75 år av lögner

Idag kan vi se tillbaka på 75 år av lögner från Moskvas sida runt Molotov-Ribbentropp-pakten och det som den politiska ledningen i Sovjet och Ryssland kallat ”Det Stora Fosterländska Kriget” som enligt den ryska tolkningen pågick den 22 juni 1941 till den 9 maj 1945. De sovjetiska soldater som deltagit, blött och dött i operationerna mot bl.a. Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen räknades uppenbarligen inte.

http://www.glasnost.se/2016/selektivt-minne-i-moskva/

När nu Putin lägger upp sin tvättade version av historien vägrar han erkänna Sovjetunionens skuld till att Hitler-Tyskland lyckades rusta upp och lägga under sig land efter land. Faktum är ju att när Tyskland angrepp Sovjet rullade fortfarande mängder med sovjetiska järnvägsvagnar över den sovjetisk-tyska gränsen med strategiska råvaror som var nödvändiga för Tysklands upprustning. Tyska pansarofficerare och flygare hade lärts upp på sovjetiska militära skolor och i ryska fabriker och på ryska varv hade man byggt mängder av det krigsmateriel som Hitler kom att använda först mot Österrike och Tjeckoslovakien innan kriget och mot Polen, Danmark, Norge, Belgien, Nederländerna och Frankrike efter utbrottet. Till och med NKVD hjälpte till att stötta nazi-regimen, då de överlämnade flera hundra tyska kommunister som flytt till Sovjet, till Gestapo. I samband med det tyska överfallet på Norge hade Stalin upplåtit en hemlig ubåtsbas på sovjetiskt territorium för att säkerställa ockupationen av Narvik.

Molotov-Ribbentroppakten skrivs under den 23 augusti 1939

Som Kalle Kniivilä påpekar sätter Vladimir Putin likamedstecken mellan Sovjetunionen och Ryssland. Det därför spionorganisationerna SVR, FSB och GRU kunnat fira 95-årsjubileum trots att staten Ryssland bara är 25 år gammal. Att man Moskva hyllar FSB varje år är som om man i Tyskland skulle hylla SS och Gestapo. FSB är en brottslig organisation som ansvarat för fängslandet, torterandet och mördandet av många tiotals miljoner människor, däribland hundratals svenskar. Mest känd torde ju Raoul Wallenberg vara, mördad med hjälp av en injektion av giftet curare den 17/7 1947, men det finns många hundra andra som dött i tysthet, okända här hemma i Sverige.

Oavsett vad för ord som kommer ur munnen på Putin kan vi alltid vara säker på en sak: han ljuger! Han är lika sanningsenlig som Stalin och Hitler. Ska vi kunna leva jämsides det militärt aggressiva Ryssland måste vi lära oss att inte bedöma Ryssland efter vad de säger utan av vad de gör.

Överraskande stor storövning?

Den 14 juni, kl 07.00, sparkade Vladimir Putin igång en av sina beredskapsövningar som ska få fart på den ryska krigsmakten. Dessa s.k. ”sudden inspection alerts” började används i februari 2013 som ett sätt att kolla resultatet av tidigare övningar, inflödet av nya yrkessoldater och ny materiel samt hur samverkan ägde rum med andra vapenslag och med andra myndigheter än krigsmakten. Enligt försvarsminister Sergej Sjojgu har denna övning syfte att bl.a. bedöma arbetet som personalen i staberna utför, hur utbildningen och träningen av personalen lyckats, vilka resultat olika vapen alstrar, samt hur man ska kunna se hur olika slags utrustning fungerar.

Det som utmärker denna kontroll är att den för första gången omfattar samtliga de fyra militärdistrikt som existerar sedan militärreformen 2010. Dessutom pågår drillen i åtta dagar vilket är bland de längsta beredskapsövningarna man genomfört. Och till skillnad mot många av de tidigare beredskapstesterna har Ryssland denna gång anmält den enligt OSCEs Wien-dokument från 2011.

Däremot rör det sig INTE om miljoner ryska soldater som nu övas. Man undrar vad vissa medier och bloggare får sina fantasier ifrån. Å andra sidan tycks detta ha medfört att andra avsevärt mer balanserade media och bloggare tystnat! Jag har letat på mängder av svenska sajter och bristen på balanserad och pålitlig information är usel!!! Synnerligen pinsamt. Jag hoppas att några av mina pusselbitar är till nytta och att de dessutom visar sig vara korrekta.

Denna gång är det inte de reguljära förbanden i krigsmakten som kontrolleras utan främst Rysslands reservförband, vanligtvis de som omnämns som ”Förrådsbas för reparation av vapen och militär utrustning”. Dessa består bland annat av ett 40-tal brigader inom armén. De som i krig ska förvandlas till Oberoende Motorskyttebrigader är i fredstid stora materielbaser med låg bemanning, vanligtvis några hundra man. Vissa andra av de förrådsställda förbanden ska förvandlas till ingenjörs- och kommunikationsbrigader. Minst 10 av dessa förband är avsedda för Västra Militärdistriktet, ZVO.

Man har från försvarsminister Sergej Sjojgu framhållit att man genomför ”inspektioner av ett antal baser med vapenförråd och militär materiel samt ett antal militära kontroll- och sambandsenheter”. Främst är det dessa basers nyckelpersonal som ska övas och inte samtliga soldater i de förband som är knutna till respektive förråd.

