Grundkurs Sovjetisk Underrättelsetjänst nu som PDF

Den kurs som jag publicerade på Facebook (https://www.facebook.com/joakim.vonbraun) under våren, finns nu samlad som en PDF-fil. Den har också kompletterats med ett antal nya delar som jag tyckte också borde finnas med och med ett antal bilder. Under sommaren har jag fått hjälp av vännerna Christer, som kollat språket, och Peter, som lagt in bilder och förvandlat Word-dokumentet till en PDF. Stort tack för hjälpen!

Det är min förhoppning att detta kompendium ska hjälpa alla som är nyfikna på dagens Ryssland och särskilt på deras olika konspirationer mot Sverige och andra fria och demokratiska länder. Om man bättre känner till bakgrunden till dagens ryska samhälle är jag övertygad om att man också bättre kan analysera Putins och de andra ryska brottslingarnas kriminella verksamhet och även kan börja förstå vad vi i väst bör göra för att bättre bekämpa rysk underrättelseverksamhet och påverkansoperationer (aktiva åtgärder).

Att Sverige nu påbörjar en upprustning av vårt militära försvar är synnerligen glädjande men vi behöver också stärka civilförsvaret och landets psykologiska försvar (en utredning om det senare skulle ha redovisats under augusti). Myndigheter som Säpo, Must, MSB, FRA och UD behöver också stärkas på en rad olika områden och dessutom samverka för att både skydda Sverige och alla vi som bor i landet. Idag görs verkligen inte tillräckligt.

https://gallery.mailchimp.com/55be27e943e9d91bb7781ce9e/files/90887ab8-ece7-40e9-82ff-4d48d6514376/Grundkurs_Sovjetisk_Underra_ttelsetja_nst.pdf

Med hopp om intressant läsning! Kompendiet är fritt att sprida till vem som helst. Texten är dock fortfarande upphovsrättsskyddad men går naturligtvis bra att citera. Vill någon använda större stycken av texten bör man kontakta undertecknad.

Jocke

Annonser

Kreml vill oss illa

En av världens främsta Rysslandskännare, Keir Giles, gästade igår Frivärld i Stockholm där han höll ett mycket intressant och givande föredrag. Idag är han dessutom intervjuad i DN av Mikael Holmström. Keir Giles har flera decenniers erfarenhet av Ryssland och Ryssland-studier och är sedan flera år på Conflict Studies Research Centre som han idag också leder. Han finns också med i välkända Chatham House program för Ryssland och Eurasien. Och nu släpper han en ny spännande bok: ”Moscow Rules” (kommer snart att recenseras här).

Giles främsta tes är att vi i västvärlden måste förstå att Ryssland är 100 procent fientligt inställt till oss. Till syvende och sist handlar det om vi i väst måste skaffa oss mycket bättre kunskap om Ryssland och dess historia. Vi måste ha insikt om invasionerna av mongolerna, Karl XII, Napoleon och Hitler sitter djupt in i deras ryggmärg. Det faktum att de aldrig haft någon reformation och de helt missat hela det tankesystem som vi fick om frihet och individens rätt. Livegenskapen. Kyrkans isolering. Tsarernas diktatur. Och det faktum att Ryssland aldrig hade några kolonier som Storbritannien, Tyskland, Belgien, Frankrike, Spanien och Portugal hade. Oavsett hur man ser kolonialismen så förde den in andra tankar, andra ramar, andra betraktelsesätt. Ryssland har i hög grad varit tankemässigt isolerat i århundraden och det har på många ätt skadat Ryssland och deras syn på omvärlden.

Med ökad kunskap måste vi se till att vi skaffar oss förbättrade insikter om Ryssland och deras framtidsplaner. Keir Giles anser att insikterna om Rysslands fientliga sinnelag kommer att kosta oss stora pengar bland annat i form av ökade försvarskostnader. Men att återkommande göra om samma misstag i att inte förstå Moskva kommer att bli ännu mycket dyrare.

Väst måste också inse att vi är mitt i ett av Ryssland drivet informationskrig. Förutom pålägg från IT-världen och Internet är den ryska verksamheten i hög utsträckning byggd på samma metoder om Kreml utnyttjade under kalla kriget. Keir Giles är gudskelov en av de forskare som förstår historien bakom dagens verksamhet. Jag skulle nästan gå så längt som att påstå att ryssarna är galopperande fantasilösa. Å andra sidan gör detta inte så mycket eftersom de flesta av oss i väst är så förb—nat historielösa och naiva. Det är också detta som i hög grad ligger oss i fatet – vi ser inte hur Moskva förmår oss att gång på gång ta steg tillbaka. När vi sedan hunnit vänja oss vi det nya negativa finns det politiker, diplomater och forskare som ingenting kan och ingenting lärt som är beredda att låta Kreml sätta dagordningen och komma undan utan den minsta kostnad. Genom denna dårskap förråder de både vårt land och vår befolkning samtidigt som de riskerar friheten för hela västerlandet. Sedan må vi kalla dem medlöpare eller ”nyttiga idioter”. Inte gagnar de svenska intressen i alla fall.

Precis som Giles säger får vi inte glömma bort att konflikten med Ryssland är något som är självförvållat. Vi har inte startat denna konflikt. Ryssland kräver att få särskilda spelregler som inte gäller något annat land. De kräver att vi i väst ska ge dem särskilda regler som gör att de kan uppföra sig utan några negativa konsekvenser eftersom Moder Ryssland har andra behov än andra länder. Ryssland är en brottsling som varken erkänner våra lagar, som inte vill infinna sig i domstolen och som vägrar att gå i fängelse. Detta kan vi absolut inte finna oss i.

Vi måste sätta hårt mot hårt. Om Kreml inte förstår hur civiliserade länder ska umgås måste vi tvinga dem. Väst måste rusta upp! Vi måste öka trycket med fler och hårdare sanktioner. Alla ryssar, inklusive deras diplomater, måste söka visum för att resa utanför landets gränser. Rysslands diplomatiska representationer bör generellt minskas med en cirka tredjedel motsvarande den underrättelsepersonal som döljer sig bland den diplomatiska personalen. Jag är säker på att Säkerhetspolisen kan ge UD förslag på vilka som bör skickas hem. Självklart finns det mer att göras men detta är en lämplig början för att förhoppningsvis få Ryssland att sluta med sina fientliga attacker mot oss.

