska elitförband och specialvapen”.

75 år av lögner

Idag kan vi se tillbaka på 75 år av lögner från Moskvas sida runt Molotov-Ribbentropp-pakten och det som den politiska ledningen i Sovjet och Ryssland kallat ”Det Stora Fosterländska Kriget” som enligt den ryska tolkningen pågick den 22 juni 1941 till den 9 maj 1945. De sovjetiska soldater som deltagit, blött och dött i operationerna mot bl.a. Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen räknades uppenbarligen inte.

http://www.glasnost.se/2016/selektivt-minne-i-moskva/

När nu Putin lägger upp sin tvättade version av historien vägrar han erkänna Sovjetunionens skuld till att Hitler-Tyskland lyckades rusta upp och lägga under sig land efter land. Faktum är ju att när Tyskland angrepp Sovjet rullade fortfarande mängder med sovjetiska järnvägsvagnar över den sovjetisk-tyska gränsen med strategiska råvaror som var nödvändiga för Tysklands upprustning. Tyska pansarofficerare och flygare hade lärts upp på sovjetiska militära skolor och i ryska fabriker och på ryska varv hade man byggt mängder av det krigsmateriel som Hitler kom att använda först mot Österrike och Tjeckoslovakien innan kriget och mot Polen, Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna och Frankrike efter utbrottet. Till och med NKVD hjälpte till att stötta nazi-regimen, då de överlämnade flera hundra tyska kommunister som flytt till Sovjet, till Gestapo. I samband med det tyska överfallet på Norge hade Stalin upplåtit en hemlig ubåtsbas på sovjetiskt territorium för att säkerställa ockupationen av Narvik.

Molotov-Ribbentroppakten skrivs under den 23 augusti 1939

Som Kalle Kniivilä påpekar sätter Vladimir Putin likamedstecken mellan Sovjetunionen och Ryssland. Det därför spionorganisationerna SVR, FSB och GRU kunnat fira 95-årsjubileum trots att staten Ryssland bara är 25 år gammal. Att man Moskva hyllar FSB varje år är som om man i Tyskland skulle hylla SS och Gestapo. FSB är en brottslig organisation som ansvarat för fängslandet, torterandet och mördandet av många tiotals miljoner människor, däribland hundratals svenskar. Mest känd torde ju Raoul Wallenberg vara, mördad med hjälp av en injektion av giftet curare den 17/7 1947, men det finns många hundra andra som dött i tysthet, okända här hemma i Sverige.

Oavsett vad för ord som kommer ur munnen på Putin kan vi alltid vara säker på en sak: han ljuger! Han är lika sanningsenlig som Stalin och Hitler. Ska vi kunna leva jämsides det militärt aggressiva Ryssland måste vi lära oss att inte bedöma Ryssland efter vad de säger utan av vad de gör.

Överraskande stor storövning?

Den 14 juni, kl 07.00, sparkade Vladimir Putin igång en av sina beredskapsövningar som ska få fart på den ryska krigsmakten. Dessa s.k. ”sudden inspection alerts” började används i februari 2013 som ett sätt att kolla resultatet av tidigare övningar, inflödet av nya yrkessoldater och ny materiel samt hur samverkan ägde rum med andra vapenslag och med andra myndigheter än krigsmakten. Enligt försvarsminister Sergej Sjojgu har denna övning syfte att bl.a. bedöma arbetet som personalen i staberna utför, hur utbildningen och träningen av personalen lyckats, vilka resultat olika vapen alstrar, samt hur man ska kunna se hur olika slags utrustning fungerar.

Det som utmärker denna kontroll är att den för första gången omfattar samtliga de fyra militärdistrikt som existerar sedan militärreformen 2010. Dessutom pågår drillen i åtta dagar vilket är bland de längsta beredskapsövningarna man genomfört. Och till skillnad mot många av de tidigare beredskapstesterna har Ryssland denna gång anmält den enligt OSCEs Wien-dokument från 2011.