Oberoende Motorskyttebrigader är i dagens läge den ryska krigsmaktens huvudförband. De har mellan 1.800 och 6.000 man varav många soldater är kontraktsanställda. Andelen på kontrakt sägs vara mellan 30 och 100 procent. Jämför man med den sovjetiska krigsmakten är dagens brigader oerhört mycket bättre. Å andra sidan var förbanden på armésidan under 1980-talet besvärande dåliga.

Dagens soldater är välmotiverade, stolta och välövade. I allmänhet har de bra utrustning, bra uniformer och bor i hyggliga förläggningar (många nybyggda eller renoverade) samt får bra mat. Både soldater och i ännu högre grad deras befäl, har fått stridserfarenhet. Under de bägge Tjetjenien-krigen, i andra ”polisuppdrag” nära eller utanför Rysslands gränser, i Ukraina och Syrien har man systematiskt plockat hem de enheter som hunnit få tillräcklig stridserfarenhet. Resultatet har visserligen inneburit större ryska förluster än vad som annars skulle ha varit fallet men många förband har därmed varit med om sina elddop. Detta gäller dock inte i samma utsträckning de reservister som nu övas. Och i ännu mindre grad den frivilligpersonal som för första gången medverkar i denna typ av beredskapsövning. En jämförelse med Sverige skulle placera dessa soldater antingen i Hemvärnet eller i Försvarsutbildarna (f.d. FBU).

När man talar om de brigader som nu övas är det viktigt att minnas att Ryssland också har 64 stycken Oberoende Motorskyttebrigader som är aktiva idag, plus spetsnazbrigader och förband från bland annat de luftburna förbanden, ingenjörs- och signaltrupperna och en rad andra slags enheter. För oss som står utanför det professionella militära analysarbetet är det naturligtvis oerhört svårt att bedöma alla dessa pusselbitar och få ihop en komplett bild för det fall vi skulle råka i konflikt med Ryssland. Å andra sidan finns det ingen anledning att tro att vi kommer att stå ensamma, medlem i Nato eller ej.

Avslutningsvis tycker jag att nyhetsförmedlingen kring denna övning har varit oerhört skral. Antingen har vi fått oss grova överdrifter till livs eller inga rapporter alls. Jag ska inte peka finger, bara konstatera att Sverige på 1980-talet hade ett 40-tal journalister specialiserade på försvars-och säkerhetspolitik. Idag tror jag det finns 2,5 personer i svenska media. Det är ju otroligt dåligt. Främst är det Dagens Nyheter som håller fanan högt med Svenska Dagbladet snubblande efter. Å andra sidan är DN en lysande stjärna i mörkret. Om man vill följa Ryssland och svenska säkerhets-och försvarspolitik gör man ett stort misstag om man inte prenumererar på DN.

Sedan ska vi inte glömma bort att även om strävan efter ett starkare svenskt militärt försvar är bra så behöver vi också ett starkt civilförsvar och starkare media som har kunniga journalister som får resurser och utrymme att skriva om vår fiende på andra sidan Östersjön och ta upp viktiga försvarsfrågor, så att vi inte hamnar i en konflikt med ett försvar som det på 1930-talet.

Stor i orden – liten på jorden

Efter att den så kallade revolutionen drabbat Ryssland 1917 påstod propagandan under decennier att västvärlden var imperialistisk, revanschistisk, militaristisk, rasistisk och nationalistisk och att den första arbetarstaten i världen stod för dess motsatser. Hundra år sedan har pendeln sedan länge slagit tillbaka. Plus har blivit minus och minus blivit plus, vitt har blivit svart och svart blivit vitt.

Dagens Ryssland står för alla de begrepp som kommunisterna beskyllde väst för. Resultatet är en svårhanterbar, och för det flesta utomstående, en svårbegriplig, obalans mellan en till tänderna upprustad krigsmakt samtidigt som resten av landet är en bananrepublik med förstörd ekonomi, miljö och folkhälsa medan samhällshjulen många gånger endast snurrar p.g.a. en omfattande korruption. Man kan diskutera när denna förändring ägt rum men knappast att ändringen i sig har skett.

För cirka tio dagar sedan publicerade European Council of Foreign Relations (en organisation med svensk representation) en ny rapport med namnet ”Russia 2030 – A story of great power dreams and small victorious wars”. Den tar upp många intressanta aspekter värda att studera även om jag inte håller med om samtliga enskilda detaljer.

<a href= ”http://www.ecfr.eu/publications/summary/russia_2030_a_story_of_great_power_dreams_and_small_victorious_wars

En anledning till det skeende vi nu observerar bygger på en vilja från rysk sida att rikta befolkningens uppmärksamhet på sådant som kan uppvisa hur Ryssland växer sig allt starkare. Tack vare pengar som lades på hög under tiden då olje- och gaspriserna var höga och låga kostnader för arbete och material har den ryska krigsmakten kunnat växa sig ordentligt stark. Samtidigt har Putin släppt fram en patriotisk propaganda av sällan skådat slag. Den ryska befolkningen luras att tro på propagandans budskap om en stark slavisk nation som både ska fruktas och beundras av omgivningen.

En orsak till att Ryssland vill knyta raden av gamla sovjetrepubliker närmare till sig är viljan att bygga en buffertzon av stater som utgöra ett skydd mot anfall från väst. En annan är en förhoppning om att de ska kunna ge bidrag till den svaga ryska ekonomin. Dessa anledningar (bland flera andra) ledde efter Andra världskriget till ockupationen av länderna i Östeuropa och till uppbyggandet av Warszawapakten och Comecon. Det är samma unkna tankegods som återkommer gång efter annan.