Vad är värt att minnas av 2018?

Även om man inte är särskilt intresserad av Ryssland eller av underrättelseverksamhet torde Putins beordrade mordförsök på Sergej Skripal och dennes dotter Julia vara en av de två värsta politiska händelserna på den politiska kartan i världen. Nummer två är naturligtvis saudiernas mord på journalisten Jamal Khashoggi.

Under kalla kriget sågs världen som enkel av många människor. Den var behagligt svart-vit och det var för många enkelt att skilja på vän och fiende, på god och ond. I vissa avseenden är vi på väg dit igen men med den skillnaden att det tycks finnas så många fler på den onda sidan. Å andra sidan ska man definitivt inte måla fan på väggen. Det har skett en mängd stora, tunga förbättringar under både 2018 och de senaste åren. Antalet väpnade konflikter har minskat i världen. Fler länder anordnar öppna val till parlament, presidentskap etc.

Putin och Rysslands växande problem
Det är verkligen inte mycket som har gått Rysslands väg under det senaste året om man inte anser att krig och undergång är något positivt att visa upp i de inhemska regimstyrda medierna. En av de mest minnesvärda inslagen är att Rysslands allierade Syrien grovt missade ett antal israeliska stridsflygplan och lyckades med konstycket att avfyra en rysk luftvärnsmissil in i ett ryskt spaningsplan som medförde en lyckad nedskjutning och att 15 ryska besättningsmän omkom.

GRUs monumentala blunder
Om man nu sätter mordförsöket på paret Skripal i sitt sammanhang kan man konstatera att rysk underrättelsetjänst i allmänhet har haft ett synnerligen besvärligt år och då i synnerhet militärens GRU. Sällan har väl en underrättelseorganisation råkat så illa ut som de har gjort under 2018, och inte nog med det, det mesta beror på att de själva har betett sig ovanligt klantigt och klumpigt. man skulle kunna tro att GRU-ledningen har beslutat att begå en organisatorisk harakiri. En annan möjlighet är att GRUs konkurrenter i landet beslutat att sabotera deras verksamhet med en sådan kraft att president Putin inte ser någon annan möjlighet än att lägga ner krigsmakten egna underrättelseorgan. Om de är värda att finnas kvar kan ni ju själva döma.

GRU-blunder nr 1 och 2
Det misslyckade försöket att ta livet av den tidigare ryske underrättelseofficeren Sergej Skripal var så ohyggligt dumt och vidrigt att GRU-chefen borde ha tagit sin mats ur skolan. Och på sätt och vis kan man naturligtvis säga att han gjorde det eftersom han avled för ett kort tag sedan. [Igor Korobov avled den 21/11 medan hans företrädare, den Sverige-kände Igor Sergun, avled den 3/1 2016. Sergun blev endast 58 år medan Korolev blev 62!] På ett antal sätt visar den ryska aktionen på vilken misslyckad medlem av världssamfundet Ryssland är. Inte bara att de ger sig på en individ som man tidigare släppt fri efter att ha suttit i fängelse för sitt brott. De flesta länders lagar medger inte att man straffar samma individ fler gånger för samma brott. Ryssland är ett uppenbart undantag. Dessutom tar de sig för att förlägga sin så kallade ”rättsskipning” till ett annat land.

Putin, Lavrov och den övriga ryska ledningen ljuger
Därefter har Ryssland, med landets politiska och militära ledning i spetsen, involverat sig i en lång rad lögner som medfört att deras byxor ideligen hamnat nere vid fotknölarna. Både Vladimir Putin personligen liksom deras yrkeslögnare till utrikesminister Sergej Lavrov, har flera gånger ryckt ut för att slå fast den ryska sanningen, bara för att upptäcka att både västvärldens journalister liksom Rysslands egna kunnat visa hur de ljugit sig blåa. Cirka 30 olika versioner lyckades Moskva pressa fram när de skulle förklara vad som egentligen hade hänt i Salisbury. Sergej Skripal skulle ha tagit en överdos med knark, han var utsatt för ett mordförsök av sin blivande svärmor och 28 andra vansinniga historier såg dagens ljus innan GRU fick sina fiskar varma. Igen!

GRU-blunder nr 3
De bägge officerarna fick verkligen löpa gatlopp i media. Först avslöjades att de utskickade mördarna hade slarvat och har spridit sitt mordvapen så att oskyldiga förbipasserande skadats allvarligt och till och med avlidit. Sedan påstod Moskva att affärsmännen Ruslan Bosjirov och Aleksandr Petrov sysslade med att sälja hälsopreparat och Putin garanterade att de var vanliga civila. Sedan kunde media visa upp ett antal fotografier, utdrag från databaser, utsagor från namngivna vittnen och många andra ovedersakliga bevis på att Rysslands ledare ljuger både sitt eget folk och befolkningen i väst rakt upp i ansiktet. För det visade sig snart att de bägge männen egentligen hette Anatolij Tjepiga och Aleksandr Misjkin. Och inte bara var de högt uppsatta officerare i GRU – de hade bägge erållit Rysslands högsta utmärkelse ”Rysslands Hjälte” personligen av Vladimir Putin!!! Den mannen är totalt omöjlig att lita på. Han borde få utmärkelsen världens mest lögnaktiga politiker. [Jo, jag vet att han har en konkurrent på andra sidan Atlanten men han är ju så totalt genomskinlig].

GRU-blunder nr 4
När Kreml sedan försökt utspionera och sabotera den pågående brottsutredningen genom att angripa olika brottsutredande organisationer i Nederländerna och Schweiz blir de ännu en gång avslöjade och gripna md byxorna nerdragna. Denna gång blev GRU-männen dessutom gripna i samband med sin operation och man kunde visa upp hela deras avancerade utrustning, bild för bild med detaljerade förklaringar. Och så utvisades dom av de nederländska myndigheterna. Pinsamt i kubik!