Däremot rör det sig INTE om miljoner ryska soldater som nu övas. Man undrar vad vissa medier och bloggare får sina fantasier ifrån. Å andra sidan tycks detta ha medfört att andra avsevärt mer balanserade media och bloggare tystnat! Jag har letat på mängder av svenska sajter och bristen på balanserad och pålitlig information är usel!!! Synnerligen pinsamt. Jag hoppas att några av mina pusselbitar är till nytta och att de dessutom visar sig vara korrekta.

Denna gång är det inte de reguljära förbanden i krigsmakten som kontrolleras utan främst Rysslands reservförband, vanligtvis de som omnämns som ”Förrådsbas för reparation av vapen och militär utrustning”. Dessa består bland annat av ett 40-tal brigader inom armén. De som i krig ska förvandlas till Oberoende Motorskyttebrigader är i fredstid stora materielbaser med låg bemanning, vanligtvis några hundra man. Vissa andra av de förrådsställda förbanden ska förvandlas till ingenjörs- och kommunikationsbrigader. Minst 10 av dessa förband är avsedda för Västra Militärdistriktet, ZVO.

Man har från försvarsminister Sergej Sjojgu framhållit att man genomför ”inspektioner av ett antal baser med vapenförråd och militär materiel samt ett antal militära kontroll- och sambandsenheter”. Främst är det dessa basers nyckelpersonal som ska övas och inte samtliga soldater i de förband som är knutna till respektive förråd.

Oberoende Motorskyttebrigader är i dagens läge den ryska krigsmaktens huvudförband. De har mellan 1.800 och 6.000 man varav många soldater är kontraktsanställda. Andelen på kontrakt sägs vara mellan 30 och 100 procent. Jämför man med den sovjetiska krigsmakten är dagens brigader oerhört mycket bättre. Å andra sidan var förbanden på armésidan under 1980-talet besvärande dåliga.

Dagens soldater är välmotiverade, stolta och välövade. I allmänhet har de bra utrustning, bra uniformer och bor i hyggliga förläggningar (många nybyggda eller renoverade) samt får bra mat. Både soldater och i ännu högre grad deras befäl, har fått stridserfarenhet. Under de bägge Tjetjenien-krigen, i andra ”polisuppdrag” nära eller utanför Rysslands gränser, i Ukraina och Syrien har man systematiskt plockat hem de enheter som hunnit få tillräcklig stridserfarenhet. Resultatet har visserligen inneburit större ryska förluster än vad som annars skulle ha varit fallet men många förband har därmed varit med om sina elddop. Detta gäller dock inte i samma utsträckning de reservister som nu övas. Och i ännu mindre grad den frivilligpersonal som för första gången medverkar i denna typ av beredskapsövning. En jämförelse med Sverige skulle placera dessa soldater antingen i Hemvärnet eller i Försvarsutbildarna (f.d. FBU).

När man talar om de brigader som nu övas är det viktigt att minnas att Ryssland också har 64 stycken Oberoende Motorskyttebrigader som är aktiva idag, plus spetsnazbrigader och förband från bland annat de luftburna förbanden, ingenjörs- och signaltrupperna och en rad andra slags enheter. För oss som står utanför det professionella militära analysarbetet är det naturligtvis oerhört svårt att bedöma alla dessa pusselbitar och få ihop en komplett bild för det fall vi skulle råka i konflikt med Ryssland. Å andra sidan finns det ingen anledning att tro att vi kommer att stå ensamma, medlem i Nato eller ej.

Avslutningsvis tycker jag att nyhetsförmedlingen kring denna övning har varit oerhört skral. Antingen har vi fått oss grova överdrifter till livs eller inga rapporter alls. Jag ska inte peka finger, bara konstatera att Sverige på 1980-talet hade ett 40-tal journalister specialiserade på försvars-och säkerhetspolitik. Idag tror jag det finns 2,5 personer i svenska media. Det är ju otroligt dåligt. Främst är det Dagens Nyheter som håller fanan högt med Svenska Dagbladet snubblande efter. Å andra sidan är DN en lysande stjärna i mörkret. Om man vill följa Ryssland och svenska säkerhets-och försvarspolitik gör man ett stort misstag om man inte prenumererar på DN.