Urusel rysk ekonomi
Med en ekonomi som troligtvis kommer att krympa ända fram till 2030 måste Putin förvandlas till en bättre trollkarl än Joe Labero. Som en del i spelet med den allt mer växande patriotismen måste Moskva uppvisa nya militära segrar på det utrikespolitiska planet. Man kan strunta i att man gör fel bara det ryska folket inte ser det. Transnistrien, Tjetjenien, Abchazien, Syd-Ossetien, Krim, Donbas, Syrien – allt det som det ryska folket tror är ryska segrar måste fortsätta uppfattas som sådana men också nya segrar måste kunna inhystas. Den chauvinistiska hydran måste hela tiden matas med nya segrar.

Men för att den ryska ekonomin inte ska dräneras för fullt får striderna inte kosta allt för mycket, varken i ryska liv eller i rubel. Då kan det som idag uppfattas som något positivt snabbt slå tillbaka mot Putin och de andra krigsprofitörerna i Moskva. Fram till i mars i år ska operationen i Syrien ha kostat Ryssland 460 miljoner dollar enligt Tass. Samtidigt håller man rysk trupp i fem ockuperade områden i Moldavien, Georgien och Ukraina samt har ryska permanenta militärbaser i bl.a. Kazakstan, Tadzjikistan och Vitryssland.

Vart kan Ryssland gå?
1. En seger som kanske inte måste bli så dyr och som även skulle ge Moskva några positiva röster i omvärlden vore att skapa fred mellan Armenien och Azerbajdzjan i konflikten om Nagorno-Karabach. Pågående konflikter mellan olika OSS-länder kommer både politiskt och praktiskt sätta käppar i hjulet för Putins planer på ett ökat samarbete. Samtidigt finns det säkert en strävan att se till att samarbetspartnern Armenien inte råkar allt för illa ut i en uppgörelse med det muslimska Azerbajdzjan.

2. Ökat samarbete inom ett antal gemenskaper av före detta Sovjetrepubliker bl.a. Eurasian Economic Union, Eurasian Customs Union och Eurasian Development Bank, vore också positiva och helt i linje med de senaste 10 årens arbete. Här har Putin satsat mycket resurser vilket delvis stärkt den ryska ekonomin, delvis stärkt deras aktier i Centralasien och Kaukasus. Samtidigt vet Rysslands grannar vad det ultima priset för ökat samarbete kan bli. De har alla erövrats av Moskva minst två gånger och de vill knappast att det ska bli tredje gången gillt.

3. Ett helt fruktfat befinner sig norr om Ryssland med lockande priser i form av nytt territorium, en gigantisk ny ekonomisk zon, nya olja-, gas- och metallfyndigheter samt en militär buffertzon som ryssarna alltid så desperat längtar efter. Under cirka 15 års tid har ryssarna bedrivit en omfattande verksamhet på flera plan för att försöka försäkra sig om ett Arktis i ryska händer. Man har organiserat ett antal vetenskapliga expeditioner för att undersöka om kontinentalsockeln skulle kunna bevisa rysk överhöghet över Arktis, Moskva har byggt ett antal militära anläggningar i form av hamnar, flygplatser och liknande, en stor mängd vapen och annan militär utrustning har byggts om för att passa i det hårda klimatet och mycket annat. För ett par månader sedan förde den ryska krigsmakten in militära rådgivare och hundar från ett tjetjensk specialförband på Spetsberg och bröt därmed mot det avtal som finns om områdets icke-militära status. Putin är till 100 procent inställd på att Ryssland ska skaffa sig ett militärt övertag i Arktis som väst därefter inte ska kunna rubba.

4. Baltikum är självklart tre hängande frukter som Moskva suktar efter men där priset kan medföra en totalkrasch för det nya ryska imperiet. Lyckas man manövrera rätt kan Putin på ett eller annat sätt tillskansa sig någon form av stöd från de tre ekonomierna men leder makthungern till ett krig med Nato kan Ryssland både förlora sin krigsmakt och slås sönder nationellt och infrastrukturellt med endast alla redan existerande kvarnstenar kvar runt halsen. Agerande på och runt Östersjön kommer att vara ytterst viktigt att bevaka.

För svenskt vidkommande kommer mycket av framtiden vara beroende av hur vi lyckas skydda Gotland. Ett kraftfullt försvar av ön kan mycket väl medföra att alla ryska planer på aktioner mot Estland, Lettland och Litauen måste läggas på is och i så fall blir det en billig försäkring mot krig och katastrof i vårt närområde. Men skyddet av Gotland, och därmed Baltikum, är knappast något vi kommer att ha möjlighet att helt sköta på egen hand. Scenen i norra Europa är för komplicerad för detta och därför måste vi och Finland tillsammans söka medlemskap i Nato. Blir vi medlemmar innan 2020 finns det stora chanser att vi lyckas.

Jag hoppas att dessa rader delvis kan komplettera tankarna i rapporten från ECFR. Att försöka förstå vart Ryssland är på väg är naturligtvis oerhört viktigt för oss. Samtidigt är alldeles för många av de framtida variablerna osäkra. Men genom att tänka igenom möjliga framtida scenarier ökar vi möjligheten att förstå vad som sker framöver och att ta reda på de pusselbitar som uppenbarar sig och bestämma var de hör hemma.

Totalförsvaret kräver ett robust samhälle!

De tre senaste veckorna i maj har bjudit på ett stort antal synnerligen negativa överraskningar – överraskningar som många gånger kunde ha undvikits. Att olika saker inträffar p.g.a. av slumpen, slarv, otur eller djävulskap är dock en sak. En helt annan är vad händelserna ska få för konsekvenser.