GRU-blunder nr 5
Våra grannar i Finland är knappast några som varken viker ner sig i största allmänhet eller låter sig skrämmas av Moskva. Det kan Ryssland och känner den ryska människan. Oavsett detta måste man låta sig imponeras av deras 400 man kraftfulla raid som de genomförde i Åbo skärgård. Att det stora antalet fastigheter med helikopterplattor och ett stort antal båtar och fartyg inte använts för rekreation framstår som helt klart. Den avlide GRU-chefen Igor Sergun tillbringade några år i Sverige i början av 1990-talet (detta finns dock inte upptaget i hans officiella CV). Gissa vad han gjorde här? Jo, planlade inköp av fastigheter i Stockholms skärgård!

GRU-blunder nr 6
Den amerikanska rättsapparaten har under året nu lyckats få ihop samtliga (?) pusselbitar gällande GRUs inblandning i det amerikanska presidentvalet och en del andra aktiviteter vilket medfört att man nu lagfört ett stort antal GRU-officerare vars namn och foton publicerats av FBI och Department of Justice. Den 13/7 åtalades 11 av GRU-männen och den 3/10 åtalades 7 officerare.

Ännu fler misslyckanden
Självklart ingick det ett antal GRU-officerare när den samlade demokratiska världen markerade mot Moskva efter deras mordförsök på paret Skripal. I slutet av mars tvingades ju bort emot 180 spioner med diplomatiska pass återvända till Moskva. Det är nu 180 spioner som kommer att ha mycket svårt att fortsätta med sin olovliga verksamhet utanför Rysslands gränser. Många länder vägrar kända underrättelseofficerare inresa om de tidigare utvisats. De som inte är så rakryggade vet i alla fall om vad det är för en typ de släpper in i sit land.

Dessutom har flera andra GRU-män uppmärksammats i media. I Sverige hade en officer från GRU nästlat sig in på en kurs för ryska journalister som skulle lära sig hur man bedriver undersökande journalistik. I Norge greps en GRU-officer som deltog i en kurs för biblioteks- och arkivpersonal efter att han smittat ner 9 skrivare med en trojansk häst som skulle göra det möjligt att stjäla information från det norska stortinget. I november avslöjades GRU med spionage i Österrike där man under 24 år fått hemligheter från en högt uppsatt militär. I Estland dömdes två personer som givit information till GRU sedan 2013.

I samband med att bevisen mot Tjepia och Miskin publicerades fanns där flera omfattande listor på andra ryssar som arbetade på samma adresser som de skyldiga. Liknande information har också offentliggjorts då man publicerats detaljer kring de som utvisats från Nederländerna och som åtalats i USA. Det rör sig om flera hundra militärer som i många fall kan misstänkas tillhöra GRU. Man får anta att både västvärldens säkerhetstjänster och många intresserade media kommer att hålla dessa personer under bevakning. Dyker de upp i väst kommer säkert många av dem att få sina fiskar varma.

Vad vi bör önska oss av 2019 återkommer jag med efter nyåret! Gott Nytt År! Jocke

Egen företagare, turist eller yrkesmördare? – Nu är Putins mördare identifierad

De senaste 14 dagarna har varit fyllda av bizarra händelser: avslöjandena av de bägge GRU-mördarna i Salisbury, det nedskjutna ryska spaningsplanet i Mellanöstern och nu senast Finlands 400-mannarazzia mot 17 misstänkta ryska fastigheter utanför Åbo. Man kan gissa att stabsofficerarna på ”Фрунзенская набережная 22/2” (Frunze Embankment) i Moskva har bråda dagar med att skicka order korsan och tvärsan. Uppenbarligen är dock skademinimering inte deras starkaste sida.

Bellingcat Investigation Team har ända sedan Rysslands invasion av Ukraina gjort sig kända som en av världens mest kompetenta grupper av researchers och undersökande journalister. De senaste veckorna har de lyckats med att gräva fram tonvis med värdefull information om de bägge mördarna som Putin skickade ut i mars i år för att ta livet av den tidigare GRU-översten Sergej Skripal och hans dotter Julia. Deras arbete är ytterst imponerande.

Igår publicerade man ytterligare explosiva pusselbitar. Den turist som vi lärt känna som Ruslan Bosjirov visar sig nu vara GRU-översten Anatolij Vladimirovitj Tjepiga. Han är tidigare officer inom spetsnaz och har tjänstgjort inom 14:e spetsnazbrigaden (в/ч 74854). Tjepiga har sysslat med ”black operations” i åtminstone åtta år. Att han varit framgångsrik bevisas av att han i december 2014 utnämndes till Rysslands Hjälte av president Vladimir Putin personligen!

Samtidigt som Putin hycklande hävdar att ”We know who they are. We have found them. They are civilians, of course.” så har han alltså träffat Anatloij Tjepiga personligen i kapacitet av GRU- och spetsnazofficer. Putin är en liten hycklande lögnare. Det är bara att konstatera att vi aldrig kan komma att lita på Ryssland så länge den nuvarande regimen av mördare och krigshetsare sitter kvar. Och glöm inte visdomsorden från Finlands president Sauli Niinistö: ”En kossack tar allt som är löst”. Uppenbarligen gäller detta såväl enskilda personer som hela nationer. Den ryska hungern tycks vara omättlig.

Länkar:

Skripal Suspect Boshirov Identified as GRU Colonel Anatoliy Chepiga – 2018-09-28

Putin satsade fel ännu en gång

Trots alla de miljarder som Kreml satsar för att försöka påverka oss och styra oss dit man vill, misslyckas man från tid till annan för att de inte förstår hur vi tänker och hur våra samhällen fungerar. När man själv lever i ett oerhört annorlunda samhälle och har liten insikt i hur världen omkring fungerar, är det lätt att göra monumentala blunders.

https://euvsdisinfo.eu/figure-of-the-week-20/#

1939 hade en annan diktator fått för sig att han skulle domptera omvärlden. Hitler roffade åt sig Saar, Rhenlandet och Österrike. Sedan stal han Sudet och därefter resten av Tjeckoslovakien för att en vecka efteråt ta hand om Memelland. Sex gånger fungerade tricket men när han invaderade Polen gick det åt fanders. Då hade han gått över en linje som absolut inte fick passeras och angreppet på Polen blev början på Andra Världskriget.