Sedan ska vi inte glömma bort att även om strävan efter ett starkare svenskt militärt försvar är bra så behöver vi också ett starkt civilförsvar och starkare media som har kunniga journalister som får resurser och utrymme att skriva om vår fiende på andra sidan Östersjön och ta upp viktiga försvarsfrågor, så att vi inte hamnar i en konflikt med ett försvar som det på 1930-talet.

Stor i orden – liten på jorden

Efter att den så kallade revolutionen drabbat Ryssland 1917 påstod propagandan under decennier att västvärlden var imperialistisk, revanschistisk, militaristisk, rasistisk och nationalistisk och att den första arbetarstaten i världen stod för dess motsatser. Hundra år sedan har pendeln sedan länge slagit tillbaka. Plus har blivit minus och minus blivit plus, vitt har blivit svart och svart blivit vitt.

Dagens Ryssland står för alla de begrepp som kommunisterna beskyllde väst för. Resultatet är en svårhanterbar, och för det flesta utomstående, en svårbegriplig, obalans mellan en till tänderna upprustad krigsmakt samtidigt som resten av landet är en bananrepublik med förstörd ekonomi, miljö och folkhälsa medan samhällshjulen många gånger endast snurrar p.g.a. en omfattande korruption. Man kan diskutera när denna förändring ägt rum men knappast att ändringen i sig har skett.

För cirka tio dagar sedan publicerade European Council of Foreign Relations (en organisation med svensk representation) en ny rapport med namnet ”Russia 2030 – A story of great power dreams and small victorious wars”. Den tar upp många intressanta aspekter värda att studera även om jag inte håller med om samtliga enskilda detaljer.

<a href= ”http://www.ecfr.eu/publications/summary/russia_2030_a_story_of_great_power_dreams_and_small_victorious_wars

En anledning till det skeende vi nu observerar bygger på en vilja från rysk sida att rikta befolkningens uppmärksamhet på sådant som kan uppvisa hur Ryssland växer sig allt starkare. Tack vare pengar som lades på hög under tiden då olje- och gaspriserna var höga och låga kostnader för arbete och material har den ryska krigsmakten kunnat växa sig ordentligt stark. Samtidigt har Putin släppt fram en patriotisk propaganda av sällan skådat slag. Den ryska befolkningen luras att tro på propagandans budskap om en stark slavisk nation som både ska fruktas och beundras av omgivningen.

En orsak till att Ryssland vill knyta raden av gamla sovjetrepubliker närmare till sig är viljan att bygga en buffertzon av stater som utgöra ett skydd mot anfall från väst. En annan är en förhoppning om att de ska kunna ge bidrag till den svaga ryska ekonomin. Dessa anledningar (bland flera andra) ledde efter Andra världskriget till ockupationen av länderna i Östeuropa och till uppbyggandet av Warszawapakten och Comecon. Det är samma unkna tankegods som återkommer gång efter annan.

Urusel rysk ekonomi
Med en ekonomi som troligtvis kommer att krympa ända fram till 2030 måste Putin förvandlas till en bättre trollkarl än Joe Labero. Som en del i spelet med den allt mer växande patriotismen måste Moskva uppvisa nya militära segrar på det utrikespolitiska planet. Man kan strunta i att man gör fel bara det ryska folket inte ser det. Transnistrien, Tjetjenien, Abchazien, Syd-Ossetien, Krim, Donbas, Syrien – allt det som det ryska folket tror är ryska segrar måste fortsätta uppfattas som sådana men också nya segrar måste kunna inhystas. Den chauvinistiska hydran måste hela tiden matas med nya segrar.

Men för att den ryska ekonomin inte ska dräneras för fullt får striderna inte kosta allt för mycket, varken i ryska liv eller i rubel. Då kan det som idag uppfattas som något positivt snabbt slå tillbaka mot Putin och de andra krigsprofitörerna i Moskva. Fram till i mars i år ska operationen i Syrien ha kostat Ryssland 460 miljoner dollar enligt Tass. Samtidigt håller man rysk trupp i fem ockuperade områden i Moldavien, Georgien och Ukraina samt har ryska permanenta militärbaser i bl.a. Kazakstan, Tadzjikistan och Vitryssland.