De tre senaste veckorna har en telemast i södra Sverige slagits ut p.g.a. en avskuren kabel medan en annan telemast brutits av då någon eller några personer tagit bort ett antal vajrar som ska stötta masten. Den första incidenten medförde bl.a. att Rakel-systemet slogs ut, det andra att Sveriges Radio tystnade. Det handlar både att bl.a. Räddningstjänsten inte kunde ta emot larm som man skulle och att sådan information inte kunde spridas i en omfattning som det borde.

Både SOS Alarm, Sveriges Radio och Sveriges Television har drabbats av tekniska problem de senaste dagarna vilket medfört att bl.a. Rakel varit utslaget i hela landet och att södra Sverige blev utan radio och TV. Dessutom kunde inte de bägge mediaföretagen använda sin telefoni eftersom detta system numer lagts över på företagens IP-nätverk. Inte särskilt klokt ur säkerhets- och beredskapssynpunkt.

Och idag slogs delar av Sveriges civila flygledning ut eftersom deras radar inte fungerade som den skulle. Det sades vara ett tekniskt problem som medförde att Luftfartsverkets kommunikation inte fungerade ordentligt. Främst rörde det sig om Stockholmsområdet med Bromma och Arlandas flygplatser men på grund av ett antal flygplan som varken kunde ta sig från eller till Stockholm fick sammanlagt ett 10-tal flygplatser runt om i landet följdproblem då flygplan som skulle användas aldrig anländer från Stockholm eller eget flyg som tvingades vända tillbaka.

Som avslutning fick det redan hårt drabbade Västsverige ytterligare en liten snyting – Göteborgs spårvagnar fick problem då en kranbil körde av en luftledning vilket medförde ett antal stopp.

http://www.gp.se/1.1375187

Alla negativa händelser som trots allt sker måste inte nödvändigtvis leda till avbrott eller utslagning av verksamheten. Anledningen till att så skett verkar med största sannolikhet vara en kombination av okunskap och snålhet som ibland gränsar till dumhet. Beroende på typ av fel vi talar om kan man vidta olika åtgärder med olika effekt och olika kostnader. Exempelvis skulle ledningar som är omgärdade av kraftiga stålnät bli mycket svåra att klippa av. Å andra sidan kan en förövare ta med en kraftig batteridriven såg eller slipmaskin så kommer denne nog igenom i alla fall. Flera av de andra händelserna skulle dock kunna arbetas bort genom att resurser dubbleras eller att ett nätverk få bättre täckning.

Myndigheter och företag som är samhällsviktiga bör dubblera sina viktiga IT-resurser. Att en switch slutar fungera och verksamheten drabbas av avbrott är definitivt inte acceptabelt. Företag som Sveriges Radio och Sveriges Television måste ha dubblerade resurser vad gäller datahallar, servrar, switchar, UPS-er, backupanläggningar, externa Internetkopplingar etc. I den mån det inte är företagsekonomiskt försvarbart ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gå in med ekonomiska medel så att verksamheten blir mer robust än den är idag. På liknande sätt skulle olika slags master kunna både stå både tätare och förses med mer kraftfulla sändare så att landets samhällen täcks av minst två, helst sändare. Då skulle det mycket till om en trasig mast skulle leda till trafikavbrott. Sändningarna från masten skulle dessutom bli oerhört mycket svårare att störa ut.

Ska vi i Sverige kunna bygga upp ett starkare militärt försvar får inte det civila samhället ramla omkull vid en storm, ett strömavbrott eller någon annan liknande större påverkan. En broms som bör undanröjas är den princip som säger att alla samhällets myndigheter ska drivas självständigt utan några externa direktiv på säkerhetsområdet. Det får inte vara så att brist på kunskap eller resurser medför problem för hela samhället. Det är ett enda sammankopplat och integrerat samhälle vi lever i – inte ett samhälle där alla springer omkring och bara sysslar med sin egen lilla bit!

Tack Estland

Från Estland har vi ännu en gång fått tillgång till en mängd intressant information, denna gång i form av det estniska säkerhetstjänstens senaste årsrapport (Annual Review 2015). Att de publicerar detta dokument på engelska visar hur viktigt de tycker att omvärlden vet och förstår de problem som Estland står inför och att de ser de mångfacetterade problemen med Moskvas undergrävande verksamhet som något som angår oss alla i den fria världen.

Uppenbarligen har de ryska underrättelsetjänsterna många strängar på sin lyra. Kan man inte gå fram med hjälp av en metod är man strax beredd att arbeta på ett annat sätt. Inte speciellt ryskt men det visar att de ryska tjänsterna blivit mer flexibla och professionella.

När vi hör Putin et consortes prata om ”det nära utlandet” ska man tolka detta som de 14 länder som tidigare utgjorde sovjetiska republiker och som också till stora delar befolkas av grupper av etniska ryssar. Nu är ryssarnas utflyttning från det slaviska Ryssland inget sovjetiskt påfund utan befolkningsströmmarna har flutit fram och tillbaka under många hundra år utan någon hänsyn till nationella gränser och annat.