På liknande sätt har Vladimir Putin lyckats finta och lura oss i väst för att sedan råka illa ut då han passerat osynliga gränser som han inte lyckades se. Det allra tydligaste och värsta exemplet (fram till nu vill säga) är invasionen av Ukraina och ockupationen och annekteringen av Krimhalvön. 2008 invaderade Ryssland Georgien efter att man provocerat och lurat ledningen den politiska ledningen i Georgien. Efter att ha orsakat georgierna ganska svåra förluster ockuperade ryssarna Abchasien och Syd-Ossetien. Och västländerna sa ”Fy skäms” men gjorde inte särskilt mycket mer. När Putin skulle köra sitt da capo mot Ukraina tog det hus i helvete bland västländerna och Ryssland drabbades av allvarliga ekonomiska och politiska sanktioner. Det var nog inte något som Putin förväntat sig.

2006 tog två utsända mördare från Moskva och förgiftade den avhoppade FSB-översten Aleksandr Litvinenko, som dömts till döden vid en hemlig rättegången i en militärdomstol. Han förgiftades av ett synnerligen ovanligt och svårframställt gift som heter Polonium-210. Det är svagt radioaktivt men är ett mycket kraftigt gift. Syftet får antas vara, att trots att Moskva som vanligt förnekade all inblandning i mordet, så skulle varenda avhoppare från någon av Rysslands underrättelsetjänster, veta vem som stod bakom det avskyvärda mordet. Det tog nämligen över tre veckor av ofantliga plågor innan Litvinenko äntligen avled. Moskvas giftmord framkallade inte några särskilt allvarliga protester från västländerna.

När nu Putin återigen skulle gör om sitt giftmordstrick gick det fullständigt åt fanders. Försöket att giftmörda Sergej Skripal för cirka en månad sedan har drabbat Kreml med en oerhörd kraft vilket bland annat kan ses i de desperata och disparata lögner och bortförklaringar som nu väller ut från Moskva. Desinformationsförsökens antal och låga nivå, till exempel att påstå att Sverige möjligen skulle kunna stå bakom mordförsöket, visar att man i Kreml inte riktigt vet hur man ska hantera situationen. Man är både förvirrad och förtvivlad över den situation man hamnat i och har inte någon riktig aning hur man ska försöka lösa den uppkomna situationen. På många sätt är Storbritanniens och den övriga västvärldens mycket hårda reaktion en katastrof för Vladimir Putin och hans tjekister. Än en gång har den ryska ledningen misslyckats att förstå och förutse hur väst skulle reagera.

Kreml låter nu en mängd ryska företrädare och statskontrollerade medier fylla etern med än den ena, än den andra teorin. När man får mothugg kastar man ur sig att det bara var en teori eller något man hört i debatten. Här är några av de värsta försöken att bland bort korten som ryssarna än så länge har spritt:

Britterna stod bakom attentatet för att få en anledning att bojkotta fotbolls-VM i sommar
Attentatet är ett utslag av russofobi i förhoppningen att skada det ryska folket i största allmänhet
Det rör sig om en drogöverdos som sedan har maskerats som ett attentat
Rysslands permanenta representant i OSCE påstod att de antagligen var Sverige, Tjeckien eller något av de baltiska länderna som stod bakom mordförsöket.
Rysk TV har vid flera tillfällen hävdat att Ukraina står bakom attentatet
Skripals svärmor har utpekats som den skyldiga
Storbritanniens premiärminister påstås själv ligga bakom mordförsöket eftersom hon är nära vän till den nye CIA-chefen
Det var ett misslyckat självmordsförsök
Det är en brittisk ”false-flag-operation” i syfte att förstöra Rysslands internationella förtroende USA utpekas av ryssarna för att utnyttja attentatet för att försöka få världen i gungning i största allmänhet

För dig som gärna vill läsa mer om lögnerna runt Skripal:
https://euvsdisinfo.eu/behind-the-smokescreen-who-are-the-actors-spreading-disinformation-on-ex-spy-poisoning/
https://euvsdisinfo.eu/skripal-and-the-disinformation-swamp/
https://euvsdisinfo.eu/salisbury-poisoning-on-russian-tv-confuse-undermine-and-ridicule/
https://euvsdisinfo.eu/defensive-disinformation-as-decoy-flare-skripal-and-flight-mh17/
https://www.gov.uk/government/speeches/pm-commons-statement-on-salisbury-incident-12-march-2018
http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2018/03/19/statement-by-the-foreign-affairs-council-on-the-salisbury-attack/
Visa på Medium.com

Läs mer och följ med om Rysslands aktiva åtgärder och desinformation:
https://euvsdisinfo.eu/

https://www.facebook.com/EUvsDisinfo/
https://euvsdisinfo.eu/disinfo-review/
http://www.stratcomcoe.org/
http://www.cepa.org/
Visa på Medium.com

Otäckt förgiftningsförsök av Putin

Så äntligen har polis och underrättelsetjänst i Storbritannien kunnat få ihop de flesta och största bitarna av pusslet med giftattentatet mot den forne GRU-officeren Sergej Skripal – ett attentat som också kom att drabba hans dotter Julia och ytterligare minst 18 personer i Salisbury både poliser och andra oskyldiga. Brittiska forskare och poliser har fått fram otvetydiga bevis på att det rör sig om ett sovjetiskt och ryskt kemiskt vapen som utnyttjats. Att användandet dessutom fått en så pass kraftig effekt beror också på att motgift knappast är något som finns greppbart i fredstid. Vi ska dock vara glada att de brittiska myndigheterna hade en avsevärt bättre beredskap än när Aleksandr Litvinenko mördades av Putin 2006.