Vart kan Ryssland gå?
1. En seger som kanske inte måste bli så dyr och som även skulle ge Moskva några positiva röster i omvärlden vore att skapa fred mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten om Nagorno-Karabach. Pågående konflikter mellan olika OSS-länder kommer både politiskt och praktiskt sätta käppar i hjulet för Putins planer på ett ökat samarbete. Samtidigt finns det säkert en strävan att se till att samarbetspartnern Armenien inte råkar allt för illa ut i en uppgörelse med det muslimska Azerbajdzjan.

2. Ökat samarbete inom ett antal gemenskaper av före detta Sovjetrepubliker bl.a. Eurasian Economic Union, Eurasian Customs Union och Eurasian Development Bank, vore också positiva och helt i linje med de senaste 10 årens arbete. Här har Putin satsat mycket resurser vilket delvis stärkt den ryska ekonomin, delvis stärkt deras aktier i Centralasien och Kaukasus. Samtidigt vet Rysslands grannar vad det ultima priset för ökat samarbete kan bli. De har alla erövrats av Moskva minst två gånger och de vill knappast att det ska bli tredje gången gillt.

3. Ett helt fruktfat befinner sig norr om Ryssland med lockande priser i form av nytt territorium, en gigantisk ny ekonomisk zon, nya olja-, gas- och metallfyndigheter samt en militär buffertzon som ryssarna alltid så desperat längtar efter. Under cirka 15 års tid har ryssarna bedrivit en omfattande verksamhet på flera plan för att försöka försäkra sig om ett Arktis i ryska händer. Man har organiserat ett antal vetenskapliga expeditioner för att undersöka om kontinentalsockeln skulle kunna bevisa rysk överhöghet över Arktis, Moskva har byggt ett antal militära anläggningar i form av hamnar, flygplatser och liknande, en stor mängd vapen och annan militär utrustning har byggts om för att passa i det hårda klimatet och mycket annat. För ett par månader sedan förde den ryska krigsmakten in militära rådgivare och hundar från ett tjetjensk specialförband på Spetsberg och bröt därmed mot det avtal som finns om områdets icke-militära status. Putin är till 100 procent inställd på att Ryssland ska skaffa sig ett militärt övertag i Arktis som väst därefter inte ska kunna rubba.

4. Baltikum är självklart tre hängande frukter som Moskva suktar efter men där priset kan medföra en totalkrasch för det nya ryska imperiet. Lyckas man manövrera rätt kan Putin på ett eller annat sätt tillskansa sig någon form av stöd från de tre ekonomierna men leder makthungern till ett krig med Nato kan Ryssland både förlora sin krigsmakt och slås sönder nationellt och infrastrukturellt med endast alla redan existerande kvarnstenar kvar runt halsen. Agerande på och runt Östersjön kommer att vara ytterst viktigt att bevaka.

För svenskt vidkommande kommer mycket av framtiden vara beroende av hur vi lyckas skydda Gotland. Ett kraftfullt försvar av ön kan mycket väl medföra att alla ryska planer på aktioner mot Estland, Lettland och Litauen måste läggas på is och i så fall blir det en billig försäkring mot krig och katastrof i vårt närområde. Men skyddet av Gotland, och därmed Baltikum, är knappast något vi kommer att ha möjlighet att helt sköta på egen hand. Scenen i norra Europa är för komplicerad för detta och därför måste vi och Finland tillsammans söka medlemskap i Nato. Blir vi medlemmar innan 2020 finns det stora chanser att vi lyckas.

Jag hoppas att dessa rader delvis kan komplettera tankarna i rapporten från ECFR. Att försöka förstå vart Ryssland är på väg är naturligtvis oerhört viktigt för oss. Samtidigt är alldeles för många av de framtida variablerna osäkra. Men genom att tänka igenom möjliga framtida scenarier ökar vi möjligheten att förstå vad som sker framöver och att ta reda på de pusselbitar som uppenbarar sig och bestämma var de hör hemma.