President Putin tillsammans med SVR-chefen Fradkov och FSB-chefen Bortnikov

I och med Moskvas ockupation av Estland, Lettland och Litauen blev dock situationen en helt annan och efter självständigheten blev problematiken med ryssarna i de tre länderna ett eldfängt problem där man kan hysa förståelse för bägge sidor. Ryssarna har till största delen influtit under en medveten förryskningspolitik med rasistiska förtecken. De baltiska befolkningar med sina respektive språk skulle tryckas ned på andra plats i respektive land och ryssarna skulle ta över. Men i dagens nya baltiska nationer är det i stor utsträckning barnen till den första vågens ryssar som utgör den ryska befolkningen och de kan endast delvis anses vara skyldiga till förryskningen eller till att GULAG befolkats av tiotusentals ester, letter och litauer.

Samtidigt var de för balterna omöjligt att erbjuda dem medborgarskap i de länder de var bosatta i t.ex. om de inte kunde förstå och tala de lokala språken. Sedan var det inte alltid förståelsen i sig det hängde på. Många etniska ryssar vägrade tala de inhemska språken som en politisk manifestation. De skulle minsann inte behöva krypa för överhögheten för något eventuellt fel som deras föräldrar och deras generation hade begått.

Detta har skapat ett missnöje i Baltikum som Ryssland och landets politiska ledning tacksamt har varit snabba att utnyttja. Eftersom det rör sig om ”det nära utlandet”, som Moskva betraktar som en naturlig del av sin inflytandesfär, har FSB och inte SVR fått uppdraget att jobba med utnyttjandet av den nationella problematiken. Sedan tidigare vet vi att Ryssland finansierar helt eller delvis ett hundratal föreningar, TV-kanaler, tidningar och tidskrifter runt om i Baltikum. I dessa placerar man in sina sympatisörer som vet vad som ska göras. FSBs officerare försöker övertyga de i Baltikum boende etniska ryssarnas att det är Ryssland som bäst företräder alla deras intressen, får dem att ansöka om ryska pass som man sedan är snabba på att förse de nya ryska medborgarna med. Och vips har Putin en grupp ryska medborgare vars intressen han naturligtvis anser sig måste skydda, eventuellt med vapen i hand!

Rysk TV - Vardagsrasism i Estland, nov 2015 (Kapo Annual Review 2015, s11)

Kontraspionage
På samma sätt som det svenska Säkerhetspolisen och ett antal andra västerländska säkerhetstjänster anser deras kollegor i Estland att Ryssland utgör det största problemet. Samtliga Moskvas tre underrättelsetjänster – SVR, GRU och FSB – bedriver verksamhet i och mot Estland. De har samtliga stora resurser och en mycket professionell personal som många gånger är framgångsrika med agentvärvning och att stjäla hemligheter som Estland inte vill ska komma i främmande händer. Men även de ryska proffsen går att lura och västsidans kontraspionage har sedan 1917 lärt sig hur man på bästa sätt ska sätta krokben för Moskvas hemliga operationer.

Den estniska säkerhetstjänsten har valt att särskilt fokusera på FSB, den direkta arvtagaren till KGB. KGB eller Tjekan ansvarade ju för lägren i GULAG, för den röda terrorn efter revolutionen och för avrättningarna av många miljoner påhittade spioner på 1930-talet. Trots detta fortsätter det officiella Ryssland att hylla dessa arvtagare till den sovjetiska versionen av SS och Gestapo. Det är rent vidrigt och ett slag i ansiktet på alla de offer för det kommunistiska förtrycket, inte minst alla ester, letter och litauer som mördades på hemmaplan eller deporterades till Sovjetunionen och aldrig kom tillbaka.

FSB är den del av den ryska underrättelsetjänsten som Putin tilldelar störst anslag. Inte så kontigt eftersom myndigheten alltid varit störst och dessutom kommer Putin själv från deras led efter uppskattningsvis 21 år i Tjekans tjänst. I december 2015 antog duman en ny lag som gav FSB ännu större maktbefogenheter än tidigare och FSB arbetar sig nu tillbaka in i den ryska verksamheten mot Ukraina.

Fokuserar man på FSBs verksamhet riktad mot Estland pekar Kapo bland annat på tre fall av spionage som behandlats i estniska domstolar det senaste halvåret (sic!). Två av de fällda spionerna hade värvats förr bara några år sedan medan de tredje personer, som fick nästa fem års fängelse, jobbade åt FSB i mer än 21 år, 1994-2015. De ryska spionerna hade ssamlat in information om det estniska försvaret, kontraspionaget, gränsskyddet samt om den estniska polisen.

När det gäller Estlands gränsskydd hade flera av spionerna blivit ombedda att lämna detaljerade uppgifter om enskilda gränsposteringar, om uppsatta kameror, om övriga övervakningssystem och om metoder för att kunna ta sig över gränsen mellan Ryssland och Estland utan att bli upptäckt. Denna typ av uppgifter är vitala i det fall Ryssland skulle vilja inleda ett överraskande anfall mot Estland. Spionerna hade också deltagit praktiskt vid ett antal ryska operationer inne på estniskt territorium.

Övrigt
Den estniska årsberättelsen innehåller mycket mer än det jag beskrivit och som är både intresssant och värdefullt att känna till, bl.a. om terrorism och cyber warfare, så ladda gärna ner den och läs. Esterna gör ett oerhört bra jobb både med att mota ryssarna och upplysa världen om det. På websidan finner du ytterligare 17 årgångar med estniskt material. Läs och lär!!!
https://www.kapo.ee/sites/default/files/public/content_page/Annual%20Review%202015.pdf
https://www.kapo.ee/en/content/annual-reviews.html

Ryssland försöker sabotera Sveriges plats i säkerhetsrådet

Den senaste månaden har Ryssland utökat sin desinformationskampanj riktad mot Sverige. Med tanke på valet av politiska ämnen är det inte svårt att se målet med de ryska informationsattackerna – att förhindra att Sverige tar plats i FNs Säkerhetsråd.