<a href="http://www.bbc.com/news/uk-43381880/

Kreml har en nästan hundraårig pervers tradition med giftmord mot oliktänkande inom och utanför landets gränser samt avhoppare som av olika anledningar valt att lämna Moskvas förtryck. Någonstans hade man väl hyst förhoppningar och den ryska ledningen skulle kunna uppträda civiliserat men dessa förhoppningar kommer på skam gång på gång. Man mördar folk utomlands, hotar omvärlden med kärnvapen, lägger sig både svensk politik och andra länders inte minst valet i USA 2016, kränker oss med stridsflygplan och ubåtar och invaderar sina grannar. Dagens Ryssland påminner allt för mycket om Hitler-Tyskland. Samma nonchalans mot omvärlden och allt man gör är baserat på våld och hot om våld. Man kan inte annat än tycka synd om det ryska folket som har en sådan bandit till ledare.

Det kemiska vapnet, Novitjok, som britterna är övertygade om ska ha använts vid attentatet, började tas fram på 1970-talet av den sovjetiska krigsmakten. Man ville ta fram nya kemiska vapen som Nato inte hade något möjlighet att känna igen eller hade någon möjlighet att stoppa. De olika slags skyddsdräkter som Nato då hade skulle inte kunna skydda soldaterna. Enligt de sovjetiska kriterierna för de nya kemvapnen skulle de inte finnas med på den dåvarande listan över kemiska komponenter och avslutningsvis ville man att de skulle vara säkrare att använda. Detta till trots tog det endast några dagar för brittiska experter att hitta rätt. Det var nog en missräkning för beslutsfattarna i Kreml. De vanligaste versionerna av giftet är Novitjok-5 och Novitjok-7. Det kemiska vapnet är ett binärt vapen dvs det består av två komponenter som enskilt är ofarliga men mixade blir till ett ämne som är extremt giftigt och farligt. Med tanke på att Novitjok är ett pulver kan man mycket väl tänka sig att man i samband med mixandet och spridandet fått en sådan omfattande spridning att både Sergej Skripal, hans dotter Julia och ytterligare 18 personer blivit påverkande av det kemiska vapnet och därför var tvungna att uppsöka sjukhus. Enligt uppgift ska Novitjok vara fem till åtta gånger så kraftigt jämfört med den ökända gasen VX.

Novitjok har framställts på flera ställen i Sovjetunionen bl.a. på ”Scientific Research Institute for Organic Chemistry and Technology” som ligger i närheten av Moskva. Institutet öppnade redan 1924 och tjänstgjorde under lång tid som så kallad sjaraga (шарага, eller sjaraska) som tillhörde GULAG-systemet, ”First Military Chemical Sharaga, Zavod nr 1”. Instituten som var sjaraga var slutna forskningsinstitut där forskarna var Stalins fångar. Istället för att slöa bort deras förmågor i gruvor och arbetsläger fick de möjlighet att forska. Flera av de mest kända instituten som tog fram Sovjets kända stridsflygplan var i de flesta fall sjaraga bl.a. Tupolev. Många av experimenten som utfördes när det gäller kemiska vapen skedde mot fångar i det sovjetiska fängelsesystemet.

Ända sedan 1918 har den ryska säkerhets- och underrättelsetjänsten haft ett eget giftlaboratorium. Att man satsat så mycket på gifter som vapen i nästan 100 år är illavarslande också för framtiden. De senaste 20 åren uppvisar ett stort antal mystiska döds-och förgiftningsfall bland exempelvis Putins politiska kritiker och de man beskriver som den ryska statens fiender. De allra flesta offren har funnits inne i Ryssland men några av dem har återfunnits i det ryska exilen i Storbritannien med Aleksandr Litvinenko som det främsta exemplet. Han blev endast 44 år gammal och dog efter en tre veckor lång kamp mot döden. Under åren har det kommit ut en hel del information om Tjekans hemliga laboratorium. Det absolut bästa källan som jag gärna rekommenderar är boken ”Giftlaboratoriet. Från Lenin till Putin – 90 år av politiska mord” skriven av den förre sovjetiske statsåklagaren Arkadij Vaksberg. Han var en otroligt kompetent undersökare också under åren i exil i Paris. Boken gavs ut av Norstedts 2008, ISBN 978-91-1-301798-3. Det är en bok som bör läsas av varje individ som är intresserad av Ryssland.

1993 skrev Ryssland på ”Chemical Weapons Convention” och ratifierade det 1997. Då deklarerade att man då hade ett lager på 40.000 ton kemiska vapen bl.a. Sarin, Soman och VX. Den 27 september 2017 deklarerade Ryssland att samtliga kemiska vapen hade förstörts. Uppenbarligen ljög man. Man kan också påminna sig att i början av 1990-talet erhöll Ryssland stora summor pengar från väst för att de snabbt skulle kunna bygga upp fabriker som skulle förstöra lagren av kemiska vapen. 1992 avslöjade två ledande ryska kemister i veckotidningen Moskovskije Novosti att en stor del av dessa pengar istället användes för att bygga en ny anläggning för tillverkning av nya ryska kemiska vapen. Kanske några burkar Novitjok fanns med i den nya fabrikens tillverkningsprogram?

Läs gärna också följande artikel från BBC, http://www.bbc.com/news/world-43380378, där man diskuterar vilka åtgärder Storbritannien skulle kunna vidta i syfte att straffa Putin, Kreml och Ryssland för deras vidriga övergrepp.

Olenja Guba – en av ryska flottans mest hemliga baser

The Barents Observer är verkligen en förnäm källa till information och analyser av vad Ryssland har för sig i Arktis. Personligen håller jag den som en av världens främsta och som man vet anstränger sig extra mycket för att nå ända fram. Jag rekommenderar att du lägger in deras URL i din webbläsares favoriter.

Olenja Guba är en av den ryska ishavsflottans mest hemliga baser. Nästan varenda byggnad är knuten till GUGI – den ryska krigsmaktens Huvudavdelning för Djuphavsforskning. Är du ägare av boken ”Ryska elitförband”, 2: a upplagan från 2016, känner du nog till mycket av det som nämns i artikeln men Barents Observer har fått fram ytterligare en del ny och viktig information. De nya satellitbilderna säger också mycket om flottbasen.

I artikeln kan man läsa om 29:e Ubåtsbrigaden (в/ч 13090) men det finns ytterligare minst ett dussintal olika militära enheter i den djupa havsviken. Bland annat har den ryska flottan placerat en enhet med ubåtsjaktfartyg i viken och på olika ställen har marininfanteriet enheter på plats. Olenjaa guba är knappast ett ställe där Moskva vill ha oönskade gäster. Förutom de ubåtar, specialubåtar och ytfartyg som nämns i artikeln finns det ytterligare fartyg som tillhör GUGI. Sammanlagt rör det sig om bort emot ett 50-talet fartyg samt ett halvdussin stora flytdockor.

De specialubåtar som omnämns, varav några kan gå ner ända till 6.000 meters djup, kan förutom via egen maskin, även förflyttas med hjälp av de särskilt ombyggda moderubåtarna, via ett antal av ytfartygen (varav flera har inbyggda ubåtshallar), via GUGIs och flottans flytdockor men också med hjälp av flottans isbrytare. Därför är det svårt att beräkna vilken kapacitet GUGI egentligen har särskilt som också flera av flottans räddningsubåtar med djuphavskapacitet också kan utföra vissa av GUGI:s arbetsuppgifter. För ett antal år sedan råkade en av dessa i svårigheter i samband med att hon skulle inspektera en av ryssarnas stora hydrofonsystem på Stillahavs-kusten. Ubåten kom att fastna i de många fiskenät som fastnat i de stora hydrofonerna och den ryska flottan tvingades så småningom kalla in räddningspersonal från USA:s och Storbritanniens flottor i ett försök att rädda den fastlåsta ubåten. Brittiska flottan drogs längsta strået och lyckades rädda de olyckliga ryssarna.

Vill du läsa mer om det hot som GUGI skulle kunna innebära mot världens internetkablar i Atlanten och Stilla Havet förslår jag följande länkar:

Kremlin’s New Subs Set Sights on Internet’s Undersea Backbone – 2018-01-08
How the Internet works: Submarine fiber, brains in jars, and coaxial cables – 2016-05-26
Russian submarines are prowling around vital undersea cables. It’s making NATO nervous. – 2017-12-22
Could Russia cut undersea communication cables? – 2017-12-15
A New Cold War Deep Under the Sea? – 2015-10-28
Global trends in submarine cable system faults – 2016 – PDF
Undersea cables are actually more vulnerable than you might think – 2013-04-03
Optical Submarine Cable Network Monitoring Equipment – 2010 – PDF
Policy Exchange, Undersea Cables – 2017 / PDF

Vart är Ryssland är på väg under Putin

The Atlantic publicerar här en mycket intressant och djuplodande artikel om var Ryssland är på väg under Vladimir Putin – https://www.theatlantic.com/magazine/archive/2018/01/putins-game/546548/. Inte en artikel man läser under kafferasten utan ett antal många gånger spännande betraktelser över vad som skett och vad som är på väg att ske.

Man länkar bland annat till en riktigt bra Youtube-film om det ryska IT-angreppet mot den amerikanska presidentkampanjen 2016. Ryskfödda Julia Ioffe som skrivit artikeln har också varit med och gjort filmen ”How Russia Hacked America – And Why It Will Happen Again” som man finner på https://www.theatlantic.com/video/index/547940/how-russia-hacked-america/ är cirka 3,5 minuter lång och kan också nås direkt på länken https://www.youtube.com/watch?v=GYIgmua-J7o

Som en slags pendang till denna berättelse är berättelsen om den förre KGB- och FSB-officeren Viktor Minin en spännande aha-upplevelse. Minin var 2011 med om att med hjälp av FSB, skapa föreningen ”Association of Chief Information Security Officers”, med den ryska förkortningen ARSIB. Nu är han i farten med att hjälpa till att skapa en ny generation hackers i Ryssland. På skolor runt om i landet hjälper han till att arrangera nya ”Capture the Flag”-tävlingar för att stimulera ryska ungdomar att ägna sig IT-relaterade tävlingar. Jag ska passa på att säga att dessa ”Capture the Flag”-tävlingar skiljer sig helt från den traditionella varianten då man utomhus försöker sno åt sig motståndarnas flagga.

The Atlantics artikel ”What Putin Really Wants” tar också upp skandalen med Panamapappren som ”The International Consortium of Investigative Journalists” presenterade och där många ryska namn dök upp. ICIJ har gjort det lite lättare genom att samla informationen under ett par länkar: https://www.icij.org/tags/russia/ och https://offshoreleaks.icij.org/search?cat=4&q=Russia m.fl. Med tanke på hur uruselt den ryska ekonomin går förvånar det något att se hur många nyrika ryssar som dyker upp.

Julia Ioffe är en spännande journalist att följa och vill ni läsa vad hon skrivit tidigare finns hennes artiklar samlade under länken https://www.theatlantic.com/author/julia-ioffe/

Recension av ”Spionskolan” av Mikko Porvali

Tidigare i år gav förlaget Fischer & Co (dvs Lind & Co) ut boken ”Spionskolan” av författaren Mikko Porvali, ISBN 978-91-88243-25-6. Det är en bok jag verkligen rekommenderar till alla som vill läsa en spännande historisk skildring från vårt broderland i öst och samtidigt skaffa sig en bättre insikt om livet för de många folkgrupper som bodde och delvis bor kvar i de ockuperade trakterna runt Ladoga och Onega.

Mikko Porvali är en spännande finländsk författare som skrivit flera böcker om de finländska fjärrpatrullerna och deras verksamhet bakom de sovjetiska linjerna under kriget. Den finska krigsmakten skickade både sommar och vinter in patruller in i Sovjetunionen som smög sig igenom den väl vaktade gränsen och lyckades undvika de ryssar som stod på post med fingrarna på avtryckaren. Det är en verksamhet som beskrivs på ett sätt som hela tiden håller läsaren på alerten.