Falskt brev till Margot Wallström
För ett par veckor sedan publicerades en falskt brev på internet som påstods komma från terroristorganisationen IS och deras ”first female assault battalion”. Om det inte rörde så allvarliga saker skulle brevet kunna vara riktigt roligt med sin medvetet skröpliga engelska och sin ton av låtsad systerskap som ska leda till att Sverige skulle skicka vapen och ammunition för att stötta kampen mot diktatorn al-Assads ”aggression”.

Det förfalskade brevet dök först upp i Sverige där en privatperson la upp det på internet och snart därefter dök ett antal artiklar upp i Ryssland där Sverige och Margot Wallström fick sina fiskar varma. Man skriver bland annat att ”IS väntar på hjälp från Sverige” och en bild på ett antal maskerade IS-terrorister.

Detta är dock inte den första ryska förfalskningen på senare år. Bland annat har flera brev publicerats som om det vore äkta vara. En av de som drabbats är försvarsminister Peter Hultqvist som i januari 2015 påstods ha stöttat ett försök att sälja svenska vapen till Ukraina. Brevet var fullständigt falskt och det påstådda försöket har aldrig ägt rum. Denna typ av förfalskningar följer exakt samma mönster som de sovjetiska förfalskningar som KGB spred på 1970- och 1980-talen.

Lögner om att Sverige kunde ha stoppat terroristerna i Frankrike och Belgien
En annan falsk nyhet som Putins hantlangare uppfunnit är att Säpo skulle ha vägrat lämna ut information om terroristen Belkaida som tidigare bodde i Sverige. I Ryssland påstår man att Säkerhetspolisen skulle ha vägrat gripa Belkaida efter uppmaningar från den franska och belgiska polisen trots att det är känt att han sedan länge lämnat Sverige. Det påstås också att Sverige inte vill lämna ut information om den oskyldige man som greps i november 2015, att fallet fortfarande väcker ”förundran” i Ryssland och statsministern personligen skulle ha lagt locket på efter tre dagar.

Flyktingkrisen
Europas problem med flyktingar från Syrien och andra länder i främst Mellanöstern är till delar skapad av Ryssland som genom sina intensiva bombningar med bland annat splitterbomber riktade mot flyktingläger och sjukhus (och inte mot terroristgruppen IS). Nu försöker Moskva utnyttja denna kris och problemet med att terroristerna nu flyttat delar av sin verksamhet till Europa genom att sprida lögner och desinformation mot europeiska politiker och våra länders säkerhetstjänster.

Samtidigt som lögnerna sprids agerar Europas högerextremister som betalda lakejer på uppdrag av Moskva. Till delar tycks bidragen skickas förhållandevis öppet men det är också högst troligt att Kreml jobbar med samma metoder som förr då KGB i hemlighet sammanträffade med sina inflytandeagenter och smusslade över pengar till Moskvavänliga kommunistpartier och olika frontorganisationer. Metoderna är desamma – det är bara mottagarna som ändrats!

Estlands underrättelsetjänst om Ryssland 2016

Jag har tidigare publicerat flera rapporter baserade på material från den estniska säkerhetstjänsten som under ett antal år bjudit på intressant information inom sitt verksamhetsområde. För första gången har nu de fått sällskap av Estlands underrättelsetjänst som för ett tag sedan publicerade sin första icke-hemliga rapport.

Rapporten fokuserar nästan totalt på Ryssland och Moskvas förhållande till Estland och området omkring den estniska republiken, däribland Sverige. Jag vill därför gärna delge dig några av rapportens mest intressanta delar, dels för att Estlands underrättelsetjänst är en viktig analytiker till händelser i vårt närområde, dels för att det i sig självt är en förbaskad intressant och bra rapport väl värd att läsa. Vill du läsa den i sin helhet hitta du rapporten på https://www.teabeamet.ee/pdf/2016-en.pdf

Rysk skugga över Estland
När man läser den estniska rapporten bör man ha i minnet att Estland har ett särskilt försteg framför exempelvis Sverige. Estland var ockuperat av Moskva i över 45 år, landet har både innan och efter denna ockupation haft en aggressiv granne som lagt sig i deras interna affärer och man har också en mycket stor grupp av etniska ryssar som bor i landet och som till delar utgör en grupp av potentiella quislingar. Det är dock viktigt att påpeka att gruppen ryssar som stöder Moskva och som vägrar bli medborgare i Estland, hela tiden minskar och att särskilt unga ryssar som bor i Estland många gånger är estniska medborgare och ser sig själva som genuina estländare. Detta hindrar inte att det finns en grupp individer med ryska pass som till fullo stöder Putin och som i vissa stycken kan komma att utgöra ett allvarligt problem om Ryssland skulle öka sitt tryck mot landet.

Är Ryssland ett militärt hot?
Den estniska bilden av Moskvas militära styrka är ett svagare Ryssland än jag själv sett de senaste åren. De ryska brigaderna anses endast ha cirka en bataljon per brigad som har full styrka. Både antalet yrkessoldater är för litet och framförallt saknas yngre specialister. Säkert är dock att denna bild kommer att vara förändrad 2020 då Ryssland ser sin första stora rustningsomgång avklarad.

Även med de begränsningar estländarna ser hos den ryska sidan beräknar de att det västra militärområdet har cirka 11 manöverbrigader tillgängliga plus spetsnazförband. Brigaderna är uppdelade i 30-33 bataljonsstora taktiska grupper om 700-900 man som alla kan fungera som självständiga enheter. Ryssarnas krigföringen inne i Ukraina har visat deras inneboende svagheter men den estniska rapporten säger också att de ryska truppernas insatser har förbättrats under 2015. Säkert har både det ökade antalet yrkessoldater och alla genomförda övningar bidragit till detta.

Västvärldens sanktioner
En viktig anledning till Rysslands militära svaghet är de sanktioner som väst riktat mot Moskvas p.g.a. deras invasion av Krim och övriga grova inblandning i Ukrainas inre angelägenheter. De västerländska sanktionerna har bland annat fått till följd att flera rustningsprogram antingen har frusits eller t.o.m. avbrutits. Exempelvis har de olika bepansrade fordonen av typ Armata, Kurganets och Bumerang fortfarande stora problem trots de ryska satsningarna.

Moskvas strategiska inriktning
Idag tittar Ryssland på tre områden som särskilt viktiga – Arktis, Kaliningrad och Ukraina. Ett övergripande mål, och som gagnar samtliga tre inriktningar, är ett amerikanskt tillbakadragande från Europa. Och även om då Estland inte är ett prioriterat mål kan man ändå råka illa ut. ”Även om Estland inte utgör en militär prioritet för Ryssland ska man inte utesluta användandet av militär styrka mot oss.” Den estniska underrättelsetjänsten ser olika scenarier där en konflikt kan spilla över på Estland utan att detta för den skulle ska ha ingått i planläggningen från början. På liknande sätt kan också andra länder komma att drabbas av en konflikt som startar på annat håll.

Vitryskt samarbete
En faktor som oroar esterna är Rysslands samarbete med Vitryssland. Förra året genomförde de bägge länderna en gemensam militärövning i september, ”Union Shield-2015”, bl.a. med ett 80-tal stridsflygplan och helikoptrar, runt om de baltiska länderna – i Leningrad och Pskov oblasts samt i Kaliningrad.

Att starta en militär konflikt kan ha helt andra orsaker än att eventuellt utvidga ett krig som redan påbörjats. Att utvidga militära operationer kan många gånger vara ett litet problem särskilt om den konflikt man själva startat går dåligt. ”Kreml tar också med i beräkningen att NATO skulle kunna använda infrastruktur i Finland och Sverige och är därför beredda att angripa mål i dessa länder oavsett att de inte är medlemmar i NATO.” Moskva är också på det klara med att Finland och Sverige står långt nere på prioritetsordningen vid en pågående konflikt och att NATO kommer att ha mycket svårt att försvara de baltiska länderna mot Ryssland. Ingen rolig nyhet för oss nordbor. Därför anser sig Moskva ha en överlägsenhet gentemot väst särskilt i början av en väpnad konflikt. Man skriver i sin rapport att ”Moskva tror sig ha möjlighet att utföra en begränsad militär operation innan NATO har möjlighet att effektivt besvara denna.” Det säger sig själv att alla liknande tankar som den ryska ledningen eventuellt kan ha ökar risken för att Ryssland också vid lämpligt tillfälle vågar göra slag i saken.

Östersjöflottan
Avslutningsvis är det också av intresse att se hur man i Estland bedömer den ryska Östersjöflottan. ”Även om Rysslands Östersjöflotta är en militär styrka att räkna med, har den begränsad militär kapacitet om man ser till storlek, teknologi och geografi, och den är inte kompatibel med den styrka som NATO och de skandinaviska länderna utgör i regionen.” Samtidigt säger man att flottan kan komma att nyttjas som en avskräckande faktor i det fall spänningen mellan Ryssland å ena sidan och EU och NATO å den andra. Man förutspår också att de militära styrkorna i Kaliningrad-området mycket väl kan komma att förstärkas vid en sådan anspänning.

På många sätt är den estniska underrättelsetjänstens rapport mycket värdefull, dels för att den bjuder på fördjupad insikt om Ryssland och deras sett att betrakta omvärlden, dels ger lite annorlunda vinklar på vissa ryska förhållanden. Ladda gärna hem rapporten och läs den! Det är den väl värd!

Femte kolonnen

Dagens ledarsida på DN är av vital betydelse och jag vill uppmana alla att läsa den noggrant. Den vänder sig mot den ”femte kolonn” som hellre ser till Rysslands önskemål av makt över oss alla än till Sveriges och vår befolknings eget behov av fred och frihet.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/forsvara-viktigare-an-forsta/

De som hela tiden ursäktar Moskvas syn på världen har alltid en rad svepskäl i bakfickan. Det är dock sällan de argumenten klarar någon närmre granskning och detta oavsett vad vi som är frihetsvänner har för egna åsikter om ämnen som det svenska försvaret, NATO, USA eller andra kontroversiella ämnen som kan anses vara mer eller mindre kontroversiella. Kritik mot Ryssland möts nämligen sällan av försvar för landets militära uppbyggnad, av Moskvas invasion av sina grannländer eller förklaringar av den ryska politiken. Nej, kolportörerna av den ryska imperialismen och militarismen försöker slingra sig undan genom att försöka blanda bort korten. Om man kritiserar Kremls invasion av Ukraina kommer de löpande och säger ”jamen, USA har ju invaderat Irak”, som om ett fel av en stormakt skulle legitimera att Ryssland slaktar tusentals ukrainska medborgare och stoppar landet från medlemskap i EU? Vilket nonsens.