Kriminalpolis och författare
Porvali är inte författare på heltid. Till yrket är han kriminalpolis och av hans färdigheter i att lägga pussel torde han vara en bra sådan. Nu menar jag inte 1000 bitar från Ravensbrück, utan förmågan att hålla komplexa utredningar i huvudet. Han har också en bra förmåga att dra slutsatser när pusselbitar fattas och de gör de verkligen i denna historia. Det är en synnerligen svårnavigerad historia där källorna många gånger medvetet har förvanskats i syfte att göra det omöjligt att nå hela sanningen bakom verksamheten. Den som gillar Mikko som författare kommer säkert också att vilja läsa hans böcker ”Bakom Röda arméns linjer”, ”Bakom fiendens linjer” och ”Fånge, spion, partisan”. Han är endast 37 år gammal så det finns en stor chans att han kommer med fler böcker. Att hans släkt kommer från det ockuperade Karelen kommer säkert att bidra till att han kommer att fortsätta att intressera sig för historiska skeendet i östra Finland.

Efterlämnade arkivpapper
Det som gör ”Spionskolan” lite extra intressant att läsa är att Mikko Porvali har ”fuskat”. Det visar sig nämligen att Mikkos farfar arbetade på Spanarskolan i Onegaborg (Petroskoj) och att Mikko fått tillgång till en minst sagt intressant dokumentation i form av dokument som farfar Antti gömde vid krigsslutet. Den minnesgode minns säkert både Stella Polaris och den s.k. ”vapengömmoaffären” där mellan 5.000 och 10.000 finländare gömt en mängd lättare vapen inför en möjligt sovjetisk ockupation. Affären upptäcktes dock 1945. Antti Porvalis gömda dokument hänger nämligen ihop med dessa bägge affärer och andra säkert ännu ej upptäckta kurragömmalekar som finländska militärer och andra patrioter i Finland sysslade med i slutet av 1940-talet.

Det var aldrig avsikten att någon utomstående skulle kunna lägga hela pusslet och dra de korrekta slutsatserna. Anledningen var att ryssarna och de finska kommunisterna utgjorde en gemensam kraft som mycket väl kunde vara riktat rakt mot den finländska krigsmakten och de sympatisörer man hade i samhället i övrigt. Med detta sagt måste jag säga att jag är synnerligen imponerad av Mikko kunna komma så långt i sina efterforskningar.

I Finland fruktade man med fog att Stalins Sovjetunionen både hyste planer på att ockupera Finland och man även var aktiva med att stötta kommunisterna i ett möjligt maktövertagande som tydligen planerades till 1948. Från Fortsättningskriget 1944 och under resten av hela 1940-talet var många människor oerhört oroliga för var ryssarna skulle kunna komma att ta sig till. Förutom de bägge krigen mot Sovjetunionen, Vinter-och Fortsättningskrigen, hade man också de tre baltiska staternas ockupationer 1939 och 1944 nära i minnet liksom införlivandet av Östeuropa i den sovjetiska intressesfären, särskilt kuppen i Tjeckoslovakien i februari 1948. I Finland kallas åren 1944-1948, då kommunisterna bland annat hade makten över Inrikesministeriet och den finska Säkerhetspolisen genom Yrjö Leino, för ”Farans år”.

Förutom den röda tråden i form av Spionskolans verksamhet med utbildning av tidigare officerare i Röda Armén som ska skickas på uppdrag bakom de sovjetiska linjerna så innehåller boken en rad spännande personteckningar, främst av dessa sovjetiska medborgare och anledningen till att de vill börja arbeta för Finland. Det vara generellt ingen brist på individer som hatade bolsjevikerna och Josef Stalin. Porvala berättar i boken bland annat att nästan 1,2 miljoner sovjetiska medborgare tjänstgjorde inom tyska Wehrmacht. Av de nästan 220.000 soldater som ryssarna omringade i Stalingrad var nästa 25 procent sovjetiska medborgare. Man kan ju bara undra vart detta hade tagit vägen om tyskarna hade behandlat alla ryssar, ukrainare och andra som medmänniskor och gett dem hopp om ett liv i Ryssland, Ukraina med flera länder utan kommunism?

Bevisen leder till en krokig väg
Så även om nu Mikko Porvali hade ett försteg då han fick tag på sin farfars gömda handlingar är de samtidigt ett spår som författaren måste följa med stor försiktighet. Vad som klart framskymtar när största delen av materialet är granskat är den finska sidans medvetna förvrängning genom sitt urval av den kvarlämnade informationen. Det framstår som ytterst medvetet att de finländska underrättelsemännen i princip endast berättat om sina misslyckanden (sic!). Alla de fall där de värvade agenterna omedelbart hoppade tillbaka till Sovjetsidan vid första bästa tillfälle tycks finnas med men inte så mycket mer. En mängd sådana fall finns beskrivna men det är i det närmste omöjligt att hitta några lyckade och framgångsrika fall. Ändå finns det gott om indikationer och indicier på att sådana existerade men både fallbeskrivningar och personalmappar tycks ha försvunnit eller vara medvetet utsorterade.

Att Finland, som var känt för en mycket kompetent och noggrann underrättelsetjänst, skulle ha ägnat så stora resurser till att skicka ut välutbildade spioner under mer än tre års tid, utan några som helst framgångar låter sig knappast göras. Då hade nog verksamheten stoppats. Det finns med största sannolikhet flera skäl till denna medvetna tystnad och brist på kunskap som Porvali finner. En anledning är att när delar av det finländska materialet framställdes hade man hundratals sovjetiska officerare i Finland som utgjorde 90 procent den avskyvärda Allierade kontrollkommissionens medlemmar i landet. Risken var stor att de skulle tvinga fram denna värdefulla information och med den i sin hand bland annat letat upp de ryssar som nu gömde sig inne i Sovjetunionen. En annan anledning var behovet att hålla de viktiga arbetsmetoderna för sig själv om man tvingas fortsätta sin underrättelseverksamhet mot ryssarna ännu en gång, antingen på hemmaplan eller från svenskt område.