Naturligtvis blir det på detta sätt för att de vet att Rysslands politiska krav är helt felaktiga och omöjliga att försvara. Annat var det med gårdagens bruntungor – det var åtminstone ärliga och uppriktiga i sin kärlek till Moskva.

Hundratals svenska kommunister studerade på Kominterns och kommunistpartiets skolor, tog emot stöd för att driva Moskvas politiska linje och tog emot order från partirepresentanter och KGB-officerare. De fortsätter många gånger att dyrka Moskva även om jag har svårt att förstå varför. Men de var på alla sätt ärligare och mer uppriktiga än de avdankade diplomater, journalister och direktörer som nu stöttar Moskvas politik gentemot Sverige och våra grannländer. För ett antal decennier sedan fanns en lag som förbjöd ”tagande av utländskt stöd”. Och i USA måste man registrera sig om man företräder utländska intressen. Det vore väl något för regeringen att fundera över?

Stridande markförband i Syrien

Min vän Anders Thomasson ställde tidigare en fråga om Ryssland har stridande markförband i Syrien? Svaret är att visst har man det och i en ganska stor omfattning också. Moskva använder sig av samma slags knep man har använt sig av i Ukraina. Enskilda bataljoner ur ett stort antal större brigader sänds till Syrien vilket gör det svårt att bilda sig en heltäckande bild.

Helt kort så har Ryssland enheter ur minst 14 flygförband på plats i landet och på motsvarande sätt enheter från uppskattningsvis minst 13 markförband på plats.

66:e Ledningsbrigaden från Stavropol och sammanlagt fyra motorskyttebrigader har olika enheter på plats. Dessutom finns ett ryskt spaningskompani där liksom enheter från två artilleribrigader, en raketartilleribrigad och två brigader ur marininfanteriet. Avslutningsvis har Moskva sett till att enheter ett regemente kemskyddstrupper finns där bl.a. med minst sex fordon med eldkastare samt personal med störsändare från en brigad för elektronisk krigföring.

Hur mycket av dessa trupper är satta att försvara ryska baser och flygfält respektive där för offensiva uppdrag är mycket svårt att svara på. Det är dock klart att ryska artilleriförband deltar för att stötta den syriska regeringssidan. Det finns all anledning till att återkomma i ämnet.

Sjukhus anfalls med klusterbomber

Sedan månadsskiftet september/oktober hösten 2015, då Vladimir Putin skickade i Rysslands krigsmakten i Syrien för att stötta Bashar al-Assad, har landet fyllts av olika ryska militära förband, framförallt flygstyrkor. Från starten kunde man konstatera att ryssarna främst gav sig på de västvänliga och demokratiska styrkorna medan terroristerna i IS idet närmaste lämnades i fred. Dessutom riktar man många angrepp mot de västvänliga gruppernas rekryteringsbas dvs civila människor som lever i de områden som dessa styrkor behärskar.

Bara efter några veckor kunde man konstatera att det ryska flyget inte brydde sig om att försöka rikta sina attacker i någon större utsträckning, åtminstone inte rikta dem så att sjukhus kliniker och sjuktransporter kunde undgå att träffas. Human Rights Watch såg minst 14 sjukvårdsinrättningar bombas fram till nyår och Läkare Utan Gränser räknar med att åtminstone 9 sjukhus och vårdinrättningar har bombats mellan nyår och tiden fram till den 9/2. Den senaste veckan har dessutom sjukhus i Maaret al-Numan, Aleppo, Azaz och Tafas anfallits.

Klusterbomber och missiler över Syrien hösten 2015.
Klusterbomber och missiler över Syrien hösten 2015.

Tyvärr stannar inte den ryska brottsligheten vid att bomba sjukhus. Det ryska flygvapnet och andra militära förband använder sig ofta av förbjudna klusterbomber och ammunition med olika former av splitterverkan, olika slags vapen som inte alls är tänkt att användas mot civilpersoner utan mot koncentrationer av militär trupp. Använts de mot vanliga civila utan särskilda skydd mot splitter och liknande, blir klusterbomberna ett verktyg för massmord. Denna typ av vapen är därför förbjudna sedan 2010.

Enligt en karta som Human Rights Watch tog fram över höstens utnyttjande av klustervapen har Rysslands flygvapen släppt klustervapen mot civila centra 13 gånger innan årsskiftet. Uppgifterna visar att man från rysk sida använder ett antal olika typer av klustervapen. Exakt varför man väljer olika vapen vid olika tillfällen eller mot just vissa specifika mål är dock inte känt. Det är dock inte bara bomber från det ryska flygvapnet som nyttjas utan även olika slags missiler som avskjuts av ryska marktrupper, bland annat Totjka-missiler som är ett mycket vanligt vapen hos de ryska missilbrigaderna. En av de andra raketerna som används är 300 mm 9M55K-missiler som sprider 72 handbollstora minibomber över hela målet innan de exploderar. Befolkningen har inte en chans.

Slutsatsen är att president Putin och Ryssland dels ljuger om målsättningen med sin kampanj i Syrien (det vill säga att bekämpa IS), dels far med osanning avseende användandet av ryska marktrupper (det finns inga i Syrien). Utöver detta nyttjar Moskva förbjudna vapen som bland annat används mot sjukhus och andra vårdinrättningar.

Vladimir Putin begår krigsbrott i Syrien. Det är dags att be den Internationella brottmålsdomstolen i Haag att påbörja en förundersökning riktad mot Ryssland.