Berättelsen fortsätter vidare
Sätter man berättelsen om ”Spionskolan” i ett lite större sammanhang förstår man att ett stort antal finländska officerare funderade på hur kampen skulle kunna fortsätta och då föras från Sverige om nu Finland skulle ockuperas. Den omfattande vapengömmoaffären som delvis tagits upp i samband med Stella Polaris är två av de pusselbitar som pekar i samma riktning. Självklart skulle all viktig information från den finländska signalspaningen föras över till Sverige för att sedan kunna användas mot fienden. Med att man också förde med sig så pass mycket hårdvara i form av signalspaningsbilar, radioapparater och pejlanordningar pekar på att en ganska stor verksamhet var tänkt att drivas från svensk botten. Man lämnade också efter sig fungerande radionätverk i Finland som skulle kunna komma att aktiveras från Sverige. Nu blev det ju ingen ockupation och därför ingen verksamhet i vårt land.

Guldklimpar i arkiven
Något som dock är förhållandevis okänt är att i det stora materialet som kom med Stella Polaris gömde sig också andra guldbitar. Här dök nämligen största delen av de finländska fjärrpatrullernas arkiv upp. Jag gjorde ett besök på Riksarkivets enhet i Arninge där man bland annat finner den svenska Säkerhetspolisens arkiv. På försök bad jag personalen se efter om det i Säpo-materialet fanns något om Stella Polaris. Där drog jag verkligen en vinstlott. Här fanns bland annat en komplett förteckning över vad samtliga arkivlådor innehöll som kom med Stella Polaris. Av vad jag kunde se fanns här förtecknat fjärrpatrullernas kompletta arkiv, något som hade varit försvunnit sedan kriget. Tidigare har det inte funnits några uppgifter om var fjärrpatrullernas arkiv tagit vägen. Om man ska tro på vad som tidigare sagts bör fjärrpatrullernas papper ha följt med över till Försvarets Radioanstalt med resten av Stella Polaris. Låt oss gräva där!

PS. Har någon av er läst en eller flera av Mikko Porvalis andra böcker, hör gärna av er och skriv en recension i nyhetsbrevet Fokus Öst. Det spelar ingen roll om den är kortare eller längre än denna. Ni är alltid välkomna.

Omfattande ryska ”Aktiva åtgärder” i USA

I dagarna avslöjas bland annat i USA hur omfattande Rysslands ”Aktiva åtgärder” många gånger är. Från Center for European Policy Analysis (CEPA) kommer är oerhört välgenomtänkt listning över de viktigaste arbetsmetoderna som Kreml nyttjar i sina försök att påverka oss i väst (http://cepa.org/EuropesEdge/The-Kremlins-20-toxic-tactics). Alldeles för många gånger hakar politiker, journalister och även forskare upp sig på enstaka händelser eller enstaka arbetsmetoder: Desinformation, Propaganda, ”Agents of influence” eller något som de inte känner till sedan tidigare. Men bara för att det är något som känns nytt för den enskilde betraktaren betyder faktiskt inte att det också verkligen är en nyhet!

När det finns ett utmärkt verktyg som exempelvis Google skulle man ju kunna tänka sig att man kollar om det ägt rum tidigare eller är en metod som nyttjats längre tillbaka i tiden. Bara för att en länk befinner sig på Googles första sida betyder det ju inte att det är något som skett de senaste dagarna. Ännu bättre är att nästa gång man upptäcker att Putin et consortes håller på med något fuffens så tar man en titt på den utmärkta listan över 20 arbetsmetoder som Edward Lucas ställt samman. Sedan kan man alltid diskutera om alla metoder går in under begreppet ”political warfare” eller inte. Dessvärre finns det också ämnen som borde ha funnits med, i alla fall om man gjort en lista på 30 punkter. Aktiva åtgärder omfattar så mycket mer än enbart ”political warfare”. Militärövningar är en viktig punkt, vare sig Moskva ljuger om deltagarantalet eller ej. Diplomati är en annan metod som dessutom kan innehålla påtryckningar eller överenskommelser som inte blir kända för den stora massan. Hot om militära åtgärder eller handelskrig är en annan viktig punkt. Hur många gånger har inte olika experter i Moskva eller ryssarnas ambassadör Viktor Tatarintsev dykt upp och hotar med kärnvapen och andra åtgärder.

Något som tidigare inte varit på tapeten men som är av stor vikt är att köpa sig inflytande. Igår avslöjades det i CNN att ryskbetalda Facebook-annonser och rysskontrollerade konton kunnat påverka 126 miljoner amerikaner under presidentvalskampanjen 2016 (http://money.cnn.com/2017/10/30/media/russia-facebook-126-million-users/index.html). Faktum är att Facebook, Google, Instagram och Twitter erhöll flera miljoner dollar i annonsintäkter från öppna och dolda ryska konton. En stor del av betalningarna kom från samma organisation som ligger bakom den famösa ”Trollfabriken” i St Petersburg – Internet Research Agency.

Vi måste frigöra oss från den ena eller andra arbetsmetoden och istället för att koncentrera oss på hela orkestern av möjligtvis ett hundratal olika metoder att påverka oss. Kreml använder både öppna och dolda metoder. Legala och illegala arbetssätt. Stort som litet. Bara för att man köper annonser för flera miljoner kronor hindrar det inte att några enstaka insändare i pressen, författade av inflytelseagenter, också dyker upp. Ingen arbetsmetod diskvalificerar en annan. Istället för att se dem en och en bör vi betrakta dem allihop på en gång. Då är det dessutom mycket svårare att se vem som agerar och vad som får effekt.

Spar gärna Edward Lucas lista och studera artikeln i CNN. De är bägge viktiga steg på vägen att lära sig hur Putins Ryssland försöker driva oss in i den ryskkontrollerade fållan.